Å andra sidan var det ett också av få utropstecken under hösten, för som vanligt bjöd inte hösten på speciellt många överraskningar. Champions League har i mångas ögon blivit allt för förutsägbart och just gruppspelsfasen har fått mest skit. Kritikerna, som vuxit i antal för varje säsong, menar på att lottning och seedning gör att man inte ens behöver spela om det – alla vet ändå vilka två lag som kommer att gå vidare från respektive grupp. När det dessutom skiljer så lite mellan många ettor och tvåor blir “belöningen” att vinna sin grupp så pass marginell att prestigen och fördelen går lite halvt förlorad. Lägger jag därtill att man ändå inte kan få möta lag från sin grupp eller från sitt land i åttondelsfinal så kan även jag förstå att många kopplar på alla sinnen först i februari och att man ser på gruppspelsfasen som en transportsträcka man kan gäspa sig igenom och titta på med ena ögat.
Men vi är fortfarande många som inte kan få nog. Förutsägbar utgång eller inte, fotbollen som Champions League bjuder går inte att matcha någon annanstans och jag vet inte i detalj hur andra fungerar, men jag behöver, jag måste, se varenda mål som gjorts i den här turneringen annars börjar det krypa i mig av obehag, av något som inte riktigt stämmer.
Således kan ni som inte följt gruppspelet lika nära som jag se på resterande del av denna text som ett slags koncentrat och en recap av vad som hänt medan ni som är som jag kan motsätta er mina synpunkter och komma med egna motbud. Jag tänkte nämligen ta ut höstens lag baserat på de sex omgångar som hittills spelats.
Således viktigt att komma ihåg att det inte är en kombination av CL och ligaspel eller högstahöjd vad gäller potential, tidigare meriter eller annan skit – Cristiano Ronaldo är inte med i ett sådant här lag av den enda anledningen att han i detta gruppspel inte varit en av de bästa. Okej? Dessutom formerar jag det i något slags 3-3-4.
För att jag kan!
Målvakt: Alisson Becker – Liverpool
Egentligen var det bara Barcelonas Marc André ter Stegen emot här, men målvakten som en gång i tiden var världens dyraste på positionen (var väl det i två veckor ungefär?) har visat sig värd varenda krona. Dubbla fenomenala insatser mot Napoli, stabil rakt igenom mot Röda Stjärnan och Liverpools bästa spelare i förlusten borta mot PSG. Med van Dijk framför brassen har Klopps finallag från ifjol sannerligen växlat upp defensivt och känslan numera är att den högkvalitativa offensiven inte behöver göra speciellt många fler mål än bara ett. Starka papper!
Mittback: Kalidou Koulibaly – Napoli
Den som fortfarande tvivlar eller, kanske ännu värre, missat Koulibalys framfart i Napoli behöver inte längre leva i ovisshet: senegalesen är en av världens absolut bästa mittbackar. Har verkligen hela paketet, fysiken, spelförståelsen, duellspelet, uppspelsfoten och ledaregenskaperna. Om nu president De Laurentiis inte får för sig att nobba precis alla bud som stundar så kommer Koulibaly bli den första mittbacken som kostar mer än miljarden. Punkt slut.
Mittback: Matthijs de Ligt – Ajax
Den blott 19-åriga lagkaptenen är redan så fullfjädrad och mogen att man nästan vågar börja tro på att holländsk fotboll kommer ta sig tillbaka till den absoluta världstoppen. Reslig, otäckt bra i luften och Ajax-skolad med fötterna – ni förstår själva. Det här är en av det kommande decenniets stora mittbackar.
Mittback: Thiago Silva – PSG
Gammal är fortfarande äldst. Så var i alla fall känslan efter PSG:s blytunga seger mot Liverpool i den femte rundan. Brassen har på senare år ifrågasatts och den mittback som en nästintill unison fotbollsvärld höll som världens främste har via miljardbyggets tveksamma insatser i just Champions League fått sin kungakrona på sned. Men under det här gruppspelet har Silva sannerligen visat alla att det fortfarande bor en mittback av allra högsta snitt i honom och att han fortfarande har hungern. Inte minst förstod man hans klass och betydelse i den matchen han saknades (Napoli hemma).
Vänstervinge: Achraf Hakimi – Borussia Dortmund
I Lucien Favres gulsvarta tsunamivåg så har flertalet spelare under hösten fått sitt stora genombrott, dels via gruppspelsmatcherna i Champions League men självklart också genom ligaspelet. Således är avvägningen svår, men Hakimi är kanske den spelare som bäst personifierar detta nya, unga Dortmunds återtåg mot toppen. Kan gå ute till vänster såväl som höger, speluppfattning, finess och fart från den allra högsta hyllan. Dessutom en bra försvarsspelare! Real Madrid lär inte låta det här lånet övergå i en permanent övergång.
Högervinge: Riyad Mahrez – Manchester City
Här brister möjligtvis själva trovärdigheten i en sådan här formation, men när man tar ut ett lag likt detta så är balans och rimlighet vad gäller defensiva uppgifter sekundärt. Mahrez skulle in i laget på något sätt och då fick det bli såhär. I ett ofta roterat Manchester City så har algeriern visat mognad och framför allt en tydlig bestämdhet man många gånger saknade i Leicester. Mahrez verkar ha förstått att om han på allvar vill konkurrera med Sterling, Sané och Silva-gubbarna så är det bara att jobba hårt och leverera, något han verkligen gjort i CL hittills.
Centralfält: Arthur – Barcelona
Wow. Jag är den första att erkänna att jag inte hade sett en bildruta av Arthur innan den här säsongen, men jag förstår verkligen varför Barcelona betalade vad de gjorde för hans underskrift och varför man redan pratar om honom som den som till slut ska fylla det tomrum Xavi lämnade efter sig. Vrider, vänder, styr och ställer. Går knappt att ta bollen ifrån och trär in den i precis vilka ytor som helst. Med båda fötterna. Ren och skär klass.
Flyta fritt där framme 1: Nabil Fekir – Lyon
Vad Liverpool hittade för fel under den där läkarundersökningen lär nog världen aldrig få veta, men det har i alla fall inte hindrat Fekir från att leda sitt Lyon obesegrade genom gruppspelet. Med mål, framspelningar, ledaregenskaper och grinta har fransmannen blivit mycket mer konkret än den råtalang som för bara något år sedan blandade världsklass med ointresserade ickeprestationer lite för ofta. Gör sin sista säsong i Lyon?
Flyta fritt där framme 2: Neymar – PSG
Efter käftsmällen mot Liverpool i den första omgången, där PSG förvisso långt ifrån var oävna framåt, tog Neymar sitt ansvar och ledde den offensiv som till slut gjorde dem till gruppsegrare. Var fullständigt briljant i hemmamatchen mot Röda Stjärnan och har i övriga matcher visat att han trots stenhård, dubbel och ibland trippel bevakning gör lite vad han vill på en fotbollsplan. Kan rulla hur många varv han vill, i min bok kan man inte göra annat än att hänföras av tiden han faktiskt står upp.
Flyta fritt där framme 3: Kylian Mbappé – PSG
Neymars lekkamrat må ha färgat håret som Sisqo men det verkar inte ha påverkat hans telepati med brassen. Så som de förstår varandra ser det ut som att de spelat ihop i tolv säsonger. Att de dessutom kan utföra det de tänker rent tekniskt och i den fart de gör det får mig att känna att PSG besitter turneringens absolut starkaste tandem.
Flyta fritt där framme 4: Paolo Dybala – Juventus
Champions League var ju Cristiano Ronaldos turnering! Skämt åsido, portugisen har inte varit dålig på något sätt, men han har sannerligen överglänsts av sin anfallskollega under det här gruppspelet. Dybala har bjudit på konstmål, tekniska godbitar och en blick för spelet som ytterst få besitter och har mer än något annat visat att Juventus står snuskigt starka även i de matcher Ronaldo sviktar lite.
Ett lite väl offensivt balanserat lag. Men å andra sidan så skulle de ju aldrig låna ut bollen.
Hedersomnämnande. Givetvis Robert Lewandowski, som gjort åtta mål men som ändå inte tar sig in i laget. Några mål har sminkat över en del medelmåttiga insatser, motståndet har varit rent av svagt (Benfica, AEK) och jag ville verkligen inte flytta på någon annan. Lionel Messi har öst in mål trots knapp speltid och hans match borta mot Tottenham håller jag som höstens individuellt bästa prestation, Raphael Guerreiros fyra mål på 221 minuter i Dortmund ska såklart nämnas, Moussa Marega har gjort det fenomenalt men mot för dassiga lag, Dusan Tadic och Frenkie De jong har förgyllt många kvällar och Robin Olsen har varit Romas bästa spelare!
XXX
Hörni! Om ni precis som jag gillar att lista spelare och försöka singla ut vilka som varit bäst och så vidare så tycker jag verkligen ni ska kika på veckans Fotbollslabbet! Där har Ola dunkat på med höstens mest framstående spelare i alla möjliga olika kategorier och dessutom svarar vi på frågan hur vädret påverkar fotbollsmatcher!
Missa inte det – trevlig helg!