Från bänken till banken

Ni kanske minns den gamla Djurgårdsanfallaren Aleksandar Prijovic? Med sitt långa hår, kaxiga uppsyn och fingervantar i augusti var han onekligen en intressant spelare att följa och det började sannerligen strålande med ett hattrick för blåränderna. Men efter att målen började sina, det där röda kortet när han skallade ut sig själv från en cupmatch och att Erton Fejzullahu blev supportrarnas favorit tror jag ganska få djurgårdare grät blod när han väl lämnade för spel i en turkisk klubb ingen riktigt hade koll på.

Vad som hände sen? Målen började trilla in och polska Legia Warszawa öppnade plånboken för en, skulle det visa sig, strålande investering. Prijovic sköt klubben till cuptiteln, vann en ligatitel och gjorde två mål i Champions League-gruppspelsmatchen mot Borussia Dortmund hösten 2016. I jakten på Athenklubbarna valde grekiska PAOK att identifiera Prijovic som den centrala pusselbiten och det går knappast att såhär i efterhand ge dem fel.

Nu, två år efter att han anslöt, vinkar Aleksandar Prijovic Thessaloniki adjö med två cuptitlar, en grekisk skytteligatitel och ett Europa league-gruppspel innanför västen. Dessutom har han gjort sig själv till serbisk landslagsman och ingick i sommarens VM-trupp utan någon som helst diskussion jämte namnen Mitrovic uppe på topp. Han lämnar dessutom den svartvitrandiga klubben och Pontus Wernbloom i toppen av den grekiska ligan med hela åtta poäng ned till Olympiakos på andraplatsen och mindre än halva serien kvar att spela.

För vadå, undrar väl ni?

Jo, saudiska Al-Ittihad har mött utköpsklausulen på 100 miljoner kronor och ska man tro de i media hyfsat samstämmiga uppgifterna kring Prijovic kontrakt så handlar det om i runda slängar 250 miljoner kronor, en kvarts miljard, över fyra och ett halv år. Man får väl anta att Prijovic skrattar hela vägen till banken och minns oss som dömde ut honom som en medelmåtta way back when med ett välförtjänt leende.

Men han påminner i alla fall mig återigen om hur fort det kan gå i fotbollen. Rätt klubb, ett par mål, en titel och lite medvind i en säsong eller två kan ta en spelare till oanade höjder vad gäller både klubbadresser och lönekuvert. Precis som en skada eller ett tränarskifte kan ändra kurs med 180 grader för någon annan. Erton Fejzullahu står till exempel utan klubb för tillfället efter en tämligen anonym och målfattig tillvaro i Kalmar FF de senaste 18 månaderna. Jag undrar verkligen vad han tänker på när han tänker på sin gamla lagkamrat Prijovic idag?

Fotbollsbranschen är verkligen en skoningslös bergochdalbana, i synnerhet för anfallare vars främsta uppgift är att leverera mål, svart på vitt. Det är på dem man bedöms, värderas, säljs eller släpps. Man ska givetvis ha en del tur, men man måste också ta rätt beslut utanför planen. Således kanske man ska avvakta ett par, tre år med att utvärdera en annan Djurgårdsanfallares dekret att tacka nej till pengarna i Kina för att i stället, enligt egen utsago, ge sin karriär de bästa förutsättningarna att bli så framgångsrik som möjligt.

Men oj vad Bosse Andersson måste slita sitt hår.

XXX

Kan lite på samma tema förstå att West Hams Marko Arnautovic vill göra precis tvärtemot Badji. Han fyller 30 i vår, har med största sannolikhet passerat zenit, lär inte bli köpt av klubbarna högre upp i tabellen och har nu alltså ett direkt löjligt kontrakt på bordet från Kina. Klart han vill sticka, tjäna de bisarra pengarna och tacka för sig. Det måste man bara förstå.

XXX