POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
2v

Äntligen underbara Premier League!

Äntligen! Eller är det alldeles för väntat att inleda med äntligen? Skitsamma, Premier League är tillbaka efter 89 långa sommardagar och även fast man precis som med allsvenskan slår fast att varje års upplaga är den mest intressanta hittills så känner jag verkligen att den stundande säsongen har så många lager av delikata detaljer att det bara måste vara den mest kittlande någonsin. Ska Liverpool till slut bärga den där ligatiteln? Kommer Ole Gunnar Solskjaer få ordning på ett ifrågasatt Manchester United? Behåller Frank Lampard sin kungakrona rak och prydlig eller kommer den hamna på sned i Chelsea? Hur ska Newcastle överleva? Hur kommer Graham Potter klara sig?

Så. Många. Frågor.

Äh, jag fortsätter!

Hur ska Unai Emery få ihop Arsenals offensiv? Ska Mesut Özil vara världsklass eller klappkass? Kommer Tottenham få allt på plats nu när man inleder säsongen på sin nya hemmaplan? Ska Evertons alla värvningar falla väl ut för en gångs skull? Kommer Wolves fortsätta lugga topplagen på poäng eller blir det tuffare i år? Ska Brendan Rodgers få upprättelse och göra något stort med Leicester? Kommer Teemu Pukki fortsätta ösa in mål i Norwich trots att motståndet blivit ljusår tuffare? Varför värvade inte Liverpool en enda spelare att spetsa truppen med? Hur lycklig är Scott Carson?

Fler frågor?

Vi kör.

Kommer Harry Wilson explodera och visa hela världen vem han är? Vem blir den bästa värvningen? Vilken tränare får flytta på sig först? Hur i hela fridens namn kan Steve Bruce fortfarande ha ett uppdrag i världens sexigaste fotbollsliga? Lever Harry Maguire upp till prislappen? Är Moise Kean på riktigt eller kommer bluffen synas? Har Andy Carroll någonting kvar att ge? Vem gör bort sig på Crystal Palace julfest? Och slutar kanske allting med att David Luiz visar sig blir årets absolut smartaste och mest lukrativa nyförvärv?

Det vi i alla fall vet är att det ikväll börjar delas ut svar på de hundratals frågor vi alla Premier League-älskare sitter och trycker på. Och herregud så skönt det ska bli! Nedan följer lite fler tankar om både hur jag tror det slutar och varför jag har lagen där jag har dem i min sluttabell.

Plats 1 och 2

Manchester City och Liverpool

Har jag blivit galen? Hur långt går det egentligen att sticka ut hakan? Nej, skämt åsido så blir även denna säsong ett tvåhästarsrace mellan de ljusblå och de röda. City har inga som helst planer på att abdikera från tronen och Liverpool har inga ursäkter eller Champions League-bucklor att trösta sig med för att inte gå all in ligan.

Förvånansvärt lite aktivitet hos dem båda under sommaren, men jag gillar att Pep Guardiola plockat in Rodri från Madrid. Dels så Fernandinho har en ersättare och backup men också för att skänka mittfältet ytterligare en dimension i speluppbyggnaden.

Vad gäller Liverpool så undrar säkert fler än jag varför i alla fall inte en eller två etablerade spelare anslutit och spetsat truppen ytterligare under transferfönstret. Visst, man är rättmätiga Champions League-mästare, men för mig råder det inga som helst tvivel kring att Manchester Citys gubbe 12-23 är klasser bättre än Liverpools dito.

Med det sagt tror jag helt ärligt att dessa två brutit sig loss redan första tio, elva omgångarna från övriga konkurrenter. Här och nu har jag City som det lag som drar det längsta strået, men som alla vet är säsongen oerhört lång och mycket kan hända längs vägen som kan bli den avgörande detaljen i huruvida bucklan har röda eller ljusblå tofsar i maj.

Plats 3 och 4

Arsenal och Tottenham

I min värld gäller Arsenal och Tottenham som favoriter till övriga två Champions League-platser framför både Chelsea och Manchester United. Båda klubbarna från norra London har gjort starka fönster och trots att det länge såg ut som att Paolo Dybala faktiskt skulle dra på sig den liljevita tröjan kan man inte blunda för att Sessegnon, Ndombelé och Lo Celso absolut trumfar de som lämnat. Således har truppen blivit bättre, Pochettino är kvar som manager och Spurs startar den här säsongen i sin nya hemmaborg.

Arsenal har å sin sida sprängt banken för megaintressanta Nicolas Pépe och där bakom har Dani Ceballos tillkommit för att fylla kvoten av kreativitet som Aaron Ramsey lämnat bakom sig. Visst är försvarsleden fortsatt lite tunna och halvdana, men gårdagens värvningar av både Tierney och David Luiz tycker jag ger Gunners mer än väl godkänt i betyg för deras fönster.

Visst går det att hacka på David Luiz och givetvis kommer han bjuda på någon uppseendeväckande tavla under hösten, men helt ärligt, jag tycker David Luiz var Chelseas bästa mittback. Kan man då lösa honom för åtta miljoner pund (typ vad Mats Solheim hade kostat), försvaga en direktkonkurrent om CL-platserna och dessutom få en spelare tränaren både känner och håller högt säger jag att det kanske rent av är sommarens bästa värvning.

Plats 5 och 6

Chelsea och Manchester United

Chelsea har transferförbud, en ny och relativt oprövad tränare och har dessutom tappat sin och kanske hela ligans bästa spelare i Eden Hazard. Det är tre faktorer som givetvis inte talar för att Chelsea ska kunna förbättra eller ens försvara tredjeplatsen från i fjol. Man ska även spela Champions och inte Europa League under hösten och även fast både Pulisic, Kanté, Kepa, Jorginho, Tammy Abraham och Ross Barkley alla är spelare som ska bli jätteroliga att följa under hösten så ser jag inte hur den här truppen (som alltså inte kan uppgraderas i januari) ska ha max tre lag framför sig när vi gör bokslut.

Manchester United däremot får skylla sig själva för ett uselt genomfört transferfönster. Harry Maguire anslöt och även fast prislappen så klart sticker ut och går att rynka pannan till så går det inte att påstå att mittlåset inte förstärkts. Ett defensivt block med David De Gea i mål, Luke Shaw till vänster, Aaron Wan Bissaka till höger och Maguire tillsammans med VNL i mitten är inte dåligt, inte dåligt alls. Men sen då? Man släpper Lukaku med två timmar kvar av fönstret och ingen ersättare hämtas in. En missnöjd Paul Pogba ska vara centralgestalt och fler spelare känns som frågetecken än spelare som kommer vara med och bidra till en topp 4-placering. Nej, United straffade sig själva genom det här fönstret. Ole Gunnar är tillbaka i Molde lagom till försäsongen i Norge?

Plats 7 till 9

Leicester, Everton och Wolverhampton

Det är klart att Leicester aldrig kommer kunna upprepa ligatiteln från 2015/2016, men jag är verkligen positivt överraskad hur metodiskt klokt man jobbat vidare, förstått sin plats i näringskedjan och tålmodigt gnuggat på för att på allvar närma sig toppskiktet. Detta då man genomled en oerhörd tragedi förra året när ägaren Vichai Srivaddhanaprabha omkom.

Brendan Rodgers (och Kolo Touré!) har värvat klokt i sommar, där den permanenta övergången för belgaren Tielemans och Ayoze Perez från Newcastle sticker ut. Jag saknar en tydlig ersättare till Harry Maguire, men annars tycker jag Leicesters startelva ser superdupertrevlig ut. Jamie Vardy behöver leverera konsekvent, men det ger jag honom också goda möjligheter att göra.

Wolverhampton stod för den kanske bästa nykomlingssäsong jag någonsin upplevt i Premier League förra året. Nu drällde förvisso truppen av en hel del rutinerade och landslagsmeriterade portugiser, men spelare som Doherty, Jiménez, Jota och Jonny presenterade sig för den stora massan och Wolves kändes efter bara några månader som ligans klart sjunde starkaste lag. Jag tror dock man får lite bekymmer nu när ”det svåra andra året” stundar. Dels ska man Europakvala och vi får väl se var det slutar, men man ska också möta en drös motståndare som nog inte tänkt gå i Wolvesfällan en gång till.

Cutrone är ett spännande nyförvärv, han var både uppskattad och i perioder ganska bra i Milan, men det går inte att säga för många gånger: Milan är inte vad Milan en gång var och har inte så varit på bra många år. Fysiskt kommer inte italienaren ha några bekymmer, jag är mer orolig för hur han kommer bemästra det uppskruvade tempot. Potentialen är dock otvivelaktig och det ska bli väldigt kul att följa både hans och Wolves framfart den här hösten.

Everton gasar vidare mot de där Europaplatserna och det ”nästa steg” man velat ta ända sedan Moyes, Tim Cahill och Mikel Artetas glansdagar. Juventusanfallaren och den italienska landslagsmannen Moise Kean och franske landslagsytterbacken Sidibé är två transfers som verkligen signalerar att Liverpools blå lag menar allvar och med tanke på att spelare som Richarlison, Digne, Pickford, André Gomes och Bernard redan finns i truppen är stora delar av startelvan absolut konkurrenskraftig med lagen bakom toppduon. Men värvningen av Iwobi från Arsenal förstår jag inte. Luktar pengar i sjön lång väg.

Man har också tappat Idrissa Gueye till PSG och den förlusten tror jag kommer bli rejält kännbar. Inte bara då Gueye är en klasspelare utan framför allt för att man nu blir av med den sköld som skyddat mittbacksparet. Jag har sett för lite av ersättaren Gbamin för att uttala mig ordentligt, men initialt känns det definitivt som ett kvalitetstapp. Kurt Zouma har återvänt till Chelsea och när det i år då blir Yerry Mina och Michael Keane som bildar mittlås så blir i alla fall jag orolig. Den duon håller inte ens övre halvan-klass.

Plats 10 och 11

West Ham och Bournemouth

West Ham har gjort sig av med Marko Arnautovic och när vissa ifrågasätter huruvida någon kan ersätta hans kvaliteter väljer jag att se glaset som halvfullt i stället. Arnautovic out var det bästa som kunde hända Pellegrinis skinkor från östra London. Nu ser jag en offensiv armada i Lanzini, Felipe Anderson, Antonio, Chicharito, Snodgrass och nye anfallaren Haller kunna ta fler korrekta beslut och snarare agera som ett lag än som en diva & Company.

Jag saknar en uppgradering i försvaret, men kan man hålla sig någorlunda skadefria tror jag West Ham går en ganska rolig säsong till mötes.

Vad gäller Bournemouth, eller Bompan som jag alltid kallat dem, tror jag förra säsongens höst blir svår att upprepa. I år kommer motståndarna ta Ryan Fraser och Callum Wilson på största allvar medan Joshua King kommer inse att han är Joshua King. Norrmannen har en av ligans mest grandiosa självbilder och har lovat 20 mål eller mer. Jag säger hoppa i fjorden, Josh. Aldrig!

Harry Wilson är dock ett superspännande nyförvärv! Han kommer inlånad från Liverpool och är säkert en ny bekantskap för många då han höll till i Derby förra säsongen. Men håll i er, det här är en spelare som Liverpool tror stenhårt på och nog gärna ser tar ytterligare ett kliv innan han återvänder till Anfield om ett år och på allvar börjar konkurrera. Jag lovar minst två kandidater till Årets mål från Wilsons fötter!

Plats 12

Southampton

Ett av de absolut bästa dragen som gjordes i fjol var när Southampton insåg faran i tid, gjorde sig av med dödgrävaren Mark Hughes och identifierade Ralph Hassenhüttl som den perfekta ersättaren. Inte bara fick man in en högintressant manager som direkt implementerade en fotboll som tog laget uppåt och framåt utan även slog fast ytterligare en gång vilken fotboll det är som är mest vägvinnande i dagens toppfotboll.

Med en till stora delar intakt trupp från i våras, kryddad med målsprutan Che Adams tror jag Southampton inte en enda gång under säsongen kommer behöva oroa sig för bottenstriden.

Plats 13 till 15

Watford, Crystal Palace och Aston Villa

Gåtan Watford fortsätter att förbrylla oss Premier League-konsumenter. Enda sedan Marco Silvas dagar har det gulsvarta laget från Londons absoluta utkant blandat spelmässiga prestationer som andats Champions League med huvudlösa bottennapp som inte ens hör hemma på Stryktipskupongens nedre del. Vid en FA-cupomgång.

Under Javi Gracia har de svajiga insatserna fortsatt, inte minst personifierade av anfallsbesättningen. Ena stunden har Gerard Deulofeu snurrat upp vem han velat och briljerat å det grövsta för att i nästa match vara utbytt mot Isaac Success som spelar fotboll i en rak motsats till sitt efternamn. Upp och ned. Högt och lågt. Det är Watford i år igen.

Crystal Palace är ett av de lag som enligt mig går in i årets säsong mest försvagade jämfört med fjolåret. Man har tappat Aaron Wan-Bissaka till Manchester United och Wilfried Zaha har hela sommaren försökt lämna Selhurst Park  för såväl Arsenal som Everton. Han blev dock kvar, men hur sugen är han på att knyta näven i byxfickan och gnugga på? Resten av truppen är inte heller av speciellt högt snitt och jag tror faktiskt den gamle gode Roy Hodgson får det svårt i år. Trots att Milivojevic givetvis kommer fortsätta bomba in straffar.

Aston Villa håller jag som nykomlingen med absolut bäst förutsättningar att klara kontraktet, inte bara för att vanan och erfarenheten från högstadivisionen finns i betydligt högre utsträckning jämfört med Norwich och Sheffield United utan framför allt för att man ser sig som en Premier League-klubb som nu är tillbaka där man hör hemma. Det är skillnad på sådana nykomlingar och lag som kommer upp för första gången på länge med spelare som aldrig varit där tidigare. Helt klart.

Wesley, Trézeguet och Tom Heaton är nyförvärv som lovar gott, jag tvivlar inte – Villa fixar kontraktsbiffen utan problem!

Plats 16 till 20

Norwich, Sheffield United, Newcastle, Brighton och Burnley

Kampen om överlevnad tror jag i slutändan kommer involvera fem lag. Norwich besitter varken cynismen att stänga ned och stå emot eller kvaliteten att föra matcher och likt Wolves i fjol på ett förande sätt överraska och spela till sig ett nytt kontrakt. Norwich största hopp till överlevnad är att tre lag helt enkelt är sämre.

Vad gäller Sheffield United så går det givetvis inte att titta på truppen och på allvar mena att det finns tre sämre i tabellen, men med alla PL-säsonger jag följt noga genom åren så ser jag ett Blades vara det där sammansvetsade laget som med hjärta och underdogmentalitet med nöd och näppe slutar på rätt sidastrecket. Som med Huddersfield för två år sedan.

Sen åker givetvis Sheffield United ur med huvudet före 2020/2021.

Den onda cirkel som Newcastle varit inne i för många år nu ska inte kunna sluta på något annat sätt att de återvänder till The Championship. Blir det i år? Blir det nästa? Vem vet, det enda som går att säga säkert är att så länge Mike Ashley sitter bakom ratten så är degraderingen oundviklig. Valet av Steve Bruce är ett hån mot både supportrar och andra lag som försöker nå högstaligan genom att spela fotboll. Visst, där framme kommer Joelinton, Saint-Maximin och Andy Carroll finnas, men det känns precis lika mycket som en trio som kan snedtända och spåra ur som att de tillsammans gör 35 mål.

Många är vi garanterat som håller en tumme för Graham Potter. Kanske inte så mycket för Brighton, men definitivt för Potter. De två går ju dock hand i hand, så man får väl sitta och hoppas att de blåvita bufflarna från söder gör jobbet och löser fortsatt PL-status. För Potters skull och framtida karriär. Men truppen? Nja, det är snart 2020 och då ser jag faktiskt inte hur ett lag med Glenn Murray som spjutspets ska kunna glida in i nästa säsong på tvåans växel.

Burnley ser jag som årets Stoke, årets Bolton, årets West Brom, årets Portsmouth. Ni fattar vart jag vill komma. En djurkyrkogård full av erfarna, proppmätta och svindyra spelare. Det brukar fungera några säsonger, men likt alla ovanstående exempel brukar tiden ta ut sin rätt kring felbalanserade och demografiskt krackelerade trupper. Sean Dyche kan mycket väl krama ur ännu en stabil undre halvan-placering ur det här gänget, kunnande och vinnarskallar finns det gott om, men såväl Dyche som Burnley borde snegla mot en annan kurs. Annars kan Mark Hughes och Stoke vittna om hur det kan sluta.

Nej, hörni. Nu åker vi. Premier League säsongen 2019/2020 är äntligen igång!

Publicerad 2019-08-08 kl 23:05
Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå