"Clairefontaine och Barcelona? Äh, det finns ju Montpellier!"

Vi kan börja med att klargöra en sak: Montpelliers fantastiska säsong (andraplacering, sju poäng ned till trean Lyon som dock har en match mindre spelad) beror till stor del på den form som Olivier Giroud har visat upp. Jag tror inte jag har pratat så mycket om honom här på bloggen, men tänk er en fransk Andy Carroll när han var som bäst i Newcastle. Lite lättare, lite bättre teknik, inte samma råa mentalitet, men allting ser så självklart ut när han spelar. Steget är fjäderlätt men ändå explosivt och starkt, tillslaget är skruvat men hårt och han hjälper sina lagkamrater med allting. En rörlig och målfarlig targetspelare. För någon månad sedan var han den enda spelaren i Europa den här säsongen som hade gjort hattrick i både assist och mål, jag tror att han fortfarande är den enda. Han kommer att säljas i sommar, och då blir det Spanien, England eller Italien och prislappen lär inte hamna under €15 miljoner. Fram till dess vill han vara lojal mot Montpelliers projekt.

Men det finns såklart andra saker som har påverkat klubbens säsong, en av dem är klubbens ungdomssatsning som för några år sedan verkligen kom igång. Ungdomstränaren Bruno Lippini (far till Anthony i Ajaccio, en av mina absoluta favoritspelare i Ligue 1 eftersom han är totalt galen) kom till klubben 2001 och började bygga akademin från grunden. Det var han som ledde klubbens U-18 lag som vann Coupe Gambardella (Frankrikes mest prestigefyllda ungdomsturnering) år 2009. Startelvan i finalen mot Nantes (seger 2-0) såg ut såhär:

Ligali (målvakt)
Capasso (byte Berrached, 88′)
El Kaoutari
Nelson
Mézague
Legras
Belhanda
Coulomb (byte Stambouli, 70′)
Sarasar (byte André, 77′)
Cabella
Martin

Spelarna i fetstilt är spelare som idag tillhör Montpelliers A-trupp och de börjar etablera sig alltmer i startelvan. Belhanda har varit ordinarie ett par år nu och ses som lagets näst bästa offensiva spelare (efter Giroud) och El Kaoutari hade troligen varit ordinarie om han inte hade haft skadeproblem. Dessutom har tränare Girard gett Stambouli och Cabella chansen under det Afrikanska mästerskapet, Stambouli har ersatt Saihi på det centrala mittfältet och Cabella har ersatt nämnda Belhanda som offensiv mittfältare. Hur det har gått för dem? Oh well. Stambouli vann omröstningen som januari månads bästa Montpellierspelare, Cabella kom tvåa i samma omröstning. Succén kunde inte ha varit tydligare och det är Cabella vi ska snacka om nu.

Rémy Cabella är en lynnig person, både på och utanför planen. Han är en av väldigt få egna produkter som Montpellier har valt att låna ut, just för att de kände att han behövde mogna till sig som människa. Däremot har han alltid haft ett stort hjärta för klubben som han kom till som 13-åring. Han målade om sin Audi (med registreringsplåtar RC20, det vill säga Rémy Cabella 20) till klubbens färger och när president Loulou Nicollin fick höra detta bad han om att få fakturan skickad till sig själv. Montpellier i allmänhet och Loulou Nicollin i synnerhet brukar vara noga med att skapa en familjär känsla.

Som spelare har Cabella alltid varit lurig för motståndarna, men sällan en poängspelare. Det har sett bra ut, men han har inte kunnat omvandla det till något konkret. Därför har han inte platsat och mest fått lite spridda inhopp då-å-då. Nu när Belhanda har åkt iväg har han däremot gjort flertalet mål och assist, och han sitter faktiskt på hela Ligue 1:s bästa passningsprocent, 90% av hans passningar går till rätt adress. Han inte bara leder passningsligan, han är den enda offensiva spelare som ligger topp-15 på den listan vilket visar att Cabella verkligen har varit noggrann med att försöka imponera under den här månaden. Detta har lett till att han fått kontraktet förlängt till 2016. Fortsätter utvecklingen åt rätt håll är det fullt möjligt att vi får se Cabella i A-landslaget om några år. Det enda han behöver ändra på är den där jäkla frisyren, hans fascination för Cristiano Ronaldo har blivit lite för tydlig…

Men Montpelliers ungdomssatsning slutar inte med Coupe Gambardella-generationen utan det finns flera andra egna produkter i laget, exempelvis:

• Yanga-M’Biwa, den 22-åriga lagkaptenen som troligen är Sakhos blivande mittbackspartner i A-landslaget.
• Aït-Fana som har en liknande situation som El Kaoutari, det vill säga att han kanske hade varit ordinarie om det inte vore för alla skador.
• Jourden, 26 år och en av ligans bättre målvakter.
• Saihi, född i Montpellier men har tunisiska rötter, etablerat sig i startelvan denna säsong.
• Koita som många hoppas kan bli den som ersätter Giroud.

Det är i Montpellier som generationerna kring 90-talet frodas bäst. Klubben har en sund ekonomi (trots att man har haft en begränsad budget, för något år sedan hade man en av Ligue 1:s lägsta omsättningar) och akademin har alltid varit bra (har fått fram spelare som Laurent Blanc, Laurent Robert och Vincent Candela), men den här ungdomsgenerationen är ändå något i hästväg. Nu återstår det bara att se hur Girard formerar laget när Saihi och Belhanda återvänder, men det är väl sånt man kallar för angenäma problem.

När detta skrevs spelade Montpellier en cupmatch mot Châteauroux. Vinst med 2-0, Belhanda med ett mål (assist Giroud) och en assist (mål Giroud). Angenäma problem som sagt…

/J
https://twitter.com/#!/jonas_hansson