Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Nya Kaledonien = Sverige?

Säsongen 2005/2006 fanns det 273 spelare i Ligue 1 som ville och hade möjligheten att spela landslagsfotboll för något annat land än Frankrike. Det utgjorde 48,1% av hela ligans spelarmaterial. Det här året ligger siffran på 223 spelare, det vill säga 40,8% av alla spelare. Det här trendbrottet har varit tydligt i några år nu. Det blir färre och färre utländska spelare i Ligue 1. Man får gå tillbaka till kring milleniumskiftet för att hitta siffror som är lägre än de vi har idag. En sak som man dock ska komma ihåg är att det finns en del spelare som är födda i Frankrike, men valt att spela landslagsfotboll för ett annat land. Jag skulle uppskatta att de är någonstans mellan 3-5% av ligans spelare som är i den sitsen, fast det här fenomenet har funnits i många år och är inget som påverkar statistiken nämnvärt.

Vad beror det på att det blir färre utländska spelare i Ligue 1? En orsak är att alla andra ligor blir allt bättre på att scouta, så de franska klubbarna har inte längre samma försprång på exempelvis den afrikanska marknaden. En annan orsak är att ekonomin är svag, både i Frankrike och i resten av Europa. Pengarna rör inte på sig och därför blir det också färre övergångar. Istället för att sälja nyckelspelaren för €10-15 miljoner och värva tre-fyra nya spelare varav kanske ett par utav dem är utländska, så får de flesta av klubbarna istället behålla nyckelspelaren och istället satsa på billiga spelare från de inhemska lägre divisionerna, alternativt spelare från den egna akademin. Det syns tydligt, framförallt har spelarna födda 1994 fått ta ett storst ansvar i sina franska klubbar. Zouma är ordinarie mittback i Saint-Étienne, Fofana kommer få ett 20-tal matcher som högerback i Nice, Caen satsade förra året stenhårt på Niang och Nangis och det finns många fler exempel. Hade detta hänt om klubbarna hade haft mer pengar? Tveksamt. Bra för fransk fotbolls framtid, men förhoppningsvis betyder inte detta att de franska klubbarna får ekonomiska problem på grund av för få spelarförsäljningar. DNCG har visat sig vara mer än villiga att skicka ned klubbar i lägre divisioner så fort de har dålig ekonomi, oavsett vilken status klubben har. Det är ju bara ett fåtal klubbar i världen som inte är beroende av spelarförsäljningar för att överleva.

Nåväl. De utländska nationaliteterna som har varit populärast är senegaleser och brassar. Många blev förvånade över Senegals framfart i fotbolls-VM 2002, men faktum är att alla spelare i den truppen, förutom två reservmålvakter, spelade i franska klubbar, de flesta av dem i Ligue 1. Några andra populära nationaliteter är algerier, ivorianer, kameruaner, malier, marockaner och – faktiskt – argentinare. Det brukar dock vara en salig blandning av alla möjliga världsdelar. Asiater har dock varit en bristvara. Metz gjorde visserligen ett försök med sydkoreaner ett tag, bland annat med världsomtalade Ahn, men annars är det “bara” Matsui, Park, Nam och Koji Nakata som har spelat i Ligue 1 de senaste tio åren. Om man bortser från gränsländer som Ryssland, Armenien, Turkiet och Israel det vill säga. Eller ja, brassen Emerson kanske ska räknas in som asiat också – han gjorde ju trots allt några landskamper för Qatar…

Det finns dock alltid de där små nationerna som genererar en eller ett par spelare till ligan under ett par strösäsonger. Min favorit det här året? Nya Kaledonien, en ö-grupp i Oceanien med 250 000 invånare.

Förutom Christian Karembeu så har Nya Kaledoniens medverken i den europeiska fotbollen varit väldigt begränsad. Longue var reserv i Bastia för några år sedan och John Gope-Fenepej fick ett par inhopp i Bolton kring år 2000. Förutom det? Ingenting. Det här året hände dock något intressant. Landet gick till final i OFC Nations Cup, det vill säga oceaniska mästerskapet. Det i sig var inte så märkvärdigt, man nådde även final år 2008, men den här gången slog man ut jättefavoriten Nya Zeeland i semifinalen. Vem som var mannen bakom semifinalsegern? 23-åriga George Gope-Fenepej, lillebror till den forna Boltonspelaren John Gope-Fenepej.

George Gope-Fenepej har varit den stora stjärnan i landet de senaste åren. Han dominerade så pass mycket att hans klubb Magenta gjorde allt för att han skulle få kontrakt med en europeisk klubb, de tyckte att han var värd det. Nya Kaledoniens förbundskapten är fransmannen Moizan, och han drog i några kontakter så Gope-Fenepej fick till slut provspela med Paris FC, Amiens och Niort. Utan resultat. Troyes tog in honom ett par veckor, men eftersom detta var i vintras så låg temperaturen på minus tio grader och Gope-Fenepej gjorde inte sig själv rättvisa med de vädermässiga förutsättningarna. Han fick åka hem utan att ha hört ett enda ord från någon av klubbarna. Fram till det att han avgjorde semifinalen mot Nya Zeeland i juni.

Två veckor efter finalförlusten mot Tahiti presenterades Gope-Fenepej som ett nyförvärv hos Ligue 1-nykomlingarna Troyes. I premiären mot Valenciennes i helgen fick han sitta på bänken under hela matchen, men det var ändå ett viktigt steg för spelaren som för några månader sedan såg ut att vara fast i Nya Kaledoniens högstaliga. Han kommer att få sina chanser den här säsongen, han måste skynda långsamt, även om hans kontrakt bara är på ett år.

Uppgifterna går helt isär om hans styrkor och svagheter – vissa menar att han lever på sin kvickhet, andra menar att just bristen på detsamma kan vara det som fäller hans chanser att lyckas i Frankrike. Hans tillslag och spelförståelse lyfts dock ofta fram, men framförallt: han har helt rätt attityd. Det här är hans stora chans i livet, och han har kommit till Frankrike med fötterna på jorden och i de intervjuerna jag har läst har han bara levererat sunda svar.

Gope-Fenepejs äventyr i Ligue 1 är en söt saga. Jag tror alla håller tummarna lite extra för honom det här året.

Han är dock inte ensam om att vara nykaledonier i den här ligan. 25-åriga Lautoa spelar i Lorient och får nu en massiv roll när nyutnämnda lagkaptenen och mittbackskollegan Ecuele Manga är skadad och kan missa hela säsongen. Skadan uppkom när Ecuele Manga blockerade ett skott från Ibrahimovic i helgen. Lautoa är nu den givna ledare i backlinjen, och det återstår att se om han är villig att återigen göra landskamper för Nya Kaledonien, han har nämligen tagit ett uppehåll från landslagsspelet. Nya Kaledonien med två Ligue 1-spelare i sin landslagsstartelva? Det hade varit en vacker syn.

Vi får se vilka fler nationaliteter som sticker ut det här året. Nu när Ibrahimovic har gått till Ligue 1 har det strömmat in flertalet rykten om att Ligue 1-klubbarna har bättre koll på svenska samt Allsvenska spelare. Troyes hade Mehmeti som ett möjligt anfallsalternativ, Rennes scoutar Hiljemark, Saint-Étienne kollade priset på Waris, Nice har varit i Göteborg flertalet gånger och det finns fler exempel. Värt att notera just nu är dock att Nya Kaledonien har en startspelare och en bänkspelare i Ligue 1 – samma scenario som Sverige har (Ibrahimovic, Djuric).

Förra säsongen skulle jag säga att Burkina Faso, med Alain Traoré, Kaboré, Pitroipa, Bakary Koné och Karaboué, satte fin prägel på Ligue 1 under de första av höstmånaderna. Vilken som blir den här säsongens modenationalitet? Kanske Argentina? López, Lavezzi, Herrera, Monzón, Cvitanich, Civelli, Pastore, Mareque, Alonso…

Några lite udda nationaliteter i Ligue 1 säsongen 2012/2013

Nya Kaledonien: Gope-Fenepej (Troyes), Lautoa (Lorient)
Tahiti: Vahirua (Nancy)
Mauretanien: Ba (Brest)
Guadeloupe: Tacalfred (Reims), Alphonse (Brest)
Haiti: Genevois (Nice), Louis (Nancy), Maurice (PSG)
Komorerna: Rachid (Nancy), M’Madi (Évian)
Martinique: Hartock (Brest)
Kap Verde: Fortes (Reims)

***

Både Toulouse och Montpellier jublade efter gårdagens landskamp mellan Frankrike och Uruguay. Capoue (Toulouse) och Yanga-Mbiwa (Montpellier) är fostrade i klubbarna och nu fick de inte bara göra landslagsdebut, de två var dessutom de stora positiva överraskningarna som Deschamps kunde ta med sig från sin debut som förbundskapten. Yanga-Mbiwa gjorde knappt ett enda misstag och Capoue köttade på i vanlig ordning, fast han gör det med finess. Det var kul att se Capoue, som tog för sig mer i Les Bleus än vad han brukar göra under en vanlig Ligue 1-match. Han har alla kvalitéer i sig för att kunna dominera i Ligue 1, han måste bara få rätt roll för det. Då kan han bli Frankrikes motsvarighet till Fellaini. En fjäder i hatten både till Toulouse och Montpelliers akademier. Fler spelare från de akademierna kommer att spela i A-landslaget de kommande åren, var så säkra på det.

Matchen i övrigt? Det skiljde sig inte så mycket från tiden under Blanc. Mycket bollinnehav, men man hade problem att skapa något. Jag hade nog hoppats på att Giroud skulle komma fram mer, han hade ändå mycket att spela för den här kvällen. Experimentet med en 4-4-2/4-4-1-1 blev inte särskilt lyckat, och Deschamps lär återgå till 4-2-3-1. Det är ändå lite underligt: en av anledningarna till att Blanc fick kritik var för att han inte ville köra med två anfallare. Efter den här landskampen kanske vi förstår varför han inte gjorde det. Giroud och Benzema verkade inte funka ihop.

***

Paulo Machado (Toulouse till Olympiakos, €2,7 miljoner)
Portugisen Machado har aldrig fått det att riktigt stämma i Toulouse. Man ser att det är en spelskicklig mittfältare, men Casanova har prioriterat fysik på det centrala mittfältet och därför har Machado slängts ut och in från startelvan, och dessutom spelat på olika positioner. Försäljningen tyder på att Casanova har stort förtroende för unge Rodrigues (1994), men nog bör man använda några av de €7,7 miljonerna (€5 miljoner för Congré-försäljningen) man har fått in på spelarförsäljningar till att värva något nytt?

Brandão (Klubblös/Marseille till Saint-Étienne, gratis)
Den svåraste spelaren att betygsätta det här transferfönstret. Ligans Bendtner. Visst, han är gratis och hans kroppshydda gör nytta i de flesta matcher, samtidigt som Saint-Étienne inte har råd med något annat som anfallsalternativ till Aubameyang. Men. 32-åringen har haft ett par usla säsonger där även ett åtal om våldtäkt hela tiden har funnits i bakgrunden, och det är en kortsiktig lösning för Saint-Étienne. Saint-Étiennes värvningar det här fönstret (Clerc, Cohade, Brandão, Hamouma) tyder dock på att Galtier delvis har släppt ungdomsprojektet och vill ha fler stabila spelare. 3/5

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-08-16 kl 15:55
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons