Omgång 2 - Den ointagliga borgen Korsika

Alla direkta röda kort

Saihi (Montpellier – Toulouse)
Regattin (Montpellier – Toulouse)
Aurier (Montpellier – Toulouse) 
Bourillon (Paris SG – Lorient) 
Kembo Ekoko (Rennes – Lyon) 
Mostefa (Nice – Ajaccio) 
Faussurier (Lyon – Troyes)
Weber (Bastia – Reims)
Tacalfred (Bastia – Reims)
Lavezzi (Ajaccio – Paris SG)

Vad får vi ut av detta, mer än att det är en klar majoritet bortaspelare? Att domarna, precis som i början av förra säsongen, hellre fäller än friar. Det har visserligen varit tre-fyra situationer som varit hårdare än exempelvis Tacalfred eller Faussuriers röda kort där domarna “bara” har gett gult kort, men samtidigt är det oroande att de är såhär hårda. Utvisningar är trots allt något som kan “förstöra matcher”. Mer känsla från domarna hade varit att föredra.

Dessutom har disciplinnämnden börjat att blanda sig i allt oftare. De gillar att ge några extra matchers avstängning. Det här brukar lugna ned sig ju längre hösten går, men exempelvis Dijon fick stora delar av hösten förstörd när man fick mittbacksstjärnan Meïté avstängd under åtta matcher, och efter det hade man svårt att prestera ordentligt. Långa avstängningar kan förstöra lags säsonger, det kan vara värt att tänka på för disciplinnämnden.

Vad noterar vi annars? Att man inte måste vara en supertalang och gå igenom någon känd akademi för att bli en bra spelare. Yttermittfältaren Barthelmé fyller snart 24 år och inför den här säsongen hade han bara spelat drygt 300 minuter Ligue 1-fotboll. Han spelade amatörfotboll fram till han var 21 år gammal, har varit i Lorient i drygt tre år utan att få chansen och hade även en låneperiod i tredjedivisionen. Han har väntat ut sin chans, han har stannat i Lorient trots att han bara har fått korta inhopp när alla andra varit skadade. I helgen fick han äntligen en ordentlig chans när han fick starta mot Montpellier. Han var en av de bästa på planen.

Samma sak med Wissam Ben Yedder. Fram till för två år sedan spelade han fotboll för att hänga med polarna, både amatörfotboll och futsal. Jag har ingen aning om hur Toulouse fick reda på honom, men när de såg honom visste de direkt vad de hade hittat. En råtalang. De plockade in honom och har jobbat med honom i ett par års tid. Den där mongodribblande, taniga 20-åringen har nu byts ut mot en 22-årig ensam central anfallare som lyfter upp hela Toulouses anfallsspel. Trots att han bara är 1,70 meter lång så har han inga problem att kriga mot storväxta mittbackar. Han har lärt sig hur han ska använda sin teknik, han håller uppe bollen i anfallet fram tills dess att lagkamraterna har hunnit dit, han kan utmana motståndarspelare, han vågar brottas med motståndarbackar, han letar hela tiden intressanta passningsalternativ och framförallt – han har äntligen fått visa varför tränare Casanova har berömt hans avslut. Han har ett väldigt rent skott som han har börjat att utnyttja allt oftare, han krånglar inte till det när lägena uppstår.

Ben Yedder har inte ens gjort 20 stycken Ligue 1-matcher under sin karriär, men man kan redan se att det här kan bli något att räkna med i framtiden. Har man petat €6 miljonersvärvningen Rivière så har man kommit en bra bit på vägen. Vi får hoppas att Ben Yedder kan fortsätta såhär även under resten av hösten, för då har Toulouses scoutingverksamhet plockat fram ytterliggare en storförsäljning.

Samtidigt fick vi se Saivet bomma en straff för sitt Bordeaux. Samma Saivet som lyftes fram som Frankrikes blivande storstjärna redan när han var 16 år. Nu är han 22 år och först den här säsongen verkar han få något slags genombrott på seniornivå. Att kolla på spelare som Barthelmé, Ben Yedder och Saivet visar att en spelares utvecklingskurva sällan är särskilt rak och stadig, det är omöjligt att förutspå en spelares framtid.

Lille – Nancy 1-1
0-1 Bakar (32′)
1-1 Kalou (40′)
Rött kort Moukandjo (Nancy, 78′)

Invigningen av den nya arenan slutade i besvikelse för Lille. Oavgjort mot Nancy är visserligen ingen katastrof då Nancy är ett lag för den övre halvan av tabellen, men med tanke på vilken laddning som var på arenan så borde Lille kunnat höja upp spelet så pass mycket att de skulle få till en vinst. Kanske var det nerverna som spelade ett spratt, eller så var det så att Lillespelarna hade så mycket energi att de glömde bort de enkla grunderna i fotboll? Det såg faktiskt ut som det sistnämnda, Lille kom inte in i matchen då man gjorde misstag som man annars inte ser dem göra. Okoncentrerat, ibland för svåra grejer, problem att etablera fina anfall.

Lyon – Troyes 4-1
0-1 Bahebeck (47′)

Troyes gjorde några spännande och oväntade saker. Man såg ut att kunna hota Lyons svaga backlinje och visst satte man även det första målet. Lyon hade fram till dess inte alls imponerat. Det var trögt, man fick inte ihåg det rätta bollrullet utan det slutade oftast med ett misslyckat inlägg. Efter Troyes-målet höjde sig dock Lyon, och man hade till slut inga problem att vända matchen. En typisk storklubbinsats från Lyon: man gick på halvfart fram till man märkte att det blev farligt, och då satte man i en högre växel och fick även utdelning. Sett över 90 minuter: en godkänd insats av bägge lagen. Troyes orkade inte hålla emot de sista minuterna, utan då blev det något extra insläppt mål eftersom de saknar stabiliteten i laget.

Bastia – Reims 2-1
0-1 Fauvergue (4′)
Rött kort Weber (Reims, 58′)
1-1 Modeste (Straff, 62′)
Rött kort Tacalfred (Reims, 81′)
2-1 Ilan (95′)

Det farliga i att göra första målet: man blir passiv och har svårt att ta sig ur det stadiet. Det var precis det som hände med Reims. De kämpade i 95 minuter, trots att bägge mittbackarna blev utvisade, och hade fotboll varit en sport där mentalitet hade belönats så hade Reims åtminstone haft en poäng efter de här två inledande omgångarna. Men. De spelade inte särskilt bra utan vågade inte trycka fram med tillräckligt mycket folk, och man vågade inte heller slå svåra pass eller utmana motståndarna. Bastia var därför det klart bättre laget (27-4 i avslut, 64-36 i bollinnehav) och det bevisar också hur fruktansvärt svårt det är att spela fotboll på Korsika. Bastias 41 senaste ligamatcher på hemmaplan: 31 vinster, 10 oavgjorda.

Lorient – Montpellier 2-1
0-1 Herrera (36′)
1-1 Traoré (89′)
2-1 Aliadière (92′)

Montpellier kunde inte kontrollera konstgräset. Lägg där till att man saknade det ordinarie centrala mittfältet plus de offensiva mittfältarna Mounier och Belhanda, så förstår ni att deras anfallsspel inte alls gick att känna igen. Det var bara längre bollar mot anfallarna eller individuella prestationer från Cabella som skapade något. Lorient hade däremot många bra prestationer i första halvlek, men kunde faktiskt gått till halvtidsvilan med ett 0-2 underläge. Herrera är ingen stor spelare, men han är alltid på plats när det blir målchanser. Andra halvlek var mest en väntan på slutsignalen. Montpellier föll ännu längre tillbaka och Lorient hade det svårt. En oväntad och sen vändning gjorde att Lorient fick lite revansch för sitt sena poängtapp mot PSG förra omgången, och det får ändå ses som ett rättvist resultat sett över 90 minuter. Lorient hade en hel del intressanta anfall medan Montpellier inte alls kom upp i normal standard.

Toulouse – Saint-Étienne 2-1
1-0 Capoue (34′)
2-0 Ben Yedder (59′)
Missad straff Capoue (Toulouse, 75′)
2-1 Gradel (Straff, 92′)

En sådan där match där allting stämde för Toulouse. Deras fysik åt upp Saint-Étienne som inte hade en chans i den här matchen. Så fort Saint-Étienne fick kontroll på bollen och letade bollar till Aubameyang så stängde Toulouses mittbackar av honom. Strålande samarbete. Ruffier räddade Saint-Étienne från högre siffror. Toulouse gjorde en optimal insats sett till spelarmaterialet. Siffrorna borde nog ha varit “typ 3-0” istället för 2-1.

Valenciennes – Nice 0-0

Nice hade första halvlek, Valenciennes andra. Förutom under enstaka situationer så var det två stabila lag som mötte varandra, de släppte inte till något. När det väl blev målchanser, då blev det å andra sidan tillräckligt bra målchanser för att det skulle bli mål. Valenciennes var närmast att göra mål, men Delle gjorde en potentiell “Omgångens spelare”-insats i målet. Oavgjort får ändå ses som något slags rättvist resultat.

Brest – Évian 1-0
1-0 Baysse (91′)

Efter matchen sa Évians tränare Correa att man “kämpade, men inte försökte”, det vill säga att modet saknades. Det kan inte sägas om starten på matchen, som var rörig, böljande och Éviandominerande. Efter det? Då tappade Évian och Brest kunde äta sig in i matchen med hjälp av Chauvins patenterade passningsspel. I förra omgången släppte Brest in matchens enda mål i 94:e minuten, den här gången gjorde man matchens enda mål i 91:a minuten.

Bordeaux – Rennes 1-0
Missad straff Saivet (20′)
1-0 Obraniak (75′)

Rennes är fast i fasen där man bara väntar ut M’Vilas försäljning (som kommer att ske den här veckan). De verkar gå på halvfart. Den här matchen hade potential att bli riktigt underhållande, men det var bara Bordeaux som försökte. Rennes körde med en förvånansvärd defensiv taktik, kanske var tränaren Antonetti beredd på att laget skulle sakna energi? Bordeaux hade bra kontroll på hela matchen, och det var underligt att det ändå tog 75 minuter innan man kunde göra segermålet. Hade Saivet satt sin straff i första halvlek hade vi antagligen fått se en hel annan matchbild. Vad mer vi noterar? Bordeaux har sju raka ligasegrar och Rennes kör med ligans yngsta lag.

Marseille – Sochaux 2-0
1-0 Gignac (54′)
2-0 Fanni (89′)

Marseille gjorde en likvärdig insats jämfört med förra helgen, skillnaden den här gången var att man mötte ett Sochaux som varken är stabila bakåt, eller särskilt samspelta framåt. För Sochaux var det något bra så fort de kom över halva planen, så trögt var deras spel i den här matchen. Laget är fortfarande alldeles för ojämnt. Marseille imponerande inte, men vann återigen. Den här gången var segern mer rättvis, men det stora testet för Baup kommer längre fram på säsongen när skadorna börjar trilla in på allvar.

Ajaccio – Paris SG 0-0
Rött kort Lavezzi (PSG, 58′)

Det såg ut som det brukar göra på Korsika. Fansen eldade på spelarna som la ned det rätta jobbet under de flesta delar av matchen, och när man inte gjorde det var Paris SG inte tillräckligt smarta för att utnyttja detta. Det kändes som att PSG inte visste hur de skulle anfalla. Så fort de försökte ta sig framåt i banan var Ajaccios defensiva mittfältare och mittbackar där och stängde av alla ytor. Kanterna använde PSG för sällan. Inte heller lyckades Ménez, Nenê, Lavezzi eller Pastore att tråckla sig igenom. Nej, Paris SG har en bra bit kvar att gå innan de kan vinna serielunkmatcher utan större problem. De verkar fortfarande inte ha vant sig vid den enorma pressen samt faktumet att alla lag gör allt för att slå dem.

Omgångens bästa: Toulouses mittlås med Abdennour och Zebina. Två tidigare hånade ytterbackar som numera bildar ett av ligans bästa mittbackspar, om inte det bästa. Aubameyang är en stor stjärna i Ligue 1, men han hade inte en suck mot de här två spelarna.

Omgångens sämsta: Lavezzi (Paris SG). Tillförde ingenting och drog på sig ett rött kort. Av sommarens värvningarna så har han nog minst förhoppningar på sig, det är nog till och med så att folk hoppas mer på Verratti, men fortsätter han såhär så är floppstämpeln snart framme.

Omgångens mål: Bastos 2-1 (Lyon – Troyes). Jag är egentligen inget fan av cykelsparkar, men det var bara Kalous nickmål, Traorés skott och det här målet som får kallas “snygga” under den här omgången. Man får trots allt ge Bastos beröm för den kraft han fick till. De 20 senaste ligamålen han har gjort har kommit med vänsterfoten, det säger en del om hur säker den här.

Omgångens Kim: Braaten (Toulouse). Norrmannen! En fin slitinsats på högerkanten, Toulouse-fansen blev även chockade över vissa (positiva) grejer han höll på med när det gällde det tekniska. Under en helg där ingen av Ibrahimovic, Djuric, Bajrami och Schelin spelade så får man passa på att gå över gränserna.

Omgångens elva (4-3-3)

Traoré (Lorient) – Modeste (Bastia) – Ben Yedder (Toulouse)
Gonalons (Lyon) – Obraniak (Bordeaux) – Grenier (Lyon)
Le Lan (Lor.) – Abdennour (Tou.) – Zebina (Tou.) – Mariano (Bor.)
Delle (Nice)

/J