Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Nyckeln till titelstrid: tålamod och självinsikt

Jag grävde i mitt personliga bloggartikelarkiv och fann artikeln som var min “ansökningstext” till Fotbollskanalen. Den handlade om problemen som Bordeaux hade haft efter det att Laurent Blanc lämnat sitt jobb som huvudtränare för klubben sommaren 2010. Texten var skriven för snart ett år sedan. Vi kan säga såhär: det kan hända en jäkla massa på ett års tid.

2010 hoppade Blanc på Les Bleus-tåget efter en lyckad tid i Bordeaux som bland annat ledde till en dubbel (ligan och ligacupen) år 2009. Jean Tigana, som hade varit en av lagets absolut bästa spelare under lagets gyllene 80-tal, skulle ersätta Blanc. Hur det gick? Efter en förlust med 4-0 på hemmaplan mot Sochaux i april lämnade han in sin tredje avskedsansökan (de två tidigare hade klubben sagt nej till) eftersom supportrarna nu hade börjat att verbalt angripa hans dotter. Några månader senare kom det dessutom fram att han hade tappat omklädningsrummet, det var framförallt Diarra, Planus och Chalmé som hade börjat att sätta sig emot Tigana när han sparkade assisterande tränaren Pavon, som var en favorit hos spelarna. Det ska dock tilläggas att Tigana fick Gourcuff såld under de sista dagarna under sommarens transferfönster, ett långt ifrån optimalt beslut på ett sportsligt plan.

Ironiskt nog blev det Gillot, tränare i det Sochaux som hade haft den barriärbrytande segern mot Tiganas Bordeaux, som skulle försöka sig på att ersätta Tigana. Det fanns fortfarande höga ambitioner i klubben efter succén som Blanc hade. Klubben är en av de största i landet och kraven är därefter. Gillot skulle antagligen bara få en säsong på sig.

Gillot fick bara göra två värvningar – gratisspelarna N’Guemo och Maurice-Belay – under sommaren, ingen idealisk situation när man är ny tränare för en klubb. Man hade visserligen en lovande försäsong, men lyckades bara vinna blott en av de tio första ligamatcherna. Inte nog med det – Gillot klagade på allt och alla utom han själv, trots att han hade enorma problem att hitta rätt taktik och startelva. Inte blev det bättre av att han skickade flera etablerade A-lagsspelare mellan A- och B-laget. Han verkade vägra att erkänna de problemen han själv skapade. Det var jobbigt att läsa intervjuerna han gav eftersom han under sina år i Sochaux hade visat att han var en bättre tränare och bättre människa än vad han gav sken av under de första månaderna i Bordeaux.

Trots detta var stödet för Gillot enormt, både från fansen och ledningen. Man ville verkligen ge honom en ordentlig chans, trots att man låg på nedflyttingsplats så sent som efter 14 spelade omgångar, en bra bit in i november. Då fick Gillot nog och började jobba stenhårt med grunderna i fotboll: prioritera försvaret, lägga sig med fler spelare i defensiven och satsa mer på fasta situationer och framförallt kontringar. Bollrullande, vackra prestationer och personlig smak kom i andra hand, nu gällde det att fixa resultat. Vändningen kom den 26:e november i en till synes helt vanlig 2-0 seger över Caen – men efter den matchen har man spelat 26 ligamatcher och bara förlorat fyra utav dem. Just nu har man åtta raka segrar i ligaspelet.

Istället för att envist lita på den fotbollen som Gillot lyckades så bra med i Sochaux, så släppte han sitt ego och förstod vad som var bäst för Bordeaux. Efter diverse matcher med en fembackslinje, detta för att stabilisera defensiven, så tar man nu ett steg i taget med att utveckla den fotbollen som Gillot försökte spela direkt när han kom dit. Statistikt sett är man bland de bästa lagen i ligan när det gäller att använda sig av kantspelet i offensiven, och man har även vunnit fler närkamper och nickdueller än tidigare. Det är inte alls någon klassisk Gillot-fotboll, men samtidigt det som klubben behövde för att få resultat. Det är också det som passar truppen bäst: ytterbackarna Trémoulinas och Mariano är bland de bästa i ligan på att ta sig framåt och fixa slutprodukter, samtidigt som det finns gott om fysik i laget. Sakta men säkert kommer man gå mot den passningsorienterade, flytande och sprudlande anfallsfotbollen som Sochaux spelade för några år sedan, men det kommer att ta tid.

Något som jag gillar med det nya spelet är att det bygger mycket på energi. Även om det betyder att man ibland tappar koncentrationen i slutet av matcherna då man är trötta, så startar man alltid matcherna bra och det händer ofta att man gör minst ett mål under den första kvarten. Första målet är viktigt i fotboll och Gillot försöker utnyttja att han har en trupp som kan slita sönder motståndarna tidigt i matcherna.

Det som jag tycker är mest intressant är Gillots attitydförändring. Förra året handlade det mest om att slå ifrån sig när han fick kritik, han kände sig pressad. I år är det annorlunda, han har lärt sig att veta vilka förutsättningar han har. Han har förstått att det bara är han själv som kan förbättra lagets resultat. Istället för att klaga på spelarna, brist på pengar och annat så lyfter han bara fram de sakerna han själv kan påverka. Han har blivit mer mogen. Just den här attitydförändringen, tillsammans med att Bordeaux hela tiden har trott på honom, har varit det som har vänt på det för Bordeaux. I en lång artikel i Sud Ouest för ett par veckor sedan gav han en jordnära intervju med sunda och genomtänkta svar, något som gjorde mig glad. Det här är ju Gillot, det är såhär han ska bete sig.

Man får inte heller glömma bort att vinterns värvningar av Obraniak och Mariano har höjt lagets kvalitéer avsevärt. Att värva fyra spelare (N’Guemo, Maurice-Belay, Obraniak, Mariano) för sammanlagt €4 miljoner är imponerande, ännu mer imponerande är det när man ser att tre stycken är i det närmaste nyckelspelare, samtidigt som även Maurice-Belay är en nyttig anfallare att ha i truppen. Man får hoppas att de fortsätter att värva såhär bra.

Den här säsongen har man börjat med två segrar av två möjliga i ligan, och det mot Rennes och Évian som bägge två slutade på den övre halvan förra säsongen. Spelet ser allt bättre ut och Gillot har även lyckats med något den här sommaren som han inte lyckades med under hela förra säsongen: väcka tidigare talangfulla spelare till liv. Ben Khalfallah och Saivet har lyft sig oerhört mycket de senaste månaderna, så pass mycket att de nästan kan klassas som bra nyförvärv. De har gått från mediokra bänkspelare till duktiga startspelare. Dessutom har Poundje kommit tillbaka efter ett lån och han ser ut att kunna vara en funktionell truppspelare det här året. Spelet och truppen tar små steg framåt hela tiden. Det saknas fortfarande stabiliteten till att vinna matcher även när man har en dålig dag, och det finns många brister i truppen, men Gillot försöker fixa de här sakerna med ett leende på läpparna och en stenhård vilja av att han ska lyckas.

Transfersnacket? Hittills har man inte värvat en enda spelare och bara gjort sig av med några truppspelare. En anfallare vill man ha, men det saknas pengar. Istället tittar man på mittbackar, Diakité (Lazio) är det senaste namnet som har dykt upp. “Sälja innan man köper” verkar dock vara styrelsens motto. Så länge man får behålla sina startspelare så lär dock truppen klara av att sluta topp-5 i ligan, kanske ännu bättre om någon anfallare blommar ut till en 15-målsspelare.

Det ska bli oerhört intressant att se var det här projektet tar vägen. Klubbens ägare M6 har pratat om att man kanske vill sälja klubben och samtidigt håller man på att fixa med en ny arena. De närmaste åren lär dock Gillot göra ett tillräckligt bra jobb för att få Bordeaux att vara en outsider till ligaguldet. Skulle han bara få lite mer pengar att röra sig med skulle laget redan den här säsongen kunna ge Lille, Paris SG och kanske Lyon en rejäl kamp om ligatiteln.

Kom ihåg hur mycket saker kan förändras, ingenting är hugget i sten i fotbollen. Om två månader kanske vi alla sitter och tokhyllar Paris SG:s spel ute i Europa, och likaväl kanske vi pratar om Montpellier som en nedflyttningskandidat om ett halvår.

***

Adrian Mutu (Cesena till Ajaccio, gratis)
Ajaccio gör för andra sommaren i rad en riktig kioskvältarvärvning. Förra sommaren fifflade man till sig Ochoa, nu är det kokain-Mutu som ska höja laget. Med tanke på att en anfallare var det man saknade så kommer Mutu passa perfekt in, även om han inte är en optimal spelare till en ensam anfallsposition. Han har dock så mycket kvalitéer i sig att han kommer ge Ajaccio cirka 10 extra poäng den här säsongen, om inte mer. Det verkar vara presidenten Orsoni som ligger bakom den här värvningen. Problemet med Mutu: har han motivation nog? 4/5

Pierrick Cros (Saint-Étienne till Uzès, gratis)
Saint-Étienne fortsätter sin utrensning. Kanske ett lån hade varit att föredra, men unge mittbacken Cros saknade antagligen en framtid i klubben.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-08-23 kl 23:40
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons