Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

"Mittbacksboom i Frankrike"

Är det något som fransmännen brukar vara duktiga på att få fram, så är det storväxta och skolade defensiva spelare. Trots detta var Rami och Mexès Frankrikes startande mittbackar i EM-slutspelet, ett rätt kritiserat mittbackspar även om statistiken talade om att man släppte in få mål med de två på planen. I den första VM-kvalmatchen (Finland i fredags, 1-0) så var det istället Yanga-Mbiwa (23 år) och Sakho (22 år) som bildade mittbackspar, och tillsammans med Mavuba var de tre spelarna bäst på planen. Det är på väg en ny generation mittbackar i Frankrike, och både utbudet och spetsen har nog aldrig varit så stark på en enskild position som den är nu. Det är sällan man ser ett land få fram så många unga spelare på samma position som Frankrike har fått på mittbackspositionen det senaste åren.

De flesta är av afrikanskt ursprung, men majoriteten ser ändå ut att ha någon form av framtid i det franska A-landslaget. Just nu är det så pass många bra mittbackar, med olika mittbacksstilar dessutom, att det är svårt att skilja dem åt, men jag ska försöka mig på en lista med topp-15 mest lovande franska mittbackar.

1. Raphaël Varane (Real Madrid, 1993)
Att jag tror så mycket på Varane beror på att han redan har gjort det kanske svåraste steget som en mittback behöver ta i sin karriär – att gå från ett bottenlag till ett topplag, och dessutom byta land och liga. Många mittbackar trivs bäst i bottenlag, som tenderar att spela mer defensivt och därmed har man mer täckning från mittfältet. Varane har snarare blivit bättre när han tagit på sig Real Madrids tröja, än vad han var när han hängde runt i Lens. Att som 17-18-åring vara så jagad av klubbar som Manchester United och Real Madrid, och samtidigt får speltid (15-talet matcher som mittback!) i den sistnämnda och göra genuint bra insatser, tyder på att det handlar om en blivande storback. €10 miljoner kostade han förra sommaren, men han är värd betydligt mer nu.

Det här var Zinedine Zidanes första stora värvning från Frankrike, och vilken värvning det har varit! Varje säsong är nu viktig för Varanes utveckling, det kan ibland räcka med en dålig säsong för att Real Madrid ska tappat hoppet om en, men går allt som det ska så kommer Varane bli en av världens bästa mittbackar. Kan även spela defensiv mittfältare, och har blivit uppkallad till A-landslaget, dock utan att få speltid.

2. Mamadou Sakho (Paris SG, 1990)
Det är svårt att tro att Sakho bara är 22 år. Han har ju varit med så länge. Redan i sin ligadebut som 17-åring fick han bära kaptensbindeln, och efter en stadig utvecklingskurva så kom en tyngre fjolårssäsong. Sakho är på väg tillbaka till storformen, men han behöver fullt förtroende för att växa som spelare. Kan PSG erbjuda det? Den klubben som väljer att satsa på Sakho fullt ut, den klubben kommer att få en rejäl mittbackstyp som kan konkurrera med de bästa i världen.

Sakhos statistik? 128 Ligue 1-matcher, 7 A-landskamper, 16 Europacupmatcher etc. Helt okej för att vara en 22 år gammal mittback.

3. Mapou Yanga-Mbiwa (Montpellier, 1989)
Det har nu gått två år sedan som Yanga-Mbiwa flyttade in permanent som mittback, efter att ha börjat A-lagskarriären både till höger och vänster i backlinjen. Att han fungerande bra som ytterback säger en del om han spelstil även som mittback: han är snabb, följsam och tempostark, men samtidigt kan man ibland vilja att han ska vara mer rejäl. Yanga-Mbiwa kommer att få en fin karriär, men hans högstanivå känns mer begränsad än Sakho och Varane.

4. Kurt Zouma (Saint-Étienne, 1994)
Förra året slängde Saint-Étienne helt plötsligt in Kurt Zouma i startelvan. Han såg fin ut i köttet, stark och snabb, och för varje match han fick spela såg han allt mer stabil ut. Han gör fortfarande en del misstag och spelstilen är ibland lite oortodox, men annars sköter han det mesta snyggt. Många engelska klubbar har redan varit ute efter honom, men han vill stanna ett eller två år till, och det är nog sunt. Är man den bästa mittbacken i ett lag på övre halvan av tabellen som 18-åring så är det dumt att rusa med en flytt. Eller, han har inte ens fyllt 18 år än, och trots detta så har han snart nått 30 matcher i Ligue 1, nästan alla som mittback. Det finns många likheter mellan Zouma och Sakho, den stora frågan är vilket karriärsval Zouma kommer att göra. Hans nästa klubbval kan bli helt avgörande för hans framtid, frågan är vilka klubbar som har råd att betala (minst) de €12-15 miljoner som Saint-Étienne lär kräva.

Kurt Zouma har förövrigt en storebror vid namn Lionel, född 1993 och också mittback, som gjort fyra matcher för Sochaux.

5. Samuel Umtiti (Lyon, 1993)
Om Zouma är som en yngre Sakho, då är Umtiti som en yngre Yanga-Mbiwa. Duktig på att läsa spelet och har en sådan där naturlig kvickhet i kroppen. När han fick chansen i ett 15-tal matcher för Lyon den gångna säsongen, nästan alla matcher som mittback, så såg han bra, om än inte fantastisk, ut. Det finns fortfarande några steg i utvecklingen att ta innan han är ordinarie mittback i Lyon, och just nu är konkurrensen tuff med Lovren, Bisevac och Koné. Umtiti lär få rikta in sig på att spela vänsterback en hel del den här säsongen, men varje match han spelar är nyttig för hans utveckling. Med tanke på ytterbacksbristen som brukar finnas, så kanske Umtiti kan bli en defensiv vänsterback i Les Bleus om några år? Abidal-typ?

6. Willy Boly (Auxerre, 1991)
När L’Équipe rankade försvarare för säsongen 2011/2012, så kom Boly på en tredjeplats när det gällde snittbetyg – trots att han spelade i ett lag som åkte ur Ligue 1 och att det var hans första säsong som ordinarie. Han påminner egentligen mer om en engelsman än en fransman när det gäller försvarsstil, men det funkar bra. Stenhård och köttig, slänger sig som en dåre för att täcka skott. Han har varit skadad i början av den här säsongen vilket gjorde att han inte kunde byta klubb, något han dock bör göra så fort som möjligt. Han måste ta steget till en bättre lämpad klubb nu.

7. Nicolas Isimat-Mirin (Valenciennes, 1991)
Som 18-åring släppte Rennes honom. “Han kommer aldrig att bli något vettigt, han är bara storväxt”. Ett år senare hade han debuterat i Valenciennes A-lag och skrivit på ett långtidskontrakt. Det kan svänga snabbt i fotbollsvärlden. Fysiken är där som sagt, och han har en förvånansvärt bra kontroll på bollen när den ligger vid fötterna, men problemet är att han kan hamna i längre formsvackor. Det är bara en fråga om mognad och rutin innan det problemet är löst, och Isimat-Mirin lär till slut hamna i Lille som har jagat honom i ett års tid.

8. Benjamin Stambouli (Montpellier, 1990)
Jag tror att Stambouli kan nå A-landslaget, problemet är att han inte har fått en fast roll i Montpellier, lite av samma problem som Phil Neville hade. Ytterback, mittback, defensiv mittfältare, tvåvägsmittfältare och till och med ytteranfallare. Stambouli har testat på alla positioner, både centralt och på bägge kanterna i sina dryga 50 matcher i Ligue 1. Snart måste Montpellier bestämma sig för om han ska få spela som mittback, som är hans favoritposition. På planen visar han ingen som helst respekt trots att han är rätt kortväxt (cirka 1,80 m), han klagar aldrig och förstår sig på spelet fotboll som få andra unga spelare.

9. Mathieu Peybernes (Sochaux, 1990)
En spelare som man antingen tycker är briljant eller värdelös. Han har den där Mexès-nonchalanta spelstilen som kan vara elegant och frustrerande på samma gång. Just nu har han ingen ledare bredvid sig i Sochaux vilket är ett problem. Peybernes är en mittback som ska få glänsa på egen hand, inte behöva styra upp hela lagets defensiv.

10. Lindsay Rose (Laval, 1992)
William Gallas 2.0. Misslyckad anfallare i unga dar, precis som Isimat-Mirin så tillhörde han Rennes utan att få nytt ungdomskontrakt, och är nu en stabil allroundback som lever mycket på sin attityd. Får ofta beröm och många verkar tro på honom, bland annat Lorient som dock inte hade råd att värva loss honom den här sommaren. Spelar just nu i Laval av alla klubbar, men alltid bland de första att skrivas upp i startelvan för de olika franska ungdomslandslagen.

11. Eliaquim Mangala (Porto, 1991)
Mangala har haft en något annorlunda karriärsväg. Född i Frankrike, flyttade till Belgien som 5-åring, slog igenom som 21-åring och var i samma affär som tog Defour till Porto. Mangalas prislapp var värderad till €6,5 miljoner. De portugisiska klubbarna har fått upp ögonen alltmer för fransktalande spelare, bland dem är Mangala en av de första etablerade spelarna att gå till Portugal i modern tid. Han har inte haft det lätt i Porto, han petar varken Otamendi eller Maicon, men han är ändå en av nyckelspelarna i U-21 landslaget.

12. Mory Koné (Le Mans, 1994)
Ibland kan det vara “bra” att sakna pengar, för det betyder att en sådan som Koné kan komma fram. Le Mans ekonomi har varit kass vilket har lett till att många unga egna produkter har fått chansen, Koné är en av de som har tagit chansen bäst. Le Mans’ bästa spelare såhär långt den här säsongen, växer för varje match som går. Det är bara en tidsfråga innan Le Mans tvingas sälja honom.

13. Florentin Pogba (Saint-Étienne/Sedan, 1990)
Saint-Étienne har börjat med en ny transferidé. Köpa unga spelare från Ligue 2 och sedan låna ut dem till den säljande klubben i en säsong. Man försökte sig på flera sådana affärer i somras, men Pogba var den enda man lyckades med. Precis som namnet tyder så är han Paul Pogbas (Juventus) storebror och hans tvillingbror Mathias tillhör Crewe Alexandra. Florentin Pogba är från början vänsterback vilket han varit ordinarie som i 1,5 år, men när han fick flytta in som mittback när Lautoa (Lorient) såldes i vintras så såg han bättre ut där än som vänsterback. Fortfarande lite oskolad som mittback, men han är så pass snabb att han hinner fixa till de flesta av misstagen, samtidigt som han är lång och har lätt för att nicka. Tänkt att ersätta Zouma (se ovan) om ett par år.

14. Prince-Désir Gouano (Juventus/Lanciano, 1993)
Med undantag för Marchisio så har Juventus haft problem att etablera spelare från den egna akademin till A-laget. Oftast har det krävts en lång rad lån för att man ska få spela A-lagsfotboll innan man kan etablera sig i Juventus’ A-lag. Därför är det trist att Gouano inte ser ut att vara något undantag, utan Juventus verkar redan ha gett upp hoppet om honom trots att han kostade €1,5 miljoner för ett år sedan. Nu när Zouma och Koné bildar mittbackspar i U-19 landslaget så får Gouano inte heller chansen i det sammanhanget. Det finns så mycket talang i den här kroppen, det vore synd att slänga bort karriären. Vi får hoppas att lånet i Lanciano i Serie B gör nytta, och sedan att han hittar en annan klubb nästa sommar. Tillbaka till Le Havre?

15. Christopher Jullien (Auxerre, 1993)
Nästan två meter långa Jullien fick göra sin A-lagsdebut för ganska exakt två veckor sedan, i en match mot Dijon. Han fick spela hela matchen som mittback, och vid ställningen 1-1 i den 92:a minuten tyckte han att man kunde göra såhär. En stenhård nick som gav tre poäng. Han fick dessutom mycket beröm för sin insats i resten av matchen. Auxerre har nu tillgång till Boly (6:e plats på denna listan), Jullien (15:e plats) samt Calvet (1994) som har varit lagkapten i alla ungdomslandslag han spelat i. De vet hur man bygger mittbackar i Auxerre.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-09-10 kl 13:35
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons