Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

"Lorient - utmanarna med disciplinerad påhittighet"

Det fanns mycket att kolla in i helgen. Montpellier som fortsätter att ha det tungt, Paris SG som blir alltmer samspelt, att Évian och Sochaux lyckades vända negativa trender. Jag valde dock att slänga ett öga på Rennes – Lorient, Bretagne-derbyt, och då se hur Lorient sköter sig nuförtiden. Jag har tidigare skrivit om hur Lorient är som klubb, vilket kan rekommenderas att läsas innan man maler sig in i en taktikanalys.

I matchen mot Rennes ställde man upp med en 4-4-2 som såg ut såhär:

Aliadière – Traoré
Barthelmé – Romao – Corgnet – Jouffre
Mareque – Lautoa – Koné – Baca
Audard

Bänk: Lecomte (m), Bourillon, Autret, Mulumba, Reale, Giuly, Monnet-Paquet

En startelva som är rätt nära den ordinarie. Ecuele Manga hade startat i backlinjen om han vore skadefri, och på de två kantplatserna slåss Barthelmé, Giuly, Monnet-Paquet, Jouffre, Quercia, Autret och Sunu om att få starta. Det är en fråga om dagsform samtidigt som det är olika spelartyper. Gourcuff valde den passningssäkra Jouffre och den mer direkta och formstarka Barthelmé den här gången.

Uppställningen taktikmässigt är intressant. Lorient är en av få de klubbar som fortsätter att köra en 4-4-2 utan att hoppa på hetsen med tre centrala mittfältare, men man kör med en lite annorlunda rollfördelning. En del lag som kör 4-4-2 brukar droppa ned med en anfallare när man försvarar, och sedan trycka upp honom när man anfaller. Lorient gör precis tvärtom. För att störa motståndarnas uppbyggnadspassningsspel från backlinjen så får Aliadière och Traoré springa längst fram, och när man vinner bollen så går Aliadière framåt i djupet medan Traoré drar sig tillbaka för att hämta boll. Det här samarbetet kommer vi att komma mer till längre fram.

Lorients “åtta” i försvarsposition, Traoré ligger långt fram tillsammans med anfallspartnern och stressar fram ett misstag av motståndarna.  

Lorient har haft bollen ett tag, Traoré (den inringade till vänster) har droppat ned till mittfältet, medan Aliadière (den inringade till höger) letar djupledsalternativ. 

Den 4-4-2 som Lorient använder är väldigt rak och påminner faktiskt en hel del om Gefles taktik. “Åttan” i försvarsspelet (försvarare + mittfältare) håller ihop som en stabil enhet och sätter inte särskilt hög press, den stora skillnaden ligger i att Lorient trycker upp den här enheten högt upp i planen, vilket ibland kan leda till att motståndarna slår bollar bakom backlinjen, men det är därför man har valt att använda sig av snabba försvarare. Trots att man står högt upp med backlinjen, så pressar man inte särskilt högt utan först när motståndarna kommer in på Lorients planhalva. Det brukar därför ibland ta ett tag innan man vinner tillbaka bollen.

Det finns dock möjligheter till att vinna bollen högt upp. Om en spelare ser att han kan sno bollen från en motståndarförsvarare som schabblar till det, då sätter han hög press och då har övriga mittfältare order om att följa efter och pressa samma spelare. I enskilda situationer kan det därför bli väldigt hög press med många spelare, om spelarna anser att det är värt att chansa. Det är därför inte ovanligt att 3-4 spelare går på samma spelare.

Däremot finns det en brist på styrka i laget, något som oroat Lorient i många år. Man har inte fått stämpeln som “Frankrikes Arsenal” bara för att man har haft ett underhållande passningsspel, utan också för att man är mesiga. Rennes kunde springa igenom Lorients mittfält några gånger trots att Lorient-spelarna var i närheten men utan att gå in i duellerna. Det är här som nyförvärvet Corgnet kommer in.

Lorient hade problem med det centrala mittfältet ifjol, och därför sålde man Mvuemba till Lyon och tog in Corgnet från Dijon. Mvuemba är duktig på att hålla passningsspelet rullande, medan Corgnet har en bättre fysik. Corgnet gjorde idag sin debut som Mvuemba-ersättare och skillnaden var direkt tydlig. Corgnet slog bort fler bollar (“bara” 78% i passningssäkerhet) och såg kantigare ut än vad Mvuemba brukar göra, men Corgnet vann samtidigt 100% av alla närkamper och huvudspelsdueller. Lorient gillar sitt bollrull kring mittfältet, men behövde vara mer cyniska för att förbättra resultaten. Förändringen som Corgnet gör kommer att göra laget bättre.

Det måste dock till ännu fler förändringar åt det här hållet. Lorient är fortfarande det laget som gör minst antal brytningar per match (10), tacklar minst antal gånger (14.8/match) och får minst antal frisparkar emot sig (10.8/match). Mittbacken Ecuele Manga brukar vara duktig på att spela mer fysiskt än övriga Lorient-spelare, men nu saknas han så då måste exempelvis Lautoa kliva fram som ett fysiskt monster.

Det småplottriga men funktionella passningsspelet finns dock fortfarande kvar. Även om man slår många längre bollar (62 per match, de flesta mot Aliadière) så är man ändå det laget med femte bästa passningsprocenten (83.1%). Man är även det laget som dribblar mest (7.6 gånger/match). Man spelar sig ur varje situation. Det är en hög risk med det, men man klarar sig nästan varje gång och tappar sällan bollen på fel platser på planen. Gourcuff har lyckats minimera riskerna med bolltapp kring mittplan. Det är få lag som lyckas kontra mot Lorient.

Jag sa att det man spelar en rak 4-4-2, men det stämmer inte riktigt. Vänsterbacken Mareque är svag i defensiven, vilket gör att Barthelmé får en klart större arbetsradie än övriga mittfältare då han måste hjälpa till bakåt. När motståndarna kommer in en bit på Lorients planhalva så brukar vänsterbacken Mareque flytta in som en tredje mittback som bara ska täcka ytor, medan Barthelmé går ned från vänstermittfältet till att bli en slags vänsterback. Spelet ser då mer ut som en 5-3-2. Det var på det här sättet som Lorients första mål kom till mot Rennes. Barthelmé gick ned som en vänsterback, Mareque kunde stöta fram och vinna boll, han passade vidare till Traoré som elegant sköt in bollen över Costil i Rennes’ mål.

Samtidigt är även Barthelmé minst lika offensiva som högermittfältaren Jouffre när Lorient väl har bollen. Barthelmé är inte bara den spelaren som bryter mönster i defensiven, utan också i offensiven. Han är ingen större fotbollsspelare utan saknar lite kvalitet, men han gillar att spela direkt och utmana motståndarna i en-mot-en-dueller. Det behövs i vissa delar av matchernan är Lorient slår samma bollar hela tiden. Barthelmé passar in i laget inte trots att han är en annorlunda spelare, utan tack vare att han är det.

Mot Rennes var Barthelmé vänstermittfältare, mot Paris SG var det Monnet-Paquet. Även Monnet-Paquet droppade ned som vänsterback när motståndarna hade kommit långt in på Lorients planhalva, medan vänsterbacken Mareque flyttade in.

Det viktigaste är dock samarbetet mellan Traoré och Aliadière. De som har följt Lorient vet att Lorient hade ett identiskt samarbete för ett par år sedan med Vahirua (fantastiskt tillslag) och Gameiro (som löpte-löpte-löpte). Gourcuff har länge letat efter samma dynamik i någon annan anfallsduo, och han har försökt med en mängd olika anfallare. Han har testat 10-12 olika konstellationer längst fram, men det är bara Traorés vänsterfot och Aliadière sinnes för att löpa i djupled som har fungerat perfekt tillsammans. Aliadière är ingen större tekniker, men efter att ha skolats under så många år i Arsenal så förstår han sig på den där “löparrollen” längst fram. Att han var skadad förra säsongen gjorde att laget tappade den här naturliga löparen, något som gjorde att mittfältarna hade svårt att veta hur anfallarna löpte. Med nya anfallare i varje match så blev det förvirrat.

Mycket av Lorients spel handlar dock om nyförvärvet Alain Traoré, som kostade €5 miljoner att köpa från Auxerre i somras. 24-åringen var visserligen strålande under de första tio matcher under förra säsongen, men han var ännu bättre i matchen mot Rennes. Han tar en slags Bergkamp-roll längst fram. Han står uppskriven som anfallare och han är ofta i anfallsposition, men samtidigt älskar han att droppa ned och använda teknik, spelsinne och vänsterfot till att hitta bollar till medspelare längre fram i planen, både med korta och längre passningar. Han är lagom påhittig, han testar sig bara på saker när han känner att det är nödvändigt. Han spelar med en mogen lekfullhet, och han har så mycket kvalitet i allt han håller på med.

Det finns många andra saker att notera. Ytterbackarna är inte särskilt offensiva med undantag för när Mareque får ett ryck och drar en lång, hård löpning mot hörnflaggan en sak. Man är duktiga på att vinna bollen på rätt ställen på planen, så att man slipper att spela bollen från backlinjen i varenda anfall vilket tar både tid och energi. Centrala mittfältaren Romao är också duktig på att gå in som en extra mittback. Corgnet ser redan ut att bli en fin andravågsspelare som kommer löpande från mittfältet och komma till avslutslägen.

Ska man summera Lorients spel så har Gourcuff visat att han är en väldigt bra tränare. Lagets disciplinerade påhittighet har fungerat fint i varje match såhär långt, även om man fortfarande saknar stabilitet och någon kvalitetsspelare för att vara med i den absoluta toppen. Laget visade dessutom upp sig på en positiv defensiv sida då man fick både en och två spelare utvisade, men spelarna lyckades perfekt med att stänga av ytor och inte släppa in Rennes i matchen, trots en reducering till 1-2. Man ligger just nu i trea i ligan. Det här lagbygget av Gourcuff börjar återigen att se ut som de där Europa League-utmanarna som vi vande oss med för ett par år sedan. Åtminstone om Traoré får fortsätta att vara skadefri och fortsätta att använda sin vänsterfot till sådana här grejer…

Paris SG – Toulouse 2-0
1-0 Pastore (38′)
2-0 Ibrahimovic (69′)

Sådana här matcher måste man också ha som topplag. Där man spelar en bit ifrån sin högstanivå, men ändå lyckas vinna. Det fanns vissa positiva bitar att ta med sig – Verrattis prestation, att man reste sig efter en tung start på matchen, att man vann utan problem mot ett jobbigt lag – men tre poäng och inga nya skador inför CL-veckan var det viktigaste för Paris SG. Toulouse? För mycket respekt för motståndarna.

Reims – Montpellier 3-1
1-0 Diego (38′)
1-1 Cabella (55′)
2-1 Glombard (71′)
3-1 Courtet (86′)

Ett tydligt bevis på att Montpellier inte är ett topplag – man vilade tre-fyra spelare och direkt blev det förlust mot ett segerinställt Reims. Montpellier har inte den bufferten i kvalitet att man kan vinna ligamatcher utan problem. Man förde visserligen stora delar av matchen mot Reims, men Reims var för ovanligheten skull bra i de avgörande momenten.

Troyes – Lille 1-1
0-1 Payet (38′)
1-1 Grax (88′)

“Fortune favours the brave” har inte stämt för Troyes såhär långt. De vågar spela ut med en utmanande fotboll, men utan att vara tillräckligt cyniska för att få resultat. Lille styrde och ställde med Payet som regissör, men verkade ha Champions League i tankarna, för man släppte in Troyes i vissa stunder av matchen. Troyes fick till slut in ett psykologiskt viktigt och moralist rättvist 1-1.

Évian – Bastia 3-0
1-0 Barbosa (31′)
2-0 Sagbo (73′)
3-0 Barbosa (78′)

Är ett tidigare lyckosamt Bastia nere på jorden igen? Man mötte Évian med en nygammal tränare (Dupraz) åkte på en oerhört tung förlust. Det brukar finnas korta positiva tendenser med tränarbyte, lyckas Évian att utnyttja fördelarna med det så är det bara att gratulera. Det svåra brukar dock vara att laget ska kunna förbättra sig under en längre tid. Dupraz har fortfarande mycket att jobba med, nu fick han arbetsro men samtidigt ska han inte dra alltför stora växlar av den här matchen då Évian satte i princip varenda chans de jobbade sig till.

Nice – Brest 4-2
1-0 Meriem (46′)
2-0 Pejcinovic (51′)
3-0 Bauthéac (67′)
3-1 Ayité (78′, straff)
4-1 Eysseric (91′)
4-2 Baysse (93′)

Ett galet och hemmastarkt lag, mot ett tråkigt lag med en tränare som vill köra en offensivt orienterad fotboll. Det vill säga en lite underlig match som fick en underlig utgång. Första halvlek var lika död som måltavlan säger, men i andra halvlek vaknade Nice till liv. Det svängde fram och tillbaka och Nice visade upp en effektivitet som jag aldrig sett laget ha tidigare. Spelare som Traoré, Meriem, Bauthéac och debutanten Eyserric tillförde spetskvalitet och fint bollrull. Dessutom slängde man in Maupay, född 1996, i slutminuterna. En kille som ibland gör sånt här. 

Saint-Étienne – Sochaux 0-1
Rött kort Brison (10′, Saint-Étienne)
0-1 Doubaï (75′)

En godkänd match där Saint-Étienne fick till flera riktigt bra målchanser trots en man mindre, men Sochaux valde att testa reservmålvakten Pouplin, detta då Cros inte tagit chanserna han har fått, och han gjorde en förvånansvärt fin insats. Det svängde en hel del, och Sochaux gjorde sin klart bästa insats för året. Det var en helt annan vilja i den här matchen jämfört med tidigare matcher. Viktig seger för Sochaux, Hély får en lugn vecka och fokusera på de bitarna han vill jobba med.

Valenciennes – Bordeaux 0-0

Valenciennes gjorde en fin defensiv insats, men framåt var Le Tallec och Aboubakar för svaga för att få till målchanser. Bordeaux kom till matchen med en försiktig inställning, vilket både var logiskt och underligt på samma gång. Borde inte Gillot våga mer? Å andra sidan är Valenciennes oerhört hemmastarka, och deras spel i år har höjt sig en nivå jämfört med fjolåret. Det finns mer tänk och stabilitet i allt de håller på med.

Rennes – Lorient 1-2
0-1 Traoré (23′)
Rött kort Baca (32′, Lorient)
0-2 Traoré (43′)
Rött kort Audard (54′, Lorient)
1-2 Pitroipa (71′)
Rött kort Diarra (78′, Rennes)

Se ovan. En jämn match där Lorients attityd, smartare tänk och Traorés vänsterfot avgjorde till gästernas fördel. Mycket hetta på läktarna, och även på planen.

Lyon – Ajaccio 2-0
1-0 Lovren (25′)
2-0 López (75′)

Lyon hade lärt sig sin läxa, och startade matchen med att ha en tillräckligt hög koncentration för att inte släppa in det första målet. Det tog visserligen lite väl lång tid innan matchen var säkrad, men Ajaccio är så pass svaga på bortaplan att segern aldrig var hotad. Det centrala mittfältet med Malbranque, Gonalons och Grenier stod ut i Lyon. Försäljningen av Källström och Gourcuffs skada kanske inte var så jobbigt trots allt?

Nancy – Marseille 0-1
0-1 J.Ayew (53′)

Femte raka segern för serieledarna Marseille. Vad har hänt? Varifrån kommer den här vinnarmentalitet? Varför såg vi inte det ifjol? Många frågor, men Marseille var det klart bättre laget mot ett Nancy som gör sådana här pissmatcher ibland. Nancy kom visserligen in i matchen efter målet, men det berodde nog snarare på tillfällig adrenalinkick och svagt Marseille snarare än något annat.

Omgångens bästa: Traoré (Lorient). Helt avgörande i Bretagne-derbyt med sina två klassmål.

Omgångens sämsta: M’Vila (Rennes). En tvåa i betyg hos L’Équipe berättar en del av sanningen. Inte nog med att han var totalt osynlig i derbyt mot Lorient, han blev dessutom utbytt och utbuad. Det är jobbigt att vara M’Vila just nu.

Omgångens Kim: Ibrahimovic (PSG). Mål och en fullt godkänd insats.

Omgångens mål: Traoré 0-2 (Rennes – Lorient). 0-1 från samma herre var inte dumt, men 0-2 var snäppet värre. Även Doubaïs cykelspark och Eysserics underliga bollträff fem minuter in i det här klippet förtjänar att nämnas.

Omgångens elva (3-4-1-2)

Bérigaud (Évian) – Traoré (Lorient)
Traoré (Nice)
Barbosa (Év) – Malbranque (Ly) – Verratti (PSG) – Bauthéac (Ni)
Angoula (Évian) – Sakho (PSG) – Peybernes (Sochax)
Pouplin (Sochaux)

Kommentar: När ytterbackarna hade svårt att imponera och det fanns en mängd centrala mittfältare med bra prestationer så fick det bli en 3-5-2/3-4-1-2. Det är hårt att inte ta med Meriem, Doubaï, Pastore etc., men det fanns helt enkelt inte plats. Traoré och Pouplin de mest givna i den här elvan.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-09-16 kl 23:30
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons