Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

"Omgång 6 - Den moraliskt rätta målvaktsmålskytten"

Han står där i mål med nummer 30 på ryggen. Målvakter i Ligue 1 får bara ha tröjnummer 1, 16, 30 och 40, det är de siffrorna som är avsedda för målvakterna. Att han har nummer 30 säger dock ingenting på hans nuvarande kapacitet, utan tröjnumret har ännu inte hunnit att “växa ikapp” hans framfart det senaste året.

Jag pratar om Ali Ahamada, Toulouses förstamålvakt som nyligen fyllde 21 år. Det var en ren slump att han fick chansen i A-laget, men så brukar det ju oftast vara med unga målvakter. Toulouse hade sålt Carrasso till Bordeaux och som ersättare plockade man in Yohann Pelé (Le Mans) som året innan hade nobbat Sevilla eftersom de erbjöd för dålig lön. Pelé höll dock bara i 18 matcher, sedan fick han skador och en lungpropp. Pelé är dock inte den enda målvakten som har testats sedan Carrasso lämnade för tre år sedan. Blondel, Valverde, Loustallot, Vidal, Riou och Pelé. Sex stycken andra målvakter fick chansen, utan att riktigt ta den, innan Casanova bestämde sig för att testa Ali Ahamada i en ligamatch mot Caen (1-1) för ungefär 18 månader sedan. Sedan dess har Ahamada inte släppt platsen, utan har spelat 51 raka ligamatcher. Hur har det gått då?

På de 51 matcherna har han släppt in 43 mål, hållit nollan 25 gånger och räddat fyra straffar, samtidigt som han numera är odiskutabelt förstaval som målvakt i U-21 landslaget, trots hård konkurrens från bland annat Delle och sin forne Martigues-lagkamrat Reynet. Han snittar alltså en hållen nolla varannan match.

Statistiken låter sjukt märkligt när man väl ser honom spela. Han ser alltid ut att ha turen med sig, men faktum är att han är så pass reflexsnabb, modig och framförallt smidig, att han har byggt upp en egen målvaktsstil. Jag har aldrig sett en målvakt se så fladdrig ut, men alltid lösa problemen på ett så effektivt sätt. Det är inte en vanlig europeisk målvakt utan Ahamada sticker verkligen ut. Det är inte dock bara som så att han står på linjen och rycker till när det kommer ett skott, utan han är också aktiv i lagets speluppbyggnad.

Som människa är han oerhört lugn och till skillnad från de flesta andra som drar på sig en Toulouse-tröja, så vill han stanna kvar i föreningen. Han har inte bråttom iväg. Det tog ett tag innan Toulouse-fansen var övertygade om honom. Han behövde göra några sämre matcher och släppa in lite mål för att lära sig hur Ligue 1 fungerar, men just nu är det ingen som tvivlar längre. Ahamada är redan en av ligans bättre målvakter, en bit ifrån Sirigu, Mandanda, Landreau och de där grabbarna, men snart är han på samma nivå som dem om utvecklingen går som den ska. Numera älskar fansen honom, både för hans attityd och hans kvalitéer.

Alla de här grejerna gör att det var extra kul att det var just Ali Ahamada som fick göra 2-2 mot Rennes i helgen, i den 95:e minuten med en bisarr nick. Han sprang baklänges och gjorde någon slags slängnick, och styrde bollen perfekt intill den bortre stolpen. Som om han aldrig gjort något annat än att hugga på tjongbollar i motståndarnas straffområde. Efter målet sprang han till fansen, och det är sällan man ser ett så tydligt spelare-fans-kramkalas nuförtiden. Ahamada kommer att stanna i Toulouse fram tills dess att han har vuxit sig för stor för klubben, för han verkar älska sitt Toulouse.

Montpellier – Saint-Étienne 1-1
0-1 Aubameyang (46′)
1-1 Camara (70′)

Montpelliers trupp är inte byggd för att spela två matcher per vecka. Kontinuitet i startelvan är A och O för Girard och han var tvungen att välja: spela med halvtrötta spelare eller våga rotera? Han valde det förstnämnda, med bara två nya spelare jämfört med hur det såg ut mot Arsenal i veckan. Spelarna såg faktiskt mer inspirerade än trötta ut. Att möta Saint-Étienne är dock alltid jobbigt, och Montpellier ska dessutom vara glada att Yanga-Mbiwa inte blev utvisad efter en ful armbåge. Men, det var positivt att Montpellier kunde göra en så pass spelmässigt bra match bara tre dagar efter urladdningen mot Arsenal. Det är ju trots allt inte de här matcherna som Montpellier måste vinna.

Bastia – Paris SG 0-4
0-1 Ménez (6′)
0-2 Ibrahimovic (40′)
0-3 Matuidi (72′)
0-4 Ibrahimovic (90′)

Inte heller Paris SG visade upp några trötthetssympton, utan det här laget tog faktiskt fler segrar när man spelade två matcher per vecka ifjol, jämfört med när man bara spelade en match per vecka. Kan man hålla kvar vid den statistiken blir det en rolig säsong. Man mötte ett Bastia som spelade med fembackslinje, inte oväntat eftersom de har en bunt med jämnstarka mittbackar. Bastia var dock alldeles för naiva och tränaren Hantz hade inte lyckats trycka in alla spelmässiga detaljer i spelarna, utan när väl 0-1 kom så förstod man direkt att det här inte skulle hålla. På vissa sätt gjorde man en bra match, men med alldeles för många enkla misstag. Möter man då ett topplag så förlorar man med flera mål.

Brest – Valenciennes 2-1
0-1 Dossevi (11′)
1-1 Ayité (61′)
Rött kort Gil (Valenciennes, 75′)
2-1 Ben Basat (76′, straff)

Trenden fortsätter. När Brest möter Valenciennes hemma så vinner dem, när Valenciennes möter Brest hemma så vinner dem. Valenciennes var dock nära att få med sig åtminstone en poäng. Man har hittat tillbaka till det där spelet man såg ut att ha förlorat när tränaren Montanier gick till Real Sociedad, det där spelet som ibland kan dominera matcher. I fotbollsmatcher blir man dock straffad om man inte utnyttjat ett stort spelmässigt övertag, när man “bara” gör ett mål istället för två-tre. Brest kunde snacka ihop sig i halvtid, kom ut som ett helt nytt lag och bjöds dessutom på 1-1 via en målvakstabbe. Man vet ännu inte riktigt var man har Brest, men den här segern gav Chauvin tid till att fortsätta odla det snabba passningsspelet som han vill ha. En förlust här hade kunnat innebära att man varit tvugna att vara mer cyniska i de kommande matcherna, i jakt på poäng.

Lorient – Nice 1-1
0-1 Meriem (40′)
Rött kort Bourillon (Lorient, 65′)
1-1 Monnet-Paquet (89′)

Nice kände att de hade en bra chans mot Lorient som saknade Alain Traoré och Ecuele Manga, lagets två klart bästa spelare. Nice startade svagt, men hade attityden till att äta sig in i matchen och pånyttfödda (?) Meriem fick återigen göra mål. Dessvärre kroknade man för mycket mot slutet, det var mycket vilja men väldigt lite energi, och eftersom deras defensiv är en av ligans mest ostabila så kunde Lorient trycka in en sen kvittering, trots en man mindre.

Sochaux – Troyes 3-1
1-0 Roudet (8′)
1-1 Faussurier (34′)
2-1 Doubaï (54′)
Rött kort Bahebeck (Troyes, 56′)
3-1 Bakambu (70′)

Det var jämnt, utan att vara särskilt låst, i första halvlek. Troyes körde återigen med ett nytt spelsystem och några nya spelare, men trots det har inga problem att vara spelmässigt jämna med de flesta lag. Sochaux hade dock mer kunnande och kvalitet i det man gjorde och därför var segern talande för matchen. Sochaux kanske behövde några urusla matcher i början av säsongen för att se vad som funkar och inte funkar, och sedan börja bygga vidare på de bra sakerna. Skillnaden mellan de första matcherna och den här matchen är enorm.

Reims – Nancy 2-0
1-0 Courtet (7′)
2-0 Diego (60′, straff)

Reims ligger alltså femma i Ligue 1. Även om de värvade en massa kända spelare i somras och var heltaggade efter så många år utanför Ligue 1, så trodde jag verkligen inte på den här starten. Till skillnad från de övriga nykomlingarna (Troyes och Bastia) så har man disciplin. Man håller ihop laget, man jobbar systematiskt med det som tränaren har sagt att man ska göra, man spelar lite enklare, man tappar inte boll på dåliga ställen. Nu ska vi bara se om de kan börja göra lite spelmål också, för då kommer de hänga kvar, utan tvekan. Nancy? Samma tunga start som under förra året. Dags att gå tillbaka till fembackslinje?

Toulouse – Rennes 2-2
0-1 Pitroipa (9′)
1-1 Ben Yedder (23′)
1-2 Erding (65′)
2-2 Ahamada (95′)

Toulouse har under den här säsongen valt att försöka trycka upp laget ännu mer. Tidigare år har man ställt sig med nio spelare i försvarsläge och en stackars ensam anfallare som ska göra allt jobb. Nu vågar man rulla ut, men det finns en viss ovana i det spelet de håller på med. Spelarna känner sig inte helt säkra, så Rennes bjöds in till bra chanser. En moralisk rättvis kvittering i slutsekunderna, Toulouse förtjänade en poäng med tanke på prestationen. M’Vila petad i Rennes, situationen där är ohållbar just nu.

Bordeaux – Ajaccio 2-2
1-0 Henrique (54′)
1-1 Faty (64′)
2-1 Gouffran (78′)
2-2 Belghazouani (92′)

Fjärde raka oavgjorda matchen för Bordeaux i ligaspelet. Man gav bort initiativet i matchen till Ajaccio, som i vanliga fall brukar dra sig tillbaka på bortaplan. Ajaccio lyckades gräva fram några målchanser, men det var de klart starkare kvalitéerna hos Bordeaux som skapade det mesta av värde. Trots det lyckades Ajaccio få in en kvittering i slutet. Dessvärre ingen Mutu i Ajaccios lag.

Marseille – Évian 1-0
1-0 Amalfitano (33′)

Snart kan vi ta fram en standardmall för Marseilles matcher: okej spel, släpper till få målchanser och tre rätt säkra poäng, även om det bara blir en seger med ett eller två mål. Så har det sett ut i nästan alla ligamatcher såhär långt. 6 matcher, 6 segrar, 9 gjorda mål, 1 insläppt, serieledare. Just nu jagar man Lilles rekord från 1936, då man började säsongen med åtta raka segrar. Évian bjöd dock inte på något hårdare motstånd. Correas defensiva stabilitet är borta och har ersatts med Dupraz som mer gillar kämpa och slit.

Lille – Lyon 1-1
1-0 Roux (7′)
1-1 López (80′)

Lyon hade boll, Lille hade spelet. Det kan låta underligt, men Lille var klart mycket bättre, även om statistiken säger något annat. Lyon räddades av en individuell prestation från López samtidigt som Lille inte riktigt vet hur de ska avgöra matcher nu när de inte har Hazard. Lille hade verkligen behövt en seger för att inte komma efter toppen redan nu, man har “lätta” hemmamatcher mot sämre lag blandat med svåra bortamatcher mot potentiella toppkonkurrenter som kommer här nu. Då måste någon enskild spelare verkligen kliva fram, man lider av att det saknas en garanterad poängspelare och matchavgörare i laget.

Tabell: Omgång 6

Omgångens bästa: Ahamada (Toulouse). Hade inte mycket att göra, men skötte sig hundraprocentigt under de få gångerna som Rennes blixtrade till. Några riktigt fina räddningar följdes upp av ett avgörande mål i slutet.

Omgångens sämsta: Bréchet (Troyes). Mittbacken mötte sin forna klubb Sochaux, men hade en värdelös afton. Han är värvad för att resten av laget ska kunna luta sig mot honom, men i den här matchen sänkte han sitt istället sin nya klubb.

Omgångens Kim: Ibrahimovic (PSG). Två mål, stabil prestation och en delvis ny roll. Såg inte trött ut trots CL-matchen i veckan.

Omgångens mål: Aubameyang 0-1 (Montpellier – Saint-Étienne). Förra omgången var det fullt med snygga mål, den här omgången var det inte ett enda. Dock fint förarbete av Gradel innan det här målet.

Omgångens elva (4-3-3)

Gradel (ASSE) – Ibrahimovic (PSG) – Roux (Lille)
Krychowiak (Reims) – Meriem (Nice) – Pajot (Rennes)
Roussillon (So.) – Sakho (PSG) – Nkoulou (Ma.) – Aurier (To.)
Ahamada (Toulouse)

Kommentar: Fritt om de två sista platserna i anfallet, man kunde ha slängt med Pitroipa, Aubameyang, Payet eller Mendes istället. Många rätt bra spelarprestationer, men få som var väldigt bra. Ibrahimovic och Ahamada de mest givna.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-09-24 kl 23:35
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER