Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

"Några giganter på planen, någon gigant vid sidan av"

Det finns många saker man kan ta en titt på i helgen. Krismatcherna Rennes-Lille och Nancy-Montpellier till exempel, eller varför inte se om Marseille kan knäcka Valenciennes fina hemmafacit? Har Lorient fått tillbaka Alain Traoré så att de kan fortsätta att titta uppåt i tabellen? Eller, varför inte spana in matchen mellan Saint-Étienne och Reims?

Förutom att ha fina och stora supporterskaror, så är det också så att Saint-Étienne och Reims har varit med och format fransk fotboll. Reims vann en mängd titlar och spelade Europacupfinaler på 50-talet, sedan följde Saint-Étienne upp det med att vinna 8 ligatitlar på 13 säsonger på 60- och 70-talet. De här två klubbarnas dominans av, och påverkan på, fransk fotboll kan nästan jämföras med den som Lyon hade nu i början på 2000-talet. Reims var Frankrikes första storklubb, Saint-Étienne var den andra. De följdes upp av Bordeaux, Marseille och Lyon, för att nämna några.

När Reims fortfarande var “nytt” i toppen så var Victor Canard president. 1949 slogs man med Lille om att vinna sin första ligatitel någonsin, och i den sista matchomgången spelade Lille på söndagen och Reims på måndagen. Lille vann sin match, så då var också Reims tvugna att vinna matchen (mot Sète) för att vinna titeln. Presidenten Canard kollade inte ens på matchen, utan gick ned till rummet där pokalen stod. Han satte pokalen på en stol, och tog själv en annan stol, satte den mittemot och satte sig ned på den. Han stirrade på pokalen hela matchen, utan att ha en aning om hur det gick i matchen. Reims vann med 2-1.

Nu ska vi se hur nutidens Saint-Étienne (10:a i tabellen) och Reims (5:a) står sig mellan varandra på det sportsliga planet. Det är fortfarande två stora klubbar med potential att nå Europa League, även om det för nykomlingarna Reims mest handlar om att hålla sig kvar den här säsongen. Spelmässigt? Ett disciplinerat Reims som lever mycket på sitt kantspel (Diego! Glombard!) och starkt huvudspel, mot ett Saint-Étienne som är ojämna, men blixtsnabba och rörliga när de väl har rätt dag.

I en helt annan match, den mellan Rennes och Lille, så har vi troligen inte någon Yann M’Vila den här gången. Den 22-åriga tvåbarnspappan var för bara några månader sedan given i det franska A-landslaget och diskuterades som kaptensämne, även om det till slut blev Lloris, samtidigt som de flesta klubbar i världen ville ha honom. Under våren hade dessutom Rennes gått ut och sagt att M’Vila skulle bli såld under sommaren, detta eftersom han hade blivit för bra för Rennes.

Det hade gått så bra för honom fram tills dess. Han gjorde A-lagsdebut för Rennes i Augusti 2009, blev ordinarie direkt och bara ett år senare hade han gjort A-landslagsdebut. I landslaget hade dåvarande förbundskaptenen Blanc lyft fram M’Vila som sin egna diamant som han skulle putsa på, för M’Vila fick starta i princip varenda landskamp som Blanc styrde över.

Sedan har allting börjat att gå åt fel håll efter en incident med en supporter i mars-april. M’Vila slog till honom efter att ha blivit provocerad. Strax efter det spelade Rennes semifinal mot Quevilly i Coupe de France. M’Vila buades ut så fort han rörde bollen och Rennes förlorade matchen. Efter den semifinalförlusten – M’Vilas första stora chans att vinna en titel – så har Rennes inte varit sig likt. Visst, man vann ett par av ligamatcherna direkt efteråt, som en slags motreaktion mot förlusten, men i de tio senaste ligamatcherna har man bara vunnit två matcher – och då är ändå Rennes ett lag som brukar börja ligaspelet riktigt starkt.

M’Vila kom dessutom till VM-slutspelet småskadad och missade de första matcherna. Då hade redan Diarra spelat till sig en ordinarie plats och M’Vila sågs snarare som en bänkspelare, en situation han inte hade haft varken i klubblag eller landslag på tre års tid. M’Vila klarade inte av situationen utan var så frustrerad efter förlusten mot Spanien, att han vägrade skaka hand med såväl lagkamrater som Blanc, och därför blev han avstängd från landslaget i en match. Det återstår att se om Deschamps tar ut honom igen, han gjorde inte det till den senaste samlingen trots att han var disponibel.

“M’Vila måste jobba hårdare, och det har jag sagt åt honom i ett halvårs tid.” säger tränaren Antonetti, på tal om varför M’Vila var petad i den senaste ligamatchen. M’Vila har förr om åren var själva definitionen av träningsnarkoman. Han har inte lekt igenom livet med att spela TV-spel, utan han stannade alltid kvar efter träningen för att köra extra – såvida han inte umgicks med sin familj förstås.

Men visst, M’Vila har spelat 90 minuter i runt 150 matcher de senaste tre åren, utan att få någon vila. Han är alltid den som allting ska kretsa kring, och nu har han fått vara kvar i Rennes längre än vad som varit bra för både klubben och han själv. Transfermarknaden är väldigt låst, det blir inte lättare av att Rennes vägrar att kompromissa om prislappen (som Lyon gjorde med Lloris och Tottenham). Frustrationen blandat med slitningar i kroppen, det har varit svårt för M’Vila att hitta den där sista gnuttan energi.

Fast han är ju fortfarande en av ligans bästa spelare. Förra säsongen var M’Vila den spelaren som slog överlägset flest passningar i hela Ligue 1 (72 stycken/match, tvåan på listan hade 62 stycken/match), och då är ändå inte Rennes något lag i den absoluta toppen av tabellen samtidigt som M’Vila gillar att slå de längre bollarna (7,7 lyckade långbollar per match, bäst av utespelarna i ligan tillsammans med Källström). Detta trots att han först och främst är en bollvinnare. En Makélélé-typ. Han har inte riktigt samma nivå som Makélélé, men samtidigt så utvecklas han fortfarande. Eller snarare, han kommer att utvecklas så fort den nuvarande situationen har löst sig.

I kvällens match mot Lille så lär M’Vila starta en seriematch på bänken, för andra matchen på rad. Rennes sitter där med en halvfärdig trupp (man hade budgeterat med en M’Vila-försäljning), med brist på mittbackar och offensiva spelare. M’Vila har man inte något nytta av när han sitter på bänken samtidigt som prislappen sjunker, så tränaren Antonetti måste lösa den här situationen så fort som möjligt, inom en månads tid.

I en annan del av Ligue 1 så gör Marco Verratti storsuccé på en liknande position som den M’Vila har, eller åtminstone med samma ursprungsposition. Han har nu också gått ut med varför han valde Paris SG: klubben pratade om nuet och inte bara om framtiden, som de italienska klubbarna gjorde. Paris SG gjorde nog rätt i att gå utomlands och hämta sin blivnade härförare, istället för att rikta blickarna inom Frankrike (typ M’Vila).

Rennes – Lille (Fredag 20.45) TV4 Sport Extra
Paris SG – Sochaux (Lördag 17.30) TV4 Sport
Ajaccio – Brest (Lördag 20.00)
Nancy – Montpellier (Lördag 20.00) TV4 Sport
Évian – Lorient (Lördag 20.00)
Nice – Bastia (Lördag 20.00)
Troyes – Toulouse (Lördag 20.00)
Valenciennes – Marseille (Söndag 14.00)
Saint-Étienne – Reims (Söndag 17.00) TV4 Sport Extra
Lyon – Bordeaux (Söndag 21.00) TV4 Sport

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-09-28 kl 18:15
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons