Om man skulle korsa Leeds och Bajen?

Efter andra världskriget hände dock något. Lens ville satsa mot toppen. Bland annat värvades svensken Egon Johnsson in tillsammans med några andra nyförvärv, och man blev ligans målfarligaste lag. Som bäst blev de dock “bara” en andraplacering i högstadivisionen, och när kolgruvorna fick en ekonomisk kris i slutet på 50-talet så kunde de inte längre förse klubben med pengar, så man drog sig ur seriesystemet och gick tillbaka till att vara en amatörklubb. Efter det hade man återigen en bra period på 70-talet, och återigen var det några polacker som var de stora namnen i starelvan.

Efter det gick det upp och ned. Vissa säsonger var man ute i Europacupspel, medan man under ett par år också fick vara nere i andradivisionen igen. I början på 90-talet, i och med ökade sportsliga framgångar, så ökade publiksnittet. Från 15 000, ibland 20 000, i snitt till att ha fullsatt (40 000) i princip varenda match vid milleniumskiftet. Trots att man har en så pass stor supporterskar från arbetarklassen och med en geografisk närhet till brittisk huligankultur, så har Lenssupportrarna alltid haft ett gott och varmt rykte om sig. Det har funnits något genuint och mänskligt med klubben, och detta tillsammans med en bra scoutingorganisation gjorde så att Lens tog sin första och hittills enda högstadivisionstitel år 1998.

Åren efter det såg bra ut. Man öppnade upp en ny akademi år 2002, man fick vara med i Champions Leagues gruppspel några gånger, under Senegals vinst mot Frankrike i VM 2002 så var det tre stycken Lensspelare i startelvan. Dessutom var klubben nära att återigen vinna ligatiteln år 2002, då man slutade blott två poäng efter segrande Lyon. De två poängen kan ha gjort en stor skillnaden i de bägge klubbarnas utveckling. Lyon vann ytterliggare sex ligatitlar på raken efter detta, medan Lens började falla nedåt. Man började slänga in “namn” som tränare (exempelvis Guy Roux och Papin), tränare som inte lyckades integrera sig i Lens’ sätt att tänka fotboll. Man åkte ur Ligue 1 år 2008. Man tog sig visserligen tillbaka direkt, bara för att åka ur igen ett par säsonger senare.

Man har haft identitetsproblem under de senaste åren. Scouting- och talangutvecklande har funnits där, men man har fortsatt att göra dåliga tränarval. Wallemme, Bölöni och Garcia var inga tränare som kunde fixa ihop ett stabilt Ligue 1-lag. Förra säsongen slutade man på en elfteplats i Ligue 2, detta efter att under långa perioder under säsongen ha kämpat med att ta sig bort från bottenstriden. I somras hämtade man därför in den forna Premier League- och Lensanfallaren Sibierski som ny sportchef. Han vet vad Lensmentaliteten handlar om.

Han valde att behålla Garcia som tränare. Efter åtta matcher stod laget på blott åtta poäng, och det behövdes en förändring. Det är här det intressanta börjar. Ny tränare blev Éric Sikora. Den nu 44 år gamla Sikora spelade hela sin karriär i Lens, vilket innebar 20 säsonger och 545 ligamatcher som ytterback. Han hade dessutom jobbat i klubben som assistent och ungdomstränare under de senaste åren. Han har nu varit i klubben i 27 år i sträck. Han är så mycket Lens som man bara kan bli. Han och Sibierski vet vad klubben handlar om. Sikora har infört den här mentaliteten i laget. Inga mobiler i omklädningsrummet, inga sena ankomster, det ska finnas disciplin men Sikora lyssnar på alla. Alla som pratar om Sikora nämner vilket bra jobb han gör med att hålla kommunikationen uppe med spelarna. Han bryr sig om varje individ.

Sikora säger att ingen av spelarna protesterar mot det mer strikta förhållningssättet, utan att de istället är inspirerade av att ha en huvudtränare som har auktoritet men även visar upp mänskliga sidor.

Sikora förlorade visserligen sin första match som huvudtränare med 4-0, men det var på bortaplan mot topplaget Nantes och Sikora hade bara fått ha laget i en enda träning. Efter det? Fem vinster och två oavgjorda på sju matcher. Detta gör att man nu ligger femma i Ligue 2.

Det är mycket som är på uppgång i Lens. Man håller på att renovera sin arena och dessutom letas det efter en ny ägare. Lens har nämligen tvingats att göra kraftiga nedskärningar de senaste åren, budgeten var satt till runt €70 miljoner för några år sedan, men nu är den snarare nere på €40 miljoner. Man ägs nu av en bank eftersom den tidigare presidenten Martiel inte hade tillräckligt med pengar eller kunskap för att vända på de här siffrorna, så han sålde en del av sina aktier. Man är dock optimistiska över att hitta en ny ägare så fort som möjligt.

Sibierski tvingades jobba under de här svåra förutsättningarna i somras, men han hittade några billiga men fullt kvalitetsdugliga rutinerade spelare. Nu börjar dessutom arbetet med att få upp fler akademispelare till A-laget. Dessvärre blev den nybyggda akademin nästan en för stor succé, vilket ledde till att man fick fram spelare man inte kunde behålla eftersom de var för bra för Lens. Några exempel är Varane (Real Madrid), Situ (Swansea), Taarabt (QPR), Kondogbia (Sevilla), Kakuta (Chelsea/Vitesse) och Aurier (Toulouse). Den här säsongen har man lyft fram exempelvis Ange-Freddy Plumain, en offensiv spelare född 1995 som redan har fått starta runt fem A-lagsmatcher och han har även gjort sitt första A-lagsmål. Fler spelare lär få chansen innan säsongen är slut.

Lens är en slags blandning mellan Hammarby och Leeds. En klubb med stor supporterskara som hade fina framgångar vid milleniumskiftet, men som de senaste åren har levt i ett blåshål utanför högstadivisionen. Nu har man dock hittat tillbaka till rätt väg, detta genom att göra exakt samma saker som man gjorde under klubbens framgångsår. Nu återstår det bara att se om akademin och scoutingorganisationen kan fortsätta att göra ett fint jobb, och om Sikora har de rätta taktiska kunskaperna för att hålla Lens flytande. Går allt som det ska så kanske vi får se Lens tillbaka i Ligue 1 nästa säsong, och jag tror faktiskt det hade gjort många människor glada, inte bara Lenssupportrarna utan också stora delar av Frankrike. Det är svårt att ogilla Lens.  

/J
https://twitter.com/jonas_hansson