Något man ofta glömmer bort när man pratar om Paris SG är att klubben har haft en grov förlorarmentalitet. För runt tio år sedan var det ingen överraskning om ett tungt och dyrt Paris SG till och med slutade utanför topp-10 i tabellen. Man kan argumentera för att laget år 2012 “är ett helt nytt lag, med nya förutsättningar”, men det är svårt att få bort saker som sitter i väggarna. Detta är säkerligen en av anledningarna till att klubben har haft svårt att ta sig till en ledande position i Ligue under de senaste 18 månaderna.
Det fanns dock säsonger förr om åren när det gick riktig bra för klubben. Säsongen 2003/2004 är ett sådant exempel. Man hade sålt Ronaldinho till Barcelona och de i efterhand mest kända spelarna från den tiden är Pauleta, Heinze, Sorín och Cana, men även spelare som exempelvis gamle Dehu, Ljuboja (mannen som gjorde en Ljungbergmohawk-grej, men med blond färg så han såg mest ut som en skunk), Mendy, M’Bami, Pierre-Fanfan med flera. Det var dock inget fantastiskt lag, ägarna Canal+ var inte längre särskilt intresserade av att pumpa in massa pengar i en klubb som ändå inte vann några titlar. De fanns en viss risk för att man aldrig skulle vinna några fler titlar, det här var sista chansen.
Under 2003/2004 låg Paris SG i toppen under hela säsongen. Ligatabellen efter 17 spelade omgångar såg då ut såhär:
1. Monaco 40 poäng
2. Lyon 36 poäng
3. Sochaux 33 poäng
4. Paris SG 31 poäng
Tittar man på hur tabellen ser ut idag, nio år senare, efter 17 omgångar så är den följande:
1. Lyon 35 poäng
2. Paris SG 32 poäng
3. Marseille 32 poäng
4. Saint-Étienne 27 poäng
Nu har de flesta andra lag spelat sina omgångsmatcher när ni läser detta så tabellen är förändrad, men inför kvällens match så har Paris SG och Lyon nästan identiskt många poäng som man hade efter lika många spelade matcher säsongen 2003/2004.
2003/2004-upplagan av Lyon skiljde sig kraftigt från det laget som Paris SG hade. Om Paris SG hade trötta ägare och en gammal trupp som höll på att slitas sönder, så var det motsatsen i Lyon. Lyon var i början av sin framgångsperiod, under sommaren 2003 hade man påbörjat sin transferfilosofi med att värva unga och duktiga, men dyra spelare från andra Ligue 1-klubbar (Essien, Réveillère, Malouda). Denna filosofin, blandat med en ojämn kompott av brassevärvningar, gjorde Lyon till Frankrikes stora dominant. Lyon var i början på sin storhetsperiod. Bland annat var Bastiaspelaren Essien “95% klar för Paris SG”, men när Lyon blev intresserade av spelaren så hade Paris SG inte en chans att få honom.
År 2012 är det ombytta roller. Lyon har gjort sig av med 10-talet spelare med höga löner och istället hämtat in några ekonomiskt mer anpassade ersättare. Man strukturerar om sig inför en ny och billigare framtid. Paris SG är istället klubben som är på frammarsch. Paris SG och Lyon mötte inte varandra i den 18:e omgången säsongen 2003/2004 – men däremot i den 19:e omgången, den 19:e december. Matchen slutade 1-1 efter att inhopparen Carrière kvitterat för Lyon i slutet av matchen.
Lyon och Paris SG möttes senare i den 37:e omgången, då vann Paris SG med 1-0 men ligatiteln hamnade ändå hos Lyon. Det här året kommer Lyon och Paris SG inte att mötas i omgång 37, men däremot i omgång 36. Säsongen 2003/2004 har alltså många likheter med årets säsong, även om rollerna mellan de fattiga och de rika har byts ut. På vilket sätt kommer historien att upprepa sig: kommer de rika att vinna, eller är det Lyon som tar vara på sitt försprång? Det kanske vi får veta först i omgång 36.
Startelvorna 2003/2004
Lyon
Luyindula – Élber
Malouda – Juninho – Dhorasoo – Govou
Berthod – Caçapa – Cris – Réveillère
Coupet
Paris SG
Fiorèse – Pauleta
Sorín – Leal – M’Bami – Rocchi – Mendy
Heinze – Pierre-Fanfan – El Karkouri
Alonzo
Potentiella startelvor 2012/2013
Lyon
Bastos – Gomis – López
Malbranque – Gonalons – Fofana
Umtiti – Lovren – Bisevac – Réveillère
Vercoutre
Paris SG
Ibrahimovic – Ménez
Lavezzi – Motta – Matuidi – Pastore
Maxwell – Sakho – Silva – Jallet
Sirigu
Saknas i Lyon: Briand, Dabo, Grenier, Gourcuff, Lacazette
Saknas i Paris SG: Alex, Bodmer, Hoarau, Nenê
Om man ska bortse från historia och istället fokusera på dagens match, så saknar visserligen Lyon Grenier, Gourcuff och Lacazette, men samtidigt bör Bastos och López kunna starta, så därför hade bara en av tre spelarna fått en plats i startelvan. Istället är det Fofana, en mer fysisk spelare, som kommer in. Garde kommer att sakna alternativ på bänken för att förändra matchbilden, men inte mycket mer. PSG är också i samma position. När man inte har Nenê och Hoarau, så är Gameiro den enda offensiva spelaren på bänken.
Matchbilden bör bli som så att Paris SG har bollen, men mycket hänger på om Bisavec och Lovren orkar hålla koncentrationen och styrkan i duellspelet uppe i 90 minuter. Lyon kommer att ha ett fysiskt lag, både med styrka och mycket löpande, men man får inte ge Paris SG de enkla målchanserna. Samtidigt har Lyon tre stycken tydliga matchvinnare i Bastos, López och en pånyttfödd Gomis som gillar att slakta sig fram i boxen.
I Paris SG kommer Motta och Ibrahimovic att höja laget rejält, det är egentligen bara Pastore som vi inte vet var vi har. Han har haft en bra period på senare tid, men samtidigt brukar han vara en mästare på att göra någon eller några bra matcher för att sedan försvinna in i en anonym dimma.
Fjolårets två ligamöten slutade 4-4 samt 2-0 till Paris SG. Ikväll, 21.00 på TV4 Sport, kan vi får den första av två finalmatcher om den här ligatiteln. Om nu inget annat lag orkar blanda sig in i titelstriden, men det ser orealistiskt ut just nu. Det skulle vara om Marseilles trupp håller sig skadefri, men Marseille är också det enda hotet.
/J
https://twitter.com/jonas_hansson