Omodern rugbymentalitet

Den delen av Frankrike som aldrig fick någon riktig etablering av sporten var den sydvästra delen. I regionerna Poitou-Charentes, Limousin (ja, namnet inspirerade till limousine), Aquaitaine, Midi-Pyrénées och Auvergne bor det runt 10 miljoner invånare, men de finns fortfarande spår av att fotbollen kom senare till den här trakten. I de här fem regionerna finns det blott fem lag som spelar i någon av de tre högsta divisionerna (Toulouse, Bordeaux, Niort, Clermont, Luzenac). Det är en förvånansvärt låg siffra.

Fotbollskarta över Frankrikes lag i de tre högsta divisionerna (Ligue 1, Ligue 2, Championnat National), med de fem regionerna inringade i rött

Fotbollen har inte fått samma genomslagskraft här, till stor del beroende på att rugbyn är som störst i den här regionen. Vi kan ta Toulouse som exempel. Fotbollslaget och rugbylaget delar på samma arena. Fotbollsklubben har en årlig lönebudget på €40 miljoner och snittade förra säsongen 22 000 åskådare, medan rugbylaget har en årlig budget på €35 miljoner och snittar 19 000 åskådare. Då ska man komma ihåg att arenakapaciteten är tvungen att sänkas när rugbylaget spelar, från 35 000 till 19 500. Med andra ord: fotbollslaget och rugbylaget är ungefär lika stora i Toulouse.

Det räcker med att kolla på kartan över var de 14 största rugbyklubbarna håller till för att man ska se ett samband. Nere i sydvästra Frankrike är rugbyn viktigare än i andra delar av landet, och det kanske fotbollen får betala för. Kanske är det så att det bara finns ett visst utrymme för sport i varje region. Det har dock funnits perioder när det här har varit en bra mix av fotboll och rugby. Under EM-slutspelet 2000 så var sex av Frankrikes spelare födda i den här regionen: Lizarazu, Dugarry, Candela, Barthez, Blanc och Deschamps. Nuförtiden ser det lite mörkare ut. Deschamps är förbundskaptenen, och han har visat en stor tilltro till att fysiska spelare som exempelvis Sissoko ska tillhöra landslaget, men regionen har svårt att producera spelare av samma kvalitet.

Matuidi och Capoue är typiska spelare från den här regionen, men vad finns mer? Valbuena spelade i Bordeaux men blev bortskickad då han var för liten. Koscielny fick vänta tills han var 24 år innan han fick debutera i Ligue 1, och då hade han först som 18-åring fått flytta till Guingamp från Bretagne-området som hade hittat honom i de lägre divisionerna. Innan dess hade han bara spelat i lokala smålag. Trémoulinas finns också, men han fyller 27 år nästa vecka och fick debutera i landslaget för bara någon månad sedan.

Fotbollen är inte lika het i det här området längre. Fyra av de fem fotbollslagen från regionen ligger nu på undre halvan i respektive serietabell, det är bara Bordeaux (7:a) som bryter den trenden. Det kanske inte är särskilt konstigt att Bordeaux och Toulouse numera har en stämpel på sig att vara två fysiskt starka lag, med en tung centrallinje som är svår att tränga sig igenom. Rugbygenerna gör sig påminda, och visst är det intressant att historia och omgivning faktiskt spelar en stor roll, även för en såhär pass stor region?

Jag råkade trycka mig in på en artikel från 2002-2003 för några dagar sedan. Den handlade om att spelartyper som Guardiola inte längre behövdes eftersom mittfältsspelet bara byggde på två spelartyper: de som byggde upp spelet (lex Zidane), och de som förstörde spelet (lex Keane). Spelet byggde på högt tempo, individuella prestationer och mycket fysik. Idag är tempodelen och det individuella kvar, men fysik har ersatts med smarthet. Om tio år kanske vi sitter och pratar om hur 1,90 meter långa grovjobbare är “den moderna fotbollsspelaren”. Isåfall ligger sydvästra Frankrike bra till för att börja producera framgångsrik fotboll igen.

Det finns många andra intressanta saker när man gräver i fransk fotbolls historia och identitet. Det är lätt att tro att Parisfotbollen bara utgörs av Paris SG, men faktum är att sex andra Parislag har spelat i högstadivisionen vid något tillfälle: Club Francais, CA Paris-Charenton, Paris FC, Stade Francais Paris, Red Star FC och Racing Club. Mitt favoritnamn på en fransk fotbollsklubb är dock Helvétique Marseille, även om Helvétique är ett namn taget från lagets ursprung från Schweiz snarare än att ha något med helvetet att göra. Det inger dock en viss pondus att heta Helvétique Marseille.

Sådana här historiska ting kommer att vara ett tydligare tema på bloggen år 2013. Håll utkik.

***

Nu börjar transferfönstret närma sig, så det är dags för att återigen kolla igenom allting som händer på transfermarknaden. Nenê, Hoarau, Sissoko, Gomis, Rémy, Kalou etc. är bara några av de spelarna som kan bli sålda i januari. Några saker har dock redan blivit officiellt klara, och som vanligt betygsätter jag bara spelare/tränare som har gått till en Ligue 1-klubb.

Lucas Moura (Sao Paulo till Paris SG, €40 miljoner plus bonusar)
Jag bedömde honom redan i somras med en 4/5. Inte mycket har hänt sen dess. Paris SG har visat sig ha ett behov av att ha ett riktigt bra alternativ till de offensiva positionerna. Moura blev för dyr, men är kanske precis den spelare som laget behöver. 4/5

Alex Dupont (Tränare, Ajaccio till klubblös, sparken)

Ammar Jemal (Ajaccio till Young Boys, brutet lånekontrakt)
Kom i somras som den stora försvarsvärvningen till Ajaccio. Efter blott en match så väljer nu Ajaccio att bryta lånekontraktet, och Jemal har istället skrivit på för Club Africain i Tunisien.

Tongo Doumbia (Rennes till Wolves, €2,5 miljoner)
Doumbia har varit utlånad till Wolves under hösten, och den 13:e november blev de klart att de kommer att utnyttja köpoptionen redan i januari. Rennes kommer inte att sakna honom, utan får in nödvändiga pengar till att värva en ny försvarare.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson