Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Omgång 20: Hej då, Rémy och M’Vila (?)

Det har pratats om det länge, men nu verkar det som att Rémy och M’Vila väljer att byta till Premier League. Det blir inget Arsenal och Tottenham, utan Newcastle och QPR. Priset för Rémy är €10,5 miljoner, för M’Vila €9,5 miljoner. Rémys affär är den som är närmast att bli klar, Marseille har accepterat budet enligt klubbens president Labrune och nu väntar bara en förhandling av det personliga kontraktet och en läkarundersökning.

När det gäller M’Vila så verkar spelaren och QPR överrens, det ryktas till och med om att läkarundersökningen gjordes igår, men klubbarna har större problem att lösa det. Affären sägs dock bli klar tidigast på torsdag. Om vi nu väljer att utgå från att bägge affärerna blir gjorda, hur påverkar det Ligue 1?

Loïc Rémy har spelat 22 matcher för Marseille den här säsongen. Över 1000 spelade minuter och allt han har åstadkommit är:

Två mål och en assist mot AEL (5-1) på hemmaplan.
En reducering till 1-4 mot Lyon.
En assist till reduceringen till 1-4 mot Valenciennes.

För att vara en anfallare som nyligen fyllde 26 år och som ska vara på toppen av sin karriär så är det en skrämmande dålig statistik. Visst, Rémy har aldrig varit någon kille som dunkar in 25 ligamål per säsong, men han brukar i alla fall hamna på 12-15 ligamål. Under hösten har det varit svårt att hitta något positivt med Rémys prestationer.

Rémy köptes för två och ett halvt år sedan för €15 miljoner från Nice och kan nu säljas för €10,5 miljoner till Newcastle. Trots att Rémy har blivit ett betydligt större namn i fotbollsvärlden under sin tid i Marseille så har hans marknadsvärde sjunkit rejält. Jag tyckte redan i somras att det var galenskap av Marseille att tacka nej till €20 miljoner från Tottenham, detta av två anledningar:

Den första är att det är en svår ekonomisk situation i den europeiska fotbollen. Det kommer inte längre något Leeds och värvar dina bänkspelare för €15 miljoner och dina toppspelare för €30-40 miljoner, men många klubbar verkar fortfarande leva efter den devisen. När de riktigt stora buden (som Hazard för €40 miljoner) inte kommer in så väljer de franska klubbarna att hellre behålla spelarna. “Vi kan få mer betalt, vi kan få mer betalt!”. Man kan tycka att det är bra att Ligue 1-lagen håller kvar sina bästa spelare, men det handlar om att sälja spelare vid rätt tidpunkt. Vi har bara under det senaste året sett spelare som Debuchy, M’Vila och Rémy rasa i marknadsvärde av en enkel anledning: klubbarna var för giriga vilket ledde till att spelarna tappade motivationen till att ge de där extra procenten på fotbollsplanen.

Den andra anledningen är mer subjektiv: jag har aldrig riktigt tyckt att Rémy är så pass bra som ryktet säger. Visst, han är snabb, stark, en underskattad huvudspelare, kan spela både som ensam anfallare och på en kant, men jag har aldrig fått känslan av att han är en spelare för den absolut högsta nivån.

För Newcastle kommer han att vara en bra värvning om han används rätt, men han saknar kvalitéerna för att leda anfallslinjen i en Champions League-klubb på egen hand. Under fjolårets Champions League-äventyr var det snarare Valbuena och André Ayew som drog det tunga lastet i offensiven. Det har dessutom ryktats om att Rémys dåliga attityd under rehabiliteringen av sin skada var en av anledningarna till att Marseille till slut bestämde sig för att sälja honom.

Marseille? Där fortsätter Gignac att vara förstaval med Jordan Ayew som reserv. Det är egentligen ingenting som förändras, vilket säger en hel del om Rémys form under hösten. Om Marseille lyckas få in Sissoko (Toulouse) och Bakar (Nancy) som det ryktas om så är de både ett bättre lag och har mer pengar på kontot än när de hade Rémy.

Fast Newcastle har ändå fått ett fint nyförvärv. Om han används rätt och kommer utan kraven på sig att han ska stöka in 15 ligamål under våren.

M’Vila då? Det är en lång historia. Allting gick så fort för honom: resan från A-lagsdebut i Rennes till att vara den som skulle leda det franska A-landslaget gick på bara ett par år och han klarade inte av det. När det väl kom motgångar så visste han inte hur han skulle hantera det. Att börja om i QPR är inte det optimala, men M’Vila och Rennes har väntat på det optimala budet under ett års tid utan att något har hänt. Att spela under hot i Zenit var inte hans grej.

M’Vila har också haft en medioker höst, med petningar och svaga insatser. Rennes ville göra något nytt, sälja av M’Vila för att ha råd att värva spelare till de positionerna som skriker efter förstärkningar. M’Vilas framtida karriär är svårare att spå. Når han bara upp till samma nivå som han hade runt 2010-2011 så kommer han att ha lämnat QPR för en betydligt större klubb inom ett par år. Till skillnad från Rémy så tycker jag att han M’Vila har kapaciteten att spela på absolut högsta nivå, men Rémy kanske är lättare att få igång i Premier League.

Vad de franska klubbarna kan lära sig av Rémy och M’Vila? Att man inte kan kräva €30-40 miljoner för varenda toppspelare i Ligue 1. Gör man det så skapar man en negativ spiral som bara leder till dålig attityd hos spelarna. Rémy och M’Vila kostar sammanlagt €20 miljoner. Hade klubbarna varit smartare hade man kunnat få det dubbla.

Om jag kommer att sakna Rémy och M’Vila? Nej, inte särskilt mycket. Inte som allt har utvecklat sig. Rennes och Marseille kommer att bli bättre klubbar nu när de slipper att tänka på de två spelarna och istället kan satsa pengarna på vettigare saker.

Saint-Étienne – Toulouse 2-2
1-0 Perrin (26′)
1-1 Didot (27′)
1-2 Aurier (43′)
2-2 Mollo (62′)

En svängig match där Saint-Étiennes nyförvärv Mollo stod ut. Ett mål, en assist, hörnor slagna som Cristiano Ronaldo-frisparkar, klackar, galna ansiktsuttryck. Han kommer att sätta ett stort avtryck under våren. Matchen böljade och bägge lagen hade bra perioder under matchen. Ibland var det Saint-Étienne som bjöd på längre och bra anfall, ibland var det Toulouse.

Paris SG – Ajaccio 0-0
Rött kort Motta (Paris SG, 45′)

Inför matchen skrev jag att höstens match, som också slutade 0-0, inte skulle upprepas eftersom det var två helt nya lag på planen. Problemet var bara att det var exakt samma lag som i höstas. Ajaccio struntade i anfallsspelet och hade hittat en entusiasm och koncentration till att hålla igång ett bra försvarsspel över 90 minuter medan Paris SG mest lunkade runt. Man hade inte ens den klassiska tunga forceringen som brukar komma i andra halvlek. Paris SG orkade inte lägga ned jobbet som krävs för att vinna en fotbollsmatch och det var egentligen bara Lucas Moura och de defensiva spelarna som såg bra ut.

Troyes – Lyon 1-2
0-1 Gonalons (11′)
1-1 Nivet (38′)
1-2 Umtiti (75′)

Släng fram ordboken med klyschor från Ligue 1: Troyes spelade rätt bra, men var återigen för dåliga i de bägge straffområdena. Laget har lagt ned sin själ på att försöka spela en passningsorienterad och offensiv fotboll, men det blir på bekostnad av resultaten. Lyon gjorde egentligen inte allt som de borde ha gjort, men fick åtminstone en serieledning. Två mål på hörnor räcker ofta till en seger.

Évian – Brest 0-2
Rött kort Laquait (Évian, 12′)
0-1 Ben Basat (Straff, 15′)
0-2 Grougi (91′)

Évian gjorde en fin första halvlek och det var snarare Brest som såg besvärade ut över att behöva vara en man mer. Évian tryckte på bra och Brests målvakt Thébaux fick vara den som räddade sitt lag. Brest lever mycket på Thébaux och anfallaren Ben Basat, så även den här kvällen. Man har även tagit många segrar mot bottenlag, känslan är att om de fortsätter såhär så kommer de nog att klara sig kvar. De gör ungefär vad som krävs.

Montpellier – Lorient 2-0
1-0 Charbonnier (79′)
2-0 Charbonnier (90′)

Visst börjar han att klä i sig rollen som den nya Giroud, den gode Charbonnier? Han spelar betydligt mer moget nu jämfört med under sensommaren och han förstår nu vad Ligue 1 handlar om. Den här gången gjorde han två bra anfallsmål: först undvek han en offsidefälla och placerade in 1-0 mellan benen på målvakten med ett kontrollerat avslut, och vid 2-0 högg han lugnt och säkert på ett inlägg. Två mål trots att han bara fick hoppa in. Montpellier är nu på övre halvan av tabellen för blott andra gången sedan man vann ligan i våras, och man gjorde det med en välkontrollerad seger på en usel gräsmatta.

Nancy – Lille 2-2
0-1 Roux (1′)
1-1 Grange (21′)
1-2 Payet (31′)
2-2 Ayasse (82′)

Man får fortfarande gråta för sin klubb. Lagkaptenen André Luiz fick spela sin sista match för Nancy, efter åtta år i laget, innan han flyttar hem till Brasilien. Det var ett fint ögonblick när han blev utbytt på stopptid. Alla spelare kramade en gråtande André Luiz och det var stående ovationer och fullsmockat med brasilianska flaggor på arenan.

Det var också en känsla av att Nancy verkligen skulle göra allt för att André Luiz skulle få en bra avslutning. Nya tränaren Gabriel, som tidigare jobbat med klubbens akademi, slängde in ett par nya unga spelare från start och inte ens ett mål emot sig efter 21 sekunder stoppade Nancy. Laget hade hittat tillbaka till ett Dortmund-lik spel, samma spel som man hade förra säsongen. Organiserat försvarsspel, men när man vann boll så var det hög fart med bollen längs marken. Haïdara och Grange hittade varandra fint på vänsterkanten och kvitteringen i slutet var mer än rättvis. Vi får hoppas att Gabriel får fler chanser på sig, för såhär bra spelade inte Nancy en enda gång under hösten.

Rennes – Bordeaux 0-2
0-1 Gouffran (57′)
0-2 Saivet (66′)

Harry Redknapp satt på läktaren för att scouta M’Vila. Trots en bra första halvlek från Rennes så var det inte mycket positivt att rapportera om då Bordeauxs köttmur framför mål lyckades tjonga iväg det mesta innan det blev riktigt farligt. Några taktiska förändringar i paus gjorde att matchbilden vände och Bordeaux lyckades utnyttja de sakerna som Rennes gjorde fel.

Reims – Bastia 1-2
0-1 Ilan (26′)
0-2 Thauvin (49′)
1-2 Courtet (64′)

Två nykomlingar som började den här säsongen bra, men som efter det började att hacka. Det här blev till slut en match där bägge lagen hade runt fem-sex riktigt bra målchanser att göra mål på och Bastia valde att göra mål på bästa möjliga sätt: först med en klockren cykelspark och sedan med ett tungt skott som gick via ribban och in i mål. Mitt i allt detta var det ett par bortdömda mål, flera heta dueller, några tekniska godbitar, uselt försvarsspel vid några tillfällen, flera missade frilägen med mera. En förvånansvärt galen och underhållande match.

Nice – Valenciennes 5-0
1-0 Cvitanich (45′)
2-0 Civelli (59′)
3-0 Eysseric (64′)
4-0 Cvitanich (79′)
5-0 Digard (87′)

Redan på 30-talet kom den första argentinaren till Nice, men det var under 60- och 80-talet som det började att drälla in en mängd spelare från Argentina. Nice har alltid haft en väldigt god relation med de 20-talet argentinare som har tillhört klubben. Cvitanich och Civelli fortsätter den goda traditionen.

En bra och underhållande match som egentligen kunde ha slutat hur som helst även när det stod 2-0, Valenciennes var tillräckligt bra för att ha chans att vända och vinna, men Nice fortsatte att visa att man är den största positiva överraskningen av lagen i Ligue 1 den här säsongen. Bägge lagen försökte spela offensiv fotboll i 90 minuter och därför kunde Nice bara fortsätta att dunka in mål mot ett Valenciennes som aldrig gav upp sina offensiv tankar. Nu är Nice femma i tabellen och dessutom fick Anin göra comeback i Ligue 1.

Sochaux – Marseille 3-1
1-0 Privat (18′)
2-0 Bakambu (40′)
3-0 Självmål (46′)
3-1 J.Ayew (55′)
Rött kort Lopy (Sochaux, 60′)

Sochauxs tränare Hély hade inför matchen hittat Marseilles svaghet: defensiva fasta situationer. Sochaux satte full fokus på att göra det bästa möjliga av de situationerna och det var på det sättet som man fick de två första målen. Det var snökaos på arenan, till och med när de slängde in en orange boll var det svårt att se vad som verkligen hände på planen. Marseille hade en mängd chanser att ta sig in i matchen igen, men ramträffarna och klassisk Marseille-målsumperi gjorde att Sochaux kunde vinna och ta sig över nedflyttningsstrecket.

Tabell: Omgång 20

Omgångens bästa: Cvitanich (Nice). Nice plockade Super Darío Cvitanich från Ajaxs reservlag och nu ligger han tvåa i skytteligan. Två mål och en assist mot Valenciennes. En klassisk matchavgörartyp: Tio av hans tolv mål har varit Nices första mål i matcherna.

Omgångens sämsta: Pastore (Paris SG). En en sådan där dag där han inte tillförde något alls utan ägnade tiden åt att slå bort bollar. Utbytt i halvtid.

Omgångens Kim: Ibrahimovic (Paris SG). Den enda svensken som spelade match i helgen. Var dock anonym mot Ajaccio, med undantag för ett par missade målchanser.

Omgångens mål: Eysseric 3-0 (Nice-Valenciennes). Det var många högklassiga avslut den här omgången, men bollbanan på Eyserrics skott var nog det tekniskt bästa (1.04 in i klippet).

Omgångens elva (4-4-2)

Charbonnier (Mo) – Cvitanich (Ni)
Mollo (Sa) – Dias (So) – Digard (Ni) – Saivet (Bo)
Umtiti (Ly) – Hilton (Mo) – Poulard (Aj) – Faussurier (Tr)
Thébaux (Br)

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2013-01-14 kl 14:10
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons