POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Frankrikes väg till VM-guldet 1998, del 3

Läs del 1 här.
Läs del 2 här.

Del 3: Grupp C

Frankrike hade ofta haft problem med mästerskapsgruppspelen. De gångerna man hade tagit sig till mästerskapen brukade man vara trögstartade. Under VM 1958 i Sverige, mästerskapet där den franska anfallaren Fontaine satte 13 mål, började man visserligen med en seger med 7-3 mot Paraguay, men hade man förlorat den sista gruppspelsmatchen mot Skottland hade man blivit utslagna. Oftast brukade Frankrike ta sig vidare med bara någon poängs marginal.

Dock hade laget med sig positiva minnen från EM 1996. Där tog man sju poäng av nio möjliga, men man hade stora problem med det offensiva spelet under det mästerskapet, trots att man tog sig till semifinal. Det blev blott fem mål framåt på fem matcher, och både kvartsfinalsegern mot Holland och semifinalförlusten mot Tjeckien hade gått till straffar efter två mållösa matcher. I det här VM-mästerskapet hade man dock Sydafrika, Saudiarabien och Danmark i sin grupp, så det var goda förutsättningarna för att man skulle kunna göra många mål i gruppspelet.

Frankrike – Sydafrika
12 Juni, Stade Vélodrome (55 000 åskådare), Marseille

Guivarc’h
Djorkaeff – Zidane – Henry
Petit – Deschamps (K)
Lizarazu – Blanc – Desailly – Thuram
Barthez

På den här tiden var det inte värdlandet som fick öppningsmatchen, utan turneringen hade börjat två dagar tidigare med en match mellan Brasilien och Skottland (2-1). Dessutom hade Chile hunnit att spela oavgjort (2-2) mot Italien, det hade inte varit någon stark start av de stora nationerna.

Under mästerskapet filmades det en dokumentär, Les yeux dans les Bleus. I dokumentären fick man följa landslaget inifrån från träningslägret innan mästerskapet ända fram till VM-guldet. Det var intressant att se Les Bleus inför premiären mot Sydafrika. På Clairefontaine, där man bodde både innan och under mästerskapet, var det en skön stämning och gemenskap, till skillnad från den bilden som Jean-Marie Le Pen (för de yngre läsarna: tänk er en fransk Jimmie Åkesson, fast en hutlös mängd gånger värre) försökte sprida i medierna. Spelarna trivdes tillsammans och det verkade inte vara några som helst nerver inför VM-slutspelet. Man såg manskärlek mellan Blanc och Zidane, de TV-spelande juniorerna innehållande bland annat Trezeguet var som vilka unga pojkar som helst och till och med förbundskaptenen Jacquet bjöd på en del skratt.

Ända fram till bussresan mot Stade Vélodrome. Det enda som hördes under bussresan var möjligen lite musik från Henrys hörlurar, men alla satt helt stilla. Det här var en tydlig skillnad mot den atmosfär som hade funnits på Clairefontaine, spelarna hade lyckats att trycka undan nervositeten ända fram till matchdagen. Vem som alltid fick sitta på mittensätet längst bak i bussen? Jodå, Zidane.

Det fanns dock inte mycket att oro sig för. Startelvan hade länge varit spikad med undantag för en eller två offensiva positioner. Hur själva uppställningen skulle vara var dock ett problem. Youri Djorkaeff gillade att ta sig inåt i banan och det kunde betyda att laget blev “för smalt” om Djorkaeff hade utgångsposition på en kant. Jacquet hade löst det med att ha Djorkaeff på samma kant som den enormt offensiva vänsterbacken Bixente Lizarazu. Stéphane Guivarc’h fick ta anfallsrollen och den 21-åriga Monaco-spelaren Thierry Henry (blott fyra mål på 30 matcher under säsongen) användes som yttermittfältare. I dokumentären såg man hur lagkaptenen Dider Deschamps innan matchen talade till sig Henry in i duschrummet för att prata bort den taniga ytterns nervositet.

Motståndarna Sydafrikas förbundskapten var fransmannen Philippe Trousier, som hade haft olika tränarjobb i Afrika i nästan tio år. I sitt sydafrikanska landslag hade han en mängd Europabaserade spelare. I backlinjen fanns Premier League-spelarna Fish (Bolton) och Radebe (Leeds) och även spelare som Fortune (Atlético Madrid) och McCarthy (Ajax) skulle få en framtid i Premier League. I startelvan mot Frankrike var det bara Jackson (Orlando Pirates) som inte tillhörde en europeisk klubb.

Frankrike började matchen i ett helt galet högt tempo. Under den första kvarten spelades det så snabbt att fransmännen knappt hann börja skapa anfallen innan man själva avslutade dem. Det var ett helt annat Frankrike än det man hade sett under de tidigare åren. Sydafrika hade ingenting att säga till om under de 90 minuterna som spelades. Fransmännen var inte bara snabba med att passa igång bollen, utan även på att vinna tillbaka den. Det var den stora styrkan i det här franska laget: hur effektiva man var på att vinna bollen. Deschamps och Petit dammsög upp varenda boll på mittfältet och slog motståndarna längre bollar var Blanc och Desailly så pass dominanta att de enkelt kunde nicka bollen vidare till medspelarna.

Det saknades dock mål. Det tog bara 27 minuter innan Guivarc’h tvingades gå av skadad, och in kom Dugarry. Det var många som var tveksamma till ens ha Dugarry i VM-truppen. Han hade fått lite speltid i Barcelona under säsongen som varit och dessutom var han långt ifrån den bästa spelartypen för att spela som ensam anfallare. Guivarc’h hade åtminstone tillfört bra huvudspel inne i motståndarnas straffområde. Dugarry började med att missa ett friläge och sedan hamna i ett komiskt läge när han slog till bollen med sitt stödjeben när han försökte få till en krossboll.

Strax efter det var det just Dugarry som satte fransmännens första mål, i den 36:e minuten. På en hörna slagen av Zidane kom den sydafrikanska målvakten Vonk ut helt fel och Dugarry, som inte såg ut att ha någon som helst koll på vad han höll på med, fick bollen på huvudet och bollen kunde gå in i ett öppet mål. Fransmännen fortsatte att ha full kontroll på matchen och trots de smått pinsamma försöken med amerikanska publikknep, som exempelvis tavlor som berättade när publiken skulle klappa, så var det en bra stämning på Stade Vélodrome. Det dröjde visserligen till minut 77 (självmål av Issa) och minut 92 (mål på friläge av Henry) innan det blev fler mål, men det var bara av akademisk betydelse. 3-0 var ett visande resultat för matchbilden.

Frankrike – Sydarika 3-0 (1-0)
1-0 Dugarry (36′)
2-0 Självmål (77′)
3-0 Henry (92′)

Frankrike – Saudarabien
18 Juni, Stade de France (80 000 åskådare), Saint-Denis i Paris

Dugarry
Diomède – Zidane – Henry
Boghossian – Deschamps (K)
Lizarazu – Blanc – Desailly – Thuram
Barthez

Dagen efter vinsten mot Sydafrika avled Fernand Sastre. Sastre var, tillsammans med Michel Platini, den som gjorde att Frankrike fick arrangera VM 1998. Han hade under en längre tid kämpat mot cancern, men den 13:e juni 1998 orkade han inte stå emot längre. Dödsfallet satte en mer ledsam prägel på resten av turneringen.

Jacquet gjorde tre förändringar i startelvan till matchen mot Saudiarabien. Guivarc’h var skadad och det var nu givet att Dugarry skulle ersätta. Dessutom kom Diomède och Boghossian in istället för Djorkaeff och Petit. Den stora skillnaden i bytena var att Diomède tillförde fler kvicka djupledslöpningar än Djorkaeff, samtidigt som lagets tekniska nivå blev lägre. Saudiarabiens lag bestod endast av spelare från inhemska klubbar, men förbundskaptenen var faktiskt brasilianaren Carlos Alberto Parreira som hade lett Brasilien till VM-guld 1994.

Det här blev en kopia av matchen mot Sydafrika. Ett högt tempo med många anfall och Saudiarabien hade ingenting att komma med, även om deras situation inte förbättrades av att de fick en utvisning på försvararen Al-Khilaiwi i den 19:e minuten. Även Frankrike fortsatte att drabbas av otur. Dugarry tvingades gå ut efter 30 spelade minuter efter att ha sträckt till backsidan på sitt lår. Historien med en anfallsskada från Sydafrika-matchen upprepades. Dugarry hade annars tagit på sig en slags targetroll som var intressant att skåda och som faktiskt förbättrade det franska anfallsspelet. En annan 21-årig Monaco-spelare, Trezeguet, fick komma in istället. Ett år tidigare hade han bara gjort sammanlagt nio matcher i den franska högstadivisionen, men efter en fin säsong med 18 ligamål så fick han en förtjänad chans i A-landslaget.

Precis som i matchen mot Sydafrika kom ledningsmålet några minuter innan halvtidsvilan. Matchens gigant Lizarazu hade påbörjat en löpning med bollen några meter in på Saudiarabiens planhalva. Han avancerade, passade Zidane som höll och sedan la tillbaka bollen till Lizarazu i djupet. Lizarazu hade kommit in i straffområdet och la ett inspel till Henry som bara behövde vinkla in bollen i öppet mål.

Matchen fortsatte att handla mycket om Trezeguet. Trezeguet var fantastisk på att veta hur han skulle stå och springa för att komma till målchanser i straffområdet, men han missade upp emot åtta-nio målchanssituationer i matchen mot Saudiarabien. Han lyckades dock utnyttja ett grovt misstag av Saudiarabiens målvakt Al-Deayea, som tappade ett enkelt inlägg och Trezeguet hade öppet mål att nicka in bollen i. Detta var i matchminut 68.

Matchen var vunnen, därför var Zidanes utvisning i den 71:a minuten så onödig. Han gjorde en ful eftersläng genom att stämpla en saudiarabisk spelare. Ett helt onödigt kort som innebar två matchers avstängning. Det gjorde ingen skillnad för gruppspelet då Frankrike redan var vidare vid seger mot Saudiarabien, men Zidane skulle även missa åttondelsfinalen. Frankrike fortsatte dock att visa fina tendenser under slutminuterna av andra halvlek. Henry gjorde sitt tredje mål under turneringen i den 78:e minuten och Lizarazu fick sju minuter senare sätta sin karriärs andra, och vad det även skulle visa sig sista, landslagsmål. Lizarazus mål var resultatet av en strålande kontring från fransmännen, och därmed visade det franska landslaget att man inte bara behövde bygga upp anfallen själva, utan att man var minst lika bra på att kontra.

Frankrike – Saudiarabien 4-0 (1-0)
Rött kort Al-Khilaiwi (Saudiarabien, 19′)
1-0 Henry (37′)
2-0 Trezeguet (68′)
Rött kort Zidane (Frankrike, 71′)
3-0 Henry (78′)
4-0 Lizarazu (85′)

Frankrike – Danmark
24 Juni, Stade Gerland (39 100 åskådare), Lyon

Trezeguet
Diomède – Djorkaeff – Pirès
Petit – Vieira
Candela – Lebœuf- Desailly (K) – Karembeu
Barthez

Det var redan klart att Frankrike skulle gå vidare från gruppen. Jacquet valde därför en reservelva med åtta förändringar jämfört med matchen mot Saudiarabien. Endast Diomède, Desailly och Barthez fick vara kvar. Motståndarna Danmark hade ett fint landslag som slogs om att ta sig vidare från gruppen. Svensken Bosse Johansson var förbundskapten och i laget hade han några gamla spelare som nyckelspelare, exempelvis 34-åriga Peter Schmeichel (Manchester United), 34-åriga Jan Heintze (Bayer Leverkusen), 29-åriga Brian Laudrup (Rangers) och 33-åriga Michael Laudrup (Ajax).

Det syntes att Frankrike var reservbetonat. Det var fransmännen som kontrollerade matchen, till stor del beroende på att man fortfarande var effektiva i försvarsspelet, problemet var att det offensiva spelet inte alls var lika flytande som tidigare. Det här var den första matchen där det var bollrullande i backlinjen, och det följdes dessutom ofta upp av en klassisk tjongboll mot stackars Trezeguet. Djorkaeff, som varit så fin Zidane-ersättare under de sista 20 minuterna mot Saudiarabien, fick inte alls rätt bollar att jobba med och när han väl hade bollen var oftast lagkamraternas löpningar inte tillräckligt synkade.

Den här matchen var dock obetydlig för fransmännen så jag ska inte dra ut på en längre matchrapport. Frankrike vann med 2-1, detta efter att Trezeguet tidigt fixat en straff som Djorkaeff satte. Danmark hade sina två Laudrup som var orosmoment, men ända fram till slutet på första halvlek så hade fransmännen lyckats neutralisera de två ganska bra. Danmark lyckades dock fixa en straff som Michael Laudrup satte. Petit fixade sedan ett segermål tidigt i andra halvlek, och resultatet betydde att Frankrike blev gruppsegrare med tre vinster av tre möjliga samtidigt som även Danmark tog sig vidare eftersom Sydafrika misslyckades med att vinna med stor marginal mot Saudiarabien.

Den “enkla” lottningen för Frankrike fortsatte med en åttondelsfinal mot Paraguay, men Zidanes avstängning oroade. Om det fanns något positivt var det att Guivarc’h hade kommit tillbaka från sin skada och spelat de sista minuterna mot Danmark. Dessutom hade Frankrike dominerat i samtliga gruppspelsmatcher, både vad det gällde målchanser och bollinnehav.

Försvarsspelet var som sagt strålande. Under gruppspelet hade fransmännen släppt till sammanlagt ungefär tio anfall från motståndarna, vilket var en förvånansvärt låg siffra. Mittfältet var så smart och fysiskt bra att de hela tiden vann boll vid mittcirkeln och sedan passade vidare till lagkamrater. Det offensiva spelet byggde mycket på Zidanes briljans, men framför allt de ständiga löpningarna från yttermittfältarna. Bollen skulle så snabbt som möjligt in i sista tredjedelen, och hela det franska landslaget agerade som ett lag. Om man ska hitta något problematiskt så var det att fransmännens spel byggde mycket på försöka-misslyckas-försöka-misslyckas-försöka-lyckas. Det krävdes många anfall för att få till en genuint bra målchans. Spelet gick ibland för snabbt för spelarnas individuella förmåga.

Frankrike – Danmark 2-1 (1-1)
1-0 Djorkaeff (Straff, 12′)
2-0 M.Laudrup (Straff, 42′)
2-1 Petit (56′)

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2013-02-21 kl 12:34
Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto