"Skandalen" inför PSG-Marseille

I januari undersökte polisen Olympique de Marseilles lokaler. Man kollade igenom alla dokument och förhörde bland annat klubbens president Labrune. Det kom fram att polisen sedan 2011 har följt en koppling mellan Olympique de Marseille och kriminella verksamheter, detta genom att bland annat lyssna av sportchefen Anigos telefon. Det är en extra känslig situation eftersom klubben under 90-talet blev tvångsnedflyttat efter mutskandalen, men det är snarare mediabevakningen, inte polisutredningen, som är Olympique de Marseilles stora problem just nu.

Klubben är redan dömd. “Jaha, ytterligare en gång så fuskar dem”. Så enkelt är det dock inte. Det är den kriminella verksamheten som försöker ha länkar in i Olympique de Marseilles organisation via spelaragenter, det är den kriminella verksamheten som tjänar på det här. På något sätt lyckas de kriminella att ta ut pengar från Olympique de Marseilles spelaraffärer genom att ta ut provision. Klubben gör inget fel och förlorar på att pengarna hamnar i fel händer, det har hittills inte kommit ut något som tyder på att klubben sysslar med något olagligt även om det mesta fortfarande är diffust.

Om man kollar på bevisen som har kommit fram är det de civila människor, inte klubben, som står för det kriminella. Däremot har Olympique de Marseille fått en törn av det hela, även om klubben är oskyldig finns den tidigare mutskandalen kvar i folks minnen. Känslan man får är att en hel del människor i Frankrike tänker “Ja, fast klubben kanske har gjort några små olagliga saker ändå?”. Jag finner det tveksamt. Anigo har vänner som umgås i suspekta kretsar och som verkar ha en viss kontroll på Anigo, men steget där emellan till att klubben ska vara aktiv i någon skandal är stort. Väldigt stort. Jag säger inte att det är otänkbart att Anigo har haft viss koll på vad som har hänt, bara det att jag vill ha mycket bättre bevis än det som har kommit fram innan jag kan ändra åsikt kring hela situationen.

RMC läckte nämligen igår ut en mängd dokument från den här hemligstämplade polisutredningen och Anigo blev självklart förbannad. Dels eftersom det är olaglig att läcka ut sådant material, dels för att det bara var två dagar kvar till matchen mot Paris SG. Anigo siktar nu på att ställa personer inför rätta, även om skadan redan är skedd.

Det fanns en hel del intressanta uppgifter som RMC kom med. Att övergångarna för Gignac (från Toulouse), Lucho González (från Porto), Nasri (till Arsenal) med flera var under utredning visste vi sedan tidigare. En av de nya uppgifterna handlar om att El-Arabi (då i Caen, nu i Granada) blev hotad för några år sedan då han var på väg till Olympique de Marseille. De okända personerna hade hotat El-Arabis familj om att El-Arabi inte skulle flytta till klubben.

Den största nyheten handlar dock om ett privat telefonsamtal från Anigo, där han berättar att ägaren Margarita Louis-Dreyfus vill sälja klubben under 2013 eller 2014. Priset ska ligga på €90 miljoner. Det är ingen nyhet i sig att Louis-Dreyfus kan tänka sig att sälja klubben, skillnaden är att det nu känns mer konkret. Hittar man bara en villig investerare kommer man att sälja, det verkar inte finnas några tvivel.

Bernard Tapie känner de flesta till, men jag kan dra snabbhistorien: han var president för Olympique de Marseille under mutskandalen och idag ägnar han en stor del av sin tid att ta hand om några av de tidningarna han äger. Han har redan uttalat sig om att han ska försöka få klubben såld till en investerare från Mellanöstern. Tapie snackar mycket skit, men om vi enbart ser ut ett sportsligt perspektiv vore ett sådant uppköp bra. Det hade ökat den konkurrenssituationen i Ligue 1. Frågan är om det verkligen är värt att sälja bort själen hos ytterliggare en av Frankrikes största lag, och då särskilt hos Olympique de Marseille som har en helt annan mentalitet än Paris SG? Paris SG har länge varit en lekdocka som har pressat fram resultat med hjälp av rika ägare, medan Olympique de Marseille längeh ar levt med stämpeln om att vara “folkets lag”.

Självklart har Olympique de Marseille försökt att utnyttja denna nya “skandalen” genom att påstå att det är en smutskastningskampanj från huvudstaden. Till och med klubbens officiella hemsidan har gått ut med att det handlar om “ärekränkande desinformation” och att klubben har fått nackdelar och inte fördelar av att provision har betalats ut till icke-fotbollsrelaterade personer. Det här är ett enkelt sätt att måla upp en “vi-mot-dem”-känsla. Offerkänslan. Olympique de Marseille är visserligen i en offerroll, något som späs på av mediernas felaktiga anklagelser, men det är en självklarhet att de försöker göra det bästa av situationen.

Inte blir det bättre stämning av att France Football målar upp Beckham som en ängel och Barton som en demon. Paris SG:s största problem verkar vara när Beckham kan göra debut och en diskussion om det nya klubbmärket (som om ett byte av klubbmärket vore en ny och potentiellt fotbollsdödande företeelse…). Det mesta rullar helt enkelt på bra i Paris SG, trots förlusten mot Sochaux förra helgen (3-2). Det är med andra ord olika förutsättningar i Olympique de Marseille och Paris SG. Återigen väljer Olympique de Marseille att måla upp sig som folkets lag som slåss mot den rika överklassen i huvudstaden, samtidigt som de tycker att den rika överklassen använder sig av fusk (anklagelser och Qatar-pengarna). Paris SG skrattar tillbaka och säger “Kom tillbaka när ni har en Zlatan Ibrahimovic i erat lag”.

Kanske kommer den dagen snabbare än vad Paris SG tror?

Imorgon kommer det en artikel som handlar om själva Le Classique-matchen. Innan dess finns det här nedan en del läsning om de båda lagen:

Frankrikes Pirlo räcker inte – En taktisk analys av Olympique de Marseille

Vad betyder Beckham för Paris SG? 

En äldre artikel om Paris SG:s ägarsituation

/J
https://twitter.com/jonas_hansson