Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Frankrikes väg till VM-guldet 1998, del 4

Hansson blogg

Vila i frid, Ivan Turina. Allsvenskans bästa målvakt mellan 2010 och 2013. Vid de senaste dödsfallen i fotbollsvärlden har det efter några dagar varit enklare att ta distans till händelsen för att kunna gå vidare och fokusera på fotbollen igen, detta eftersom det har hänt i fotbollssamhällen som jag inte har varit aktiv inom varje dag.

När det istället händer en spelare i ens vardag så får man mer förståelse för vad ett dödsfall inom fotbollsvärlden verkligen innebär, även om jag inte vågar att försöka sätta mig in i hur nära och kära till Turina mår just nu. Som KFF-supporter kommer jag att vara på plats den 12:e maj i matchen mellan KFF och AIK för att göra mitt bästa för att ge Turina det avskedet som han förtjänar. Jag hoppas att samtliga Allsvenska supportrar gör detsamma, att orka göra det lilla extra för den spelaren som alltid gjorde det extra för att vara den fotbollsspelaren och människan som många såg upp till.

***

Annons

Efter två månaders uppehåll kommer nu nästa VM-del.

Läs del 1
Läs del 2
Läs del 3

Del 4: Åttondelsfinal och kvartsfinal

Ett möte med Paraguay i en åttondelsfinal kan såhär i efterhand se ut som en drömlottning, framför allt med tanke på den enkla gruppen som Frankrike hade gått igenom, men Paraguay hade något av en gyllene epok. Defensivt var man ruggigt bra, mittbacken Gamarra och målvakten Chilavert blev uttagna i turneringens lag. I gruppspelet hade Paraguay bland annat lyckats med att nolla Spanien. Dessutom handlade förhandssnacket uteslutande om Zidanes avstängning i matchen. Mot motstånd som gav större ytor skulle de franska spelarna kunna lösa det, men mot ett Paraguay som var som en mur hade det behövts en Zidane för att lösa upp de trånga situationerna. Bägge lagen hade släppt in blott ett mål vardera i gruppspelet, så det var i vilket fall givet att det skulle bli en målsnål match.

Annons

Frankrike – Paraguay
28:e juni, Stade Félix-Bollaert, Lens

Trezeguet
Diomède – Djorkaeff – Henry
Petit – Deschamps (K)
Lizarazu – Desailly – Blanc – Thuram
Barthez

Matchbilden var helt väntad. Paraguay låg djupt och hade ett par riktigt fina kontringslägen, anfallen skulle gå snabbt. Dessvärre för Paraguay så hade Frankrike ett så pass stabilt försvarsspel att Paraguay oftast tappade bollen efter bara några få tillslag. Frankrike försökte också att spela ett direkt och snabbt spel, men det var tydligt att det saknades spetskvalitet framåt. Djorkaeff var klasser sämre än Zidane, Diomède var mest bara medioker, Trezeguet missade de lägena som han sniffade fram och ytterbackarnas inlägg hamnade aldrig rätt. Idéerna fanns i vissa sekvenser, men de blev dåligt utförda.

Annons

Paraguay spelade småfult och drog på sig en hel del varningar, samtidigt som fransmännen blev allt mer irriterade. Förutom ett friläge för Henry, som han chippade i stolpen, så skapades det bara några halvlägen på fasta situationer och distansskott. Inte blev det bättre av att Henry gick ut med en skada, och in kom Pirès. Paraguay försökte att döda tiden så mycket som det gick, till slut gick det till en gräns då domaren Bujsaim inte ens brydde sig om när deras spelare låg ned, utan han gick fram till dem och med irritation i blicken bad dem att resa sig upp. 0-0 efter 90 minuter och det franska laget blev kraftigt utbuat. Hur många som faktiskt var på arenan är svårt att säga, siffrorna varierar mellan 32000, 38000 och 42000. En bisarr skillnad. Fansen stöttade dock laget under matchen, bland annat genom att sjunga för födelsedagsbarnet Barthez.

Annons

Jacquet hade även slängt in Boghossian och Guivarc’h på planen, utan att få till en förändring. I förlängningen gjorde Paraguay inte ens försök till att skapa anfall, utan varenda boll slog de upp till Frankrikes backlinje som enkelt vann tillbaka den. I och med bristen på skapade målchanser såg det ut som att straffsparkar var det enda sättet som skulle avgöra matchen, men i slutet på förlängningen började Frankrike att hitta in med ett par boll i straffområdet.

I den 112:e minuten skarvade Trezeguet ned bollen till Blanc, vars avslut blev blockerat men bara två minuter senare skedde en helt identisk situation. Pirès hade show ute på högerkanten, slog in bollen till Trezeguet som (medvetet eller omedvetet) fick fram bollen till Blanc som tryckte in den från nära håll. Det blev det första Golden Goal-avgörande målet i VM:s historia. Det var ingen vacker seger, men hade inte Blanc gjort det där målet hade det blivit straffar mot den svåra Chilavert. Trots bortaplan och ett markant sämre lag så hade antagligen Paraguay varit favoriter i en straffläggning.

Annons

Att det var just Blanc som gjorde målet var ännu en seger för förbundskaptenen Jacquet. Det var Jacquet som hade övertalat Blanc att komma tillbaka till landslaget efter att tidigare har annonserat att han skulle sluta, då Blanc kände skuld för att ha missat bulgaren Kostadinov i en VM-kvalmatch vilket ledde till att Frankrike missade VM 1994.

Italien i kvartsfinalen blev däremot den första matchen mot ett annat potentiellt guldlag.

Frankrike – Italien
3 juli, Stade de France (78 000 åskådare), Paris

Guivarc’h
Djorkaeff – Zidane – Karembeu
Petit – Deschamps (K)
Lizarazu – Desailly – Blanc – Thuram
Barthez

Av de 22 spelarna i den franska VM-truppen så hade elva utav dem spelat Serie A-fotboll, och ytterligare två stycken (Trezeguet och Henry) skulle komma att göra det. Det fanns alltså inte bara en geografisk närhet mellan lagen, utan de bästa franska spelarna hamnade helt enkelt i världens bästa liga som på den tiden var Serie A.

Annons

Jacquet hade valt att slänga in Karembeu och Guivarc’h i startelvan. Trezeguet hade varit lynnig men ineffektiv, och med Henrys smäll mot Paraguay såg Jacquet sin chans att spela ett mer defensivt alternativ. Han hade gjort samma sak under EM 1996, Karembeu var den spelaren som Jacquet gillade att använda sig av i de stora matcherna. Lite som Park kom att bli i Manchester United.

Zidane var tillbaka, det stora problemet den här gången var att fransmännen inte bara hade fått en dags mindre vila än italienarna, utan att man också hade spelat en jobbig förlängning mot Paraguay. I början av matchen mot Italien syntes inte detta, men ju längre matchen led, desto mer saknades den franska fysiken. Jacquet försökte att agera genom att byta in Trezeguet och Henry, men det gav ingen större effekt på laget. Det jobbiga spelet som fransmännen försökte spela fungerade inte när spelarna var så trötta, och de mötte ett Italien som självklart var strålande på att försvara.

Annons

Det gick däremot rätt bra att neutralisera italienarnas anfallsförsök. Vieri var den stora spelaren i Italien, men det var Baggio som under förlängningen hade den stora målchansen när han kom fri med Barthez, bara för att lägga bollen utanför. Även om Frankrike hade flest halvchanser så hade det kunnat sluta hur som helst, över 120 minuters fotboll såg det inte ut att finnas någon given vinnare. Det blev ännu ett straffavgörande, och Jacquet valde att skicka fram…

Ptja, om man inte har koll på hur straffläggningen såg ut så rekommenderar jag att man kollar in den. Bilderna på de två 20-åringarna Trezeguet och Henry i slutet av klippet har blivit legendariska. Frankrikes president Chirac kom efteråt ned i omklädningsrummet och pratade om att det franska landslaget inte var bra för ens hjärta.

Annons

Nästa match? Semifinal mot överraskningen Kroatien.

Källor: L’Équipe, France Football, Football in France, Washington Post, FIFA, Wikipedia, NY Times, Le Monde, GOAL, Youtube, BBC, Suite 101, France98, Eurosport

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2013-05-02 14:21

Kommentarer

Visa kommentarer

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto