Nu när tre omgångar återstår så är det bara två lag vars säsong är slut: Toulouse och Rennes. Visst är det fortfarande placeringar att spela för, men de har ingen matematiskt chans till nedflyttning, Europacupspel eller titlar. Det är nästan samma sak med Bordeaux och Lorient, men bägge två är i Coupe de France-semifinal så säsongen lever ändå kvar ett litet tag till. Det är ändå förvånansvärt många lag som faktiskt har en jobbig period framför sig.
Det är dock en så underlig fas på säsongen under omgångarna 33-37 när man är en neutral åskådare. Det är så mycket spänning kring den sista CL-platsen och nedflyttningarna, men samtidigt så har fotbollströttheten slagit in. Det har varit en lång säsong och många av klubbarna behöver fixa i ordning deras trupper innan de kan gå för fullt igen. Tre omgångar kvar, och det är egentligen bara vakuum i väntan på att den sista omgången ska vara här. Man längtar efter adrenalinkicken man får under sista matchdagen, när varje mål förändrar situationen för hundratusentals människor.
Om man ska kröna säsongens lag så är det utan tvekan Nice, men det finns ett par andra positiva uppstickare. Det handlar framför allt om Reims och Saint-Étienne. Vad har då de här två klubbarna gemensamt, förutom att Reims är sedd som Frankrikes första storklubb (50-60-talet) och Saint-Étienne som den andra (60-70-talet)? Jo, Albert Batteux.
Batteux är tyvärr alldeles för okänd i de större kretsarna. Han växte upp i en familj med tretton barn och tog sig ända till det franska A-landslaget. Andra världskriget förstörde dock stora delar av hans spelarkarriär, som han tillbringade i Reims. Istället blev han huvudtränare för klubben i en ålder av 31 år. Det tog bara tre år innan han hade vunnit den första ligatiteln, som sedan följdes upp av ytterligare fyra ligatitlar och två Europacupfinaler.
Reims var en segermaskin och allt tack vare Batteux och hans offensiva fotbollsfilosofi. Under säsongen 1959-1960 gjorde laget 108 mål på 38 matcher, och Batteux var inte bara i Reims på den här tiden. Han coachade även det franska landslaget under VM 1958 när laget tog en bronsplats, och den stora stjärnan i det laget var Just Fontaine. Samma Just Fontaine som Batteux hade värvat till sitt Reims bara några år tidigare. Fontaine spelade 21 landskamper för Frankrike, samtliga med Batteux som förbundskapten, och på de 21 landskamperna gjorde han 30 mål. En annan av de lyckade värvningarna var Raymond Kopa. Batteux hade hittat 20-åriga Kopa i Angers, ett bottenlag i andradivisionen. Kopa kom sedan att bli världens bästa fotbollsspelare.
Batteux lämnade Reims år 1963 och tog över Grenoble, men stannade där i bara några år innan han drog vidare till nästa storklubb: Saint-Étienne. Där vann han tre ligatitlar på fem säsonger. Det går att argumentera för att han hade kommit till en klubb som precis hade vunnit en ligatitel, men det är här som det blir ännu mer intressant.
Den tränaren som hade gjort Saint-Étienne till ett storlag var Jean Snella. Snella hade tidigare varit assisterande tränare åt Batteux och tagit stora delar av sina fotbollstankar från sin läromästare. Batteux var med andra ord indirekt den som även byggde upp Saint-Étiennes lag, och när han lämnade klubben lät han en av sina spelare, Robert Herbin, ta över laget. Detta eftersom han visste att Herbin skulle fortsätta i Batteux-andan.
Batteux har dock gjort mer för fransk fotboll än att “bara” bygga upp Reims och Saint-Étienne. När han var i en icke-tränarroll i Nancy var det han som övertygade akademin att behålla en ung och tanig Platini trots att Platini hade usla betyg i skolan. Batteux var också den första franska tränaren att syssla med modern träning och hans taktiska upplägg inför matcherna brukade vara på ett par timmar, något som tidigare hade varit helt otänkbart för franska tränare. Dessutom var han den som kom på att de defensiva spelarna borde vara mer aktiva på att slå kontringspassningar. Han föreslog därför att målvakten så snabbt som möjligt skulle försöka kasta ut bollen så att anfallarna kunde springa ifrån motståndarna.
Det går verkligen att säga att Batteux var den franska motsvarigheten till Herbert Chapman. Det är i år tio år sedan han avled, och det är vackert att både Reims och Saint-Étienne gör fina säsonger. Det är två av de mest uppskattade och respekterade klubbar i Frankrike, och det kan man tacka Batteux för.
Det går förövrigt att på den här länken simulera hur man tror att den här säsongen kommer att sluta. Bara tryck på “Simuler le classement de Ligue 1 (2012/2013)”, fyll i resultaten i varje omgång (36, J37, J39) och sedan tryck på “Simuler”.
Tabell: Omgång 35
Omgångens bästa: Signorino (Reims). Han har haft en svår karriär. För sex år sedan var vänsterbacken hur het som helst, han var landslagsaktuell och flyttade till Getafe. Där misslyckades han och har efter det hängt i oväntade klubbar som Cartagena (också Spanien), Charleroi (Belgien) och Laval (Ligue 2). Gjorde en strålande kämparinsats mot Ajaccio, det är sällan man ser så mycket hjärta och attityd hos ett nyförvärv.
Omgångens sämsta: Brest. De har nu åtta raka förluster och de måste ta minst sju poäng på de återstående tre matcherna (Sochaux, PSG, Nancy). Det kommer de inte att göra, utan de åker ur. Det spelar ingen större roll, det är ändå det laget som man kommer att sakna allra minst.
Omgångens Kim: Braaten (Toulouse). Ett mål och två assist mot ett annars formstarkt Lille. Underlig insats från en underlig spelare.
Omgångens mål: Gignac 1-0 (Marseille – Bastia). Långt ifrån säsongens snyggaste mål, men man hade önskat att fler anfallare hade haft den kylan som Gignac visade upp. Med två enkla touch vänder han bort en försvarare och sedan bara placerade in bollen.
Omgångens elva (4-3-3)
Valbuena (Ma) – Gignac (Ma) – Cvitanich (Ni)
Gourcuff (Ly) – Krychowiak (Re) – Matuidi (Pa)
Signorino (Rei) – Bréchet (Tr) – Pejcinovic (Ni) – Lala (Va)
Carrasso (Bo)
/J
https://twitter.com/jonas_hansson