En Avant de Guingamp, eller bara Guingamp. Det är nu nio år sedan de var i Ligue 1, det är en sådan där klubb som man smågillar, men som man inte bryr sig om när de är utanför Ligue 1. Man har dock förbättrat sin image under de senaste åren, och har blivit mer intressanta inför återkomsten i Ligue 1. Det är faktiskt så att Guingamp fick utmärkelserna både för säsongens tränare (Gourvennec) och säsongens spelare (Imbula), samtidigt som det har blivit standard för de franska medierna att hylla lagets offensiva tänk.
Historia
Förra året var klubbens hundraårsjubileum, men det var först 1995 som man gjorde sin första sejour i högstadivisionen. Anledningen till den uppflyttningen var ganska enkel: man hade satsat. En nybyggd arena och man hade dammsugit närområdet på unga spelare. Under de här åren fanns en del namnstarka spelare i truppen, som Guivarc’h, Candela och Papin.
Man åkte ur, men var snabbt tillbaka och säsongen 2002/2003 gjorde man sin bästa säsong någonsin, då man slutade på sjundeplats i Ligue 1, bara tre poäng ifrån en Champions League-plats. Efter den säsongen lämnade storstjärnorna Malouda och Drogba, och det var inte svårare än att man åkte ur ligan den efterföljande säsongen. Så sent som 2010/2011 spelade man i tredjedivisionen, men sommaren 2010 tog Gourvennec över som huvudtränare och sedan dess har det bara varit framgångar.
Det kan även sägas att Guingamp är ett förhållandevis bra cuplag. Så sent som 2009 vann man Coupe de France vilket ledde till att man fick spela Europa League-fotboll under 2009, men man blev utslagna av Hamburg (2-8). Det var samma säsong som man åkte ur Ligue 2.
Ledningen
Man får ha viss överseende med presidenten Bertrand Desplat. Han är ung och förhållandevis orutinerad, vilket har gjort att Guingamp under de senaste året tappat en hel del pengar. Han lyckades inte fiska till sig ett tillräckligt bra sponsoravtal och han borde kanske fått ut ännu mer för Knockaert (€3 miljoner). Han gör sina fel, men samtidigt är han en riktigt bra kommunikatör och en person som är enkel att gilla.
Dessutom har han lagom stora ambitioner och han tänker rätt. Han har jobbat hårt med att få staden att fixa till faciliteterna, och även om det var ett par månader sedan som jag senast hörde något om det så verkar han få sin vilja igenom, åtminstone när det gäller akademin. Han har bara varit där i två år, men det känns ändå som en person som jobbar långsiktigt, sympatiskt och smart.
Desplat ersatte Noël Le Graët, som hade varit president i Guingamp i sammanlagt 28 år, men som sommaren 2011 hoppade på jobbet som ordförande för det franska fotbollsförbundet. Hyggligt tunga skor att fylla.
Spelet
Det finns likheter med Troyes, Bastia och Nantes. Gourvennec sägs vilja spela som Nantes gör, men jag har haft svårt att se samma tydliga linjer i Guingamps spel. Man anfaller inte lika kvickt och inte med lika många spelare, utan man gillar att variera sig mer genom att rulla bollen på mittfältet. Däremot är det i grunden en 4-4-2 där det verkligen handlar om ett lagspel där man försöker att vara så offensiv som det bara går. Backlinjen verkar oerhört samspelt och det enda problemet där verkar vara att man saknar lite fysik och kvalitet. När spelet hackar så hoppas man på att Yatabaré ska hugga till med antingen ett måltjuvsmål eller ett kvalitetsavslut, eller att Imbula ska dra igång med sina fina bolltransporteringsdribblingar.
Värt att notera är att samtliga tre nykomlingar har föredragit att spela 4-4-2. Det är ovanligt i 4-2-3-1-landet Frankrike.
Säsongen
Efter en trög start på säsongen verkade hoppet om en uppflyttning försvinna, men sedan fick man sex vinster på sju matcher under slutet på höstsäsongen och efter det var man någorlunda stadiga, även om man stundom hade ett direkt uselt bortaspel. Det fanns exempelvis en period där man förlorade fem av sex bortamatcher, men en stark avslutning på säsongen med bland annat två galna hemmasegrar (6-1 mot Le Mans och 7-0 mot Lens i hemmamatchen efter det) gjorde att man ryckte ifrån Caen och Angers.
Tränaren
Alla vill ha en bit av Gourvennec. Det är han och Remi Garde som är de två största tränarlöftena i Frankrike. Han har framför allt tålamod och han älskar att köra offensiv fotboll. Han hade egentligen kunnat byta till sig de flesta tränarjobb i Frankrike om han själv hade velat, men han vill verkligen köra sitt egna race i Guingamp. Bara 41 år gammal och ni kommer att få höra mycket om honom under säsongen. När Guingamp ledde med 4-0 i halvtid mot Lens så var hans så orolig att laget skulle tappa matchen att han krävde att spelarna skulle göra fler mål. Det är så han funkar.
Truppen
För ett par år sedan hade Guingamp en av Ligue 2:s yngsta trupper, men det har förändrats. Gourvennec har velat ha äldre spelare, så truppen är uppbyggd på många spelarna i åldrarna 26-28 år, fem-sex spelare över 30 år och bland de som är yngre än 25 så är det egentligen bara Imbula och Samassa som får speltid. Man vill ha spelare som gör grovjobbet på rätt sätt. Samassa i målet har haft en rakt uppåtgående kurva (men är vimsig och lär vara en av Ligue 1:s sämsta målvakter), och som jag skrev ovan så fungerar backlinjen fint tillsammans. De gör allting rätt, det är bara det att de inte räcker till i alla lägen. Mandanne är en anfallare som springer upp ytor för sina medspelare, och Atik och Giresse avgör lagom många matcher. På bänken finns det också spelare som vet exakt vad som krävs av dem när de ska komma in. Man har värvat många smarta men inte så sexiga spelare, utan man bygger hellre ett attraktivt lagspel.
Det är bara fransmän och afrikaner i truppen, med undantag för brassemittbacken Vivian som dock har spelat fotboll i Frankrike i sju-åtta år.
Ungefärlig startelva säsongen 2012/2013 (4-4-2)
Yatabaré – Mandanne
Giresse – Imbula – Mathis – Atik
Lemaître – Kerbrat – Bellugou – Martins Pereira
Samassa
Viktiga reserver: Douniama, Cerdan, Diallo, Fauré
Talangerna
Det finns några strötalanger som har fått lite speltid, men allting handlar om Imbula. 21 år i höst och han kommer antingen att stanna kvar i Guingamp eller flytta utomlands, han är redan så pass bra att det ryktas om att han ska hoppa över Lyon/Marseille/Lille-steget i sin karriär. Han kan lika gärna fortsätta att showa loss i Guingamp i väntan på att rätt klubb hör av sig. De gångerna jag har sett honom så har han dominerat sönder matcherna på det centrala mittfältet, med sin storlek men framför allt sin tekniska förmåga. Påminner om ett slags mellanting mellan Diaby och Moussa Sissoko, och priset på €9 miljoner är faktiskt realistiskt satt. Det han behöver fixa till är att bli inblandad i fler avgörande situationer i sista tredjedelen.
Spelarprofilen
Priset som “Årets unga spelare i Ligue 1” har delats ut sedan 1994. På senare år har Sakho, Belhanda och Hazard vunnit priset, och tidigare vinnare var bland annat Zidane, Ribéry, Henry och Trezeguet. Av de 19 vinnarna har samtliga spelat A-landskamper, med undantag för två stycken. Den ena är Monterrubio, som ändå hade en riktigt fin karriär i Ligue 1. Den andra är Lionel Mathis.
Mathis kom fram i Auxerre-generationen med Cissé, Mexès, Boumsong och Kapo. En strålande spelfördelare och det var bara en tidsfråga innan landslagsdebuten skulle komma. Karriären stannade dock upp, han fick en knäskada, en svår flytt till Sochaux och till slut tvingades han börja om i Guingamp och var med dem nere i tredjedivisionen. Nu har han dock laddat om och är given lagkapten. Han är nu över 30 år och vill ha någon slags revansch.
Svenskstatus
Nej, Guingamp går sällan utanför de franska gränserna när man letar nyförvärv.
Transferagerande
Det överlägset viktigaste var att få tränaren Gourvennec att stanna, och han skrev nyligen på en förlängning som sträcker sig till 2017. Däremot har Yatabaré bara ett år kvar på kontraktet och har flera attraktiva erbjudanden, och när det gäller Imbula så är det bara en fråga om vilken transferfönster som någon klubb kommer med ett tillräckligt bra bud. I en optimal värld hade båda två stannat, i en realistiskt värld lär man få problem att ens behålla en av dem.
När det gäller spelare som ska komma in så har det egentligen bara pratats om Kantari (Brest) såhär långt, en kvalitetsmittback i det här sammanhanget. Annars är det mest offensiven som behöver nya spelare. Räkna med ungefär fyra (billiga) nyförvärv plus eventuella ersättare för Yatabaré och Imbula.
Framtiden
Guingamp kommer, troligen tillsammans med Ajaccio och Reims, att vara nedflyttningstippade den kommande säsongen. Det handlar om en liten klubb med en spelfilosofi där det kan gå precis hursomhelst när man möter kvalitetsmässigt mycket bättre lag. Bli inte förvånade om Guingamp spelar en bra fotboll, men ändå åker på flera stora förluster.
Så länge man har kvar Gourvennec som tränare så finns det en god möjlighet att hänga kvar, men klubbens storlek gör att det är ett lag som ska skifta mellan Ligue 1 och Ligue 2. Man kommer att ta 40-45 poäng nästa säsong, det lär vara små marginaler som avgör om man hänger kvar eller inte.
/J
https://twitter.com/jonas_hansson