Sommaren 2011: Monaco åker ur Ligue 1, man gör det med ett publiksnitt som är lägre än 7000 åskådare. Klubben satsade alldeles för hårt på unga spelare som ännu inte var redo att bära en klubb, samtidigt som man inte hade råd att hämta in offensiv spetskvalitet. Offensiven består av spelare som Georgie Welcome (inlånad från Honduras’ inhemska liga), Pascal Feindouno (30 år och med en misslyckad sejour i Qatar bakom sig) och problembarnet Moussa Maazou, som vann 2011 års Ballon de Plomp (som ges ut till Frankrikes mest… miserabla och tröttsamma spelaren, kan man säga).
Hösten 2011: Monacos stat har sänkt bidragen till klubben, vilket leder till att man har stora ekonomiska problem. Det är vissa rykten om att det eventuellt kan bli konkurs, samtidigt som laget ligger sist i Ligue 2 när vintern kommer.
Vintern 2011/2012: Klubben köps av Dmitry Rybolovlev, med ett tveksamt förflutet (bland annat ett mordåtal där det saknades bevis) men också med en förmögenhet på samma nivå som Abramovich. Ett halvår tidigare har han köpt ett hus för €230 miljoner i Monaco, därav intresset för just den här klubben. Han har dock tidigare försökt att köpa Manchester United.
Transferfönstret januari 2012: Nio spelare värvas in för en total kostnad på €20 miljoner. Däremot stannar den oerfarna tränaren Marco Simeone. Nyförvärven hjälper till att fixa kontraktet i Ligue 2.
Säsongen 2012/2013: Det spenderas ytterligare drygt €20 miljoner på tio nya spelare, och Monaco vinner (med vissa svårigheter) Ligue 2 med sin nya tränare Claudio Ranieri.
Våren 2013: Diskussionerna om Monacos skattefördelar kommer igång igen. De här diskussionerna brukade existera när klubben låg i Ligue 1, men då tystade klubben dem genom att dela med sig av sina fördelar, bland annat genom att köpa Ligue 1-spelare för överpriser.
Skattefördelarna gör att en utländsk fotbollsspelare i Monaco kostar klubben €1,05 miljoner om året om spelaren vill plocka ut €1 miljon i årslön, att jämföra med de €3,2 miljonerna som det kostar för en fransk klubb (och det är innan 75%-skatten har aktiverats). Franska spelare har inte lika bra skattefördelar i Monaco som de utländska spelarna har, men ändå märkbart bättre än vad situationen är för de franska klubbarna då man får kraftigt reducerade försäkringskostnader.
Jag har inte hittat de korrekta siffrorna för skatter i övriga länder (England, Spanien, Italien, Tyskland), men för att en spelare ska få plocka ut €1 miljon om året i de länderna så ligger kostnaderna på någonstans mellan €1,7-2,3 miljoner. Det ska dock tilläggas att det här bara gäller för höginkomsttagare i Frankrike. För de som vill plocka ut mindre än €1 miljon om året så ligger kostnaderna i Frankrike på ungefär samma nivå som övriga länder.
Mars 2013: Det franska ligaförbundet LFP bestämmer sig för att göra något åt Monacos skattefördelar, och säger att alla som vill vara med i deras turneringar (Ligue 1, Ligue 2, Coupe de la Ligue) måste sätta sina kontor i Frankrike för att på det sättet betala franska skatter. Regeländringen ska komma i kraft i juli 2014, men många tycker att regeländringen är för snabbt framtagen, utan någon möjlighet till reflektion och diskussion.
Maj 2013: Rybolovlev hämtade i januari in 74-åriga Campora, klubbens tidigare president, och satte honom i en vicepresidentroll för att få till en bra relation med ligaförbundet. Campora är tänkt att lösa situationen, men när Rybolovlev den 3:e maj får höra att böteslappen för att delta i Ligue 1 utan att ha sina kontor i Frankrike ligger på €200 miljoner utspritt på sex år, så ber han om ett möte med ligaförbundet. Ligaförbundet väljer datumet 22:a maj, och det är meningen att fotbollsförbundet FFF ska vara med och underlätta diskussionerna.
Rybolovlev väljer dock att avboka mötet, och eftersom man tycker att ligaförbundets regeländring strider mot EU-lagar så bestämmer man sig endast för att lämna in en protest, detta då man känner sig säker på att man har rätt. Protesten kommer att behandlas den 20:e juni, men om den avslås kommer Monaco antingen att kickas ut från Ligue 1, eller tvingas betala böterna på €200 miljoner.
Maj/Juni 2013: Monaco värvar spelare som Falcao, João Moutinho, James Rodríguez, Ricardo Carvalho och Nicolas Isimat-Mirin för €134 miljoner, ungefär lika mycket som Olympique de Marseille omsätter varje år. De flesta av värvningarna kommer från den portugisiska agenten Jorge Mendes som sägs vilja ta dit ännu fler av sina egna spelare, som exempelvis Fabio Coentrão, Fernando och Nani.
De här värvningarna kommer trots att Monaco bara några månader tidigare har uttalat sig om att det är ett skämt att tro att klubben ska värva för lika mycket som “€300 miljoner”, samt att man ska prioritera spelare från de franska klubbarna. Ranieri och Rybolovlev pratar samtidigt om att man ska nå Champions League redan under den första säsongen i Ligue 1.
Det är där vi är nu. En duell mellan Monaco och stora delar av Frankrike. Det är mest sandlådenivå på citaten numera. Monaco kommer med underliga uttalanden, och flera andra svarar på dem, detta med ungefär samma låga nivå. Ligaförbundet skickade visserligen ett meddelande där man sa grattis, men huvudbudskapet i det meddelandet var ändå att Monaco måste anpassa sig. Det var långt ifrån ett subtilt budskap invävt i texten, utan man gick rakt på sak med att se Monaco som ett stort problem.
Just nu sitter ligaförbundet på trumfkorten då man har insett att rika lag (PSG) möjligtvis inte gör så mycket mer gott än ont för ligan. Det borde dessutom rimligtvis vara ligaförbundet själva som bestämmer vilka regler de vill utgå ifrån, när de väljer vilka lag de vill ha med i sin liga. Man anser att Monaco inte kan få ha så stora fördelar. Om de skulle få ha det handlar inte ligan om sportsliga resultat, utan bara om ekonomiska förutsättningar. Då försvinner huvudsyftet med sporten.
Monacos stora fördel är EU:s lag om fri konkurrens. Däremot är det svårt att veta hur den egentligen kan appliceras på fotbollsligor. Ursprunget för lagen är ju dessutom till för att skapa en rättvis konkurrens och motverka monopol.
Monaco är dock inte helt ensamma utan det finns fortfarande en del människor som åtminstone inte är emot Monaco. Paris SG:s president Nasser Al-Khelaifi har, inte helt oväntat, sagt att även om han inte tar någons sida, så välkomnar han klubben till ligan. Man hade ju annars kunnat tänka sig att det skulle bli någon form av politisk kamp mellan Qatar (PSG) och Ryssland (Monaco). Även Lyons president Jean-Michel Aulas menar att TV-rättighetsintäkterna kommer att öka på sikt, samt att ligaförbundet gjorde fel när de inte pratade med de involverade klubbarna innan regeländringen kom till. Aulas sa även att de franska klubbarna skulle ha enklare för att klara om Financial Fair Play om Monaco och PSG inte hölls tillbaka.
Dubbelmoralens härskare Michel Platini har också sagt att Monaco inte ska motarbetas, men så är det å andra sidan han som var en av de mest bärande krafterna bakom Financial Fair Play, så det är svårt att veta hur hans tankegångar går ihop. Det känns som att Platini tycker att Financial Fair Play är en fin tanke, så länge det inte blir på bekostnad av UEFA:s intäkter.
Däremot är de flesta emot Monacos kraftiga fördelar. Till och med spelarfackets ordförande Louvel har sagt att vissa Ligue 1-klubbar kan bojkotta matcherna mot Monaco om regeländringen inte kommer till. Rädslan för att ta bort tävlingsmomentet i Ligue 1 är också stor, och det ses också som en skam om Ligue 1 skulle bli ett nytt Premier League, där bara pengar avgör tabellpositioner. Det skulle ta bort känslorna och göra sporten till en cirkus, istället för att vara en genuin sport.
Det stora problemet ligger i att Monaco har tre fördelar: rik ägare, låga skatter, övriga franska klubbar betalar betydligt högre skatter än sina europeiska motsvarigheter. Eftersom det ännu inte har visats upp några försök från Monacos sida att på något sätt dela med sig av sina fördelar till andra klubbar, så blir det så att man får folk emot sig.
Dessutom kan det mycket väl bli att när Lille, Lyon och Marseille har löst sina ekonomiska situationer, så kan de på allvar utmana PSG. Kom ihåg att PSG:s pengaspenderande kan komma att bli lägre de kommande åren, detta är något man ofta har påpekat, samtidigt som klubbar som Lyon och Marseille är tillräckligt stora för att betala belopp över €20 miljoner för enskilda spelare. De tre klubbarnas problem just nu grundar sig i den ekonomiska krisen samt arenasituationerna. Det är en tråkig tillfällighet (för titelstridens spänning) att PSG kom fram just nu.
Det är omöjligt att spekulera vad som kommer att hända med Monaco, vi får se vad som händer fram till den 20:e juni då protesten kommer att behandlas. Fram tills dess är Monaco i teorin både med i Ligue 1, men också utanför densamma. Det kanske blir så att man hittar en överenskommelse innan det datumet. Om regeländringen står fast kan jag tänka mig att Monaco har fyra alternativ:
1. Överklaga till en ännu högre instans.
2. Betala böterna på €200 miljoner.
3. Spela i tredjedivisionen, som inte styrs av ligaförbundet utan av fotbollsförbundet.
4. Spela i en annat land, då borde Serie A ligga närmast till.
Men som sagt: fram tills vi har fått mer information så är det ingen som vet vad som kommer att hända. Som det ser ut nu så får vi vänta till den 20:e juni. Däremot brukar det mesta lösa sig om man har pengar, så räkna med att Monaco både spelar i en toppliga nästa säsong, och även på sikt klarar av Financial Fair Play. Den stora frågan är hur mycket det kommer att kosta Rybololvev att få sin vilja igenom, och man kan tycka att det var dåligt planerat från hans sida och tvingas stå med de här problemen så tätt inpå sitt första stora äventyr. Som jag har sagt tidigare: Monaco sköts amatörmässigt, PSG sköts proffsigt. Det är en stor skillnad, och kan mycket väl vara avgörande för ligatitelstriderna de kommande åren. Om nu Monaco är med där…
Källor: Till stora delar Le Monde, men även Transfermarkt, L’Équipe, France Football, Le Parisien, LFP, Eurosport, Business of Soccer, Bloomberg
/J
https://twitter.com/jonas_hansson