EM-premiär idag mot Ryssland och det skiljer sig egentligen inte särskilt mycket mellan damerna och herrarna i Frankrike när det kommer till ställda krav. Bägge två förväntas slåss om guld i varje mästerskap, och även om kapaciteten är förhållandevis lägre hos herrarna så är det ändå deras förbundskaptener som får sparken, medan damernas förbundskapten Bruno Bini nu har fått uppleva flera mästerskap med antiklimax utan att bli rubbad på.
Bini gillar att försöka måla upp en bild av att vara en kreativ optimist. Han pratar om hur gillar att “sälja drömmar” och han är intresserad av bland annat konst och poesi, men samtidigt verkar han sakna den där ultimata vinnarinstinkten. Han verkar inte hata att förlora tillräckligt mycket, utan i intervjuer säger han att när ett mästerskap väl är slut, då tänker han inte längre på det utan bara går vidare med livet. Han tvingades till en operation för tre år sedan då läkarna upptäckte att han låg i farozonen för att få en stroke. Han led av kraftig övervikt vilket även ledde till att han hade sömnproblem, men han gick snabbt ned 55 kilon efter en operation. Kanske är det så att operationen har fått honom att se annorlunda på livet, att allt inte handlar om att vinna?
Han har fått mycket kritik i Frankrike, som sig bör. Fransmännen älskar att klaga på sina landslag. Den här gången har de dock fog till att klaga. Bini slänge bland annat bort Bompastor från landslaget efter det misslyckade OS-slutspelet förra sommaren. Den nyligen 33 år fyllda Bompastor var uppe i 156 A-landskamper och skulle ha varit given i en EM-trupp, men trots att hon var ordinarie i Lyon så tyckte inte Bini att hon var tillräckligt bra. Det är ungefär jämförbart med att Sundhage skulle ha nobbat en skadefri och formbra Sjögran. Det som gör det ännu mer underligt är att den sju år äldre Soubeyrand är uttagen i mästerskapstruppen. Bini missade inte bara att se Bompastors fotbollskvalitéer, utan även personen och ledaren. Ett direkt korkat val som mycket väl kan ha en stor indirekt påverkan på landslaget under det här mästerskapet. Nobben från landslaget gjorde att Bompastor till och med valde att sluta med all fotboll.
Det finns dock även optimism i landslaget. De flesta av träningslandskamperna har dragit en bra bit över 10 000 i publik och damfotbollen växer snabbt i landet. Lyon blir allt starkare för varje år som går, och under det senaste året har 15 stycken Lyonspelare blivit uttagna i det franska landslaget. Man får nog se den här upplagan av Lyon som ett av de bästa lagen genom tiderna. Dessutom har även PSG börjat att satsa, och intressanta lag som Montpellier och Juvisy producerar alltid genuint bra spelare. Faktum är att det franska landslaget består av spelare från blott fem olika klubbar (de fyra nämnda klubbarna plus FFC Frankfurt). Det gör Frankrike till det EM-laget med lägst spridning på antalet klubbar. Det borgar för samspelthet.
Bini har pratat om att de franska spelarna saknar de fysiska kvalitéer som finns i exempelvis Tyskland, England och Sverige, och att man därför måste få spela en mer teknisk fotboll. Man kör en rätt typisk fransk 4-2-3-1-fotboll, med mycket rörelse och försök till tidiga bollvinster. Dessutom har man mittbacksgiganten Renard längs bak, stor som ett hus och trots att hon bara är 23 år så har hon redan genomfört sju seniorsäsonger. Långbollstaktiken funkar aldrig när man möter Renard.
Även om Bini pratar om fysiskt underlägsenhet så skapar ändå landslaget sina målchanser på två rätt typiskt fysiska sätt: antingen på hörnor eller på längre bollar mot anfallare som löper smart. Det stora problemet har snarare varit effektiviteten. Spelare som Delie, Thomis, Thiney och Le Sommer gör rätt många mål, men samtidigt har de haft problem att göra det lilla extra på egen hand. Man hade en lång räcka med oavgjorda matcher innan de sista träningslandskamperna.
Därför slängdes 19-åriga Asseyi in i EM-truppen, hon fick göra sin landslagsdebut i den näst sista träningslandskampen innan mästerskapet. Hon är helt enkelt med för att fylla upp en jokerroll då Frankrike har haft svårt att hitta matchvinnare i offensiven. Det finns faktiskt en spelare i truppen som är mer än dubbelt så gammal som Asseyi, den redan nämnda 40-åringen Soubeyrand. Om hon får spela samtliga matcher i det här mästerskapet och Frankrike går till semifinal, så kommer hon att göra sin 200:e landskamp antingen i finalen eller i matchen om tredjepris.
Dessvärre verkar Necib, passningsigångsättaren och tekniskt komplett, saknas ikväll och det gör även mittfältspartnern Henry. Såvida man inte slänger in Thomis, och då drar ned Abily för att få ett offensivt starkare lag, så bör startelvan se ut såhär:
Delie
Thiney – Abily – Le Sommer
Soubeyrand – Bussaglia
Boulleau – Renard – Georges – Franco
Bouhaddi
“Bara” sju stycken Lyonspelare. Om Bompastor hade varit kvar så hade det gått att ställa upp med en någorlunda ordinarie startelva med enbart Lyonspelare.
Idag är det dessutom exakt 15 år sedan som herrarna vann VM-finalen mot Brasilien. Eftersom final är ett minimunkrav för att Bini ska få vara kvar så får vi väl hoppas att det är ett gott omen. Jag tror fransk fotboll gör en framtida vinst oavsett resultat i turneringen. Antingen så får man ett framgångsrikt mästerskap, eller så får man in en vettigare förbundskapten. Detta måste vara hans sista chans. Det måste bli en EM-final.
Källor: L’Équipe, La Provence, Le Figaro, Wikipedia, Foot-Express, Footofeminin
/J
https://twitter.com/jonas_hansson