1-0 Delie (21′)
2-0 Delie (32′)
3-0 Le Sommer (67′)
3-1 Morozova (84′)
Delie (61′)
Thiney (66′) – Abily – Le Sommer
Soubeyrand (76′) – Bussaglia
Boulleau – Renard – Georges – Franco
Bouhaddi
Inbytta: Thomis (61′), Necib (66′), Catala (76′)
I och med skadorna på Necib och Henry så var det den väntade startelvan. Det var dessutom en rutinerad startelva där Renard (37) och Boelleau (40) var de enda spelarna som inte hade spelat fler än 50 landskamper. Vi har för många gånger sett förbundskaptener underskatta den mentala pressen som kommer i samband med en mästerskapspremiär, och förbundskaptenen Bini ska ha beröm för att han har lyckats att hålla ihop en så kontinuitetsstark startelva utan att göra ändringar bara för sakens skull.
Den här kontinuiteten är viktig då Frankrike försöker sig på ett svårt spel. Man sätter höga krav på försvararna då det ofta uppstår många svåra situationer. I många andra länders fotbollskultur förväntas mittfältarna ha ett stort ansvar för varje motståndaranfall, men för Frankrike är det något annat. Eftersom laget har ett så högt och tidigt presspel, där det alltid ska vara press på bollhållaren inom ett par sekunder, så betyder också det att de defensiva mittfältarna ofta trycker sig uppåt i planen. Detta leder till att backlinjen hela tiden har ett svårt val mellan att falla djupt för att försvara långbollar, eller flytta upp för att minska avståndet mellan lagdelarna.
Oftast valde man att flytta upp och de få gångerna som Ryssland hittade in med längre bollar bakom Frankrikes backlinje så var oftast mittbacken Renard så stor, snabb och klok att hon utan problem vann tillbaka bollen. Det är ett svårt krav att hon ska vinna varje 50-50-duell, men hon klarar av det. Misstaget vid 3-1 berodde inte på hennes bristande kvalitéer, utan det var bara ett rent nonchalant och ovanligt misstag från hennes sida. Det kanske var väntat att spelaren med minst antal landskamper skulle göra det misstaget…
Ett problem detta försvarsspelet ger är att ytterbackarna tvingas vara mer återhållsamma, annars blir mittbackarna för ensamma. I första halvlek var det bara två-tre anfallssituationer för varje ytterback och det ledde aldrig fram till något vettigt. Detta går att jämföra med exempelvis brasiliansk fotbollskultur där de defensiva mittfältarna, istället för till ytterbackarna, måste hjälpa till att städa. Det är två helt olika sätt att sätta defensiva krav på spelare i en 4-2-3-1.
![]()
Notera hur lågt Ryssland ligger med sitt lag, utan press på bollhållaren Soubeyrand. Trots att Ryssland hade sjunkit så lågt så lyckades hon ändå slå en perfekt krossboll ut till Rysslands vänsterkant, som blev sönderriven gång på gång av Le Sommer och Thomis.
Frankrikes spel förändrades också i takt med att Ryssland valde att förändra sitt spel. Första kvarten i matchen var alldeles för böljande för att Ryssland skulle vara bekväma. Det blev direkta bollar från backlinjen vid nästan varje anfall från båda lagen. Efter en stund började Ryssland att falla djupare med laget (se ovan) för att enklare försvara ytorna omkring sin vänsterback, dit Frankrike slog en mängd krossbollar. En annan förändring laget gjorde var att man valde att vila med bollen. Bollen passades runt på egen planhalva för att laget skulle kunna vila. Det gjorde ingen skillnad, för Frankrike inte hade några problem att spela mot Rysslands nya spel. Dessutom var det ett bolltapp på egen planhalva som ledde till det första målet.
Det kan dock sägas att matchkvaliteten skönk efter det att Ryssland förändrade sitt spel. Frankrike hade inte en tillräckligt bra dag för att hålla uppe ett högt tekniskt tempo och Ryssland ville ha en så lugn match som möjligt.
![]()
Ovan är ett tydligt exempel på hur Frankrike försvarade med sin 4-2-3-1. Den vanligaste varianten i Europa när man är samlade med en 4-2-3-1 är att det ser ut som en 4-4-2. Frankrike hade mer av en 4-4-1-1-liknande försvarsformation samtidigt som vänstermittfältaren Thiney (gult) inte tog samma defensiva ansvar som högermittfältaren Le Sommer (svart), så det blev ett mer obalanserat lag, utan att för den skull skapade några problem för Frankrike. Varför såg det då ut såhär?
Le Sommer (svart) ute till höger hade en disciplinerad roll. Hon skulle bara springa mycket, både i offensiven och defensiven. Thiney (gult) ute till vänster var lite av motsatsen. Hon körde mer streetfotbollsliknande. Mer påhittighet, inte lika stort defensivt ansvar, mer vilja till att gå inåt i planen. Abily (vitt) var centralt och skulle helt enkelt vara storstjärnan och bollfördelaren, men ett par-tre misstag i början satte en stor prägel på hennes match. Hon försökte vandra runt längs hela planen utan att riktigt hitta den perfekta rollen, varken i offensiven eller defensiven. Anfallaren Delie (Lila) vann några dueller mot sina mittbackar, så därför kunde hon komma så fri mot målet vid tre-fyra tillfällen. Hennes smarta löpningar fick hon sällan ut något av, utan det var när hon körde en mer köttande stil som resultatet kom. Hennes spel byggde mycket på att hon rörde sig som en mindre rutinerad Schelin.
![]()
Frankrike gillade dock inte att rulla igång sitt spel från backlinjen. Under den första halvtimmen var laget konsekvent med att tidigt få upp bollen till yttermittfältarna eller Abily. Den syntes i mentaliteten från de övriga spelarna när Frankrike hade boll. På bilden ovan så har målvakten Bouhaddi bollen, men det är bara mittbackarna som har några som helst tankar på att vara aktiva i ett kortpassningsspel. Ytterbackarna och de defensiva mittfältarna var inte sugna på att få bollen, utan fokuserade på att försöka ta sig framåt. Det här ändrades dock efter 2-0, då det användes en mer bollhållande taktik för att kunna spela av matchen.
Andra halvlek var inte intressant ur ett taktiskt perspektiv. Frankrike höll koncentrationen uppe i 85 minuter och gjorde det defensiva jobbet på ett korrekt sätt (20-4 i avslut), men annars gjorde mest spelarna “sin grej”. Spelarna försökte att vara mer kreativa trots att man inte längre hade samma energi, och det betydde oftast ett ännu lägre tempo. Det enda positiva var att Bini gjorde ett klockrent byte. Han förstod att matchen inte var avgjord bara för att det stod 2-0, och tvåmålskytten Delie fick allt mindre påverkan på matchen. Därför tog han ut Delie, satte in Thomis ute till höger och flyttade upp Le Sommer.
Det var inte det väntade bytet, men det fungerade. Även Le Sommer hade tröttnat och var inte längre samma effektiva lagspelare ute på högerkanten, men hon var smartare än Delie när det gällde att hitta rätt ytor i straffområdet vid inläggslägen. Samtidigt fick Frankrike återigen ett riktigt starkt övertag på Rysslands vänsterkant. Snabbheten hos Thomis var andra halvleks enda glädjeämne. Hade hon varit bättre på att ta beslut så hade Frankrike kunnat göra ett par mål till. 3-0 kom till på att Thomis ryckte förbi sin motståndare och slog ett inlägg som Le Sommer stötte in.
Frankrike levde upp till förväntningar och hade god kontroll på matchen, laget var tillräckligt starkt för att styra matchen åt vilket håll man än ville. Det fanns inget behov av att tvingas avgöra matchen på fasta situationer, utan när Ryssland gjorde sina misstag så var Delie en tillräckligt bra avslutare för att fixa de två avgörande målen. Frankrike kunde dessutom vila några spelare och har fått en sådan där lugn start på en turnering som gör att man inte behöver att tänka lika mycket på potentiellt blivande katastrofer. Nu har Frankrike skaffat sig marginal och antagligen räcker det med en seger till i gruppen för att gå vidare.
Bäst i Frankrike? Thiney är min favoritspelare, men hon har inte längre samma högstanivå som hon hade för ett par år sedan. Renards betyg sänks av misstaget, men hon och 39-åriga Soubeyrand (galet smart i defensiven och några fantastiska krossbollar) var de som stack ut mest.
/J
https://twitter.com/jonas_hansson