Efter det har det inte varit en rak resa mot toppen. Sakho har nästan alltid varit stabil, utan att egentligen utvecklas till den där toppmittbacken som det verkade så givet att han skulle bli. Han gjorde en del A-landskamper och fick mycket speltid i PSG, men så mycket mer var de inte. Man klagade sällan på Sakho, men man fick aldrig igen några vibbar av att ”den här killen kommer att dominera toppfotbollen inom ett par år”.
Sakho själv har varit förvånansvärt öppen med att han själv inte var tillräckligt flexibel i sin attityd under de senaste åren. Han körde på som han alltid hade gjort och trodde att det skulle räcka, även om tränaren ibland ville att han skulle spela annorlunda. Han har mognat till nu och under den förra säsongen levererade han några prestationer i A-landslaget som visade upp en enormt stabilitet. Han kände förtroende och växte därför. Det kändes givet att han skulle axla av Alex i PSG den här säsongen.
Men det är ju en sak som håller tillbaka honom. Thiago Silvas önskemål/krav om att ha en portugisktalande mittbackspartner.
Thiago Silva råkade försäga sig i en intervju om detta, just att han ville spela med Alex för att det var enklare att förstå varandra, men PSG själva hade nog velat att han inte hade varit lika öppen. Sakho känner nu att han saknar förtroende, och det var logiskt när Leonardo valde att värva in Marquinhos i somras. Det är istället han som ska ersätta Alex inom ett eller två år. Marquinhos har mer råtalang än vad Sakho har, men inte så mycket mer att det var värt att betala över €30 miljoner för att köpa loss Marquinhos. Hade det inte varit billigare med språkkurser för Thiago Silva eller Sakho? Eller krävs det en djupare förståelse för vad brasilianskt försvarsarbete handlar om?
Om Thiago Silva hade spelat i en klubb som Barcelona eller Manchester United hade han inte kunnat komma med sådana här krav, men PSG är ännu inte uppe i den absoluta toppen. Man måste ge någon form av belöning åt spelare som Ibrahimovic, Thiago Silva och Verratti för att de ska stanna. Ibland räcker det med en lönehöjning, men det går också att erbjuda andra saker. Som att en spelare ska få ge önskemål om lagkamrater. Det är inte en optimal situation, men PSG anser att detta är det bästa sättet att nå framgångar så fort som möjligt.
Det finns ingen annan förklaring. Alex är så pass gammal och har en del brister som inte går att ha om man ska nå som allra längst i Champions League, även om han erbjuder ett större hot på offensiv planhalva än vad Sakho gör. Fotbollen är dock inte alltid så enkel som att den som ser bäst ut på fotbollsplanen är den får spela. Det är ju också svårt att säga att PSG gör fel, eftersom man levde på sin klockrena defensiv under hela fjolårssäsongen. 36 insläppta mål på 54 matcher är ett sanslöst bra facit. Det är sånt man vinner stora titlar med. När man pratar PSG blir det ofta om Ibrahimovic eller Cavani, men det var defensiven som fixade fjolårssäsongens framgångar och lyckas den hålla i sig över den här säsongen så lär man återigen bli ett lag för “typ kvartsfinal” i Champions League.
Det går att säga att Sakho trots allt fick spela 27 ligamatcher under förra säsongen (24 från start), men Sakho är en spelare som, för första gången på flera år, behöver hitta en tränare som har bestämt sig för att ha honom som helt ordinarie startspelare. När han väl fick den rollen under Deschamps i landslaget så växte Sakho upp till att vara en av landslagets bästa spelare i varje match, men det som krävdes var att Sakho ett tag var den enda spelaren som hade fått spela samtliga matcher under Deschamps. Han behövde det. Under den senaste landslagsuttagningen blev Sakho inte ens uttagen i A-truppen. Då förstod Sakho vad det var som gällde. Ordinarie i PSG, eller en flytt.
Nu kanske det blir Liverpool. Eller Milan. Eller Arsenal. Eller något annat. Något måste Sakho göra, för han missade EM 2012 och vill inte riskera att missa ett eventuellt VM 2014. Det kanske är för sent för Sakho att bli lika bra som Thiago Silva är, men det finns fortfarande hopp om att han kan nå upp på bra Champions League-nivå.
***
Sakho är en av de Ligue 1-spelarna som kan tänkas lämna för en annan liga under de sista transferdagarna. Jag vet att många har lite dålig koll på varje individuell spelare i Ligue 1, så här kommer en sammanfattning på några av de spelarna som ryktas byta liga. Skriv gärna fler förslag i kommentarsfältet, så kommer jag med en uppdatering vid halv sju-sju ikväll.
Morgan Amalfitano skrev på för Marseille under tiden då de inte hade så mycket pengar. Han har sin ursprungsposition som yttermittfältare, men är nog en spelare som egentligen kan spela var som helst förutom som mittback och målvakt. Bra lungkapacitet, vill en hel del, passningstekniken är det inget fel på, han kan ha ett bra tillslag. Ingen spelare som gör en stor skillnad, men något som fyller ut en nyttig roll. West Brom? Det känns som en lagom nivå.
Darío Cvitanich var argentinaren som Ajax vägrade att behålla. Ett urfattigt Nice plockade upp honom för några ören, och med 19 ligamål på 29 matcher under sin första säsong så var han en god statistikspelare. Han kan göra tekniskt svåra mål, men erbjuder knappt något i spelet, utan det får lämnas till de offensiva mittfältarna. Serie A? Man ska alltid akta sig för målskyttar som kanske bara har varit inne i ett målstim.
Josuha Guilavogui har sagt att han ska stanna i Saint-Étienne under den här säsongen, men då man åkte ur Europa League samtidigt som Guilavogui har fått känna på fransk A-landslagsfotboll så kan situationen kanske ha luckrats upp lite. Särskilt då Saint-Étienne redan har det bra ställt på centralt mittfält. En nivå sämre än Capoue, men samtidigt är han också mer offensivt frisläppt. Arsenal? Han skulle inte göra någon kvalitetsförbättring, men åtminstone erbjuda lite fler alternativ.
Salomon Kalou tog klivet från superflopp till bra startspelare på bara ett par månader. Han passar i Lille eftersom han är stor, någorlunda snabb, kan göra tekniska saker och dessutom är aktiv hela tiden i sin anfallsposition. Däremot måste man ändå ifrågasätta värvningen. Hans lön ligger på runt €5 miljoner om året och det är bara spelare som Cavani, Falcao och Ibrahimovic som har märkbart högre lön. Premier League? Jag har svårt att se honom vara värd den lönen, oavsett vilken klubb han än går till och trots att han skulle kunna bli en bra Premier League-anfallare.
Florian Thauvin värvades från Bastia i vintras, blev utlånad under våren och har ännu inte gjort en enda match i Lille. Ändå så strejkar han för att få flytta. Nog för att han “bara” får €45 000/månad, men Lille låg ju uruselt till när han skrev på för dem. På planen lyckas han kombinera att vara rak och påhittig, så han kan både användas som kantspringare och kreatör. Dessutom ett bra tillslag, men attityden… Premier League? Han skulle kunna nå upp till minst samma nivåer som exempelvis Malouda hade en gång i tiden. Kanske ännu högre, men han kan också fallera om han inte skärper sig.
Jordan Ayew är rätt lik Kalou i sin spelstil, bara det att han inte tagit för sig tillräckligt mycket när han väl har fått chansen. Antingen går han in på sin fjärde försökssäsong i Marseille, eller så sticker han. West Brom? Sunt att testa något nytt, för det är svårt att veta var lillebror Ayew står för någonstans.
André Ayew är annorlunda. Han är som en klart bättre Amalfitano, fast dessutom med en målfarlighet och ett bra huvudspel. Däremot kan man alltid önska att han skulle bli en mer dominerande spelare, för han är alltid bra och nyttig men sällan avgörande. Arsenal? Han är ingen Santi Cazorla, men bättre än Podolski i spelet.
Bafétimbi Gomis är mest bara 85 kilo muskler och fem kilo hår. När han är i bra slag så bökar han in ett femtontal mål och han får ändå ses som något av en liten målgaranti, men Lyon vill ha något fräschare och billigare som anfallsalternativ. Premier League? Gomis är Gomis är Gomis. Under en bra period kan han överraska och göra en massa mål i en klubb av Newcastles storlek, under en dålig period vill ingen ha honom även om han stökar in några bollar.
Lindsay Rose verkade först vara en överskattad ung mittback som levde på att han kallades för spelskicklig, supportrarna i hans forna klubb Laval var inte överförtjusta i honom, men han har gjort ett förvånansvärt grovt och fint jobb i Valenciennes. Får han bara ha en råare spelare bredvid sig så funkar han utmärkt, men det känns ändå för tidigt för en flytt. Han är inte ens lite i närheten av en A-landslagsplats. Crystal Palace? Skulle kunna gå, åtminstone på lång sikt.
Gregory van der Wiel skulle komplettera Jallet på högerbacksplatsen. Holländaren försöker alltid och är ändå bra på att komma till farliga situationer i offensiven, men samtidigt blir det också lite för många farliga situationer bakåt på hans högerbacksplats. Även om han kanske har kvalitéerna så har han inte kunnandet för att få ut dem. Räcker det bara med självförtroende? Serie A? Om en toppklubb är desperat efter något billigt ytterbacksalternativ så…
Mohamed Sissoko har levt på att hänga runt i stora klubbar som behöver billig fysik på mittfältet. Det har varit hans enda uppgift, att utnyttja sina muskler och sin längd på bästa sätt. Nu är han helt utstängd från PSG och han lär nog aldrig igen komma till en bra Champions League-klubb, men kanske nivån under. Everton? Används han rätt så gör han alltid nytta, oavsett klubbstorlek.
Sébastien Corchia har varit lite som en säkrare Sakho, fast som högerback. Han har alltid varit riktigt stabil och fin, men ändå så saknas känslan av att han kan ta sig till en absoluta toppen. Sochaux behöver sälja och har redan hämtat in en ersättare. Premier League? Skulle kunna göra ett mittenlag i den ligan en bra tjänst.
Ryad Boudebouz är nutidens Quaresma. Hade det inte krävts lagarbete, bra attityd vid sidan av planen och poängskörderi så hade Boudebouz varit en av de bästa i världen. Går han verkligen att fixa till? Rätt tränare kanske kan göra det, men jag är rädd för att en storklubb mest bara ser honom som en billig chansning. Serie A? Det kan gå precis hur som helst. Antagligen åt pipsvängen.
/J
https://twitter.com/jonas_hansson