Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Lyons provocerande återuppståndelse

Inte ens L’Équipe verkade ge särskilt mycket för helgens Rhône-derby mellan Saint-Étienne och Lyon. Matchen mellan tristess-Bordeaux och nykomlings-Nantes förväntades locka fler läsare. Då hade vi ändå Saint-Étienne på den ena sidan, klubben med flest franska ligatitlar, och Lyon på den andra sidan, klubben som vann sju raka titlar under 2000-talet. Detta i Frankrikes största lokalderby.

Varför blev det såhär?

Dels tyckte de franska fotbollsinstitutionerna att att det där med att stänga av saker har varit så fatalt misslyckande i tidigare försök att det var värt att testa det igen, för det skulle ju inte kunna bli ännu värre. Allting som vanligt: slänga bort problemen istället för att lösa dem. Lyon fick inte ha några supportrar på plats, utan de fick istället passa på att bränna på innan och efter matchen.

Dels så hade vi Lyons formkurva att räkna in. Tolfte plats i ligan. Det är lätt att hitta svängpunkten för Lyons misslyckade säsongen: Champions League-mötet på hemmaplan mot Real Sociedad. Hade man vunnit det dubbelmötet hade det blivit Champions League.

Lyon innan hemmaförlusten mot Real Sociedad: Fyra matcher, fyra segrar, bland annat 4-0 mot Nice.

Lyon efter hemmaförlusten mot Real Sociedad: Elva matcher, en seger, fem oavgjorda, fem förluster, bland annat 1-5 mot Montpellier.

Det här var ju annars säsongen där Lyons fyra gyllene gossar skulle etablera sig som franska A-landslagsspelare. Istället är det bara Grenier som är med i landslagstruppen (tillsammans med ett tiotal andra mittfältare), och Lyon själva har inte varit rädda för att använda ordet ”kris” om den nuvarande situationen. De enda spelarna som man har att tillgå är några spelare som man inte ville ha och några spelare som är för unga.

Saint-Étienne skulle därför den här gången passa på att leka hem derbysegern. Lyon hade inga supportrar på plats, en usel form, en offensiv som bestod av spelare som skulle ha dumpats i somras (Briand, Gomis, Gourcuff), några spelare som ingen längre pratade om (Lacazette, Grenier, Umtiti, Gonalons), ett par gamla ytterbackar som ingen annan ville ha (Bedimo, Lopes) och en tredjemålvakt (Gorgelin).

Saint-Étienne hade inte vunnit ett derby på hemmaplan sedan 1994. Nu kunde det inte bli något annat än en seger.

Lyon insåg att de inte hade den sportsliga chansen. Därför ändrade klubben inriktning. Istället för att avgöra matchen endast med sportsliga medel, så valde man att använda sig av det mentala spelet.

Skådespelet började innan matchen. Målvaktstränaren Joël Bats gick fram till ett mål för att hänga en halsduk från Bad Gones, Lyons största supporterförening. Även resten av ledarstaben hade hängt på sig halsdukar, och Aulas kom med några syrliga kommentarer om hur dålig säkerhet det var på arenan. Man skulle inte bara bevisa att Lyon var felaktigt behandlade, man skulle också provocera fram misstag från Saint-Étiennes supportrar för att skapa fokus på det negativa kring Saint-Étienne.

Spelarna hängde på (“Supportrarna är alltid med oss i våra hjärtan” / Gonalons). Det var ingen välspelad match, men Lyon gjorde de små sakerna lite bättre. Man orkade ta någon extra löpning för att hoppas på en retur. 0-1 Lacazette. Man vågade fylla på med en spelare till i straffområdet, ifall bollen skulle dyka upp. 1-2 Briand, med tio sekunder kvar av matchen.

Samma Jimmy Briand som i somras hade gått med på en deal med Lyon. Om Lyon nådde Champions Leagues gruppspel så skulle Briands kontrakt brytas. Han var så bortschasad från klubben att de var villiga att ge honom pengar för att lämna. Istället fick han göra sitt fjärde mål på sina fem senaste derbymatcher mot Saint-Étienne.

Från ingenstans så var det Lyon, som under så många år har fått höra hur de bara sköts som en cynisk affärskedja utan några som helst tankar på att visa mänskliga värden, som var klubben som hade spelarna som gjorde det lilla extra i en stor derbymatch. Det var Lyon, inte Saint-Étienne, som hade spelare som visade störst värden. Lyon vann inte matchen för att de var spelmässigt bättre än Lyon, utan de vann för att de hade större förståelse för vad matchen handlade om.

Hur mycket som än ändrar på sig i Rhône-regionen så vet vi en sak: det är alltid Lyon som får jubla. År 2013 är inte gapet mellan Saint-Étienne och Lyon så stort att Lyon vinner på ren kvalitetsskillnad, men då hittar Lyon istället andra saker att vinna med.

En fransk tidning sa att klubbpresidenten Aulas spelar schack med sitt Lyon. Han vet att man ibland måste våga offra något, och han vet också att han till slut alltid vinner. Han vet om vilken svår situation som klubben är i. Han har dumpat spelare för snart hundratals miljoner € utan att återinvestera pengarna. Allt för att skaffa en bättre framtid. Var den här segern en ny vändpunkt för Lyon och Aulas?

Och passande nog så blev just idag den första stenen för Lyons nya arena lagd. När alla stenar är lagda, år 2016, hoppas Lyon kunna ha jobbat sig ifatt till att bli ett stabilt topplag igen. Då kanske man igen kan vinna derbymatcherna mot Saint-Étienne bara på spelarkvalitetsskillnad.

LIGUE 1 OMGÅNG 13
Tabell

Bastia – Rennes 1-0 (Bruno)
Bordeaux – Nantes 0-3 (Bessat, Djilobodji, Đorđević)
Guingamp – Lille 0-0
Lorient – Reims 0-0
Marseille – Sochaux 2-1 (Thauvin, Gignac – Mayuka)
Monaco – Thonon Gaillard 1-1 (Falcao – Wass)
Paris SG – Nice 3-1 (Ibrahimović * 3 – Pejčinović)
Saint-Étienne – Lyon 1-2 (Hamouma – Lacazette, Briand)
Toulouse – Ajaccio 1-1 (Sylla – Lasne)
Valenciennes – Montpellier 1-1 (Angoua – Stambouli)

Omgångens elva (4-2-3-1)

Ibrahimović (Pa)
Wass (Th) – Rabiot (Pa) – Thauvin (Ma)
Cahuzac (Ba) – Motta (Pa)
Bedimo (Ly) – Djilobodji (Na) – Kerbrat (Gu) – Aurier (To)
Riou (Na)

@jonas_hansson

Publicerad 2013-11-12 kl 16:00
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER