”De saknar helt enkelt kemin och glädjen över att vara tillsammans”.
Jean-Cyrille Lecoq, tidigare psykolog för det franska landslaget, hade igår sin åsikt klar för sig. Det franska landslaget hade blivit ännu mer individualiserat än många andra landslag. Det franska landslaget skulle ha så svårt att ta sig till VM då man tydligen ska ha saknat enhetskänslan.
Vad Lecoq kommer med för slutsatser idag vet jag inte, men han var ju inte ensam. De franska supportrarna hade påbörjat sina listor för vilka unga fräscha namn som skulle komma in istället för de gamla tråkiga inför EM 2016. Marine Le Pen hade förmodligen redan skrivit klart ett manifest för hur fransmän som inte riktigt är fransmän eftersom de är svarta och bruna och gula och luktar konstigt inte är fransmän som ska få representera sitt land. Fotbollsförbundet hade antagligen funderat på en ny förbundskapten.
Deschamps? Deschamps hade pumpat tro i spelarna genom att hela tiden påpeka Frankrikes möjligheter att ta sig ur situationen. Han hade hittat en plan för att få bort Yarmolenko. Han hade till och med fått Evra att ge ett sympatiskt intryck. I dubbelmötet mellan Portugal och Sverige handlade allting om de två stora spelarna. I dubbelmötet mellan Frankrike och Ukraina handlade allting om lagspelet. Ukraina hade det i första matchen. Frankrike hade det i andra matchen. Alla var involverade, och alla val var viktiga.
Deschamps satte in Cabaye istället för Nasri. Cabaye var planens bästa spelare.
Deschamps satte in Valbuena istället för Rémy. Valbuena var planens näst bästa spelare.
Deschamps satte in Sakho istället för Abidal. Sakho gjorde två mål.
Och så det på förhand mest kritiserade valet: Deschamps satte in Benzema istället för Giroud. Benzema gjorde återigen mål. Benzema har nu gjort tre mål på sina fyra senaste landskamper. Giroud har gjort två mål på sina tio senaste landskamper, båda två i en träningslandskamp mot Australien (6-0).
Allting igår gjordes med samma magi som Deschamps lärde sig under VM 1998. Jag säger inte att Frankrike kommer gå långt i VM, men det finns många likheter. Den stora kritiken från allt och alla innan mästerskapet. Det stundom tröga spelet. Deschamps som ledare för båda landslagen, under VM 1998 som lagkapten, under VM 2014 som förbundskapten. Förmågan att hitta ett lagspel när det som mest behövs. Ett sökande efter att sätta rätt centrallinje, och en brist på formstarka offensiva spelare. Den här gången gjorde Sakho till och med en Thuram©, och även om inte Ribéry är en Zidane så har landslaget ofta varit helt beroende av honom när spelet inte har fungerat.
Portugal behövde sin Cristiano Ronaldo. Sverige behövde sin Ibrahimović. Frankrike behöver ofta sin Ribéry, men igår var ett undantag. Igår räckte det att luta sig tillbaka mot sympatiska lagspelare, en publik som log redan efter att par minuter, ett mittbackspar som kompletterade varandra perfekt, ett mittfält på tre spelare som hela tiden utnyttjade varandras styrkor, offensiva spelare som kom med bra intentioner. Om även Ribéry hade haft rätt dag så hade matchresultatet varit ännu större.
Det kan ha varit så att startelvan igår är samma startelva som vi får se i VM-premiären. Om det laget får med sig samma attityd som man hade igår så kommer det att bli ett framgångsrikt mästerskap.
Startelvan och L’Équipes betyg
Ribéry (6) – Benzema (6) – Valbuena (8)
Matuidi (7) – Cabaye (8) – Pogba (7)
Evra (6) – Sakho (9) – Varane (7) – Debuchy (7)
Lloris (6)
@jonas_hansson