Lille är återigen titelkandidater

Nu är man återigen uppe i toppen, på andra plats i tabellen. Med tanke på de stora kostnaderna för den nybyggda arenan, som har lett till att Lille har skurit ned rejält på truppkostnaderna och därmed förlorat en del spelarkvalitet, så hade Champions League-spel nästa säsong kunnat vara ett så pass viktigt ekonomiskt tillskott att Lille återigen kan samla ihop sig och bygga ett storlag.

För det här laget är talangfullt, vackert, funktionellt och med en bra mix, men det är inget strålande lag. Det har inte samma högstanivå som Lille-laget för ett par år sedan. Det är väl egentligen inte någon spelare som borde vara nära att säljas vidare till en märkbart större klubb, och kollar man på säsongsstatistiken så är de inte så imponerande. Okej bollinnehav, okej antal avslut, okej passningsspel, och det är bara Ajaccio som har gjort färre spelmål i hela Ligue 1. Det är framför allt ett stabilt lagbygge, utan en tydlig stjärna.

Lille spelar verkligen inte en defensiv fotboll, men man är fruktansvärt bra på att försvara. Det är en stor skillnad på de två sakerna. På 14 matcher har man bara släppt in fyra mål, och ibland är fotboll så enkelt att om du håller nollan tillräckligt ofta så kommer du automatiskt komma väldigt högt upp i tabellen. Vad är det då som skiljer Lille 2013/2014 från Lille 2012/2013? Det var visserligen en uppgång för lagets spel under våren, men jag tror ingen hade kunnat förutspå den här utvecklingen. Jag tycker det är fyra delar som har varit viktiga:

1. Vincent Enyeama

Rudi Garcia föredrog Landreau, Elana och Mouko framför Enyeama. Garcia var till och med så ointresserad av Enyeama att han var med i beslutet att skicka iväg Enyeama på lån till den israeliska ligan. Den nya tränaren Girard tyckte det var vansinnigt korkat. Under de senaste tio matcherna har Enyeama hållit nollan i 855 raka minuter, och på hela säsongen har han tolv nollor på 14 matcher.

Lilles försvar ser alltid till att ge Enyeama ytor. De vet att om Enyeama får jobba över större ytor, så blir han bättre. Han får själv ha kontroll på situationerna på det sättet. Lille måste inte slänga in fem-sex spelare nära målvakten när det kommer inlägg eller instick, utan de litar på att deras målvakt kommer ut och jobbar på bollarna. Jag brukar inte gilla att säga såhär stora ord, men Enyeama kan faktiskt ha varit Europafotbollens bästa målvakt den här hösten. Så pass många oerhört svåra räddningar har han gjort.

Det kan även vara värt att nämna en annan ny spelare, Simon Kjær, som också har fungerat fint som mittback.

2. En kompletterande anfallsuppsättning

Det började med Odemwingie-Keita. Det blev till Obraniak-Frau-Hazard. Det blev till Gervinho-Sow-Hazard. Det blev till Payet-Kalou-Rodelin. Idag är det Kalou-Roux-Rodelin. Lille har alltid varit experter på att hitta en offensiv uppsättning som fungerar ihop utan att kräva för stort understöd från lagspelet. Kalou håller boll samtidigt som han vrider och vänder, Roux stöter in enkla mål och kör djupledslöpningar, Rodelin gör lite vad han vill med sin stora kropp och fina teknik i en mer tillbakadragen position som är nästan i en central mittfältsroll. Lille har alltid byggt mycket av sitt anfallsspel på att just ha en fungerande duo eller trio längst fram.

Redan nu finns det några unga spelare där bakom (Mendes och tonåringarna Origi och Ruiz) som skolas in som nya startspelare. Lille har alltid ny offensiv kvalitet på gång.

3. Nystart

Rudi Garcia tappade respekten hos de äldre spelarna. Han skulle fått sparken från Lille om inte Roma hade plockat upp honom. In kom Girard, som fick lämna Montpellier eftersom deras defensiv inte fungerade tillräckligt bra (!). Girard har fått spelare som Baša, Mavuba, Béria och Balmont att respektera sin huvudtränare igen. Det har gjort att det äldre gardet har fått en nystart på sina karriärer. De kör några löpningar extra, de är bättre på att agera förebilder, de underlåter sig laget.

4. Ny formation: 4-4-2-diamant

Lille kör med fyra centrerade mittfältare, man har inga kantspelare förutom ytterbackarna. Mavuba är en ren bollvinnare, Balmont och Gueye har fantastiska lungor och sedan spelar antingen Martin eller Rodelin för att sammanlänka mittfältet med anfallet. Lille spelar sällan någon bländande one-touch-fotboll med sju-åtta man i sista tredjedelen, men man hinner alltid ha tillräckligt många spelare i offensiven och defensiven. Mycket tack vare att man utnyttjar varje spelares styrkor, framför allt lungorna hos Balmont och Gueye. Balmont och Gueye täcker ytor i defensiven, och hinner alltid fram för att ge understöd till offensiven. På det sättet blir det inga problem att Lille bara har tre offensiva spelare (två anfallare och en offensiv mittfältare).

Den dagen Lille också kommer att få igång Marvin Martin, som i sina bästa stunder är Cabaye-bra, då kommer också Lille att göra betydligt fler mål. Om Lille fortsätter såhär och dessutom utvecklar sin offensiv, då är man den här säsongens största utmanare till PSG, tillsammans med Monaco. Redan nu kan man se att laget har ett bra självförtroende, för de är ofta så säkra på att vinna tillbaka bollen och passningstekniken är bättre än hos Marseille och Lyon, trots att de två lagen förmodligen har bättre spelare.

***

Fotbollspunkaren Hervé Renard har fått Sochaux att spela en av den mest underhållande fotbollen jag någonsin har sett ett bottenlag spela. Dessvärre har man fortfarande så svårt att få med sig segrar. Ibland ger man bort alldeles för enkla mål och ibland saknar man det rätta flytet i slutfasen av spelet, men på senare tid har även domaren gått in med underliga beslut som har förstört för Sochaux.  Om karma existerar i fotbollsvärlden så hänger Sochaux kvar.

Nice åkte på sin fjärde raka förlust i Ligue 1. Kanske inte så konstigt med tanke på att man spelade med tredjemålvakten Veronese, och även saknade andra nyckelspelare som Bodmer, Cvitanich, Mendy och Bauthéac, fyra av lagets bästa spelare, fem om man räknar med den skadade målvakten Ospina.

Aboubakar! Lorient knep 21-åringen gratis från Valenciennes’ bänk i somras. Han är nu uppe i sju gjorda mål (inget på straff) och är den som allting i offensiven kretsar kring. €6-7 miljoner i sommar om det här fortsätter?

I veckan skrev Thonon Gaillard på ett kontrakt till 2017 med sin tränare Dupraz. Några dagar senare förlorade man mot bottenkollegan Lorient med 0-4, på hemmaplan dessutom.

***

LIGUE 1 OMGÅNG 14
Tabell

Ajaccio – Marseille 1-3 (Perozo – Payet, Gignac, Thauvin)
Lille – Toulouse 1-0 (Souaré)

OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)

Diabaté (Bo) – Aboubakar (Lo) – Gignac (Ma)
Cabella (Mo) – Doukouré (Lo) – N’Guemo (Bo)
Boumal (So) – Silva (Pa) – Perrin (Sa) – Mater (Va)
Enyeama (Li)

(Exklusive spelare från matchen Nantes – Monaco)

@jonas_hansson