Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Zinedine Zidane måste bli ny tränare för Marseille

Under det senaste halvåret har Marseille haft ett val. Om man sparkade Baup så var man galen, eftersom han hade överpresterat med resultaten. Om man inte sparkade Baup så var man galen, eftersom det saknades framtidstro med honom som tränare. Därför har klubben väntat på att en katastrof ska komma, så att klubben kunde lyfta bort Baup och börja att utvecklas igen.

Jag skrev om den här paradoxen redan för två månader sedan. Då låg Marseille en poäng ifrån serieledning, men känner man till Marseille så vet man att en depraverad kaosperiod aldrig är långt borta. Antingen sjunger supportrarna om tio-årskontrakt eller att man ska få sparken dagen därpå. Det är klubben och staden utan gråzoner. Marseilles resultat efter att bloggartikeln publicerades: 13 matcher, tre segrar, en oavgjord, nio förluster.

I fredags fixade Alejandro Bedoya ett mål för sitt Nantes som gjorde att Baup fick sparken. Efter matchen sa Baup till spelarna att de inte förtjänade att spela i Marseille, och några timmar senare var han själva borta. Sportchefen Anigo hoppar in som interimtränare fram till nyår, ett uppdrag han faktiskt har skött vid tre andra tillfällen. 51 matcher, 18 segrar, 16 oavgjorda, 17 förluster. Anigo ska verkligen bara vara där fram till nyår, sedan måste något nytt in.

Efter det ekonomiska stålbadet under sommaren 2012, som var förvånansvärt kort och effektivt, har klubben skaffat sig en utvecklingspotential som inte kan hanteras av mediokra tränare som Baup eller Anigo. Marseille har plockat upp bitarna som Monaco och Paris SG har missat. Man profilerar sig som ”Det franska laget”. Man vill till och med bli mer populära än det franska landslaget.

I somras värvade klubben in fyra av Frankrikes mest lovande spelare – Thauvin, Imbula, Lemina, Mendy – och till det går det att lägga till franska landslagsmän som Mandanda, Valbuena, Gignac, Fanni, och även sommarvärvningen Payet. Faktum är att den enda riktigt utländska spelaren som finns i truppen är brassebacken Lucas Mendes. Alla andra i truppen är fransmän eller afrikaner köpta från franska klubbar.

Marseille vill vara både sympatiska och hårda. Lång- och kortsiktiga. Uppstickare och ändå konstanta titelutmanare. Marseille ska vara det självklara valet för alla som tröttnat på Qatar och skatteparadis.

Vem tar då över Marseille? Klubbens ledning älskar Favre (Gladbach), alla fotbollssupportrar älskar klubblösa Bielsa, en viss Ravanelli skriker efter uppmärksamhet, Zeman har nämnts som ett kraftigt anti-Baup-val, en comeback för belgaren Gerets skulle också kunna locka. Som det ser ut just nu lutar det ändå åt att det blir ett franskt val. Allt för att bygga vidare på ”Det franska laget”.

Själv hade jag helst sett ett spelfilosofiskt val. Någon som bygger upp en hel klubbs fotbollstänk, och förstår att inre utveckling är minst lika viktigt som externa nyförvärv. Wenger är inte ensam fransman om att tänka såhär, utan det finns en stor gren med franska tränaridealister. Konsekventtjuriga Gourcuff i Lorient, Nantes-härdade Denoueix och den nya fotbollsexperten Gourvennec (Guingamp) är några exempel.

Det finns även en del standardval. Inläggsspecialisten Galtier (Saint-Étienne) är Marseille-son och kommer alltid upp i sådana här diskussioner. Hundrakilosklumpen och röstpedagogen Antonetti hade kunnat vara ett mer Marseille-anpassat korttidsval än vad Baup någonsin var. Puel (Nice) kanske behöver en till chans i en stor klubb. Man hade kunnat vara lite ful och försökt att plocka den nyligen Rennes-anlitade Montanier. Boghossian nämns i varje tränarsituation i Ligue 1. Alla vill ha Willy Sagnol, som ses som ett Jürgen Klopp-frö för U21-landslaget. Jean Tigana kanske skulle kunna göra något.

Sedan kan man kolla på en typ av tränare som driver några av de mesta framgångsrika klubbarna i andra delar av Europa. Blanc, Guardiola, Conte, Hyypiä, Pochettino, Simeone. Stora spelare som inte behövde så många års tränarskolning innan de var stora tränare. Det finns ju en Marseille-ikon som numera hänger i Madrid där han funderar på fotbollsexistentiella frågor.

Zidane är den mest kända Marseille-spelaren som aldrig fick spela i Marseille. Han är född och uppvuxen i Marseille dit hans familj flyttade under 60-talet, han pratar gärna om Marseille och kallar det då för sitt hem, men som juniorspelare plockades upp av Cannes och sedan gjorde Bordeaux en fuling när de värvade honom därifrån. När Zidane sedan skulle flytta vidare från Bordeaux så var Marseille för litet för honom.

Nästan alltid när Zidanes tränarkarriär kommer upp så diskuteras det om när han ska ta över det franska landslaget. Han hade varit förstavalet om Deschamps hade tackat nej under sommaren 2012, och redan nu gräver landslaget upp en väg ifall Deschamps inte skulle vara kvar efter EM 2016. Frågan är väl om inte Marseille hade varit ett mer lämpligt val.

Alla i Frankrike väntar på tidpunkten när Zidane känner sig redo att bli huvudtränare. Han är inte den som flyttar runt koner på träningarna, utan han är Ancelottis halva hjärna. Det är Zidane och Ancelotti som diskuterar taktik, spelare, och upplägg kring Real Madrid. Han ska inte stå och klappa spelare på ryggen under stängda träningar, utan han ska vara en större ledare än så.

Med Zidane skulle Marseille få en tränare som spelarna skulle ha djupast möjliga respekt för, vilket skulle lugna ned omklädningsrummet rejält och samtidigt även öka motivationen på planen. Dessutom skulle Marseilles namn i Frankrike bli ännu större och slagkraftigare. Han känns också som en person som har funderat ut hur fotboll fungerar. Det kan inte finnas ett bättre alternativ. Zidane själv har vunnit allting då han spelade under stora tränare som Lippi, del Bosque och Jacquet.

Det finns bara två frågetecken: kan sportchefen Anigos ego gå med på att låta Zidane ta ett stort ansvar för hela klubben, och känner sig Zidane redo snart?

Anigo fram till nyår, en tillfällig lösning säsongen ut och sedan en konstant kontakt med Zidane. Hade Marseille löst Zidane som tränare senast i sommar, då hade man förmodligen varit titelutmanare redan nästa säsong. Där här är en situation där Marseille måste våga, för det finns så mycket att vinna. Om Marseille gör det här rätt så är det ett tränarval som vi om tre-fyra år kan komma att kalla för det bästa som någonsin har hänt klubben.

@jonas_hansson

Publicerad 2013-12-08 kl 13:40
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER