26 december 1944. En rättegång som de amerikanska tidningarna kallade för ”en av de största genom tiderna i Frankrike” hade precis avslutats. Alexandra Villaplane avrättades genom att få ett pistolskott rakt igenom pannbenet. Han och ett gäng andra personer från Nordafrika med franska pass hade tillsammans mördat, våldtagit och plundrat för nazisternas räkning under andra världskriget. Istället för att stå upp mot nazisterna så hade man gått med dem och blivit landsförrädare. Gruppen hade mördat så många offer att det inte gick att räkna dem alla. Efter tio dagars rättegång så orkade inte domaren med mer, utan dömde nio personer till döden. Domaren sa att ”De (nordafrikanerna) utförde de mest fruktansvärda avrättningarna som en människa kan tänka sig”. Åtta av de nio dödsdömda personer bröt ihop. Domaren vände sig mot den nionde och sa att ”hans hjärna är inte som någon annans”. När Villaplane fick sin dödsdom så hade han ett leende på läpparna. Ett psykopatiskt leende.
Historieböckerna hade kunnat komma ihåg Villaplane som en av fotbollsvärldens första superstjärnor. Hela historien är idag annorlunda, Villaplanes vackra spelarbakgrund används istället för att skapa en kontrastbild mot hans tid som en person som mördade och torterade andra människor bara för att han kunde göra det, utan några tankar på konsekvenserna. Var gick allting fel?
Alexandre Villaplane föddes 1905 i Algeriet av franska föräldrar. Det är ungefär det vi vet om hans barndom. Hans föräldrar hade egentligen bara tänkt att bo där temporärt, men det blev betydligt längre än så och efter 16 år i landet så ville Alexandre göra något annat. Han flyttade tillbaka till föräldrarnas hemland Frankrike och fick bo hos sin farbror.
Eftersom Villaplane inte hade någon utbildning så försökte han hitta på något att göra om dagarna. Han började spela i FC Sète, men tröttnade efter något år. Han ville ju tjäna pengar.
När fotbollen grundades i England i mitten på 1800-talet så var det en sak som var viktigare än något annat: fotbollsspelare ska inte kunna tjäna några som helst pengar på att spela fotboll, utan man ska vara lojala till en och samma klubb. Fotboll var en sport för ära, inte för pengar. En amatörsport.
Fotbollsklubbar tjänade stora summor på publikintäkter men hade ju ingenstans att göra sig av med pengarna, så de började till slut att betala svarta löner till sina spelare. Villaplane upptäckte detta, och gick till en mindre klubb som sponsrades av ett mineralvattenföretag vid namn Perrier. Det här pressade den forna klubben FC Sète, så FC Sète beslöt sig för att lägga ett högre bud för att få tillbaka Villaplane.
Därmed hade Villaplane en så pass stadig inkomst att han kunde börja ha en betydligt mer flamboyant livsstil. Att hela tiden leta efter den klubben som betalade mest var något som genomsyrade Villaplanes spelarkarriär. På den här tiden var det ovanligt för spelare att ens tillhöra två-tre olika klubbar under en spelarkarriär. Villaplane tillhörde sju olika klubbar. Han hade redan som 20-åring gjort landslagsdebut och var landets stora stjärna. När någon klubb ville satsa på att bli den största i Frankrike, så ringde man Villaplane och erbjöd honom en stor summa pengar. Han levde ett liv i absolut lyx.
VM 1930 var Villaplanes största ögonblick i livet, samtidigt som han fortfarande låg i toppen av sin karriär. Han ska även ha gjort en assist till historiens första VM-mål. Det finns inga rörliga bilder från hans tid som fotbollsspelare, men på fotbollsplanen beskrevs han som elegant, tekniskt överlägsen, fysiskt stark, energirik och analytisk. Han var allt man ville ha av en mittfältsstjärna.
Bara ett par år efter VM 1930 började livet att få friktion. Fotbollen hade precis blivit professionell, så fotbollsklubbarna kunde lagligt betala löner till spelarna. Villaplane stack till Antibes, där han fick fortsätta att vara en av Frankrikes bäst betalda spelare.
Det gick bra för Antibes, men det gick egentligen lite för bra. Det här var första säsongen som nuvarande Ligue 1 spelades och Antibes var ligans bästa lag, men det visade sig att man hade mutat motståndarlagen. När när skandalen upptäcktes 1933 så pekades Villaplane ut som en av huvudpersonerna bakom arrangemanget. Det fanns dock inte tillräckligt mycket bevis för att göra annat än att bara dra Villaplane i örat.
Däremot tappade Villaplane sitt fotbollsrykte i Frankrike och blev persona non grata för landslaget. Ingen klubb ville längre ha honom, samtidigt som han hade gjort sig beroende av en hård och dyr livsstil. Nice plockade till slut upp honom, men han missade så många träningar och fick därför så många böteslappar att han knappt tjänade några pengar. Han började därför att rigga hästlopp, och även om han till en början bara åkte på simpla bestraffningar så orkade inte Nice ha kvar honom. Därför gick Villaplane till en klubb i andradivisionen, men han blev spelberoende och spelade bort alla sina ägodelar, vilket gjorde att han återigen försökte att rigga hästlopp. Det fungerade inte, och han hamnade i fängelset.
Den fängelsevisiten var visserligen ”bara” på sex månader, men från 1934 till 1940 åkte Villaplane in och ut ur fängelset. Oftast för att ha sysslat med korruption av olika slag. Däremot blev fängelsevisiterna ett sätt att träffa nya människor, och en av dem, Henri Lafont, hade fått kontakt med tyskarna. Tyskarna hade bett Lafont att sätta ihop en grupp människor som skulle hjälpa dem att styra över Paris. Lafont letade bland sina kriminella vänner och fick med dem på uppdraget. Han lockade med att erbjuda stora pengar om man gick med. Stora pengar var allt som Villaplane tänkte på. Han saknade sin gamla livsstil.
Precis som när det gällde fotbollsklubbar så brydde sig Villaplane inte om vilken sida han stod på. FC Sète eller Nîmes, fransmännen eller tyskarna. Pengar var pengar var pengar. Villaplane gick med i gruppen som kallade sig för Carlingue, som var en organisation som samarbetade med tyskarnas Gestapo. Man skaffade sig en lokal i Paris på 93, rue Lauriston, som nu i efterhand har blivit en av de mest ökända platserna i Frankrike. Man tog in judar och andra (för tyskarna) motståndsmänniskor och torterade dem i sin lokal, samtidigt som man stal allting som de ägde. Man skulle egentligen bara vara som en slags nazistpolis, men man ville ha mer än så. Även Villaplane, som mest bara var chaufför och tjuv, ville göra mer.
Lafont fick 1943 förfrågan om han ville starta en organisation som istället skulle hjälpa SS. Man skulle gå från att vara poliser till att bli militärer som inte tillhörde armén. Lafont beslöt sig för att skapa en grupp med nordafrikaner som kallades för Nordafrikanska brigaden, som bland annat fick bära riktiga SS-uniformer. Villaplane hoppade snabbt på och fick namnet SS Muhammed. Han hade bara en svag militärbakgrund då han under en kort tid gjort den obligatoriska militärtjänstgöringen, men han fick ändå leda en egen grupp med franska SS-soldater. Det fanns ytterligare 300 andra nordafrikaner i gruppen.
Den officiella versionen var att man skulle ”hålla ordning”, men man gjorde istället allt för att tjäna så mycket pengar som det bara gick. Den enda order man lydde var att gå hårt åt folk som tyskarna inte gillade, och då främst judar. Man sprang in i hus, krävde att få en enorm pengasumma och om de inte hade pengarna så blev de mördade. Även om de betalade motsvarande miljonbelopp så kunde de ändå bli mördade. Villaplane gillade verbal tortyr, så han brukade ge familjerna hopp om överlevnad, bara för att strax därpå ta ifrån dem hoppet och be en av sina medhjälpare att mörda dem.
Villaplane var nästan aldrig involverad i akterna, utan stod vid sidan av och gav instruktioner. Efter ett tag var hans grupp så pass känslokall att deras brott blev allt grovare. Villaplane pekade på judar och sa ”våldta”, ”bränn levande”, ”skicka till koncentrationsläger”. Några fick leva, men isåfall fick de också kolla på när familjemedlemmarna blev mördade. Villaplane stod vid sidan av och hade alltid ett leende på läpparna.
För den franska befolkningen var Nordafrikanska brigaden värre än de tyska soldaterna. Nordafrikanska brigaden hade god lokalkännedom och behövde inte planera för framtiden. Man var en grupp unga män som inte behövde fundera på konsekvenser, för det fanns inga bestraffningar att få. Man var människor med vapen och makt som trodde att de aldrig kunde förlora. De kunde göra vad de ville.
Massakern vid Oradour-sur-Glane var en av aktionerna som Villaplanes SS-grupp var involverad i. En by med 642 invånare blev helt utplånad medan Villaplane stod och kollade på. Han utförde själv inte något mord den dagen, men dagen efter stötte man på en stor judisk familj. Det sägs att Villaplane själv mördade samtliga elva familjemedlemmar, inklusive en pojke på tretton år.
Det här var i juni 1944, och tyskarna började att förlora kriget. Bara ett par månader senare, i augusti, upplöstes Nordafrikanska brigaden. Villaplane beodrade nämligen sina medhjälpare att fly. Han visste att det här var slutet, och bara någon månad senare blev han också tillfångatagen. På torsdag är det 69 år sedan han blev avrättad.
Han bytte fotbollsklubbar för att tjäna pengar. Han bytte sida under kriget för att tjäna pengar. Han hade inga ideologiska tankar när han gick med nazisterna, utan han var så egoistisk och psykopatisk att det enda om spelade någon roll var att han själv skulle leva ett fantastiskt liv. Att man var tvungen att mörda och tortera andra människor för att nå dit var oväsentligt.
Tidigare i livet hade hans största stund varit på en fotbollsplan, men efter det att han blivit tillfångatagen så sa han att han inte brydde sig om ifall han fick leva eller bli avrättad. Han hade varit så lycklig under tiden som Gestapo-polis och SS-soldat att han sa att det var som att han hade ”levt tio liv under de fyra senaste åren, så det spelade ingen roll att han nu förlorade ett”.
Källor: Guardian, Football de Rossini, Pittsburgh Post-Gazette, Parlos Foot, Death in the City of Light, FFF, Wikipedia, Inside Futbol, Philippe Auclair
@jonas_hansson