Problemet Falcao

Visst att Adebayor, allas favoritbilmekaniker Pršo, Morientes och ett par till gjorde ett fint jobb i anfallet, men samtidigt hittar vi också Mbokani, Kallon, Chevantón, Saviola, Di Vaio, Koller, Guðjohnsen, Vieri… Ja, ni fattar. Monaco har haft rätt usla anfallsvärvningserfarenheter, och då har jag inte ens tagit upp Moussa Maazou, där det egentligen saknas en motsvarighet i andra ligor. Hade man träffat honom på stan så hade han verkat vara ett galet original (“Min stil är att springa efter långbollar, men här så… passar vi bollen… Vi spelar fotboll. Det är komplicerat.”)

Det verkar också som att man som nyrik klubb måste göra några rejäla floppaffärer. PSG hade Pastore och Sissoko, Manchester City hade Robinho och Santa Cruz, Chelsea hade Verón, Mutu och Shevchenko. Exempelvis.

I det perspektivet så får man ändå ge beröm till Monaco. Man tog in spelare man kunde lita på (Toulalan, Abidal, Carvalho) och sedan värvade de sedvanligt perfekt skolade Portospelarna Moutinho och Rodríguez, som båda två har kommit igång nu. Och så har vi då Falcao. Nio mål och noll assist på 20 matcher är helt okej, men… Har han verkligen varit tillräckligt bra med tanke på att han är en av världens bästa anfallare?

Redan från första början började det pratas om affärens syfte: Falcao skulle stanna i Monaco i ett halvår eller ett år, då han inte ville flytta direkt till någon annan klubb (Real Madrid?), samtidigt som Monaco hade pengarna för att ta in honom. Då sades tanken vara att han ska säljas vidare, men det finns ju inga rykten kring honom och varför har han bemödat sig med att lära sig franska? Han pratar ju redan nu nästan bättre franska än vad Ribéry och hela PSG gör.

Det svåra med Monaco är att vi inte vet hur ägaren Rybolovlev fungerar. Qatar har tagit grepp om PSG:s organisation och har hela tiden försökt att hitta utveckling, vilket har gjort att den klubben av den anledningen känns välskött. Chelsea har haft ett konstant flöde av pengar från sin ägare, precis som Manchester City. På andra sidan skalan, med misslyckade stora ägare, hittar vi inte lika många extremexempel, utan Málaga är den enda vi kan utgå ifrån. Deras ägare spenderade någon miljard på ett par år, och tappade sedan intresset.

Vi vet inte hur Rybolovlev kommer att göra i framtiden, hur seriöst och hur länge han kommer att fortsätta att fodra klubben. Han kommer inte ut särskilt ofta i medierna för att prata om Monaco, och vilken framtid man tror på för Monaco beror helt på vilket man tycker är viktigast: att Rybolovlev verkligen ha bosatt sig i Monaco, och att han älskar fotbollens aura, är den en sidan av det hela. Man kan också tro att han bara köpte klubben för att det var en kul grej, som dessutom gjorde honom mer trolig att få ett monegaskiskt pass, och på det sättet skulle han inte behöva ge lika stora summor pengar till sin ex-fru.

Rybolovlev såhär långt: man ser honom aldrig, förutom när han gör standardintervjuer i sitt hem, och han fortsätter att lägga in lagom med pengar i klubben. Han beter sig som en normal och vettig människa, som till och med vägrade att sparka sin tränare när klubben höll på att åka ur Ligue 2, men hur länge håller han i det här? Vad är hans visioner förutom klyschfrasen “att bli bättre än PSG”? Drömmarna han lanserar är enorma, att både vara världens mest lovande men också bästa klubb, men han lanserar dem aldrig särskilt hårt. Han känner inget stort behov att av sälja idén.

Samtidigt får vi komma ihåg att Rybolovlev är en extremt utbildad person. Han är både läkar- och ekonomiexaminerad, och har varit oerhört affärssmart med sina ryska företag, även om han under en period satt i fängelse för att ha blivit misstänkt om att beställa ett mord. Han har så enorma summor med pengar att han bland annat ska ha köpt världens mest eftertraktade fastighet (som ligger just i Monaco), ett studentboende i New York till sin dotter värt €65 miljoner, och han och hans dotter har även ett bud värt €75 miljoner på grekisk ö.

Falcao?

Under de första elva matcherna på säsongen gick allting så bra. Monaco vann åtta matcher och fick oavgjort i tre, samtidigt som Falcao gjorde sju mål. Efter det kom en formsvacka, både för Falcao och laget. På de tre efterföljande matcherna spelade man oavgjort mot Thonon Gaillard och förlorade mot Reims och Lille.

När man såg ut att gå mot ännu ett poängtapp, mot Nantes, så bytte Ranieri ut en självbildstung men självförtroendefattig Falcao. När Falcao var utbytt fick Monaco mer rytm i sitt spel, och de fick in ett segermål.

Falcao saknades i de fyra efterkommande matcherna (skadad? ”skadad”?), och Monaco vann alla fyra. När Falcao var tillbaka? Förlust mot Valenciennes och nu i helgen oavgjort mot Montpellier. Falcao var relativt usel mot Montpellier, och hans återhämtningstid i Sydamerika såg inte ut att ha gjort honom fotbollsmässigt starkare. Han har nu gjort två mål på de nio senaste matcherna. Som det ser ut i dagsläget så är James Rodríguez laget stora stjärna och ledfigur.

Det är inga tvivel om att Monacos anfallsspel rinner mer naturligt när Falcao inte är med. Alla kämpar hårdare och man slipper alla av Falcaos enmansföreställningar som i nio fall av tio slutar med att han tappar bort bollen till den närmaste försvararen. Precis samma sak sker också i Atlético de Madrid. Nu när de istället kan använda mer laganpassade anfallare så är de bättre än någonsin.

Samtidigt… Var hittar du en anfallare av samma kvalitet som Falcao? Lacine Traoré värvades nu i januari då han troligen ska användas nästa säsong som ersättare för den tillfälligt överpresterande Rivière, men vem ska vara bredvid honom? Diego Costa? Jackson Martínez? Inga omöjliga anfallare att få, särskilt inte med tanke på Monacos kontakter.

Man kan dock inte påstå att Falcao saknar förmågan att försöka, för det är nästan det enda han håller på med. I förra helgens cupmatch mot Vannes, ett lag som håller på att åka ur tredjedivisionen, så var Falcao den som slet och sprang mest på hela planen. Det är bara det att han saknar tajming, teknik och det mesta annat. Ibland försöker han “för mycket”.

Samtidigt börjar andra delar av laget att fungera bättre. Rodríguez öser på i Hazard-stil, lagspelet ser ut att sitta, Monaco är alltid stabila bakåt (har släppt in lika få mål som PSG), och till och med Rivière har gjort fler spelmål än Falcao (åtta respektive sju), trots att Rivière har fått betydligt mindre med speltid. Rivière sågs som en medioker spelare till och med när Monaco låg i Ligue 2. Rivière var då så svag att han inte ens var en startspelare.

Den viktiga frågan: flyttar Falcao? Min gissning, utifrån den nuvarande situationen, är att Falcao stannar fram till sommaren, och att han då säljs för att klubben istället har hittat en ny stjärnanfallare. Det skulle dock inte förvåna mig om Monaco bestämmer sig för att köra vidare med honom under en längre period, eller om det dyker upp en sen intressent som värvar honom redan nu i januari. Trots Falcaos underprestationer så får man ändå säga att hans framtid i Monaco ser nu ut att vara längre än vad den först var när han kom till klubben, för då verkade alla säkra på att han skulle flytta vidare.

Det finns nu inget scenario som är osannolikt, det finns saker som talar för och emot det mesta, men Falcao själv måste kunna hitta en nivå ute på planen som kan motivera att Monaco spenderade så mycket pengar. Han får rätt bollar, har en optimal roll och ett bra lag runt sig, men när Monaco-supportrarna pratar om att Falcao är det största problemet för lagets spel så vet man att situationen måste förändras.

Det enda vi vet är att om Rybolovlev verkligen gör sitt bästa för att uppnå sina mål så kommer en eventuell förlust av Falcao bara att ses en sidnotis i framtiden.

LIGUE 1 OMGÅNG 20
Tabell

Ajaccio – Paris SG 1-2 (Eduardo – Lavezzi, Matuidi)
Bordeaux – Toulouse 0-1 (Braithwaite)
Guingamp – Saint-Étienne 0-0
Lille – Reims 1-2 (Självmål – Fortes, Krychowiak)
Lyon – Sochaux 2-0 (Grenier, Gourcuff)

OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)

Cabella (Mont) – Gourcuff (Ly) – Dossevi (Va)
Matuidi (Pa) – Krychowiak (Rei) – Cheyrou (Ma)
Kurzawa (Mo) – Armand (Ren) – Kerbrat (Gu) – Dja Djédjé (Th)
Riou (Na)

@jonas_hansson