Ute vid Champagne-regionen öster om Paris utspelar sig säsongens mest svårförklarade fenomen. Med tretton matcher kvar av Ligue 1 har Stade de Reims tagit 39 poäng, och är därmed klara för Ligue 1-spel nästa säsong. Det är till och med så att de har Champions League-chans.
När man ser dem spela så är det ingen som kan förstå hur laget kan ha lyckats att ta ens över 25 poäng. Orden tur och Reims slängs ofta ihop, för inte ens Reimssupportrarna kan förstå hur poängantalet den här säsongen kan ligga på 39. Standardfrasen i regionen är “Om inte Reims återigen hade haft turen att vinna så hade det funnits mycket att klaga på, men en seger är ju en seger”.
Tränaren Hubert Fournier är en Tom Prahlskt fungerande tränare. Han har inga drömmar om en perfekt anfallsfilosofi med tydliga riktlinjer, utan såhär ser Reims tre senaste segrar ut:
1-0 mot Bordeaux. 44-56% i bollinnehav, 8-19 i avslut. de Préville med en soloprestation vid målet, en lång löpning med bollen följt av ett kraftfullt distansskott.
2-1 mot Guingamp. 39-61% i bollinnehav, 9-20 i avslut. Kvitteringen kom på en långboll där Guingampförsvararen missade en enkel undannickning, segermålet var på en individuell prestation.
2-1 mot Lille. 38-62% i bollinnehav, 8-18 i avslut. En Lilleförsvarare rensade en boll i huvudet på en Reimsspelare och då blev det 1-0. 2-0 på hörna.
Det finns inget som binder det samman mer än att Reims ofta ser ut att ha slumpen på sin sida. ”Det dök upp en situation” och sedan har Reims ledningen. Jag kan inte hitta en enda anfallstyp som Reims har lyckats utnyttja konstant under säsongen, utan varje mål har varit en unik sammansättning av händelser. ”Försvaret!” säger någon. Reims har ändå släppt in 29 mål, vilket i dagens Ligue 1-tabell ska ge dig en plats i tabellen mellan 6-16. Reims har plats 6. Laget är maximerat. Några andra vinster från säsongen:
1-0 mot Lyon. 45-55% i bollinnehav, 6-19 i avslut. Missad straff för Lyon.
Återigen 2-1 mot Lille. 33-67% i bollinnehav, 10-15 i avslut.
3-2 mot Marseille. 45-55% i bollinnehav, 8-17 i avslut.
Det känns som att det efter varje match bli ”motståndarna dominerade, men Reims hade flytet på sin sida”. Alla fortsätter att säga ”Reims tappar snart”, men de gör aldrig det, utan de har haft samma ånga upp i 18 månaders tid.
Nästa säsong måste Reims skapa ett eget anfallsspel, för det finns inte en chans att ett lag kan fortsätta att hålla det här spelet uppe. Nästan alla andra mittenlag har ambitioner på hur man vill se ut, men Reims saknar det. Ayité och Krychowiak verkar dessutom lämna i sommar, och då finns det inte mycket av kvalitet kvar. Reims har en stor historia då det bland annat var Frankrikes första storklubb och klubben var också med i den första Champions League-finalen som någonsin har spelats, men just nu ger de bara ett Trelleborgskt intryck.
Samtidigt som man kan kalla dem för ambitionslösa så gör de också klyschorna på rätt sätt: jobba smart, ligg lågt, kontra, ha nyckelspelarna på avgörande positioner, ha tur, skaffa kontinuitet. Frågan är dock om inte Reims kommer åka på en rätt hård negativ spiral under det närmaste året. Det finns många hårda känslor som Reimssupportrarna skulle vilja visa upp mot sitt statiskt icke-växande lagbygge, men när allting fungerar och trepoängarna rullar in så är det svårt att visa upp den sidan. Vad är då egentligen Stade de Reims? Ett Trelleborg? Ett Gefle? Ett Halmstad? Ett KFF 2004-2008?
Det enda man vet är att Reim är så pass mycket “vi mot resten av världen” att till och med en del av deras egna supportrar hamnar i kategorin “resten av världen”.
@jonas_hansson