5. Landslaget är av normal storlek
188; 178 – 191 – 186 – 175; 175 – 175 – 186; 167 – 187 – 170
Den förmodade franska startelvan i VM-slutspelets premiären, utskriven i längd i centimeter. Varane är klart längst, men han hamnar närmare ordval som “elegant” snarare än att placeras in i 100-kilosklumpfacket. Snittlängd: 179,8 centimeter. Har verkligen länder som Tyskland, Italien, England, Holland, och Portugal märkbart kortare landslag?
4. Stora spelare mer populära utomlands?
En anledningen till myten kan vara att klubbar i de andra stora ligorna frekvent värvar storvuxna fransmän. Det stämmer att Frankrike får fram sådana spelartyper, men eftersom landet får fram flera hundra talanger per år så är det logiskt att några av dem är storväxta.
Det man snarare kan säga är att den här spelartypen oftast är mer uppskattad utomlands – framför allt i Serie A – än vad den är i Frankrike. Några av de storväxta franska spelarna:
Rami (Milan) gjorde Ligue 1-debut som 21-åring, Distin (Everton) gjorde Ligue 1-debut som 23-åring, Ciani (Lazio) gjorde Ligue 1-debut som 22-åring, Lotiès (Osasuna) gjorde Ligue 1-debut som 25-åring, och Cissokho (Liverpool), Jullien (Freiburg), Diakité (Fiorentina), och De Maio (Genoa) lämnade landet innan sin Ligue 1-debut, och för åtminstone två av dem (Cissokho och De Maio) berodde det på att de inte var tillräckligt bra.
De franska storvuxna spelarna har inte varit uppskattade i Frankrike förrän de har varit tillräckligt bra för att vara omöjliga att ignorera. De här spelarna har varit ofta varit mer uppskattade utomlands. Visst finns det någon Sakho och Capoue där ute, men som sagt: får man fram flera hundra talanger per år så blir några av dem framgångsrika storvuxna spelare.
3. Ungdomsfotbollen får inte fram några stora spelare
Den optimala positionen för att vara en storväxt utespelare är mittbacksplatsen. I Frankrike har det länge gått en myt om att pré-formationstiden (13-15 år) satsar för hårt på storväxta spelare. Det här borde i så fall visa upp sig starkt på mittbackspositionen i Ligue 1.
Det gör det inte. Av de 41 ordinarie mittbackarna i ligan (Toulouse kör trebackslinje) så bodde 17 av dem i Frankrike under pré-formationstiden. Av de 17 spelarna så är det fem av dem som antingen är längre än 185 centimeter och/eller väger mer än 85 kilo. Övriga tolv är kortare och lättare, vilket gör dem förhållandevis små sett till stereotypbilden av hur en mittback ska se ut.
Skalar man ned de fem mittbackarna så hittar man Bodmer (Nice, 190/90), som tidigare i karriären spelade som en fullblomstrande offensiv mittfältare. Man hittar Éric Abidal (Monaco, 186/75), som var tillräckligt spelskicklig för att vara ytterback i Barcelona. Man hittar Weber (Reims, 190/81), som gjorde Ligue 1-debut som 25-åring.
Kvar är två spelare: Ronald Zubar (Ajaccio, 186/84) och Jean-Armel Kana-Biyik (Rennes, 183/?), där vikten för den sistnämnda har varierande siffror. Vissa säger 78 kilo, andra 80, några 90. Statistiken visar ända att det inte har varit ett för stort ungdomsfokus på storvuxna spelare, för i så fall hade siffrorna varit tydligare. Nu säger siffrorna snarare motsatsen.
2. Ingen matchstatistik talar för att ligafotbollen baseras på fysik
Om man ser statistiken för de fem stora ligorna så får man bland annat fram följande siffror:
Den högst placerade Ligue 1-spelaren på antalet vunna nickdueller per match: Ecuele Manga, plats 40. Sju stycken Ligue 1-spelare på topp-100.
Den högst placerade Ligue 1-spelaren när det gäller flest tackling: Veigneau, plats 14. 17 stycken Ligue 1-spelare på topp-100.
Den högst placerade Ligue 1-spelaren när det gäller antal frisparkar emot sig per match: Falcao, plats 3. 17 stycken Ligue 1-spelare på topp-100.
Den högst placerade Ligue 1-klubben när det gäller antal frisparkar emot sig per match: Ajaccio, plats 15. En Ligue 1-klubb på topp-20.
Den högst placerade Ligue 1-klubben när det gäller antal tacklingar per match: Toulouse, plats 10. En Ligue 1-klubb på topp-20.
Ingen statistik tyder på att Ligue 1 är en liga full med närkamper, utan all statistik säger snarare tvärtom: att Ligue 1 ligger under genomsnittet på samtliga punkter när det gäller duellspelet.
1. Ligue 1: lika stort som Serie A, betydligt mindre än Bundesliga och Premier League
För några dagar sedan kollade jag på antalet spelare som är minst 190 centimeter långa och/eller väger minst 85 kilo. Efter att ha kalibrerat alla siffror så kan man göra en tabell över de ligorna med flest storvuxna spelare.
1. Bundesliga
2. Premier League
3. Serie A/Ligue 1
4. La Liga
Ligue 1 har lika många långa/stora spelare som Serie A, och bara marginellt fler än La Liga. Bundesliga tokdominerar den här listan, med runt 70 spelare. Premier League har 40-50 spelare, Serie A och Ligue 1 ligger på 20-25 spelare, och La Liga har 10-15 spelare. Serie A har fler längre spelare än Ligue 1, men en större andel av dem är förhållandevis långsmala. Ligue 1 ska jämföras med Serie A och La Liga, medan Bundesliga och Premier League fortfarande är de ligorna med störst fokus på storlek.
Jag hade kunnat fortsätta att leta siffror på exempelvis snittlängd och snittvikt på backlinjer runt om i topp-5-ligorna, men en snabb översikt där tyder inte heller på att resultatet hade blivit annorlunda. Det finns inga siffror som stödjer att Ligue 1 är en storvuxen liga, utan med siffrorna kan man snarare säga tvärtom.
Varför lever då den här myten?
De enda förklaringarna jag har är att det lever kvar i gammal kunskap sedan VM 1998-tiden, då Frankrike hade en startelva med flera storvuxna spelare. Ett annat skäl kan vara att andelen afrikanska spelare är högre i Ligue 1 än i andra ligor, och att man har en fördom om att de är starkare i kroppen än vad andra spelare är, vilket oftast är en fördom snarare än en sanning.
LIGUE 1 OMGÅNG 29
Länktipset: Hur frekvent de franska landslagsspelarna används i de stora ligorna inför VM 2014.
Videon: Hur man rensar bort en boll från eget straffområde: cykelsparkar bollen i egen ribba och får fram en perfekt passning till medspelaren.
Nyheten: Sunkigt att rekommendera en egen text, men skrev här om TV-rättighetsförhandlingarna, som lär ge Ligue 1 ordentligt med pengar om ett par år.
Statistiken: 4-2-3-1 är den mest använda formationen i Ligue 1 den här säsongen. Vid 235 tillfällen har den använts. 4-4-2 (69 gånger), 4-3-1-2 och 4-3-3 (55 gånger), 4-1-4-1 (44 gånger), 4-3-2-1 (23 gånger), och 3-5-2 (16 gånger) är övriga. Låg taktiskt diversitet.
Formen: Det starkaste bortalaget är just nu 3-5-2-Toulouse, med fem segrar på de sex senaste bortamatcherna. De har vunnit mot supportermässigt tunga Nantes och Nice, svårforcerade Bordeaux, uppåtgående Rennes, och konstgräs-Lorient. Det är bara en oavgjort match mot Olympique de Marseille som bryter av. Fyra bortamatcher kvar: Ajaccio, Sochaux, Montpellier, och Guingamp. Ytterligare tre-fyra segrar?
Spelaren: Carlão och Sunzu (Sochaux). En medioker brasseallroundspelare och en gladiator. Sochaux, som innan juluppehållet hade ligans överlägset sämsta defensiva facit, har kunnat använda Sunzu och Carlão som mittbackspar vid sex tillfällen. Fyra hållna nollor, tre mål från Sunzu, och de två andra matcherna var mot Ajaccio (1-1) och Lille (0-2). Sochaux klarar sig kvar i Ligue 1 om de får ha Carlão och Sunzu som mittbackspar i fem-sex matcher till.
OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)
Briand (Ly) – Berbatov (Mona) – Beauvue (Gui)
Stambouli (Mont) – Devaux (Rei) – Albert (Ni)
Mandi (Rei) – Veškovac (To) – Genevois (Ni) – Faussurier (So)
Sirigu (Pa)
TABELL
AC Ajaccio – Guingamp 1-2 (Lasne – Yatabaré, Beauvue)
Lille – Nantes 0-0
Lyon – AS Monaco 2-3 (Briand * 2 – Germain, Rodriguez, Berbatov)
Montpellier HSC – Bordeaux 1-1 (Hilton – Henrique)
OGC Nice – SC Bastia 2-0 (Bosetti, Maupay)
Paris SG – Saint-Étienne 2-0 (Ibrahimović * 2)
Reims – Olympique de Marseille 1-1 (Devaux – Gignac)
Rennes – Toulouse 2-3 (Oliveira, Doucouré – självmål, Chantôme, Aurier)
Sochaux – Lorient 2-0 (Contout, Sunzu)
Thonon Gaillard – Valenciennes 0-1 (Waris)
@jonas_hansson