Grattis Wenger. Din mentor ler idag i Frankrike

De nya dieterna och alkoholreglerna när han kom till England? Inget nytt. Under sin tid i AS Nancy (1984-1987) var han så noga med dieten att spelarnas fruar och flickvänner var tvungna att komma på matkurser som Wenger arrangerade.

Det fina talangögat? I AS Monaco (1987-1994) hittade han två killar i juniorlaget som han lyfte upp (Emmanuel Petit och Lilian Thuram), sedan tog han en tripp för att kolla på en match i Kameruns högstaliga, och där fann han George Weah.

Lojaliteten till att stanna i en klubb? 1994 erbjöd Bayern München honom jobbet, men Wenger sa nej eftersom AS Monaco inte ville släppa honom, och bara några månader senare fick han sparken från AS Monaco. Det är säkert också därför han har stannar kvar i Arsenal, för att han vet om att AS Monaco-scenariot kan upprepa sig i någon annan klubb, men inte i Arsenal.

Disciplinen och långsiktigheten? Trots att han som spelare tillhörde RC Strasbourg i högstadivisionen så ville han inte skriva på ett proffskontrakt, utan det viktigaste var att studera så mycket som det bara var möjligt. Ekonomi, engelska, medicin. Wenger fick till och med starta Europacupmatcher, men fokuset låg på att utbilda sig själv vid sidan av planen.

Att han under de senaste åren har lyft in Giroud/Chamakh/Bendtner-anfallare i truppen? När han var i AS Monaco så älskade han sina nickstarka anfallare: Jürgen Klinsmann, Mark Hateley, George Weah.

Tysklandsprägeln som har satts på Arsenaltruppen de senaste åren? Den är ingen slump. När Wenger var yngre så åkte han helst över gränsen och kollade på tysk fotboll. Han gillade deras attityd och dynamiska tempostarka spel mer än vad han gillade de franska spelarna.

Wengers liv har präglats av disciplin. Varenda lediga sekund, från tonåren ända tills där han är idag, har blivit fylld med fotboll, och en sådan hängivelse gör man bara om man har en fanatisk disciplin. Däremot måste man ofta få chansen av någon för att komma framåt med livet, och det är där som Raymond “Max” Hild kliver in.

Det var Max Hild som hittade Wenger i Duttleheim och tog honom till Mutzig. När Hild flyttade till Mulhouse så följde Wenger med. När Hild flyttade till RC Strasbourg så följde Wenger med. Hild fixade även ett jobb för Wenger som ansvarig för ungdomsorganisationen i RC Strasbourg.

Hild är 1,63 meter lång, har jobbat som bilmekaniker, och även om han spelade på en hög nivå så vägrade han att skriva på ett proffskontrakt eftersom han ville fokusera på andra saker i livet (känns det igen? Wenger visste varifrån han skulle ta sina råd). Wengers scoutingtaktik kommer också från Hild-inspiration. Hild kan enkelt bryta ned vad det är han kollar på när han ska bedöma en fotbollsspelare.

“Det finns inga hemligheter, utan bara en metod. Du måste läsa av en hel match och bedöma en spelare på hans potential istället för hans prestation den dagen. Jag kan till och med rekrytera en spelare efter att han har gjort en dålig prestation. Vad som är viktigast är tekniken och att snabbt fatta ett bra beslut.”

Det är också därför som Hild på 70-, 80-, och 90-talet hittade framtida franska A-landslagsspelare som Marc Keller, Olivier Dacourt, Albert Gemmrich, Jean-Noël Huck, och Martin Djetou, trots att Hild aldrig arbetade för någon toppklubb, utan i en stor del av tiden var han nere på amatörnivå. Även om Wenger aldrig var i närheten av landslagsspel så är han i en annan kategori av Hild-scoutade spelare: de blivande tränarna. Det var även Hild som hittade Gérard Baticle (idag assistent i Lyon) och Claude Fichaux, som hjälper Rudi Garcia i AS Roma. Det var nog ingen slump att RC Strasbourg började falla rakt igenom hela seriesystemet den dagen de slutade ringa upp Hild för att få råd.

Däremot var det en spelare som Hild inte fick med sig, och det var spelaren som hade blivit hans spelarhöjdpunkt. Hild hade åkt hela resan från Strasbourg ner till Alès, som ligger i närheten av rivieran, bara för att kolla en enda spelare.

“Den dagen så lyckades han inte med så mycket, men han hade en vacker utstrålning på planen och jag såg hans stora potential. Jag var den enda som hade kontaktat honom. Han gick med på att komma till oss och pratade om det med sina föräldrar, men hans mor var rädd för att se honom flyttade ända till Strasbourg. Två år senare skrev han på för Montpellier.” Spelaren? Laurent Blanc.

Alla stora fotbollshjältar lever inte i rampljuset. Hild gillade istället att sitta med sitt anteckningsblock och kolla på obskyra matcher i hopp om att se en spelare med de attributerna som han letade efter. Om Hild inte hade sett en 19-årig Wenger, som fram tills den dagen aldrig hade haft en fotbollstränare utan bara spelat på känsla, vad hade hänt då? Vad hade hänt om inte Hild hade plockat med sig Wenger på resorna till Tyskland för att inspireras av tysk fotboll? Vad hade hänt om inte Wenger hade hamnat på jobbet som ungdomsansvarig i RC Strasbourg efter rekommendation av Hild?

Kanske hade Wengers disciplin ändå tagit honom till toppen, men Hild förtjänar nog också en liten applåd idag. Hild och Wenger är fotbollsidealister som älskar att ligga i framkant i utvecklingen, som älskar att hitta talanger, och som älskar sin kärlek till sporten. Alla behöver en mentor. Wengers mentor vad Hild, som idag lär vara ledig och sitta framför TV:n. Torsdagar är fiskedagar med Hild och hans gamla kompisar, alla andra dagar är lediga dagar. Om man nu räknar fanatiskt fotbollstittande som ledighet.

@jonas_hansson