I somras försökte AC Ajaccio plagiera PSG:s Italientaktik. Det finns fiasko och sedan finns det fiasko. Sedan finns det fiasko. Och vill man gå riktigt långt så finns det också fiasko. När halva den här säsongen var färdigspelad så hade Ajaccio tagit nio poäng på 19 matcher. Ajaccios säsong och värvningstaktik var det ultimata fiaskot.
Det var Adrian Mutu som kom redan förra sommaren, och sedan fick AC Ajaccio en idé: Serie A-spåret. Därför började Adrian Mutu att skaka liv i sitt kontaktnät och fick dit tränaren Ravanelli tillsammans med Crescenzi (Roma), Tallo (Roma), Popescu (Cesena), och Tonucci (Cesena). Hade Alessandro Del Piero lyckats lösa familjesituationen så hade även han hamnat på Korsika. Adrian Mutu fick bli klubbens semi-sportchef.
I lördags vann Ajaccio med 3-2 mot Valenciennes, lagets tredje (t-r-e-d-j-e) seger för säsongen. Ravanelli är sparkad sedan länge, och ingen av de fem Serie A-spelarna fanns från start. Två av dem har redan lämnat, och de tre andra kommer att lämna i sommar.
Allt började med Mutus ankomst sommaren 2012. Ajaccios fystränare gjorde tester som visade resultat som var ”katastrofala” och han hade ”aldrig sett en så dåligt tränad fotbollsspelare”. Efter mindre än ett halvår kallade tränaren Dupont honom för ”ett överdimensionerat ego”, vilket inte hjälptes av att Mutu sa att ”jag är den bästa i Ligue 1 och Ibra kommer på andra plats”.
Trots detta fick Mutu hjälpta till med värvningarna i somras. Efter ett par månader började det går rykten om att Ravanelli och Mutu var osams, vilket fick Mutu att säga att det var ”en påhittad berättelse från en journalist med en doktorsexamen i dumhet”. Någon månad senare var Mutu klar för en klubb i sitt hemland Rumänien, och på presskonferensen sa han att ”Jag vill aldrig mer spela för Ajaccio. Jag kan inte göra det. De förlorar hela tiden”.
Vad tyckte då klubbens president Alain Orsoni, mannen som sitter på flera mordåtal på sitt CV och som tidigare var ledare för en korsikansk “frihetsorganisation”? Han gjorde ett inlägg på Ajacciosupportrarnas Internetforum. ”Mutu […] struntar i träningar, har imaginära skador, bedrövligt privatliv, är frånvarande. Vi vet att fotbollsvärlden är en galen värld där hypade spelare skyddas, men vi är inte någon tillflyktsort. Vi kan inte betala lön till en spelare som inte är närvarande. […] Om en spelare anländer till träningen med en bakfylla så kan han alltid säga att han är sjuk.”
Idag har Ajaccio en ny tränare, Bracconi, som kommer från jobbet som huvudansvarig för klubbens nya akademi. Bara för att visa hur tydligt ungdomsfokus det är i klubben just nu så måste man kontextförklara en sak: om man som ungdom i Ligue 1 inte har något proffskontrakt, då blir man automatiskt tilldelad nummer 33. Om det är två spelare så får en nummer 33 och en nummer 34, och så vidare.
Såhär såg det ut när man gick in i Ajaccios omklädningsrum inför helgens match.
Spelaren med tröja nummer 36: Issa Baradji. 18 år, kom in i den 64:e minuten för att göra sin första A-lagsmatch någonsin. Underläge 1-2. Först gjorde han en Eto’o-kopia. Sedan gjorde han ett måltjuvsdefinierande segermål. På tre minuter vände han 1-2 till 3-2.
Ajaccios Serie A-plagiat borde ha slängts bort redan i idéstadiet, och förhoppningsvis ger akademifokuset Ajaccio viss lugn i Ligue 2 nästa säsong. Segern mot Valenciennes gjorde att Ajaccio nu ligger på 18 poäng, vilket gör att de inte kommer att slå värdelöshetsrekord. Sämsta säsongen av ett Ligue 1-lag är från 1988-1989, då RC Lens tog 17 poäng på 38 matcher.
Vad som kanske är mest intressant är ändå att de klubbarna som har sämst akademier i Frankrike (Valenciennes, Thonon Gaillard, Ajaccio) lägger ned det mesta av sitt fokus på den egna ungdomsfotbollen. Det är bara Stade de Reims som är kvar, om de löser sin situation så är alla klubbar i Ligue 1 starkt ungdomsfotbollsinfluerade. Vi kör en läsning om det franska akademisystemet på det.
Källor: L’Équipe, France Football, Corse Matin, Transfermarkt, LFP
@jonas_hansson