På Makélélés tid blev det så hög inflation i frasen “underskattad defensiv mittfältare” att Real Madrid gav vika för kritiken genom att till slut ersätta honom. De förstod att även miljardlirare som Ronaldo, Zidane, och Figo behövde luta huvudet mot någons axel. Att sedan denna axeln tillhörde Thomas Gravesen får ses som en olycklig slump i sammanhanget, för tanken var ju helt rätt men ändå helt fel. Vilka är då Ligue 1:s
Thomas Gravesen underskattade fotbollsspelare?
5. Étienne Didot (Toulouse, 1983, central mittfältare)
Trejos spelskicklighet, Aguilars robushet, Chantômes rykte. Den fjärde centrala mittfältaren i Toulouse behöver inte oroa sig över för höga solskyddskostnader eftersom han alltid är i skuggan. Kanske mest för att han alltid har varit där och ingen längre bryr sig om att hetsa upp sig. Ändå är han är utan tvekan den med högst lägstanivå och den som gör mest lagnytta. I en stundom svår 3-5-2-taktik är det han som stabiliserar laget, vilket bland annat visas av att Toulouse inte vunnit någon av de sju matcherna där han har saknats den här säsongen. En typisk smart äldre mittfältare som hamnar i skymundan, trots att lagspelet balanseras på hans axlar. Stabilitetsbärare i alla delar av spelet. Toulouses Thiago Motta, fast i mer dvärgliknande format.
4. Henrique (Bordeaux, 1983, mittback)
I ett Bordeaux som inte kan definiera sig själva så finns det åtminstone en fast punkt i laget. Henrique har varit lagets bästa spelare den här säsongen, och har också en personlighet som gör sig bra i sociala medier, som en kulturbärare. Hans nionde säsong i klubben, men det här är den första säsongen där han varit helt ordinarie och skadefri. Ingen toppspelare, men lyckas ändå vara nyttig och stabil.
3. Benoît Costil (Rennes, 1987, målvakt)
Rennes brydde sig inte ens om att ha kvar en grundstruktur, utan de byggde om allting när den nya tränaren Montanier kom in. Allt har förändrats. Därför har det varit avgörande att den enda pusselbiten som legat kvar – Costil – också har gjort en tillräckligt bra säsong för att vara den tredje bästa målvakten i ligan den här säsongen. De har kunnat lita på att Costils kvalitéer ska hålla kvar klubben i Ligue 1, och sedan kan resten av laget fokusera på att utvecklas. Rio? Nej, men han hade förtjänat det. Han är mer än ett pretty face.
2. Gueïda Fofana (Lyon, 1991, central mittfältare)
Lyons bästa mittfältare den här säsongen är varken Gonalons, Grenier, eller Gourcuff, utan Fofana. Han får ingen uppmärksamhet eftersom alla fokuserar på Lyons egna produkter, medan Fofana var en värvning från Le Havre för ett par år sedan. Slarvar inte, jordnära kille, har börjat utnyttja sin fina fysik ännu bättre, kvalitetsfylld åt båda hållen, gillas av alla. Han har inte nivån för att bli en bärande landslagsspelare (eller?), men han lär nog få göra några strölandskamper för Frankrike.
1. Idrissa Gueye (Lille, 1989, central mittfältare)
Jag vet inte varför man inte pratar om Gueye som en av ligans bästa mittfältare, för han ska placeras in i den kategorin. Han är den som betyder nästan allt för Lille när det gäller att förstöra motståndarna och bygga upp något eget. Mavuba är fransk landslagsman och Balmont syns hela tiden med sina stora löpningar, men det är Gueye som håller ihop alla delar i spelet. Engagemang, fotbollshjärna, och en vettig teknisk skolning.
LIGUE 1 OMGÅNG 30
Länktipset: Skrev en artikel om Divock Origi, som var bäst på planen i toppmötet Monaco-Lille. 18 år gammal. Helt okej.
Videon: När Christian Gourcuff för något år sedan pratade om Fabien Audard som ligans bästa målvakt så var det ingen som lyckades förstå vilken drog som kunde ge en person sådana åsikter, men han kanske såg något som alla andra missade.
Nyheten: Olympique de Marseille har redan etablerat tankar kring transferagerandet i sommar. Valbuena, Gignac, Mandanda, Nkoulou, A.Ayew, Amalfitano, och Kadir ser ut att vara några av de som lämnar. Räkna med att flera av dem hamnar i Premier League, Olympique de Marseille gillar att ta hjälp av den svårskjutande brittiska agenten Willie McKay när det ska säljas spelare. Bland potentiella nyförvärv så pratas det om spelare som Brahimi, Belhanda, Barrada, Alessandrini, Stambouli, Gueye, Gomis, och El-Arabi. Endast fransmän och tidigare Ligue 1-spelare om man ska satsa bli “det franska folkets fotbollsklubb”.
Statistiken: I förra veckan bytte Ligue 2-bottenlaget Auxerre huvudtränare. I helgen vann de bortamatchen mot Créteil med 2-0, och det var lagets första bortaseger den här säsongen. Tidigare hade de tagit fem poäng på 14 bortamatcher. Deras nutid ligger rätt långt ifrån hur det var för tre säsonger sedan, då laget spelade Champions League-fotboll i samma grupp som Real Madrid, AC Milan, och Ajax.
Formen: Olympique de Marseilles mars månad såhär långt: fyra matcher, ett gjort mål, fem insläppta, en poäng. Laget har till och med blivit ännu sämre efter det att Baup fick sparken.
Spelaren: Issa Baradji (Guingamp). Ni vet varför.
OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)
Origi (Li) – Raspentino (Ba) – Baradji (Aj)
Trémoulinas (Sa) – Cohade (Sa) – Coutadeur (Lo) – Lasne (Aj)
Marquinhos (Pa) – Leca (Aj) – Squillaci (Ba)
Costil (Re)
Bastia – Reims 2-0 (Raspentino, Bruno)
Bordeaux – OGC Nice 1-1 (Jussiê – Bosetti)
Guingamp – Lyon 0-1 (Gomis)
Lorient – Paris SG 0-1 (Motta)
Marseille – Rennes 0-1 (Doucouré)
Monaco – Lille 1-1 (Obbadi – Origi)
Nantes – Montpellier 2-1 (Gakpé, Djidji – självmål)
Saint-Étienne – Sochaux 3-1 (Erding * 2, Tabanou – Butin)
Toulouse – Thonon Gaillard 1-1 (Ben Yedder – Nsikulu)
Valenciennes – Ajaccio 2-3 (Waris – André, Baradji * 2)
@jonas_hansson