Har man PSG- och Monaco-summor att spendera på nyförvärv så är letandet efter fynd och lite bättre marginaler inte lika avgörande som det är för de mindre klubbarna. För övriga klubbar är en väl fungerande scoutingverksamhet något som kan vara avgörande mellan att sluta på femte plats och fjortonde plats, och få fram spelare som går att sälja vidare för ännu större summor. Vilka är Frankrikes fem bästa klubbar när det kommer till att bygga trupper utan att spendera bisarra summor? Vilka klubbar ska man lita på i sommar?
5. Lorient
När du värvas till Lorient så möts du av en dam som hjälper dig med allt det praktiska, och ger dig en pärm med all information som behövs för att bo i området, allt från städhjälp till de bästa kebabställena till hur man kan spendera en fredagskväll i staden. Sedan träffar du Gourcuff, som har varit tränare för klubben i 25 år, och han ger dig en manual på exakt hur laget spelar sin passningsprioriterade fotboll. Det är sällan en lång inkörningssträcka i Lorient.
Lorient gillar att kolla på utvecklingsbara spelare. Gameiro, Koscielny, Ecuele Manga, Guerreiro, Aboubakar, Amalfitano, Monnet-Paquet, Koné. Den utländska scoutingen har varit svårare, men klubben har åtminstone inga problem att hitta genuint fina spelare i Ligue 2, och ibland ännu lägre ned i seriesystemet (Barthelmé, Chaigneau). Gör alltid genuint fina sommarfönster, och verkar alltid få in både utvecklingsmaterial och spetskvalitet till låga priser. De behöver inte värva de etablerade namnen, de kollar gärna på de yngre spelarna som alla vet om, men som ingen annan är bamsesugen på.
Det kommer att bli problematiskt om Gourcuff lämnar i sommar, då faller Lorient bort från listan till förmån för Guingamp.
4. Montpellier
När Montpellier vann Ligue 1 år 2012 så hade hela truppen kostat €7,3 miljoner i transfersummor, och med en lönebudget som inte ens tog in klubben på topp-10. Efter ligaguldet gjorde de några katastrofvärvningar (Congré, Herrera, Mounier, Charbonnier) för €12,5 miljoner. De försöker fortfarande återhämta sig, men de tvingas dras med ett det usla transferagerandet under åtminstone den här säsongen också. Sanson, Niang, och Tiéné visar ändå att de är på väg tillbaka till tiden då de kunde hitta spelare som Estrada, Giroud, Bedimo, och stabila fina startspelare utan att knappt betala övergångssummor.
3. Lille
Lille är Frankrikes utvecklingsklubb. De säljer minst en spelare för minst €10 miljoner varje sommar, men de har inte haft samma flyt i värvningarna under de senaste åren. För fem-tio år sedan kunde klubben hitta spelare som Sow, Gervinho, Makoun, Bastos, och Keita. Förutom den givna Thauvin-värvningen och de egna produkterna Digne och Hazard har det varit svårare under de senaste åren, och därför har klubben bestämt sig för att göra en mini-Udinese.
De har en klubb i Belgien som de ska ta upp till högstaligan, och sedan låta spelarna stå på tillväxt där. Lilles DNA är att värva hyggligt billigt och säljare dyrare, det är Frankrikes bästa säljande klubb under 2000-talet, med en vinst på över €150 miljoner om man tar transferinkomster minus transferutgifter. De måste dock höja sig efter några sämre, men inte dåliga, transferageranden.
2. Saint-Étienne
Saint-Étienne hade några svåra transferår i slutet på 00-talet med dyra utländska floppar, men för några år sedan började de försöka replikera succén från 2007, då de värvade in Matuidi och Payet för sammanlagt €9 miljoner.
Idag värvar de etablerade Ligue 1-spelare i åldrarna 25-30 år: Ruffier, Clément, Tabanou, Corgnet, Lemoine, Hamouma, Erding, Trémoulinas, Cohade, Clerc, Brandão, Bodmer. Den där gruppen av spelare som gör ett fint jobb i Ligue 1, men som inte är tillräckligt attraktiva för de största klubbarna. Klubben har heller inget emot att spendera €5 miljoner på enskilda spelare.
Transferfilosofin har skapat en stryktålig trupp med en hög lägstanivå. Problemet: de värvar in alldeles för få spelare med utvecklingspotential och vidareförsäljningsvärde. Aubameyang är den enda som har lyckats. Det kommer att bli ett framtida problem. Än så länge har de räddats av att akademin fått fram Zouma, Ghoulam, och Guilavogui för att sälja dyrt.
1. Nice
Brüls, Bodmer, Mendy, Genevois, Kolodziejczak, sonen Puel, Bruins, Bauthéac. Transferkostnad: €0. Sedan pappa Puel tog över för knappt två år sedan har han inte bara plockat upp ett femtontal (!) killar från den egna akademin till A-laget, utan han har också haft en extrem fingertoppkänsla när det gäller att hitta fynd. Till detta har han också spenderat sammanlagt €3 miljoner på att få spetskvaliteten (Eysseric och Cvitanich).
Klubben har sparat pengar och ändå gjort truppen både två och tre klasser bättre än vad den var för två år sedan. Om de slipper ett liknande skadehelvete, och Puel är lika träffsäker när han letar nyförvärv i sommar, så blir det topp-8 nästa säsong.
OMGÅNGENS ELVA (3-4-3)
Ayew (Ma) – Rolan (Bo) – Rodríguez (Mo)
Monnet-Paquet (Lo) – Tie Bi (Th) – Delaplace (Li) – Grosicki (Re)
Silva (Pa) – Mendes (Ma) – Bodmer (Ni)
Jourdren (Mont)
@jonas_hansson