0-0 borta mot PSG i matchminut 57. AS Monaco kör Zeman-taktiken: sex spelare står längs PSG:s backlinje, två spelare försöker lirka bollar framåt.
Det här är inte efter en hörna eller frispark, det här är efter ett vanligt igångsatt spel, och det spelades med Ocampos (20 år), Fabinho (20), Kurzawa (22), Bakayoko (20), Ferreira Carrasco (21), och Kondogbia (21), strax innan Silva (20) och Martial (18) byttes in. De unga herrarna klarade av en taktiskt euforianfallsfotboll och samtidigt fixa resultat.
AS Monaco lever i sitt Porto-projekt, med maxgas på ungdomssatsning, och bakom styret sitter en portugisisk sportchef, en portugisisk huvudscout, en portugisisk huvudtränare, och en portugisisk agent. Tränaren Jardim är den som får flest hårda svingar mot sig efter nedmonteringen av ekonomiskt kapital i klubben. Venezeualafödd med en bråkig tränarkarriär.
Han gjorde starka jobb med Beira-Mar och Braga innan han avgick från båda uppdragen då han bråkade med presidenterna. Efter det blev det Olympiakos, där han efter ett halvår ledde ligan med tio poäng. Då fick han sparken eftersom klubbens publiksiffror var för dåliga (eller om man gillar den alternativa teorin: han fick sparken eftersom han hade legat med presidentens fru).
Hej Rybolovlev? Ryssen kan glädjas åt att Jardim avgick från Sporting utan några stora rörelser, vilket får ses som ett steg mot den lugnare delen på den styrelsebråkande skalan.
Sporting var hans mest lyckade arbete hittills. De hade sålt van Wolfswinkel och Bruma, och den största kioskvältarersättaren var en kille från Kap Verde för €1,25 miljoner. Jardim odlade istället William Carvalho, Marco Rojo, och Islam Slimani. Andra plats i ligan, sex poäng före Porto.
Och han lämnade efter ett år.
Han var ett och ett halvt år i Beira-Mar, ett år i Braga, ett halvår i Olympiakos, ett år i Sporting. Alltid väl godkända jobb, aldrig långvarig.
I AS Monaco? Bygga talanger, ta sig förbi CL-gruppspelet, topp-3 i ligan, hitta en klart mer offensivt balanserad 4-3-3-fotboll. Det här året. Man vet ju inte var han är nästa år.
Det är en i teorin fin tränare, enligt orden från Portugal. Alltid rak, ärlig, och vettig på presskonferenserna. Klagar inte, utan försöker hitta lösningarna. Är smart nog att ibland lägga ett par dagar i veckan på att anpassa träningarna efter kommande motståndare.
Passande nog också med ett gott utvecklingsöga, han har höjt spelare som William Carvalho, Kostas Mitroglou, och Marco Rojo trots att han oftast bara har haft korta stunder med dem (sex av nio “Månaders spelare”-utmärkelser förra säsongen i Primeira Liga gick till Sporting-spelare).
Portugal gillar honom till så hög grad att han var förstavalet att ta över landslaget, men det är i AS Monaco som totalattackfotbollen ska utvecklas vidare. Han nobbade landslaget för detta, även efter att Falcao och James Rodríguez försvann.
Kritiken var brutal efter de två inledande omgångarna (1-2 Lorient, 1-4 Bordeaux), där backlinjen trycktes upp till bisarra nivåer och storvärvningen Abdennour höll så låg kvalitet att han har varit “skadad” sedan dess, men det är ändrat på nu.
Fick Jardim för mycket skit? Visst, defensiven var bedrövlig i de matcherna, men utifrån matchutvecklingen borde AS Monaco ha vunnit även de två matcherna. Jardim valde dock att ändra om vissa detaljer.
– Hur vi skulle bygga spelstilen var definierat innan säsongen, men eftersom klubbens projekt förändrades så var vi tvungna att tänka om vissa saker. Man måste förändra sig när man får ny information. Att stabilisera försvaret genom att sänka backlinjen verkade lämpligt.
Ärlig, tydlig, förändringsbar, hittar lösningar. Det kanske inte blir så dåligt det här, trots allt. Underskattade vi Jardim och truppens alla talanger? Det finns fortfarande en defensiv problematik, men får man Carvalho och Raggi att vinna en massa ensamdueller mot Cavani med grabbgäng så är det ett gott betyg på ens tränaröga.
***
OMGÅNGENS ELVA (4-2-3-1)
Lacazette
Ntep – Payet – Fekir
Mostefa – Kanté
Signorino – Carvalho – Grigore – Abdallah
Boucher
@jonas_hansson