Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Marockos arenasatsning, en ny "Lex Sverige"?

maghreb countries
Länderna som tillhör Maghreb, “platsen där solen går ned”.

Igår spreds uppgifterna att Algeriet – 38 miljoner invånare – tar sig förbi England på FIFA:s landslagsranking. In på topp-15.

Grannlandet Marocko – 33 miljoner invånare – tar plats 87. Strax efter Antigua och Barbuda.

Om vi drar oss bakåt i tiden, i en runt 150-200 år lång historielektion på några Twitter-kompatibla drag: Marocko och Algeriet (och runt 15 andra afrikanska områden) invaderades och togs över av Frankrike på 1800-talet, men efter andra världskriget ville alla kolonier bli självständiga. Frankrike behövde prioritera sina intressen.

Algeriet var en del av landet Frankrike. De hade full makt och det fanns drygt en miljon franskalgerier i Algeriet, som kallades för ”pieds-noirs”. Fransmännen såg dem inte helt som fransmän, men algerierna såg dem heller inte helt som algerier.

Och sen ja, Algeriet hade ju också olja. Den som trodde att olja varit krigstrenden för de senaste två decennierna får måla om sin bild.

Frankrike ignorerade Marocko och lät dem gå fria, men kämpade ett sju år långt krig mot Algeriet. Algeriet ”vann” till slut, om man nu kan se det som en vinst om 0,4-2 miljoner människoliv (beroende på vem du frågar) gick förlorade på sju år.

En annan effekt var att en miljon ”pieds-noirs” fick fly till Frankrike, som inte kunde tacka nej eftersom de var franska invånare. Flyktingantalet från Marocko var i sammanhanget endast marginalsiffror.

albert-camus
En pied-noir: Albert Camus.

Det betyder att Algeriet också har haft klart fler Frankrikefödda spelare som har gått genom de franska akademierna. I den senaste kvaltruppen var 15 av 23 spelare i Algeriets lag födda i Frankrike. De övriga åtta spelarna är nästan uteslutande reserver.

Siffran för Marocko var sju av 26, varav tre av dem är sporadiskt uttagna spelare.

Visserligen blev Holland och Belgien, på 70- och 80-talet, något av ett substitut för marockaner med europeiska drömmar. Över 300 000 flyttade dit, och fotbollsresultaten idag: Adam Maher, Ibrahim Afellay, Khalid Boulahrouz, Maroune Fellaini, Nacer Chadli…

Marockanerna blev dock mer spridda. Karim Bellarabi startade nyligen landskamper för Tyskland, superdupermegatalangerna Munir El Haddadi och Hachim Mastour kör med Spanien och Italien, Adil Rami och Younès Kaboul hade bildat ett dugligt mittbackspar för Frankrike. Och Nabil Bahoui.

De har försökt att “värva” spelare till dagens landslag, på identiska villkor som Algeriet, men har misslyckats med de flesta av värde.

Om det då är en slump att Munir El Haddadi fick debutera för Spaniens A-landslag bara några månader innan Marocko skulle arrangera ett Afrikanska mästerskap på hemmaplan?

Marocko har nämligen försökt att ta sig runt, bygga nytt framtidshopp. Tre nya arenor under 2010-talet som tar +45 000, plus en omrenoverad 65 000-arena. Enorma summor, vi pratar rätt många miljarder kronor, och en satsning liknande den arenaboomen vi har sett i Sverige under 2000-talet, fast i klart större format.

Arenasatsningen satte igång 2003. Marocko fick Afrikanska mästerskapet 2015, klubblags-VM 2013 och 2014, ett U23-mästerskap. Målet är ett VM-slutspel. De försökte 2006. Icke. De försökte 2010. Alla trodde de skulle vinna, men Sydafrika tog det. Nästa ansökan ska bli om VM 2026.

… och i dagarna verkar det som att Marocko drar sig ur att arrangera Afrikanska mästerskapet 2015 på grund av ebolan. Förutom att landslagen lär stängas av, hur tror ni FIFA ser på att de drar sig ur som arrangör av ett stort mästerskap bara månader innan det drar igång? Såvida de inte tar extra hänsyn till förutsättningarna: Hej då, VM 2026-ansökan. Hej, potentiellt uppförstorat Friends-fiasko.

Satsningen i Algeriet görs på ett annat sätt. De saknar knappast problematiska områden, dödsfallet av Albert Ébosse var en följd av en usel läktarsäkerhet, men de försöker bygga egen talangfotboll.

Christian Gourcuff – 25 år som huvudtränare i Lorient, stark tro på ungdomsutveckling och passningsorienterad fotboll – scoutades som ny förbundskapten i flera månader.

Chef för U23- och U20-landslaget är Pierre-André Schürmann, som var aktiv i den schweiziska talangvågen, som ledare under U17-EM-guldet 2002 och själv som förbundskapten i semfinalen i U19-EM 2004.

De har dessutom tagit in en ny ungdomsansvarig i landet, som jobbade i den belgiska ungdomsfotbollen under deras boom och har framför allt satt höga krav på ledarutbildningarna i Algeriet.

Kortfattat kan man säga att Algeriet har tillräckligt många spelare som går genom de franska akademierna och nu även en nystartad inhemsk stor ungdomssatsning. Marocko? Marocko har arenorna. Arenor som just nu saknar huvudsyfte eftersom landet inte lär arrangera stora mästerskap.

Det tredje fotbollslandet i Maghreb, Tunisien, har Afrikas klart starkaste ligafotboll och använder nästan uteslutande inhemska spelare till sitt mer homogena landslag, vilket har gjort klart starkare resultat än Marockos spretande framgångar, men det får bli en annan artikel.

[youtubeplay id=”VEFB2B0HLB4″ size=”large”]
(Gillar när funktionärerna springer in för att fira, samt bränningen vid 1.25)

@jonas_hansson

Publicerad 2014-10-17 kl 14:05
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER