Det kanske inte är svårare än att jag håller på att bli galen

De fixade ihop Frankrikes tre storklubbar från 60- till 90-talet när de tre tillsammans tog 17 av 30 ligatitlar. OM var också Frankrikes första och enda Champions League-vinnare.

De tre gjorde det dock genom att ösa in stora summor pengar i klubbarna. Dessutom åkte de i fängelse: Rocher för att ha sysslat med en “krigskassa” för svarta spelaraffärer, mustaschkungen Bez för att ha förskingrat kommunbidrag och transferpengar (och han skickade också prostituerade till domarteamen, men det får bli en annan anekdot), och Tapie körde med uppgjorda matcher, korruption, och skattefiffel. Följderna blev tvångsnedflyttade klubbar som satt i ekonomiskt usla situationer.

Om fransk fotbollshistoria är lika nedsmutsad som den standardpåhoppade italienska fotbollshistorien? Nej, fransk fotbollshistoria är lika nedsmutsad som all annan fotbollshistoria. Eller som all annan idrottshistoria.

Vi har väl förhoppningsvis inte lika mycket olagligt Ligue 1-fiffel 2015, undantaget Caen och ett gäng lådor med vin de fick för att de skulle ta det lugnare mot Nîmes förra säsongen, men det finns något annat.

En sammanslagning av klubbarna Football Croix-de-Savoie 74 och Olympique Thonon Chablais skulle kallas för Évian, eftersom vi därför kunde tänka mer på vattenmärket Évian.

Azerbajdzjans regering fixade sponsoravtal med Atlético de Madrid, och satte Mammadov till att köpa publiklag som RC Lens och Sheffield Wednesday. Strax innan UEFA bestämde EM 2020-nationerna så gick deras oljebolag in med en sponsring på €20m/år till… UEFA. Nation branding och relationsskapande.

Qatar har gått så långt i sitt strypgrepp av fotbollsvärlden att de kan skapa en klubb där fotbollssupportrar inte står upp mot PSG:s ägarsituation, men kan göra det mot MK Dons eller Red Bull Salzburg.

Supportrarna ska inte ta all kritik, för ingen annan institution står heller emot. FIFA har inte råd att erkänna att deras organisation är genomkorrupt. Ingen fotbollsprofil sätter sig emot, för Qatar är bundis med Pep Guardiola, Sir Alex Ferguson, Arsène Wenger, och grabbarna. Ingen fotbollsklubb sätter sig emot, eftersom Bayern München, AC Milan, och många andra använder deras faciliteter och personal, eller så värvar qatariska klubbar upp europeiska spelare för kraftiga överpriser.

Eller så har Qatars fonder redan investerat pengar i andra områden i länderna. Vilka rubriker vi än läser på vad som pågår i landet så får det fortsätta. I veckan rapporterades det att Qatars största klubb Al Sadd hade anordnat ett världsrekordförsök: flest deltagare i ett maratonlopp. De hade dock inte tillräckligt många frivilliga, så de satte gästarbetarna till att springa loppet.

I flip-flops och jeans. Utan möjligheter att avbryta loppet. I ett lopp mitt på dagen. I 30-gradig värme. För att sedan gå tillbaka till sina slavliknande arbetsförhållanden, som de heller inte kan lämna eftersom de har blivit fråntagna sina pass. Istället ska de bygga upp arenorna som vi är tänkta att imponeras av i VM 2022.c

Qatar är i den maktpositionen att de till och med kan skicka iväg sina spelare till vilka klubbar de vill.

Jag föredrar inte att smutsa ned historiken hos Saint-Étienne, Bordeaux, eller OM. Jag kan kolla på Caen, “Évian”, och RC Lens utan att må dåligt. Men PSG? Kanske är det bara jag som vill dra gränsen vid det som Qatar gör. Att någonstans bara känna efter sitt egna “Nej” och stå fast.

Det är för sådana som Qatar som jag gissar att jag i framtiden lär tröttna på fotbollen och dra vidare till något annat område. Säkerligen bara för att tids nog upptäcka att det ämnet är lika nedsmutsat.

Men tiden i ovisshet håller undan en från att bli galen.

@jonas_hansson