Tidigare år har PSG försökt hitta en gemensam känsla i Champions League. Även om de har vetat om svårigheterna av att möta ett starkare lag så har de visat att de försöker. Kanske var Barcelona för bra, eller så försvårar vi det inte: PSG saknade de sista procenten i det mentala.
Försöken kändes inte lika genuina i den här kvartsfinalen, och det går nog att hitta anledningar. De har inte medgångsläget i truppen.
Thiago Motta och Ibrahimovic är 33 respektive 34 år i höst, och båda har möjlighet att lämna i sommar.
Lavezzi och Cavani försökte strejka sig till nya klubbar i december.
Cabaye, David Luiz, och van der Wiel har inte levererat tillräckligt bra sett till deras roller som erfarna spelare.
De finns inte spelarna med hög hastighet och glädje av att spela fotboll.
Den tunga atmosfären, bristen på entusiasm, och inget som känns som “det där nya”. Situationen i PSG är inte lika tydlig som den är i Manchester City, men det finns flera likheter.
Financial Fair Play-bestraffningen som har skjutit upp trupparbetet ett år är en av likheterna. Att de inte maximerar sina åldersoptimala spelare är en annan. Kompany, Nasri, och Jovetic kontra Cavani, Lavezzi, och till och med Thiago Silva hade en svår höst. En gammal trupp, med en av de äldsta startelvorna i Europatoppfotbollen, och där de äldre spelarna känns mer trötta än stabila.
Och det går inte att komma med något standardargument som att skador ska ha varit orsaken bakom den här säsongen.
![dfsdfsdfsd]()
PSG jobbar med idén om konstant utveckling. Säsongen 2014/2015 kom det första stora bakslaget för den idén. Även om de skulle vinna en inhemsk trippel så är säsongsbetyget svagt. Storstjärnorna tvekar. Spelutvecklingen har inte bara stannat av, utan gått bakåt. De vet inte vem som är sportchef, hur värvningarna ska skötas, eller hur de ska göra på tränarposten. Klubben spretar. De är frustrerade, både på och utanför planen.
Det är inte tillräckligt bra. Steget upp till de största klubbarna syntes ikväll. Inte tillräckligt bra för ett lagbygge som skulle vinna Champions League senast 2016. Det var så de övertalade stora spelare att komma till klubben. Klart stjärnorna tvekar nu.
Det finns en del unga spelare i organisationen, men de har inte gett energikicken. Marquinhos har ingen startplats. Ytterbacksduon Aurier/Digne planerades för att vara säkra startspelare nästa säsong, men har inte klarat av omställningen till en toppklubb. Coman lämnade, och Rabiots situation är fortfarande osäker. Lucas kan göra bra saker, men när PSG värvade honom så skulle han vara mer än såhär.
Till och med de utlånade talangerna, de som skulle komma tillbaka för att fylla ut trupplatser i höst, går svagt. Aréola har varit godkänd, men inte mer, i SC Bastia. Ongenda får inte ens spela i samma klubb. Sabaly var en stor överraskning förra säsongen, men är nu bänkad i Thonon Gaillard.
UEFA har gett tillåtelse för PSG att spendera €60 miljoner i sommar, det är exkluderat summorna för spelarförsäljningar.. En del av pengarna bör gå åt till att göra lånet med Aurier till en permanent affär, för runt €10-12 miljoner. Efter det? Nasser Al-Khelaïfi tänker Pogba/Di María-liknande spår. Muskelspännarvärvningar. Blanc tänker med på sådana som de Bruyne. Farttillskott.
Efter tre säsonger av konstant utveckling kom PSG emot ett hinder i säsong fyra. Säsongen har varit en uppspänt långfinger mot PSG-ledningen. Det bör också innebära att PSG genomför sin första omrenovering i sommar. En, två, tre, fyra. Hur många av de stora spelarna lämnar?
@jonas_hansson