Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Jean-Marc Guillous tysta akademirevolution i Asien och Afrika

Guillou-Wenger

Jules Rimet var med för att skapa FIFA och VM. UEFA grundades av fotbollsförbunden från Frankrike, Belgien, och Italien. EM var en idé som kom från Henri Delaunay. Ballon d’Or har blivit det finaste individuella priset för fotbollsspelare.

Till detta kan man också lägga till vad Frankrikes akademiidéer på 80- och 90-talet innebar för påverkan på västvärldens ungdomsfotboll, och sedan har vi ju Wengers förändring av den engelska fotbollen. Fransmännen har gjort mer nytta för den globala fotbollen än för deras egna, vilket man kan göra en lång analys av på bara den punkten, men det finns en person som fortfarande försöker göra tysta revolutioner.

Jean-Marc Guillous fotbollskarriär som sin generations finaste tekniker perifierades av att Michel Platini kom fram en halv generation senare. Guillou fick dock ett 20-tal landskamper och utmärkelsen som århundradets spelare i Angers. På tränarsidan gjorde han en del försök, där det viktigaste uppdraget var under sina två år i Cannes. Arsène Wenger anställdes som assisterande tränare, hans första officiella tränaruppdrag, och strax därefter värvades Youssouf Fofana från ivorianska ASEC.

Guillou var i Cannes till 1985, sedan blev det bara några småjobb på något år här och var. När han var ledig så tänkte han på Fofana. Han hade fungerat så bra, det hade varit så enkelt. Det borde ha kunnat gå att utnyttja Afrika mer.

1993 startade Guillou en akademi ihop med ASEC Mimosas. Den första ekonomiska bidragsgivaren till projektet: AS Monaco, vars huvudtränare var Arsène Wenger. Elfenbenskusten var ett vettigt land att starta i: i ett land med 12 miljoner invånare där det inte fanns någon väl fungerande akademi som konkurrent. Dessutom var lagarna tacksamma för att ha en akademi där spelare så unga som 10 år skulle få vara inskrivna.

– Jag har alltid trott att man tar in barnen för sent. Länge hörde jag konceptet att inte ha spelare i akademierna innan de är 15 år. En stor paradox där är att det också antas att det är mellan 10 till 15 års ålder som unga människor lär sig mest och bäst.

I slutet på 90-talet kom det in nya investerare som la in €7-8 miljoner. Kostnaderna skulle innebära en säkrad framför för minst två generationer spelare. Efter spelarförsäljningarna fick investerarna tillbaka runt €17-18 miljoner, mer än 200% av det som de investerade.

ASEC-spelarna inkluderar Kolo Touré, Yaya Touré, Gervinho, Salomon Kalou, Bonaventure Kalou, Bakari Koné, Didier Ya Konan, Emmanuel Eboue, Romaric, Copa, Didier Zokora, Arthur Boka, Aruna Dindane, och Siaka Tiéné. I mitten av 00-talet fanns det ivorianska A-landslagstrupper som till 70% bestod av spelare fostrade i ASEC.

För att hitta ett mellansteg och ett fönster mot Europa så hoppade Guillou på att köpa belgiska Beveren. Den belgiska lagstiftning är tacksam både för icke-EU-spelare och minimilöner, men det var också så att David Dein – Wengers dåvarande boss – hade använt sitt kontaktnät för att hitta ett Beveren med usel ekonomi. Det var ändå anmärkningsvärt att det blev just Beveren: i valet innan hade 25% av stadens röster gått till det rasistiska partier Vlaams Blok.

Det fungerade ändå, som exempelvis i hur deras startelva såg ut i cupfinalen 2004.

beveren cupfinal

Guillous principer? Den mest rubrikvänliga är den att spelarna inte får ha skor på sig på träningarna från 10-14 års ålder. Det här gäller inte bara för de afrikanska akademierna: spelare som belgarna Jason Denayer (Man City) och Theo Bongonda (Celta Vigo) växte upp med liknande träning.

– Våra ungdomar spelar barfota eftersom vi tror att det är det bästa sättet för dem att förstå bollen. Om folk säger att det kvalificerar oss för att vara atypiska, då är jag inte rädd för att säga att något atypiskt inte behöver vara något som inte är rätt. Titta på fotbollshistorien, titta på de bästa spelarna från Afrika och Sydamerika: där spelar de fotboll i sanden. Innan vi sätter spelarna i hård utbildning och i bojor så ger den vilda fotbollen i sin råhet mycket större möjligheter för att utvecklas och växa tekniskt. Streetfotbollen finns ju inte i Europa längre.

– Kolla här: alla skotillverkare säger att de har stora problem att hitta de lättaste skorna. Det verkar som att de aldrig kommer att bli bättre än oss som spelar barfota.

Fördelarna med att spela utan skor, förutom en bättre bollkänsla, är ekonomiska skäl likväl som Guillou argumenterar för att hans lag knappt har några skador. Att spela barfota bygger bättre muskler, menar han.

Och synen på hur fotboll ska spelas?

– Fotboll är primärt ett nöje. Vi måste lämna utrymme för intelligens, teknik, och kreativitet.

Eller som hans brorson och närmaste man Olivier Guillou uttrycker det:

– Alla har sin filosofi, men vi är inte här för att förbereda dem för löpning i Olympiska spelen.

När man börjar spela fotboll i en Guillou-akademi så gör man det elva mot elva. Elva utespelare mot elva utespelare. Inga målvakter, inga skor. För att inte släppa in mål så måste han försvara högt upp i planen, som en enhet. Det är också därför som Guillou inte väljer samma väg som många afrikanska akademier. Andra afrikanska akademier väljer de fysiskt mest välutvecklade spelarna, Guillou tänker tvärtom. Smarthet, rörlighet, och teknik premieras.

Det får också en annan effekt: han vill undvika spelare med åldersfusk, och väger därför spelarna. Väger man för mycket finns det en risk att man har ljugit om sin ålder, och då är det klart svårare att komma in i akademin. Bakari Koné, 165 centimeter, hade aldrig kommit fram i en nigeriansk akademi.

OMvictoire

En annan vanlig sak som många inom ungdomsfotbollen gör på slentriansätt är att låta spelarna som är av ungefär samma ålder spela ihop. I Guillous akademier spelar man tillsammans med dem som har ungefär samma kroppsstorlek.

Till detta har akademierna lagt fram planer på hur de vill att spelarna ska utvecklas i skolan och som lärare.

– Vi ger dem en verklig social och mänsklig förbättring. Vi har förändrat livet för spelarna. Ett eller två år in, när man kollar på de första bilderna, så ser man att deras ögon inte är likadana. Barnens ögon är inte längre permanent nedslagna, utan de har fått nya värden i livet, en vilja, en värdighet, och nya perspektiv.

Du kan inte ljuga, du kan inte sköta dig fel, du kan inte misslyckas med skolan. Det prioriteras högre än fotbollen. ASEC:s motto är “Du kommer att bli stor, om du förstår hur det är att fortsätta att vara liten”. En dag kom Kolo Touré till Guillou.

– Kolo kom till mig efter att han hade klarat ett prov, och sa att han inte ville fortsätta i skolan utan bara spela fotboll. Jag sa “Kolo? Kan du verkligen göra en fotbollskarriär? Du vet hur svårt det är?”. Jag tvivlade inte på hans kvalitéer, men jag sa till honom att han har valt en väg där det är väldigt svårt att lyckas. Om han hade misslyckats, vad skulle han då ha gjort med livet?

Kolo Touré stannade i skolan:

– Guillou är vår pappa, vår själsliga pappa. Utan han och hans utopiska idéer för Afrika så hade vi aldrig fått den här chansen. Han fixade allt. Det visar att det finns talang i Afrika, men vi behöver seriösa personer som Guillou.

En annan akademiprodukt:

– Vi fick tillbringa mer tid med våra föräldrar. Allt handlade inte om fotboll. Guillou lärde oss att vara män.

På tre examinerade kullar i ASEC så kunde 38 av 40 spelare leva på fotbollen. För några år sedan sa Guillou att han hade fixat 140 spelare till europeiska kontrakt. Den siffran är klart högre idag, då han har hittat nya projekt. 2006 såldes Beveren, och för pengarna skapades en akademi i Mali. Det följdes upp av akademier i Algeriet, Egypten, Ghana, Vietnam, Belgien, och Marocko.

Guillou köpte även 15% av Paris FC, med målet att nå Ligue 1 tack vare unga afrikanska spelare, men det projektet föll snabbt isär när den forna franska förbundskaptenen Jacques Santini kom in i PFC. Istället jobbar man nu mycket med Lierse, som köptes av ett egyptiskt bolag och som i dagsläget har ett tiotal spelare från akademierna i Egypten, Belgien, Algeriet, och Mali i A-truppen. Kollar man dessutom på JMG:s hemsida står nio spelare från Ghana uppskrivna att tillhöra Lierse.

Därmed inte sagt att allt fungerar väl. Lierse slutade sist i belgiska ligan den här säsongen, och kollar man efter nätverk så verkar Guillou-akademierna jobba nära med ASPIRE – en akademisamling från Qatar. Den akademisamlingen sägs fixa in primärt afrikanska unga spelare till Qatar, få dem att skaffa ett nytt pass, och sedan representera Qatar på A-landslagsnivå.

Det har dessutom funnits många diffusa delar kring ägandet av akademierna och spelare som Guillou sköter om. 2006 undersöktes Arsenal och Wenger av polisen, men övertygade dem om att Arsenal endast hade gett Beveren och Guillou räntefria lån. Det var dock problematiskt att Wenger hade gjort investeringar i ASEC och Beveren, och att han senare värvade in Eboue, Kolo Touré, och Gervinho till Arsenal.

Den stora spelaren missades dock: Yaya Touré.

yaya_toure_arsenal
Yaya Touré under en försäsongsmatch mot Barnet.

– I England måste man ha spelat 75% av landskamperna för A-landslaget, men Yaya hade inte gjort det. Vi bestämde oss för att vänta med ansökan om arbetstillstånd och när vi var nära att ansöka, så flyttade han till Ukraina och då tappade vi alla chanser till en affär.

Wenger har inte haft stor nytta av Guillou de senaste åren. Några provspelare från Vietnam, Algeriet, och Thailand är allt.

Men kanske det här ändå är den nya trenden i fotbollsvärlden: näten av akademier. Guillou har varit i ett tiotal länder. Qatars ASPIRE något liknande. Storklubbarna öppnar egna akademier överallt, så sent som för en månad sedan fick PSG en akademi i Miami att lägga till listan som redan innehöll New York, Marocko, Brasilien, Indien, och Qatar. Dessutom ser vi stora företag som Red Bull och Coca-Cola bli allt mer involverade i ungdomsfotbollen.

Guillou var inte bara en pionjär för akademifotboll i Afrika och Asien. Han verkar också ha varit en pionjär för ett nytt sätt att jobba med akademier i ett nät. Som han själv säger: problemet är inte brist på pengar. Problemet är brist på kunskap. Guillou sprider kunskap till ungefär tio länder. Snart lär vi få se resultaten från Mali, Algeriet, Ghana, Belgien, Vietnam, och Egypten.

GUILLOUS ÖVRIGA AKADEMIER

MADAGASKAR (1999)

Kom på inrådan från politiker i landet. Grundade en klubb som blev framgångsrik och tog titlar på seniornivå. Av den första kullen var det 10 000 provspelare, varav 9 togs in i akademin. Sägs ha skapat 15-20 A-landslagsspelare för Madagaskar, men har inte fyllt den stora succén och det är oklart hur stort intresse Guillou numera har av akademin.

THAILAND (2004)

På JMG:s hemsida står det att akademin öppnade tack vare sponsorpengar från Arsène Wenger, i utbyte mot att Arsenal skulle ha högsta prioritet på de bästa spelarna i akademin, och Arsenal tog också provspelare därifrån. Skapade flera A-landslagsspelare till Muangthong United (ligamästare 2009, 2010, 2012), som haft både Robbie Fowler och Watfords Slaviša Jokanović som huvudtränare. Dessvärre mest känt för att akademin tog in minst sju stycken afrikaner som inte ens var tonåringar.

MALI (2006)

Beskrevs som “det nya Elfenbenskusten” för JMG-firman. Malis fotbollsförbund bad Guillou komma dit, och får väl ses som ett relativt godkänt projekt. Adama Traoré (Lille OSC) har gjort sina saker i Ligue 1 den här säsongen, och sedan kommer även Moussa Doumbia (Rostov) härifrån, men det är inget nytt ASEC än så länge. Ändå hypat och väl omtyckt av Guillou: det har skapats ett samarbete med Réal de Bamako, och minst ett tiotal spelare har gjort ungdomslandskamper för Mali. Guillou ska ha sagt att Mali “kommer bli ett av Afrikas bästa landslag”.

ALGERIET (2007)

Öppnades även den ihop med Arsenal. Har spelat jämna matcher mot Villarreal och Barcelona, och den senaste provsspelssiffran som finns (2010) visade att 50 000 algerier ställde upp. Jobbar ihop med klubben Paradou AC.

EGYPTEN (2007)

2007 börjar Guillou jobba med en Wadi Degla, en affärsgrupp från Egypten. Wadi Degla äger en fotbollsklubb i Egypten med samma namn, och gruppen äger också belgiska Lierse. Däremot har landets politiska situation försvårat projektet.

GHANA (2007)

Startades i samband med Wadi Degla-satsningen. På JMG:s hemsida står nio spelare från Ghana (och fem från Egypten) uppskrivna i Lierses trupp.

VIETNAM (2007)

Ytterligare en akademi som har nära band till Wenger: akademin har haft provspelare i Arsenal, och Arsenal mötte också Vietnams landslag 2013. Det verkar gå rätt bra: kontraktet är förlängt till 2021, och 13 av 26 spelare i Vietnams asiatiska U20-mästerskapstrupp 2014 kom från akademin.

BELGIEN (2007)

Jobbar nära med Lierse, men har tappat sina två stora talanger: Jason Denayer (Man City) och Theo Bongonda (Celta Vigo) är båda hypade. Akademin har som mål att 90% av deras spelare ska leva på fotbollen 2018.

MAROCKO (2011)

År 2011 blev Guillou övertygad av en marockansk agent, stationerad i Arabländerna, att öppna upp en akademi även i Marocko. Oklart hur det fungerar, men de första rapporterna talade om 20 000 – 30 000 provspelare.

@jonas_hansson

Publicerad 2015-06-04 kl 17:30
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons