Ángel Di María till PSG. Det händer igen

Mino Raiola börjar bli ett sunkigare val. Tre av hans fyra PSG-spelare (Maxwell, van der Wiel, och Maxwells bästa kompis Ibrahimović – den fjärde är Matuidi) har endast ett år kvar på kontraktet, samtidigt som Maxwells bästa kompis Ibrahimović pratar om att Raiola bestämmer all framtid. Borta är också tiden när andra av Raiolas klienter (Pogba, Abate, Balotelli, Mkhitaryan) ryktas in som PSG-förändringar.

Istället hör vi förhandlingar med Ángel Di María, William Carvalho, och sportchef Luis Campos. Jorge Mendes-pojkar.

PSG har länge försökt uppnå en relationsuppgradering med Mendes, utan att vara för klängig. Han är bland annat Thiago Silvas agent, men framför allt var det många kaka-till-kaffet-stunder under 2013. PSG ville inte ha kvar Ancelotti, utan pratade med en nobbande José Mourinho.

PSG:s våtdrömsscenario var Cristiano Ronaldo. Ronny-baby gick på stornamnstraditionen och ignorerade PSG, och hamnade då i samma fack som Mourinho, Wenger, Guardiola, Messi..

PSG pratade också med Jorge Mendes om en tredje person sommaren 2013: Ángel Di María. Det blev inget då, utan PSG fastnade på Cavani, men ett år senare var det nya förhandlingar. Priset på €25 miljoner för sommaren 2013 hade gått upp med ungefär €50 miljoner, men PSG skulle bara ha Di María, som var till salu då han inte passade in i Real Madrids Hollygoodalgoritm.

Tyvärr är idioti svårbotat. PSG hade ignorerat UEFA:s bestraffningar för Financial Fair Play med en “vi är större än UEFA”-harang. De skickade iväg €50 miljoner för David Luiz, vilket var varenda euro de fick spendera för UEFA. När PSG väl hade släppt sin tolvåringsattityd, accepterat bestraffningen, och börjat agera förhållandevis rationellt så försökte de lösa Di María med ett förslag på lån, men det gick inte. I pressen skrevs det att Di María hade prioriterat PSG, och han själv pratade om det i november 2014.

– PSG hade problem med pengar och de kunde inte köpa spelare. Det är huvudanledningen till att jag inte gick dit.

Nasser Al-Khelaïfi, personen med en tolvåring i sig (inte bokstavligt menat):

– Utan bestraffningarna hade vi kunnat föreställa oss att Di María skulle ha varit i PSG den här säsongen.

[SKRIKER INTERNT]

I slutet av augusti erkände Nasser att Di María inte gick att få, och argentinaren presenterades ihop med Manchester United fem dagar senare. Di María pratade redan i november om att det kunde finnas en framtid i PSG, och när hans hus blev rånat i februari erkände van Gaal om att han orolig över Di María. I mars började ryktena komma: Manchester United skulle sälja en allt olyckligare och allt mer svårspelad Di María och köpa Memphis Depay.

Barcelona och Bayern München fanns också med, men det gick rykten om att det fanns en anti-Barcelona-klausul i övergången till Manchester United, som hade gjort att Real Madrid hade fått €50 miljoner för en sådan övergång. Bayern München tyckte bara att allt var för dyrt. Dessutom skrevs det om att vår vän Jorge Mendes hade lovat PSG sommaren 2014 att de hade första option den dagen Di María ville lämna Manchester United.

PSG har pratat om en ny ytter i 18 månaders tid. Prioriteringarna Cristiano Ronaldo och Lionel Messi gick inte. Laurent Blanc har älskat namn som Marco Reus och Kevin De Bruyne. Någonstans runt där hade ledningen redan enats om Di María, där nu allt pekar på att han blir PSG-spelare snart.

Bland annat för att skicka in Cavani i den centrala anfallspositionen som han har blivit lovad av Nasser. Framtiden för Maxwells bästa kompis Ibrahimović?

Oh well. Qatar har pengar nog för att ta den där framtida CL-vinsten för att ge sitt land reklam och få ostbågefingersupportrarna att glömma bort allt det där sunkiga som Qatar har gjort. Jag förstår mig inte på dagens vuxna. Det är dock fint gjort av Qatar att ta ut sin hamster ur mikron genom att jobba för att få bort all rasism, sexism, och fusk, genom att avveckla slaveriet, ge åtminstone grundläggande rättigheter till kvinnor och HBTQ-personer, och går mot att bli renare och skippa mutor.

@jonas_hansson