Den galna 150-timmarsresan för Marcelo Bielsa och Olympique de Marseille

På 24 timmar gick Marcelo Bielsa från att leta information om framtida nyförvärv (Jonathan De Guzman) till att sitta på ett flyg till Argentina med enkelbiljett. Varför?

Det var en gång…

Bielsa kom förra sommaren, och redan efter några presskonferenser började han sina utläggningar om att han kunde lämna om ett år. “Haha, galningen! Vad go han är”. Under sommaren värvades Abdelaziz “Grym i Getafe” Barrada, Michy Batshuayi från det belgiska talangmomentumet, FM-kärleken Dória och OM-kärleken Romain Alessandrini. Valbuena var borta, men den generella åsikten var att klubben hade genomfört ett högklassigt transferarbete.

På första presskonferensen efter att transferfönstret stängt attackerade Bielsa klubbledningen för de usla värvningarna, som var spelare som han inte alls ville ha.

Samtliga fyra värvningar blev bänkade, Dória fick inte ens spela en enda minut, och president Labrune och Bielsa behövde tid för att läka relationen. Det underlättades av en stark höstsäsong, men verkade inte försvagas av en usel vårsäsong.

Missad Champions League, transferbråket, Dória-behandlingen, tabelldroppandet till fjärde plats, och fem insläppta mål i en hemmamatch mot Lorient var tunga saker som hade fått många tränare sparkade. Bielsas extrema man-man-markeringsfotboll, snarare än en stark lagspelspress, användes även i toppmatcherna. Det blev mer underhållande än framgångsrikt, och är möjligen det som gör Bielsa till galen och begränsad snarare än en absolut topptränare.

Trots det hade Labrune och Bielsa hittat ett samarbete med varandra. Av de spelarna som Bielsa ville ha sommaren 2014 så värvades tre stycken in under 2015: Lucas Ocampos, Karim Rekik, och Javier Manquillo. Dessutom godkände Bielsa värvningarna av Abou Diaby, Lassana Diarra, Yohann Pele, Bouna Sarr, och Georges-Kévin Nkoudou. Bielsa tog en presskonferens för att förklara hur nöjd han hade varit med transfermarknaden under sommaren.

Den transferhyllande presskonferensen genomförde han i torsdags. En dag efter att han hade bestämt sig för att avgå.

Det redan historiska mötet onsdagen den 5:e augusti 2015. Marcelo Bielsas kontrakt hade gått ut den 30:e juni, men han hade stannat kvar för att se hur transferagerandet skulle bli, och därefter förlänga om han var nöjd. Visst, han hade bjudit ut sina tjänster till West Ham för att träna grabbar som Kevin Nolan och James Collins till att köra Bielsaboll. Visst, han var inte med under den första träningsveckorna på försäsongen. Men kontraktet skulle skrivas på i onsdags.

På mötet fanns ägaren Margarita Louis-Dreyfus’ advokat. Problemet var att de inte var överens på några punkter. En ökad lön med 25% var spikad för båda, men Bielsa ville ha en bonus på €300 000 och sedan fanns det andra detaljer: smartphones, flygbiljetter till Argentina, tjänstebilar, kompensation till andra ledare. Den stora grejen var dock kontraktet. Bielsa ville ha två år. Det Olympique de Marseille erbjöd var 1+1 år, där det blev en automatisk förlängning om laget slutade fyra eller bättre i Ligue 1.

Den förändringen ska ha varit orsaken till att Bielsa bestämde sig för att avgå. Man kan argumentera för att det handlar om förtroende, att Bielsa ville bygga mer långsiktigt. Man kan också argumentera för att det endast handlar om pengar. Om Olympique de Marseille inte slutar topp-4 säsongen 2015/2016 så hade Bielsa fått sparken, men då fått lämna med en kompensation på nära €5 miljoner.

Bielsa tog beslutet, men bestämde sig för att inte säga något innan premiären mot SM Caen. Han ljög i några dagars tid, pratade om det positiva med klubben och hur nära det var med förlängning. De 60 000 på Vélodromen hade ingen aning om att det skulle bli jobbigare än en 0-1-förlust mot SM Caen.

Efter slutsignalen struntade han i omklädningsrummet, utan gick direkt till presskonferensen. Han pratade om hur laget skulle träna avslut under veckan, och i nästa andetag nämnde han att han skulle avgå som huvudtränare. Allt var på hans villkor. Labrune hade fått ett brev, men ingen kunde stå och säga emot det han sa. Han gav en lång presskonferens och försvann. Han fick bästa möjlighet att sätta en punkt på hur konflikten skulle uppfattas.

Spelarna fick reda på beskedet via sociala medier, Batshuayi lämnade gråtandes, den chockade duon Steve Mandanda och Alessandrini fick ansvaret att ge några snabba svar till medierna. Bielsa träffade inte spelarna under lördagskvällen.

Han kom till träningsanläggningen på söndagsmorgonen och spenderade tio minuter med spelarna. På söndagskvällen satt han på ett plan till Argentina.

Presidentlegendaren Bernard Tapie pratade om vilket fiasko som Bielsas år hade varit. Guy Roux kallade honom för en drummel. Lokaljournalisten Christian Cataldo sa att Bielsa hade somoderat spelarna och supportrarna. Loulou Nicollin pratade om att det inte var en förlust för Ligue 1 att tappa en… vi kan snällt kalla det han sa för “idiot”. En person nära Labrune fyllde på:

– Labrune har jobbat röven av sig i två månader för att få ihop laget Bielsa ville ha, han slogs för en förlängning, och nu gör Bielsa det här mot honom? Utan att ens prata med honom! Han manipulerar folk. Hade han gjort det här mot mig så hade jag tagit fram en yxa.

För att vara en så bedrövligt skött förening på ledningsnivå så har förvånansvärt stor del av kritiken endast hamnat mot Bielsa, snarare än någon annan. Visst kan man tycka att Labrune borde ha varit med på onsdagsmötet? Visst kan man tycka att ledningen skulle ha krävt att fixa kontraktet tidigare? Hur kan klubben tappa André-Pierre Gignac och André Ayew gratis den här sommaren, och riskera samma sak med Mandanda och Nicolas Nkoulou nästa sommar?

Man kan gilla konspirationsteorier, det är bra om de inte är för paranoida. En av teorierna är att Louis-Dreyfus och Labrune inte ville ha kvar Bielsa, men höll kvar honom för att få in spelarna de ville ha. Nu lägger de dessutom över skulden och kaoset på Bielsa i jakten på att fixa en ny stor tränare. För att se bättre ut än vad de är. Journalisten Roman Iucht, som skriver en bok om Bielsa, menar att Bielsa älskar att vara en Don Quijote och slå ur underläge. Ge honom bara spelarna han vill ha så ignorerar han det ekonomiska. Han behöver bara förtroendet.

Den här veckan har varit historiskt tung även med Olympique de Marseille-måtten. Mathieu Valbuena fick sitt tröjnummer pensionerat förra året när han lämnade för Dynamo Moskva. Ett år senare skriver han på för Lyon. Samtidigt har Nicolas Nkoulou bara ett år kvar på kontraktet. RMC skriver att han idag tar på sig en förrädarkostym och kräver en flytt i sommar till… Lyon.

Bielsas ersättare? Franck Passi leder laget i minst tre matcher, för Olympique de Marseille lär vänta till landslagsuppehållet innan ett beslut är taget och ett kontrakt påskrivet.

Profilen de vill ha är en utländsk tränare med erfarenhet, karisma, och en offensiv fotboll som ska fungera ihop med den nuvarande truppen. Fyra huvudnamn har redan perifierats: Jürgen Klopp väntar på Bayern München, Eric Gerets har fått en hjärnblödning, Cesare Prandelli var pessimistisk vid första kontakten, och Fabio Capello har för höga lönekrav.

Michael Laudrup anmälde intresse, men fick ett “kanske”. Marcelo Gallardo (River) och Vincenzo Montella var huvudattraktionerna i en listkarusell ihop med Paco Jémez (Rayo), Míchel, Walter Mazzarri, Zinedine Zidane (Real Madrid Castilla), Guus Hiddink, och Marcello Lippi. De flesta av de namnen nämns mest för att de antingen saknar klubb eller är enkla att koppla ihop med klubben. Några korttidsalternativ finns i Frankrike om de skulle vara masochistiska nog: Frédéric Antonetti, Alain Casanova, René Girard, Raymond Domenech, Pascal Dupraz. Släng in José Anigo där på listan och klubben kan implodera av kaos.

Det senaste från La Provence är att favoriterna är Chiles Jorge Sampaoli och arbetslösa Luciano Spalletti. Olympique de Marseille ska ha sagt att budgeten för den nya tränaren är €7 miljoner, inkluderat en årslön till tränaren och hans eventuella ledarstab. Pengarna räcker eventuellt till någon billig backvärvning. Spalletti som en erfaren tränare som klarar av att anpassa sig efter omständigheterna? Sampaoli en chansning som är Bielsas största fan, men också är mer pragmatisk. Situationen är dock för nya, och namnen för många, för att vi ska kunna veta något.

För Bielsa? Han sägs ha nobbat Mexikos bud. Återstår att se var han drar sin packning härnäst.

@jonas_hansson