Låt engelska klubbar få ösa hundratals miljoner på engelsmän

I veckan pratade Devante Cole, son till Andy Cole, ut i en intervju och menade att han skulle ha bytt Manchester City till Southampton när han var 16 år, då han trodde att City ändå aldrig hade brytt sig om honom.

Att säga att klubbar som Manchester City och Chelsea ignorerar engelska talanger, eller att de bara använder dem för att tjäna pengar, är fel. Tillsammans har de två klubbarna spenderat över £400 miljoner på talangfotboll under de senaste tio åren, exkluderat köp av utländska talanger som inte går in i akademierna. Det som de har fått tillbaka i övergångssummor för försäljningar är inte ens lite nära summorna som de har betalat för möjligheterna att få fram egna talanger. Det har bara varit en stor ekonomisk förlust.

Detta trots att Chelsea har fyra vinster och ytterligare en finalplats i de sex senaste FA Youth Cup-finalerna, och vann UEFA Youth League i våras med en målskillnad i turneringen på 36-6.

Chelsea och Manchester City har försökt att komma in i Barcelona/Bayern München-modellen: få fram en bas med egna talanger, och sedan storvärva efter det. Problemet är att det är klart enklare att lyfta in de unga spelarna när det går sämre. Barcelona och Bayern München introducerade flera av sina stora egna spelare när de hade svåra(re) år. Hur många nya får förtroendet med startplatser där idag? Till och med en klubb som Arsenal har haft flera år utan att någon ny har lyfts upp. Det är egentligen bara Héctor Bellerín som har kommit in de senaste åren, och till början var det endast för Debuchys skador.

Idag skriver Daily Mail om att Arsenal har haft stora problem på sin akademisida de senaste åren, och att de ska ta ett stort möte om det efter säsongen. Wenger sa att hans fyra akademispelare inte var redo för Arsenals A-lag efter 0-3 mot Sheffield Wednesday. Jag kommer själv ihåg när jag var för sju år sedan var på Emirates och såg Arsenal vinna mot Premier League-laget Wigan med 3-0, då med följande lag (ålder inom parentes):

Simpson (19) – Vela (19)
Merida (18) – Randall (19) – Ramsey (17) – Wilshere (16)
Gibbs (19) – Djourou (21) – Song (21) – G.Hoyte (18)
Fabianski (23)

Sedan blev Arsenal rikare och bättre, och hade svårare att utveckla och lyfta fram.

Engelsk talangfotboll kommer dock inte heller att lösas bara för att talangerna håller sig i de sämre klubbarna. Zeli Ismail beskrevs för sju år sedan som spelaren som kommer vara först i världen med att kosta £100 miljoner. Han tillhör fortfarande Wolves, men är 22 år och utlånad till Burton där han växlar mellan att vara skadad och spela med reserverna. Lee Holmes var en startspelare i Derby som 16-åring, och då gjorde Chelsea allt för att få loss honom. Han stannade, och är idag 28 år och i Exeter.

Jag börjar dock mer tänka på andra modeller. Gräsrotsfotbollen i England måste få mer pengar, det är givet, men jag ser också hellre att lagen strax under toppen blir ännu bättre. De har bättre möjligheter att hitta vägar för spelarna från juniorfotboll till seniorfotboll. Speltid, förtroende, och en långsiktig plan behövs, och toppklubbarna har inte de möjligheterna. Se bara på hur stora krisrubriker det blir när ett topplag tappar poäng i några få matcher.

Jag ser därför en framtid där jag inte har några problem med att Luke Shaw kostar £30 miljoner. Låt de andra sköta talangutvecklingen. Det finns så mycket pengar i engelsk fotboll och konkurrensen är så hård att det är dyrt både att utveckla talang och köpa talang. Det går inte att sätta i relation till kostnader i andra länder.

Vad hade hänt om Manchester City och Chelsea inte hade spenderat de där höga summorna på spelare? De hade varit några hundra miljoner pund rikare, talangerna hade hamnat i klubbar med vettiga framtidsplaner för dem, och sedan hade toppklubbarna istället kunnat köpa de talangerna som har utvecklats till att vara tillräckligt bra för dem. Istället blir det så att de stora klubbarna binder upp unga talanger på dyra kontrakt och utan någon faktisk framtidstanke mer än “det kanske kan bli något”.

Arsenals egna akademi har inte gått lika bra som tidigare, men då har Wenger istället värvat Chambers, Oxlade-Chamberlain, och Welbeck. Jag vet faktiskt inte om det hade varit markant billigare för Arsenal att utveckla dem själva.

Sedan finns det en sak som man alltid måste komma ihåg: bortsett från VM-guldet 1966 har engelska landslaget aldrig presterat bättre än vad de gör nu. Premier League har höjt standarden på det engelska landslaget, även om standarden på landslaget och pengarna i ligan är stora.

@jonas_hansson