Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Gästblogg - Utländska ägare

Hej!

Mitt namn är Adam Andersson och här på Fotbollskanalen går jag under namnet Adam_777 (777= anti 666). Jag går tredje året på gymnasiet och läser Samhäll – Ekonomi. Mitt stora intresse är förstås fotboll, har dock inte spelat i ett lag på 10 år. Laget i mitt hjärta är Chelsea F.C., det har det varit sedan datorspelet FIFA 2002 kom ut. Jag sympaterar även lite med Real Madrid och Djurgården, men det är inte så mycket. Nåja, nog om mig…

Jag har fått äran att skriva ett gästinlägg på denna kvalitétsblogg, men jag är varken någon van skribent eller djupgående analytiker. Ha gärna överseende med det. Min gästblogg ska handla om hur utländska ägare har påverkat Premier League-klubbar, främst Chelsea, Arsenal, Fulham och West Ham eftersom jag har skrivit ett skolarbete om fotbollen i London. Men självklart kommer jag nämna andra klubbar också.

Utländska ägare bland engelska fotbollsklubbar är ingen ovanlig företeelse. I Premier League har 11 av 20 klubbar en utländsk investerare, medans det i The Championship är det ”endast” åtta av 22 klubbar. Vilket troligtvis beror på att intresset är mycket större för Premier League än för andradivisionen The Championship vilket kan leda till mer pengar tillbaka för ägarna.

Om man kollar på de lag som denna säsong representerar England i Champions League och Europa League, det vill säga topp-sju i tabellen föregående säsong, så ser man ett klart samband. Sex av sju lag har minst en utländsk ägare, det var bara Tottenham som ägdes av en britt, de ägs av ENIC Group där Joseph Lewis står som ägare, i deras sportsektor är det dock David Levy som står högst. Tottenham var för övrigt den första fotbollsklubb i världen som börsnoterades.

…………………………………………………

CHELSEA FC

Först ut att skriva om blir Chelsea, som år 2003 såldes av Ken Bates till den ryske miljardären och oljemagnaten Roman Abramovich för 140 miljoner pund, vilket då blev den dyraste affären inom engelsk fotboll. Värt att nämna är att Ken Bates 21 år tidigare köpte klubben för en pund, troligtvis det billigaste klubbköpet någonsin, dock var Chelsea då rejält skuldtyngda.

Abramovich hade ett klart mål; att göra Chelsea, som då hade etablerat sig på övre halvan av tabellen, till Englands bästa fotbollslag. Under hans första säsong kom Chelsea tvåa i ligan, ett imponerande resultat men Abramovich var inte nöjd med att vara näst bäst i landet och tillsatte demontränaren José Mourinho som manager.

Mourinho hade fört Porto till enorma framgångar med bland annat seger i UEFA-cupen (2003), Champions League (2004) och två ligatitlar. Framgångarna lät inte vänta på sig i Chelsea heller, redan under första säsongen vann han storstilat både Premier League och Ligacupen. Titlarna fortsatte komma på rullande band och Mourinho hann med att vinna ligan och Ligacupen ännu en gång och han vann dessutom FA-cupen innan han fick sparken för att Roman inte tyckte att Chelsea spelade tillräckligt attraktiv fotboll.

En av anledningarna till Chelseas snabba framgångar, som många fans till andra lag gärna påpekar, är Abramovich skjutit till stora summor pengar till Chelseas transferbudget. Innan Abramovichs tid så spenderade klubben runt 15 miljoner pund per säsong. Men under första säsongen lade Chelsea stora pengar på att köpa bl.a. Damien Duff, Juan Sebastián Verón, Hernán Crespo, Adrian Mutu, Claude Makélélé och Scott Parker. Totalt köpte man spelare för 121 miljoner pund den första säsongen. Andra säsongen köptes spelare för 91 miljoner pund och det var säsongen som Chelsea vann ligan för första gången sedan 1955.

Den tredje säsongen såg spelarköp för 54 miljoner pund till att Chelsea vann ligan för andra säsongen på raken. Säsongen efter det minskades investeringarna på nya spelare till 46 miljoner pund. Säsongen 07-08 köptes spelare för 42 miljoner pund, för två år sedan drog man ner på transferutgifterna till 24 miljoner pund. Förra årets spelarköp landade på ungefär samma summa och då lyckades man vinna ligan för första gången sedan 2006 efter att Manchester United vunnit tre gånger i rad. Inför denna säsongen har Chelsea köpt nya spelare för 32 miljoner pund.

Chelsea har allt som allt spenderat 434 miljoner pund på nya spelare sedan Abramovichs ankomst, en väldigt stor siffra, men vill man vara i den absoluta världstoppen av fotbollen går det (oftast) inte att snåla med pengarna. Chelsea har ju faktiskt varit enormt framgångsrika sedan ryssen köpte klubben. Innan 2003 hade Chelsea vunnit 11 stora titlar på 98 år, efter det har Chelsea lagt till tio pokaler på sju år till prisskåpet. Kan dessutom nämnas att Chelsea blivit tvåa i ligan vid tre tillfällen och 2008 förlorade man snöpligt Champions League-finalen mot Manchester United på straffar.

…………………………………………………

ARSENAL FC

Ägandeskapet av Arsenal är lite annorlunda jämfört med andra engelska storklubbar då de ägs av ett moderbolag – Arsenal Holdings plc. Så med andra ord kan man köpa och sälja aktier i Arsenals moderbolag. 62 217 aktier á 10 250 pund har utfärdats, men kan inte köpas på någon offentlig börs, utan finns istället på PLUS, som är en specialistmarknad.

Stan Kroenke är den störste aktieägaren i Arsenal med 29.98 %, Red and White Securities Ltd äger 26.82 %, Daniel Fiszman äger 16.11 % och Nina Bracewell-Smith sitter på 15.9 % av aktierna. Resterande 11.19 procent ägs av små enskilda aktieägare, bl.a. Ian Wright och Liam Bradley som tillsammans har spelat över 450 matcher för Arsenal. Sen har Arsenal Supporters’ Trust, som försöker öka supportrarnas influens på klubben, tre aktier.

Så med andra ord så ägs Arsenal till nästan tre fjärdedelar av utländska investerare, i och med att Kroenke är amerikan, Bracewell-Smith är indiska och att Red and White Securities ägarskap delas av ryssen Alisher Usmanov och Farhad Moshiri från Iran. Samtliga dessa utländska ägare började investera i klubben 2007, så det är från då som jag ska undersöka hur Arsenal har påverkats av detta. Under första säsongen så köptes spelare för 31 miljoner pund, den andra säsongen halverade man spelarköpsutgifterna till 15.5 miljoner pund. Förra säsongen la man 10 miljoner pund på nya spelare och inför denna säsongen 14.5 miljoner pund.

Men Arsenal är, som jag som jag sagt tidigare, en annorlunda klubb. Det är faktiskt en av få klubbar som går med vinst, både totalt och på spelarköp, sedan 2007 har man tjänat drygt 10 miljoner pund på spelaraffärer. Det är ett signum för Arsenal, att köpa spelare billigt, utveckla dem och sen efter några år sälja dem dyrt. Men på grund av Arsenals och tränaren Arsene Wengers ovilja att spendera stora summor på ”färdiga” spelare så är deras framgångar hyfsat begränsade, åtminstone på senare år. Arsenal är förvisso ett stabilt ”Big Four”-lag, men de har inte vunnit en enda titel sedan man vann FA-Cupen 2005.

Så om Arsenal vill nå framgångar igen tror jag man måste ge upp sin filosofi om att framgångar inte ska köpas för pengar. För pengarna finns ju onekligen, nu är det bara upp till Arsenal. Vill man ha ytterst begränsade framgångar och snåla med pengarna, eller kan man tänka sig att satsa pengar på etablerade fotbollsspelare för att börja vinna igen?

…………………………………………………

FULHAM FC

När egyptiern Mohamed Al-Fayed köpte upp Fulham år 1997 låg de i League One, alltså tredjedivisionen. Hans mål var att föra upp Fulham till Premier League på fem år. Så det första han gjorde var att anställa två skarpa tränare i Kevin Keegan och Ray Wilkins. Han började också att pumpa in mängder av pengar i klubben, första säsongen köptes spelare för närmre 7.5 miljoner pund.

Då var det en ofantligt stor summa för Fulham som tidigare säsonger mest plockat in gratisspelare, så kallade free agents, och om man väl köpte spelare så kostade de oftast bara runt 50.000 pund. Inför andra säsongen investerades 3 miljoner pund i nya spelare. Bra spelarköp kombinerat med en bra tränare leder ofta till framgång och det dröjde bara två säsonger innan man var uppe i andradivisionen, de vann tredjedivisionen med rekordnoteringen 101 poäng av 138 möjliga.

Men Al-Fayed hade ju som mål se till att Fulham skulle spela i Premier League, så inför första säsongen i The Championship köptes nytt spelarmaterial för ytterligare 7.5 miljoner pund och man slutade i mitten av tabellen. Följande säsong förde nytillsatte tränaren Jean Tigana tillsammans med nya spelare för drygt 10 miljoner pund upp Fulham i finrummet, Premier League, för första gången sedan 1968. Sedan dess har Fayed skjutit till stora summor pengar för att Fulham ska vara med och kämpa om spel i Europa. Sedan 2001 har Fulham köpt spelare för 101.4 miljoner pund, vilket har bland annat har resulterat i förra säsongens succé i Europa League där man kom tvåa efter att ha förlorat finalen mot Atletico Madrid efter förlängning.

…………………………………………………

WEST HAM UNITED

2006 köpte islänningarna Eggert Magnússon och Björgólfur Guðmundsson upp West Ham United från Terry Brown. Redan inför första säsongen satsade de stora pengar och spelare för 34 miljoner pund köptes in, men man slutade bara på en 15:e plats i ligan. Så inför den andra säsongen la man ut ytterligare 16 miljoner pund på flera nya spelare, bland andra Fredrik Ljungberg. Under vintern sålde Magnússon sin andel för ynka fem cent per aktie till Guðmundsson. Den säsongen gjorde man en bra insats och slutade på en stabil tiondeplats.

Under säsongen 08/09 köptes nytt spelarmaterial för drygt 20 miljoner pund och på hösten 2008 fick Guðmundsson lämna över hela klubben till den isländska klubben Straumur som han hade stora skulder till, på grund av att han lånade stora summor pengar av dem när han skulle köpa West Ham. Klubben slutade på en fin nionde plats den säsongen. Inför förra säsongen investerades 10.5 miljoner pund på nya spelare. I januari sålde Straumur 50 % av klubben till David Gold och David Sullivan för drygt 50 miljoner pund och i maj sålde man ytterligare 10 % till dem.

Tyvärr för West Ham så var man den säsongen tillbaka i bottenträsket, men lyckades genom en 17:e plats rädda nytt kontrakt. Innan den nuvarande säsongen skulle dra igång sålde Straumur av 5 % av sina aktier till en grupp investerare, bland andra förre ägaren Terry Brown. Så nu äger Gold och Sullivan 30.6 % vardera, Straumur sitter på 35 % och 3.8% ägs av mindre aktieägare. West Ham har denna säsongen investerat 8 miljoner pund i fyra nya spelare, varav en var gratis.

Trots att hyfsat stora summor pengar har pumpats in har West Hams fans inte haft så mycket att glädjas över, det största som hänt dem på senare år är väl nionde- och tiondeplatsen i ligan, samt en kvartsfinalsplats i Ligacupen. En anledning till att West Ham har ”snålat” lite med spelarinköpen de senaste säsongerna är att Sullivan och Gold planerar att lägga ett bud på Olympic Stadium för att ha det som hemmaplan när Olympiska spelen, som ska hållas i London om två år, är över. Man ska då reducera antalet sittplatser från 80.000 till drygt 60.000.

Övriga Premier League-klubbar med utländskt ägandeskap är Manchester United, Liverpool, Manchester City, Aston Villa, Birmingham, Blackpool och Sunderland.

…………………………………………………

MANCHESTER UNITED

Glazer-familjen började 2003 att köpa aktier i Manchester United och sedan sommaren 2005 har de full makt över klubben. Uniteds transferutgifter har dock inte påverkats nämnvärt sedan Glazer tagit över makten, vilket inte har behövts då man har vunnit massivs med titlar sedan dess. Tre ligatitlar, Ligacupen tre gånger, Champions League en gång, Community Shield tre gånger och VM för klubblag en gång.

LIVERPOOL FC

George Gillett (The worst that Pool could get?) och Tom Hicks köpte upp anrika Liverpool FC under 2007. Bortsett från deras första säsong vid rodret, då nya spelare köptes för drygt 70 miljoner pund så är det ingen större skillnad på transferbudgeten och man ligger runt 30 miljoner pund per säsong, nu dom två senaste säsongerna har man faktiskt gått plus drygt 15 miljoner pund på spelaraffärer. Liverpool har dock inte vunnit någon titel sedan 2006 då man vann FA-cupen och Community Shield. Vi får se om New England Sports Ventures, som verkar bli Pools nya ägare, kan satsa lite för att få krisklubben på köl igen.

MANCHESTER CITY

Manchester City har sedan sommaren 2007 ägts av en utländsk investerare. Thaksin Shinawatra stod som ägare under säsongen 07/08 men sålde sedan klubben till Abu Dhabi United Group med Sheikh Mansour bin Zayed Al Nahyan i spetsen. Manchester Citys transferutgifter har ökat något enormt sedan dess. Under Shinawatras säsong köpte City nya spelare för drygt 46 miljoner pund, tidigare säsonger har man oftast knappt kommit upp i 10 miljoner pund.

Så 46 miljoner pund var en rejäl ökning, men det skulle visa sig vara en förhållandevis låg siffra om man jämför med hur det ser ut nu när Sheikh Mansour står som ägare. De tre senaste säsongerna har man köpt nytt spelarmaterial för över 125 miljoner pund per säsong. En siffra som inte ens Chelsea kom upp i när de spenderade som mest.

City har sedan 2007 gått från att vara ett oberäkneligt mitten-/bottenlag till att vara med och slåss om de fyra Champions League-platserna. Jag tror det bara är en tidsfråga tillls de vinner någon titel, om de kan lära sig vad kontinutet är det vill säga.

ASTON VILLA

Aston Villa ägs sedan 2006 av amerikanen Randy Lerner. Birminghamklubben har sedan dess köpt nya spelare för totalt 125 miljoner pund, det vill säga ett snitt om 25 miljoner pund per säsong. Innan Lerner kom till klubben varierade transferutgifterna mellan drygt 22 miljoner pund till 2 miljoner pund.

Aston Villa är ett gammalt anrikt fotbollslag med bland annat sju ligatitlar. Men har varit ett ojämnt lag med höga toppar och djupa dalar, ena säsongen är de uppe och slåss i toppen och nästa säsong i bottenträsket. Men sedan 2006 har man blivit ett mer stabilt lag på övre halvan av tabellen och de tre senaste säsongerna har Villa slutat sexa varje gång. Ett resultat som är mycket starkt i dagens tuffa konkurrens.

BIRMINGHAM CITY

I Juni 2007 köpte Hong-Kong baserade Carson Yeung drygt 30% Birmingham City FC. Han blev då klubbens största aktieägare och sedan förra året har han full kontroll och sitter som president i klubben. De två senaste säsongerna ser man en ökad aktivitet på transfermarknaden för Birmingham, inför förra säsongen värvade man spelare för 24 miljoner pund och denna säsongen 16.3 miljoner pund. Tidigare säsonger har man värvat spelare för mellan 5-15 miljoner pund. Efter förra säsongens succé då man som nykomling tog en imponerande nionde plats i ligan (bästa på 51 år) ser man ut att gå en ljus framtid till mötes. Det kommer kloke tränaren Alex McLeish se till.

SUNDERLAND AFC

I september 2008 köper amerikanen Ellis Short upp 30% av Sunderland AFC:s aktier, vilket gjorde honom till den störste ägaren i klubben. Sedan maj förra året står han som ensam ägare. Under Shorts tid i klubben har Sunderland köpt spelare för drygt 65 miljoner pund, deras transferrekord var dock säsongen innan Short började investera i klubben. Då spenderade The Black Cats 40 miljoner pund på nytt spelarmaterial för att som nykomlingar etablera sig i PL. Vilket de har lyckats bra med och denna säsong är deras fjärde raka i högstadivisionen.

BLACKPOOL FC

När Valeri Belokon från Lettland köpte 20% av Blackpools aktier låg laget i League One. Han hade som mål att klubben skulle spela i Premier League säsongen 2011/12. Detta var år 2006, man skulle alltså föra bottenlaget i League One till högstadivisionen på fem år.

Blackpool var då ett lag som knappt spenderade en pence på spelarövergångsavgifter. På sin höjd köpte man spelare för 50 000 pund, men oftast plockade man bara in free agents. Det var först året senare (2007), då Belokon utökade sina aktier till 50%, som pengarna började pumpas in. Då var man nykomlingar i The Championship efter en tredjeplats i League One. Tillsammans med 300 000 pund-mannen Steve McPhee och ett halvdussin gratisspelare tog man en 19:e plats och säkrade nytt kontrakt.

Inför den andra säsongen i näst högsta divisionen köpte Blackpool en spelare för 200 000 pund och några free agents. Det ledde till framsteg och man slutade säsongen på en stabil 16:e plats. Inför förra säsongen köpte Blackpool skotten Charlie Adam (500 000 pund) som blev en succé och han såg till att man slutade på en imponerande 6:e plats som ledde till play-off. Där slog man både Nottingham Forrest och Cardiff City och Premier League-spel var ett faktum. Faktiskt ett år tidigare än Belokons mål.

Inför Blackpools första säsong på 40 år i högstadivisionen storshoppades nytt spelarmaterial för drygt 2.7 miljoner pund och man har börjat imponerade och ligger efter sju omgångar på en smått fantastisk niondeplats efter att bland annat ha tvålat till Liverpool med 2-1 på bortaplan.

…………………………………………………

SAMMANFATTNING

I de flesta fallen har det lönat sig att sälja klubben till en rik utländsk investerare. Det är väl bara Liverpool, Arsenal och West Ham som inte har nått några större sportsliga framgångar. Och i de tre klubbarna är ägandeskapet uppdelat på flera personer.

I de andra åtta klubbarna, de som har lyckats rent sportsligt, är det bara Blackpool som har delat ägandeskap (Belokon och Owen Oyston). Detta beror troligtvis på att en ensam ägare slipper samarbeta med någon annan ägare och kan själv bestämma hur mycket pengar som ska spenderas och dessutom så slipper man ju inre stridigheter i klubben.

Sammanfattningsvis kan man nog säga: ”Ju fler kockar desto sämre soppa”

Så, det var allt jag hade. Har ni frågor eller synpunkter kan ni skriva i kommentarfältet. Konstruktiv kritik mottages gärna.

Publicerad 2010-10-08 kl 10:20

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons