Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Blått mot rött i Manchester

Övriga matcher får ursäkta men kvällens stora händelse är naturligtvis säsongens första derby i Manchester mellan City och United.

Det är naturligtvis en härligt intensiv match, även om det känns som om ”nyhetens behag” gått ur det hela lite från förra säsongen.

Båda lagen går in i matchen med vinster i ryggen – Man City slog starkt nog West Brom på bortaplan och Man Utd lyckades till sist, efter sju sorger och lika många besvär, vinna över Wolves.

:::

Mario Balotelli är avstängd i Man City och Emmanuel Adebayor och Carlos Tevez sägs båda två dras med lättare skador.

I Man Utd är Hargreaves, Anderson, Owen, Rooney, Valencia och Giggs borta på grund av skada och Nani rapporteras som tveksam. Dessutom härjar ett virus i truppen vilket däckat spelare som Berbatov, Scholes, Evra och Vidic.

Sir Alex Ferguson säger om situationen att: [”It is not a great position for us to be in. We are counting heads at the moment.”]

http://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/09/manchester-united-virus-manchester-derby

Utan tvekan kommer ett antal av Man Utds yngre förmågor få tillfälle att visa vad de är gjorda av ikväll.

:::

Telegraph rapporterar följande sannolika startelvor för de båda lagen:

Man City (4-2-3-1): Hart – Boateng, K Toure, Kompany, Zabaleta – De Jong, Barry – Silva, Y Toure, Milner – Tevez

Man Utd (4-2-3-1): Van der Sar – Brown, Ferdinand, Vidic, Evra – Fletcher, O’Shea – Carrick, Scholes, Park – Hernandez

Jag vete tusan jag – i alla fall Man Utds uppställning där känns inte rätt, åtminstone inte sett till lagformationen. Jag tror mer på en form av 4-3-3-variant där Man Utd försöker utnyttja kanterna mot ett centralt spelande Man City.

:::

De fyra senaste ligamötena mellan lagen på Eastlands har slutat med en 1-0-seger – tre gånger för Man Utd och en gång för Man City.

Vi ska kanske inte förvänta oss en sprakande tillställning likt de på Old Trafford förra säsongen.

…………………………………………………

Mark Ogden på Telegraph sammanfattar hur rivaliteten mellan Man City och Man Utd har utvecklats sedan Sheikh Mansour tog över Man City och några av de större incidenterna:

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8119591/Manchester-City-v-Manchester-United-how-North-Wests-favourite-feud-unfolded.html

…………………………………………………

Sir Alex Ferguson jämställer ännu inte Manchesterderbyt med Man Utds matcher mot Liverpool utan poängterar att det inte räcker för Man City att prata stort, de måste också börja vinna titlar:

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8120308/Manchester-City-v-Manchester-United-trophies-are-true-measure-of-derby-rivalry-says-Sir-Alex-Ferguson.html

Roberto Mancini å sin sida har de senaste dagarna valt en mer försiktig väg men konstaterade att Man City alltid kan slå Man Utd och att Man Utd vet om att de är ett starkt lag:

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-city/8119550/Manchester-City-v-Manchester-United-Roberto-Mancini-tips-Chelsea-but-confident-of-derby-win.html

Tidigare under veckan har spelare som Joe Hart, Kolo Touré, Patrice Evra och Paul Scholes samtliga figurerat i media med uttalanden som får ses som en del utav ett pågående mediaspel mellan de båda klubbarna.

Ordkriget inför matchen speglar bara vad som kommer att hända under matchen.

…………………………………………………

Daniel Taylor på The Guardian bloggar intressant om Roberto Mancinis jobb med att skapa en vinnarkultur i Man City – och lite om den historiska bakgrunden till vad han kallar för ”City-itis”:

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/nov/09/manchester-city-roberto-mancini

Ett mer taktiskt perspektiv på Man City tas av taktikgurun Jonathan Wilson som frågar sig hur det kommer sig att Carlos Tevez är så viktig för Man City, och det är inte bara på grund av målen:

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/nov/09/carlos-tevez-city-the-question

:::

Man Citys fans får hoppas att Tevez kan spela ikväll – det är tydligen inte helt säkert att han kan komma till spel – även om jag är rätt övertygad om att det är ett spel för gallerierna.

…………………………………………………

MAGNIFICENT SEVEN – ”Fantastiska Manchesterderbyn”

Man City 3-3 Man Utd (Division 1, 6/11-1971)

Även om Man City faktiskt har det bästa facitet i Manchesterderbyt sedan de återkom till Premier League 2002 så finns där en känsla att derbyt inte tagits på riktigt samma allvar av Man Utd. Inte minst från Ferguson som lagt den typen av rivalitet främst på Liverpool. Huvudsakligen är det naturligtvis för att Man City inte har varit någon seriös ligarival, men förr i tiden var det här mötet precis lika viktigt för den ”stora bilden” som den var rent lokalt. Inför den här matchen till exempel, så ledde Man Utd ligan och Man City låg trea.

Några av höjdpunkterna inkluderar en 17 år gammal Sammy McIlroy (just precis han ja, som Linhem pratade om tidigare idag) som nätade för Man Utd i sin debut. En delikat kvittering av Colin Bell, en fantastisk målvaktsinsats av Alex Stepney som höll Man Utd kvar i matchen. Och nästan bäst av allt – Franny Lee som ytterst grafiskt och publikvänligt anklagar George Best för att filma. Vilket är som om Larry David skulle anklaga någon för att vara en skallig, klantig och socialt obegåvad misantrop.

Lee lyckades därefter få en straff själv, det är väl tveksamt om där fanns något som ens liknade fysisk kontakt innan han ramlade. Man City kom tillbaka från 0-2 och från 2-3. De skulle återhämta sig även i den ”stora bilden” och sluta fyra placeringar och nio poäng före Man Utd i ligan.

:::

Man Utd 0-1 Man City (Division 1, 27/4-1974)

Om du kysser någon du tycker om när denna är riktigt ordentligt berusad, intalar du dig då att det faktiskt betyder något eller medger du att det sannolikt inte betyder någonting? Man Citys fans hade ungefär det dilemmat efter den här segern och Denis Laws berömda klackmål: omfamna fantasin eller acceptera realiteten? Målet gjorde inte att Man Utd relegerades – tabellen inför sista omgången visade obönhörligt att Man Utd skulle åka ur om Birmingham vann sin match, vilket de gjorde. Man Utd hade åkt ur även om de vunnit den här matchen med 583-0.

Det har inte förhindrat många från att spefullt sprida myten att Denis Law skickade Man Utd ner i Division 2. Men för målets fullständiga meningslöshet så är det givetvis ett stycke stor fotbollsdramatik, och ett mål oerhört laddat med symbolik. Efter att han gjort sitt mål så såg Denis Law ut som en man som precis stängt ner respiratorn för sin döende far. Än mer slående givet hans så vanliga glädjesprudlande målfiranden.

Här var det inte fråga om det i dessa dagar ofta ögontjänande ”respektera mitt gamla genom att inte fira”-struntpratet. Law var genuint förkrossad. Han byttes omedelbart ut och det var hans sista spark inom den professionella ligafotbollen. När han gick av planen kunde han inte ens se publiken i ögonen. Law gjorde 237 mål för Man Utd, men rätt eller fel så förblir det här det mest kända målet i hans karriär.

:::

Man City 5-1 Man Utd (Division 1, 23/9-1989)

Vi är alla dömda att leva vidare på minnen från våra största sorger och triumfer och Man Citys fans har aldrig kommit över den här episka triumfen, när de krossade Man Utd med 5-1. Det var för dem en dag så perfekt att den för alltid skulle förvaras i ett minnets ljusblå skimmer och bevara dem genom hela 1990-talets tragikomik, när de misslyckades med att vinna ett enda derby.

Man Utd startade faktiskt matchen rätt bra, ända fram till dess att spelarna togs av planen på grund av publikbråk. När spelarna återkom inleddes slakten, avbruten endast av en saxspark av Mark Hughes fram till 3-1. De flesta av Man Citys mål var rätt scrappiga, särskilt Trevor Morleys andra, och produkten av riktigt uselt försvarsspel. Men Andy Hinchcliffes avslutande femte mål var en riktig pärla. Man City har haft några tunga derbysegrar genom åren, men ingen kommer riktigt i närheten av den här.

:::

Man City 3-3 Man Utd (Division 1, 27/10-1990)

Vi hör ofta om matchvinnande byten, ofta från managers som söker rättfärdiga sina arbeten, men vi hör mer sällan om matchkostande sådana. Här har vi bevis A. Med tio minuter kvar av matchen ledde Man City matchen med 3-1 och med Man City på firarhumör så beslutar sig Howard Kendall för att byta ut Peter Reid mot Ian Brightwell. Man Utd gjorde nästan omedelbart två mål och var i slutänden väldigt nära att även vinna matchen.

Trots att han var 34 år gammal så hade Peter Reid dominerat mittfältet i en match som Man City hade under full kontroll, det här var den senaste säsongen som Man City slutade ovanför Man Utd i ligan. Men så fort Reid gått av planen så föll Man Citys mittfält ihop, Brightwell blev omedelbart bestulen på bollen av Brian McClair som kvickt reducerade. Det var en sensationell comeback, om Man Utd hade vunnit matchen så hade den varit historisk.

:::

Man City 2-3 Man Utd (Premier League, 7/11-1993)

Skadeglädje är något man aldrig ska ägna sig åt om man inte är 110% absolut garanterat bombsäker på att det inte kommer tillbaka och biter en i rumpan. Fyra dagar innan det här derbyt så hade Man Utd åkt ur Europacupen mot Galatasaray efter att ha tappat en tvåmålsledning på hemmaplan. Man Citys fans ägnade hela första halvlek åt att skandera ”Two-nil up and fucked it up, Gala-tas-ar-ay”. I alla fall när de inte jublade åt Niall Quinns två nickmål som vid sidan av Romario och David May måste varit Gary Pallisters värste mardröm.

För Man Citys fans trillade inte den ironiska polletten ner innan Michael Vonk gjorde ett horribelt misstag som gav Eric Cantona möjligheten att reducera till 2-1. Man Utd väcktes upp ur sin dvala och dominerade därifrån matchen i en näst intill löjeväckande utsträckning. Det tog 20 minuter innan ett briljant anfall avslutades med en superpassning av Ryan Giggs fram till Cantona som kvitterade. Ett par minuter senare bombade Roy Keane in det tredje och vinnande målet för Man Utd.

Det krävs inte mycket fantasi för att lista ut vilken ramsa Man Utds fans kom upp med för att hylla Man Citys sammanbrott. Men för de mindre kreativa bland er så kan vi konstatera att ”Galatasaray” innehåller lika många stavelser som ”City Is Our Name”.

:::

Man Utd 5-0 Man City (10/11-1994)

“We want five” är ju en ofta använd men oftast också skämtsamt avsedd ramsa från fans vars lag har gjort fyra mål på motståndaren, men här var det lika seriöst menat som en döende mans sista önskan. Man Utd hade två saker att revanschera sig för – en 0-4-förlust mot Barcelona åtta dagar tidigare och, mer betydelsefullt, 1-5-förlusten mot Man City fem år tidigare. När Kanchelskis slog in det femte målet så var tillfredsställelsen fullständig.

Matchens estetiska höjdpunkt hade däremot kommit tidigare när Eric Cantona öppnade målskyttet. En 40-meterspassning från Kanchelskis togs ner i full fart av Cantona som kontrollerade bollen med en närmast retfull förstatouch innan han dundrade in 1-0 bakom Simon Tracey. Om Man Utd hade vunnit matchen med 1-0 så hade man pratat om det målet i åratal. Men som det skulle visa sig så skulle matchens eftermäle bli ett annat.

:::

Man Utd 4-3 Man City (20/9-2009)

Man Citys fans firade redan en fullständigt osannolik poäng efter det att Craig Bellamy gjort sitt andra mål i matchen i 90:e minuten efter ett horribelt försvarsagerande av Rio Ferdinand och Ben Foster. Men i vad som skulle visa sig bli ett av alla tiders mest klassiska derbyn så gav Michael Owen prov på sin förmåga att göra viktiga mål i viktiga ögonblick när han i 96:e minuten placerade in 4-3 i bortre hörnet mitt framför ett extatiskt Stretford End.

Man City hade kontrollerat matchen under första halvlek men var utspelade under den andra. En hårt arbetande Carlos Tevez och en helt fantastisk Craig Bellamy såg ändå ut att ha räddat en poäng åt Man City men det ropades hej för tidigt. Bellamy var sur, Man Citys dåvarande manager Mark Hughes var riktigt sur, men surast av dem alla skulle sannolikt en tysk diktator visa sig vara när han ett par dagar senare fick reda på vad som inträffat.

[youtubeplay id=”YquUgDihMT0″ size=”large”]

…………………………………………………

Vi såg ett par riktigt härliga Premier League-matcher igår kväll.

Tottenham tappade mer mark på sina toppkonkurrenter i och med att de bara klarade 1-1 hemma mot Sunderland.

http://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/09/tottenham-hotspur-sunderland-premier-league

Harry Redknapp var i efterhand sur på domare Howard Webb dels för att han inte dömde straff vid ställningen 0-0 och dels för att han bara visade Lee Cattermole ett gult kort efter en ful tackling på Luka Modric.

Fantastiskt nog så buades det på White Hart Lane efter det att slutsignalen ljudit, bara en vecka sedan Inter fått alla former av dyngstryk på samma arena. Redknapps sarkasm gick att ta på: [”Well, they’ve had it so good here over the years, you see. When you keep winning league championships every year, you get upset when you don’t win. It’s hard.”]

Tänka sig att Sunderlands enda målskyttar hittills den här säsongen är Darren Bent och Asamoah Gyan.

:::

De som följde Tottenham vs Sunderland missade en fantastisk match på Britannia Stadium mellan Stoke och Birmingham.

Stoke tog ledningen med 1-0 precis innan halvtid, men det var under den andra halvleken som matchen verligen brakade loss.

http://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/09/stoke-city-birmingham-city-premier-league

Stoke gick upp till 2-0 efter 70 minuter men det är något den här säsongen med Birmingham och tvåmålsunderlägen. För tredje gången den här säsongen och för andra matchen i rad hämtar de upp 0-2 till 2-2.

Men den här gången räckte det inte till en poäng. Dean Whitehead tryckte in Stokes tredje mål med fem minuter kvar av matchen och Stoke bröt därmed en lång segerlös svit.

Alex McLeish var nedstämd efter matchen: [”We were right on top at 2-2 and felt the momentum was with us. But the winner was a dog’s breakfast of a goal.”]

A dog’s breakfast of a goal?

…………………………………………………

KVÄLLENS ÖVRIGA MATCHER

20:45 – (PL) Aston Villa vs Blackpool
20:45 – (PL) Chelsea vs Fulham
20:45 – (PL) Newcastle vs Blackburn
20:45 – (PL) West Ham vs West Brom
20:45 – (PL) Wigan vs Liverpool
20:45 – (PL) Wolves vs Arsenal
21:00 – (PL) Everton vs Bolton

…………………………………………………

Framför allt tre matcher utöver derbyt som intresserar mig här.

» Kan Liverpool fortsätta sin positiva trend borta mot Wigan?
» Kan Arsenal studsa tillbaka i ett tufft bortamöte med Wolves?
» Och kan Newcastle ta ännu en seger och svinga sig upp jämsides med de fyra topplagen?

Och visst har det här alla förutsättningar att bli en bra omgång för Chelsea.

Be Champions!!

Publicerad 2010-11-10 kl 15:30

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons