Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Home International

England VM-kvalar ikväll borta mot Wales i en typ av match som brukar gå under det lätt imperialistiska alternativt kolonialistiska namnet Home International.

Som vanligt när England ska spela landslagsfotboll så är det inte nödvändigtvis fotbollen självt som står i centrum.

De senaste veckorna, precis som inför och under VM-turneringen som spelades i somras, så är det den rejält överskattade och överdrivna kaptensfrågan som ges allt utrymme.

Efter att ha tagit kaptensbindeln från John Terry  för rätt precis ett år sedan så har nu Fabio Capello gjort en 180-gradare och gett honom tillbaka kaptensbindeln.

:::

Konsekvensen har blivit att det engelska landslaget befinner sig mitt i smeten i ännu en så kallad process story.

Det vill säga en mediadiskussion om formalia och om hur saker har genomförts snarare än om det som borde vara innehållet i en diskussion om och runt det engelska landslaget – fotbollen.

Något som förstärkts inte minst av att Capello i den här senaste rundan i den eviga kaptensfrågan visat samma politiska skicklighet som en öppnad burk surströmming.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369966/Fabio-Capello-Rio-Ferdinand-split-rumbles-England-boss-reveals-details-axed-skippers-snub.html

:::

Det tragiska är naturligtvis att England är i stort behov av en seriös diskussion om de större fotbollsfrågorna.

För England är ett landslag med problem – det har vi sett i flera år och det var också något som var tydligt manifesterat i sommarens VM.

Det kan pratas vitt och brett om den stora och orealistiska press som det engelska landslaget lever med och hur det urholkar förutsättningarna för ett framgångsrikt landslag.

Men det är att skapa rökridåer därför att det engelska landslagets primära problem återfinns samtliga inom den engelska fotbollsfamiljen.

:::

Det inte minst sorgliga är att Fabio Capellos uppgift borde vara att se dessa problem och skapa en debatt om dem.

Istället landar han oss i ännu en meningslös kaptens- och processdebatt. Det går att betrakta det som ansvarslöst och kanske även oengagerat.

:::

England är ett landslag helt och hållet utan en egen fotbollsidentitet.

Tydligast manifesteras det kanske på förbundskaptensposten där det italienska och svensk-italienska inflytandet genom Capello och Eriksson har fått löpa fritt och spätt ut den engelska fotbollssjälen.

Det ska inte ses som ett avfärdande av Englands problem som något som bara är ”utlänningarnas fel” – eftersom tillsättandet av dessa i sig väldigt kompetenta managers har varit följden av en lång serie FA-tillsättningar av inkompetenta engelska managers.

Det var någon gång i mitten av 1990-talet som den här alltför typiskt engelska uppfattningen att gamla storspelare av någon form av nöd och tvång också måste vara stora fotbollsledare slog alltför fast rot i FA:s korridorer. Glenn Hoddle och Kevin Keegan var resultatet av den misslyckade filosofin.

Men Hoddle och Keegan var knappast någon Ramsey, Robson, Venables eller ens någon Redknapp. De var noviser och neofyter i jämförelse.

Men FA valde att betrakta misslyckandet inte som en fråga om kompetens och erfarenhet utan som en fråga om nationalitet. Det nationella självförtroendet var kört i botten och lösningen måste så klart vara att tillsätta en utländsk manager.

Produkten av detta har blivit ett England som befinner sig i en form av taktiskt ingenmansland och ett lag i vilket engelska fotbollsspelare förväntas spela som något annat än engelska fotbollsspelare.

Det är dömt att misslyckas. Stora managers brukar tala om betydelsen för stora spelare att uttrycka sig själva på fotbollsplanen – den möjligheten erbjuds inte i det engelska landslaget.

Vad England behöver mer än allt annat är en kompetent och erfaren och framför allt ”riktig” brittisk manager som förbundskapten – med andra ord, inte någon gammal spelare. En manager som kan återföra såväl taktisk kompetens som identitet till det engelska landslaget.

:::

Till dessa problem kommer ett mer infrastrukturellt problem som är att det inte finns en samlad nationell strategi för att ta fram och utveckla ung engelsk fotbollstalang.

Ett problem som förvisso har börjat åtminstone adresseras VM-sommarens misslyckande.

…………………………………………………

Naturligtvis har det spelats rätt många gamla och klassiska Home Internationals mellan Wales och England förr.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/25/wales-england

Den senaste matchen spelades däremot 2006 på The Millennium Stadium i Cardiff – där England till slut gick segrande från matchen med 1-0 efter mål av Joe Cole.

Men låt oss titta tillbaka i tiden.

Wales 2-1 England – 22/10-1955

Det engelska landslaget innehöll spelare som Stanley Matthews, Tom Finney och den framtida förbundskaptenen Don Revie, men de föll ändå med 1-2 på Ninian Park i Cardiff.

Englands mål kom på självmål och den engelske målvakten Bert Williams gjorde sin 24:e och sista landskamp.

Wales 1-1 England – 17/10-1959

Matchen är kanske mest berömd för att England marscherade ut på Ninian Park med sitt yngsta lag någonsin, sett till snittåldern. Den 19 år gamle anfallaren från Chelsea, Jimmy Greaves, gjorde sin andra landskamp och sitt första landslagsmål när han kvitterade Wales ledning.

England 5-1 Wales – 16/11-1966

Den traditionella Home International fungerade också som kvalmatch till EM 1968 den här säsongen. De regerande världsmästarna England hade en oförändrad startelva för sjätte matchen i rad, vilket är ett engelskt rekord.

En unik incident i den här matchen är att bröderna Jack och Bobby Charlton båda gjorde mål för England – vilket är sista gången som ett syskonpar har gjort mål för England i samma match.

England 0-1 Wales – 31/5-1977

Wales var inne i något utav en storhetstid och man hade bland annat gått till kvartsfinal i EM 1976. Det här var däremot Wales första och hittills enda seger över England på Wembley. Segern kom efter ett mål på straff av Leighton James.

Wales 4-1 England – 17/5-1980

En av Wales största fotbollsprestationer och tillika deras första hemmaseger mot England på 25 år säkrades på The Racecourse Ground i Wrexham. England tog ledningen innan Wales vände på matchen genom mål av Mickey Thomas, Ian Walsh, Leighton James och till sist ett självmål av Phil Thompson.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369652/Wales-4-England-1-Day-Welsh-ran-Ron-Greenwoods-men-ragged.html

Wales 1-0 England – 2/5-1984

Mark Hughes debuterade för Wales på allra bästa sätt genom att göra sitt första och matchens enda mål när Wales slog England med 1-0. Det kan knappast bli bättre än så för en walesisk spelare. Det var Wales tredje vinst på sju år mot England på The Racecourse Ground och matchen skulle även visa sig vara Englands sista möte någonsin i ”Home Championship” mot Wales.

:::

Daily Mail presenterar fem gamla walesiska fotbollshjältar – varav en händelsevis fortfarande råkar lira lite boll.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369597/Friday-Five-Welsh-wizards-lit-game.html

…………………………………………………

Gareth Bale är skadad igen och missar alltså dagens match mot England – vilket naturligtvis är en faktor som minskar hypen runt mötet.

Det har blossat upp något utav ett bisarrt ordkrig mellan Wales förbundskapten Gary Speed och Tottenhams manager Harry Redknapp om exakt när och var Bales nya skada har uppstått.

Ingen förstår egentligen varför. Sannolikt inte heller de själva.

:::

Visst är det lite roligt att unge Aaron Ramsey är kapten för Wales – och han meddelar naturligtvis föga överraskande att Wales minsann har chansen att rubba England även utan Gareth Bale.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369879/Aaron-Ramsey-rallies-Wales-skipper-roars-We-beat-England-Gareth-Bale.html

Självklart kan de det, men naturligtvis blir det svårare. Samtidigt så tror jag inte Gareth Bale direkt skrämmer ihjäl engelska ytterbackar, de möter honom lite för ofta i Premier League för det.

:::

Gareth Bale kan måhända inte spela, men det kan å andra sidan Jack Wilshere göra för England.

Frågan är om han får spela?!

Matchen mot Danmark illustrerade att det kanske inte fungerar så bra att låta både Frank Lampard och Jack Wilshere spela samtidigt på det centrala mittfältet – frågan är om Fabio Capello har guts nog att bänka Lampard.

För i termer av form så borde det väl nästan vara Wilshere som får chansen?

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/24/frank-lampard-england-euro-2012

…………………………………………………

”The SAF Phone – Calls from the BBC may not be answered.”

Be Champions!!

Publicerad 2011-03-26 kl 08:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER