Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

NEZIK - Engelska läktarkatastrofer

Några av er menar att det är de bästa som finns. Andra av oss lever bokstavligt talat för det. Vissa menar att känslan av att stå där är obeskrivlig – att den slår ut allt annat man innan känt för att fylla upp en med gemenskap och ett allmänt välmående . Det finns även dem som säger att man inte skulle byta bort det mot något annat, all världens pengar och förmögenheter skulle inte räckt till.

Jag pratar naturligtvis om att se fotboll – live. Att stå där på arenan och sniffa i sig alla underliga lukter som uppkommer när många människor befinner sig på ett ställe, odören som på ett annat ställe hade klassats som livsfarlig, i arenan är lika självklar som att himlen är blå. Intrycken, människorna, spelet i symbios skapar en stämning svår att identifiera på andra ställen.

Vi tar det för givet. Att det är en självklarhet att man ska gå på fotboll och sedan komma hem, helskinnad och inte med en enda skråma på kroppen. Att människor fått sätta livet till, och aldrig kom hem efter den där lördagsfotbollsmatchen, det tänker vi inte på.

För några dagar sedan var det 22 år sedan den fatala olyckan på Hillsboroughstadion i Sheffield hände, men som många människor är okunniga om, var det inte första gången en sådan katastrof hände i England. Detaljer senare, här nedanför får ni de tre största olyckorna på läktarplats i Englands historia, samt deras följder för fotbollen i landet.

:::

Burnden Park-olyckan
Bolton, England
9 mars, 1946

Överbefolkat på läktaren ledde till ett ras, som krossade 33 människor till döds, och över 400 människor blev allvarligt skadade.

Folk brukar referera till denna olycka när man pratar om ‘glömda tragedier’, detta med all rätt. 9:e mars alltså, vi kan med all garanti anta att det var en regning marsdag i det förlovade landet England, när Stoke City reste till Burnden Park, dåvarande hemmaarena för dåtidens mäktiga Bolton Wanders, i returmatchen i FA cupens 6:e omgång.

Det var under en tid då fotbollen expanderade som aldrig förr. Andra världskriget låg precis bakom dem, och medan folket försökte hitta tillbaka till sina rutiner, sågs fotbollen – nu precis som då – som en tillflyktsort, och det syntes tydligt på arenorna. Var och varannan match var fullsatt till sista ståplats och mer därtill. Denna match var inte annorlunda.

Innan jag går vidare, måste vi ha i åtanke att biljettsystem då inte liknar dagens överhuvudtaget. Trots att Brunden Park hade reducerad kapacitet, hade man inte x antal biljetter som skulle säljas, då detta var extremt impopulärt på denna tid. Det var helt enkelt så att de som dök upp först, fick gå in. Först till kvarn principen alltså.

Därför är siffrorna kring hur många som faktiskt befann sig på arenan osäkra, allt ifrån 65000 – 90000(!). Folk strömmande in både från höger och vänster, klättrade upp, stångade sig förbi och slet sig fram för att få en sikt på det gröna gräset.

Strax före 15:00, samtidigt de två lagen är på väg ut, börjar ett okontrollerbart vajande äga rum i nordvästra hörnet. Svajandet blir alltmer förödande, och till sist brister det för två pålar som håller upp hela alltet, kollapsen är undvikbar under tyngden och trycket från publiken. Allt rasar ner som ett korthus i vinden och inledningsvis slungas hela publikhavet framåt och framåt, tills det till sist sjunker ner och i med det orsakar en förkrossande förödelse, som ingen tidigare hade skådat i fotbollssammanhang.

33 människor fick sätta livet till, ännu fler än så skadades. Matchen slutade 0-0. Ett förglömt resultatet likväl en förglömd tragedi.

:::

Bradford City Stadium-branden
Bradford, England
11 maj, 1985

En brand utlöstes på grund utav en cigarett, och det kostade 56 människor livet, samt över 265 rapporterades skadade.

Bradford City – Lincoln Ciy. En betydelselös match. En match som skulle avnjutas för spelets skull utan några hjärtattacksmoment, kippa-efter-andan-skott eller något annat liknande. Allt var redan sagt och gjort, Bradford City skulle idag spela matchen enbart för synes skull, för när de steg ut på Bradford City Stadium, var dem redan vinnare utav Football Leagues tredje division.

Därför var ingen särskilt orolig över att pausvilan närmade sig med stormsteg och ett 0-0 resultat fortfarande lyste upp resultattavlan. 15:40 börjar klockan ticka mot när helt plötsligt flammorna börjar härja vilt. Branden, som senare fastställdes orsakades utav att en glödande cigarett som hade letat sig fram bland springorna på den nästan förfallna Bradford City Stadion, spred sig snabbt.

Materialet (ett ytterst malätet träslag som stått där ända sedan Jesu födelse) i kombination med en stark vind hjälpte nu till att sprida branden längs ena långsidan. I panik störtade folk ut på planen, medan andra olyckligtvis försökte ta sig ut på andra sätt. Mycket av skulden har lagts på att just nödutgångarna och andra utgångar i arenan den dagen var stängda, och inga vakter eller dylikt fanns på plats för att låsa upp dessa dörrar.

Dagen som skulle bli en dag av massivt firande överskuggades av denna händelse, som sände chockvågor genom hela England, Europa och världen. Kondoleanser från drottningen, påven, premiärministern, kyrkliga ledare och en mängd politiska personer från hela världen anlände snabbt.

:::

Hillsborougholyckan
Sheffield, England
15 april, 1989

En av sektionerna blev snabbt överfylld, vilket ledde till att 96 människor längst fram kvädes ihjäl mot stängslet. Även 766 sårades i olyckan.

Förmodligen den olyckan de flesta av är mest bekanta med, dels för att den hände så nyligen, men dels också för dess storskalighet. För att inte riskera att skriva en 10-sidors uppsats om vad som verkligen hände den där fruktansvärda dagen, inklusive tårar från min sida och ganska säkert ett par tysta snyftningar från eran sida, får ni nu en slags snabbrepris.

Den 15 april, 1989, skulle Liverpool möta Nottingham Fortes FC, på Hillsboroughstadion, i Sheffield. Matchen skulle börjat klockan 15:00, men på grund av trafikproblem, blev många av Liverpoolfansen försenade.

Runt kvart i tre, alltså 15 minuter innan matchstart, blev det en väldigt stor folkskara utanför ingången i arenan där Liverpoolfansen skulle in. Förståeligt nog, var alla väldigt ivriga på att få komma in innan avspark, så man inte skulle missa något av matchen.

En så kallad flaskhals uppstod, då fler personer än som fick plats i arenan, tog sig in. Approximativt 5000 fans försökte vid denna tidpunkt ta sig in på arenan. Många av dessa, hade inte ens biljetter, utan hade kommit dit för att försöka ta sig in ändå. Och visst lyckades dem. För kaoset som uppstod ledde till en farlig situation, så polisen som fanns på plats, beslutar sig för att öppna grindarna. Grindarna ska inte öppnas innan matchen, utan efter matchen, då en väldigt stor massa människor ska ta sig ut från arenan samtidigt – och då behövs dessa för att på ett så smidigt sätt som möjligt lasta ut så många människor som det bara går.

Detta var inte ett bra drag, då öppnandet av grindarna ledde till att fler människor strömmade in i den redan överfyllda sektionen. Detta ledde till att människorna som stod längst fram i sektionen, helt enkelt klämdes ihjäl, stående.

Detta märktes inte direkt, utan dryga sex minuter in i matchen, ser domaren detta, och avbryter matchen. Man förstår inte riktigt vad som har hänt, panik uppstår och det är här det avgörs hur många det är som dör. När supportrarna försöker ta sig ut ur arenan, står poliserna i vägen. Det går helt enkelt inte att ta sig ut, och under tiden allt detta händer, kvävs 96 personer ihjäl, emot stängslet.

:::

Alla dessa tre tragedier påverkade på ett eller annat sätt läktarkulturen i England, men även grannländer och andra som följde samma fotbollsstandard. Till följd av Burndenkatastrofen skrev Moelwyn Hughes en rapport, som tydligt statuerade Burnden som ett dåligt exempel för hur intaget av publiken ska gå till. Där stod det också att begränsningar för publikens storlek var att rekommendera för en säkrare miljö.

Branden på Bradford ledde oavsiktligt till en ny lagstiftning som reglerar säkerheten på landets idrottsplatser och arenor, ett stort steg, med tanke på vissa av de föråldrade träställningar som hade varit i bruk i årtionden, i synnerhet i de lägre divisionerna.

Hillsborougholyckans följder är dem som kan klassas som dem mest revolutionära inom sitt slag. Rekommendationer ifrån Taylorreporten var att ståplatser helt skulle förbjudas, likaså stängsel som skiljde supportrarna ifrån planen – detta för att förhindra huligansimfasoner som på den tiden var vedervärdigt utspridda.

:::

Avslutningsvis; nezik_93@hotmail.com om någon har lust att anställa mig som professionell matchtittare, (10 kronor i minuten ger 900 kr/match, ja, jag är godhjärtad nog att inte ta betalt i halvlek) alternativt Nezik_Keshto på twitter – stället där stjärnorna själva sitter och twittrar. Detta innefattar överraskande nog Rio Ferdinand. Som sista sak kan nämnas att jag märker att mina blogginlägg här på Hyllmans blogg ofta är stukade med antingen tragedier, otroligt lömska ägare eller starka åsikter om saker som klassas som tabu i England. Nästa gång kanske det blir ett inlägg om en glad sak, typ Englands fotbollslandslag. Spot the sarcasm, puss.

Publicerad 2011-04-19 kl 18:30

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons