Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Premier Leagues fem bästa anfall

För någon månad sedan inledde jag projektet med att rangordna de bästa lagdelarna i Premier League.

Jag inledde med försvaret, och den bloggen finner ni här:

http://blogg.fotbollskanalen.se//hyllman/2011/03/20/premier-leagues-fem-basta-forsvar/

Därefter fortsatte jag mittfältet och den bloggen finner ni i sin tur här:

http://blogg.fotbollskanalen.se//hyllman/2011/04/03/premier-leagues-fem-basta-mittfalt/

Nu har turen kommit till anfallet, vilket jag förutspår kommer vara den hetaste potatisen vad avser sådana här listprojekt.

:::

Tidigare listor jag har gjort har fokuserat på spelare.

Med den här listserien håller jag mig inom samma seriesystem så att säga – men väljer istället att titta på lagdelar som kollektiva helheter.

Det är med andra ord inte bara kvaliteten på de enskilda spelarna som är avgörande här, utan lika mycket hur dessa fungerar tillsammans och graden av samordning och samarbete dem emellan.

Vilket naturligtvis – om man vill analysera och förstå fotboll – är ett långt mycket mer givande och fruktbart perspektiv.

Det är på den nivån man hittar svaret på hur det exempelvis kan komma sig att ett lag som Wolves kan vinna mot lag som Man City, Liverpool, Chelsea och Man Utd.

:::

Det är naturligtvis inte helt självklart vad som egentligen menas med ett anfall.

I modern fotbollstaktik är det inte längre lika lätt att bara betrakta rena strikers som anfallare. I många fall växlar spelare position mellan mittfält och anfall och man försöker hitta och utnyttja gråzonen mellan de båda lagdelarna.

Ett spelsystem som formellt är definierat 4-5-1 kan så att säga bestå av fem mittfältare och en ensam anfallare när motståndarna har bollen för att snabbt i praktiken omvandlas till ett 4-3-3 med tre anfallare när det egna laget erövrar boll.

Det här är en form av taktisk flexibilitet som blivit närmast standard inom engelsk fotboll under de senaste åren och det är något man får ta med i beräkningen när man värderar olika lags anfall.

…………………………………………………

DE FEM BÄSTA ANFALLEN I PREMIER LEAGUE

(1) Man Utd

Man kan välja att betrakta Man Utds anfall antingen statistiskt eller strategiskt. Rent statistiskt har laget gjort flest mål och man skapar även flest chanser. Sett mer strategiskt så finns det få lag med ett mer mångsidigt anfallsspel än Man Utd.

Det är ett lag med flera olika spelartyper i anfallsspelet, som kan anfalla på många olika sätt och målen kan komma från flera olika ställen, vilket är ett om inte kanske det främsta skälet till att Man Utd är så svåra att försvara sig emot över en hel match.

(2) Chelsea

Just tyngd och mångsidighet är även det den stora styrkan i Chelseas formidabla anfall. Ser vi spelare för spelare så är det inget lag som rubbar kvaliteten på Chelseas anfall med Torres, Drogba och underskattade spelare som Anelka och Kalou bakom dem.

Den här säsongen har Chelseas anfall däremot inte varit lika effektiva i att sätta de chanser som skapats, och sett till lagets totala anfallsspel så skapas även färre chanser. Torres och Drogba har heller inte hittat något fungerande samspel och Chelseas anfallare är inte alltid bekväma när de tvingas spela mindre centralt.

(3) Arsenal

När Arsenals anfallsspel fungerar och klickar så är det briljant och rent tekniskt förmodligen det bästa i ligan och bland de allra bästa i Europa. Det strategiska problemet med Arsenals anfallsspel är när spelet inte riktigt fungerar, då finns där inte riktigt någon alternativ handlingsplan.

Arsenals anfallsspel saknar mångsidighet och fokus ligger för mycket på att göra en sak otroligt bra snarare än att göra många saker tillräckligt bra. Robin van Persie är en enastående anfallare men alltför skadedrabbad och bakom honom är alternativen inte av tillräcklig spetskvalitet.

(4) Liverpool

För att vara en säsong under vilken första halvan förslösades på en lynnig spansk anfallare som ville bort så är Liverpools offensiva målproduktion ändå väldigt hög, väl i paritet med övriga utmanare om europaplatserna som Tottenham och Man City, vilket vittnar om ett snabbt och effektivt anfallsspel i vilket flera olika spelare utgör målhot.

Anfallssammansättningen förändrades i januari till det bredare och bättre med en teknisk, kvick, kreativ och konstruktiv Luis Suarez och ett dynamiskt kraftpaket i Andy Carroll. Det ger även Liverpool den värdefulla taktiska möjligheten att kunna anfalla på mer än ett sätt beroende på motstånd och matchbild.

(5) Blackpool

Blackpool ligger och svajar runt nedflyttningsstrecket, men let’s not kid ourselves – det är inte på grund av deras anfallsspel. Det har tvärtom varit tämligen makalöst den här säsongen. Att ett bottenlag och därtill en nykomling gör så många mål i Premier League, dessutom baserat på ett innovativt och snabbt passningsspel, är en av säsongens sensationer.

Inför säsongen förutspåddes Blackpool knappt ta tio poäng under hela säsongen. De har nu med fyra matcher kvar tagit mer än tre gånger så många poäng. Skälet till det är anfallsspelet utan vilket de hade varit klara för nedflyttning innan juluppehållet. Blackpool gör lika ofta eller oftare än något annat lag i ligan tre mål eller fler i en match.

:::

Bubblare:

»  West Brom
»  Newcastle
»  Aston Villa

…………………………………………………

På anfallstemat så tar The Guardians Joy of Six-blogg upp sex klassiska anfallssamarbeten.

http://www.guardian.co.uk/sport/blog/2009/apr/24/joy-of-six-strike-partnerships

Visst var Andy Cole och Dwight Yorke en blixtrande kombination under en magisk säsong där. Och på det temat förtjänar kanske också Jürgen Klinsmann och Teddy Sheringham att nämnas.

Men Kenny Dalglish och Ian Rush – herregud vilken anfallskombination.

Några som saknas? Tja, det som först och främst slår mig är kanske Romario och Hristo Stoichkov i Barcelona under 1990-talet.

Håller vi oss till England så måste så klart det magiska samarbetet mellan Alan Shearer och Chris Sutton nämnas som sköt Blackburn till ligatiteln 1994/95, även om det var ett förhållandevis kortlivat samarbete.

…………………………………………………

Den brittiska regeringens utredning av hur den engelska fotbollen leds och är organiserad är på väg mot sitt slut.

Paul Kelso på Telegraph sammanfattar vad han menar att den här övningen i statlig utredningsförmåga har lärt oss.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/8475248/After-90-submissions-31-witnesses-and-countless-miles-what-have-we-learned-from-MPs-inquiry-into-football.html

Framför allt menar Kelso att det finns många förslag till reformer men ingen vilja att tvinga fram dem genom att införa nya regler, istället fortsätter man på den inslagna vägen med självreglering.

Att de vackra orden om supporterägarskap är föga mer än just vackra ord och att ett sådant ägande är osannolikt i ett sammanhang av privat ägarskap där befintliga ägare investerat miljarder i sina klubbar.

Den mest varaktiga effekten av utredningen kan bli att FA ges i mandat att utfärda en form av klubblicens baserat på hur klubbarna sköter sig finansiellt och integriteten hos klubbarnas ägare och ledning.

Och det steget är kanske bra nog.

…………………………………………………

Den store engelske fotbollskommentatorn John Motson skriver om sina personliga minnen om en av engelsk fotbolls stora giganter – Sir Bobby Charlton.

http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/tv_and_radio/inside_sport/9454502.stm

BBC2 visar ikväll en dokumentär om Charlton som kompletterar den film om Münchenolyckan som visades i helgen. Förmodligen finns även den att hämta hem kort därefter.

Be Champions!!

Publicerad 2011-04-28 kl 08:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER