Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Hur mår egentligen Arsene Wenger?

TV-kameran zoomade flera gånger in Arsene Wenger under helgens match mot Newcastle. Han satt ofta på bänken, armarna i kors, sammanbitna läppar och gav, så som jag uppfattade det, ett inte alldeles engagerat intryck. Som om en fotbollsmatch inte längre hade riktigt samma betydelse.

Exakt vad jag baserar den där känslan på, utöver de rent visuella intrycken, är oklart. Jag vet bara att jag har den. Kanske utgår det från min bild av Wenger som en manager med tydliga känslouttryck, en manager som patrullerar sidlinjen, som gestikulerar, som utövar dialektik på fjärdedomare, som kastar vattenflaskor.

Men under matchen i lördags hade jag alltså inte samma känsla.

:::

Tidpunkten för dylika frågeställningar är såväl förståelig som illa vald.

Förståelig då situationen måste vara väldigt jobbig just nu. Den sportsliga besvikelsen över att ha avslutat förra säsongen utan framgång. Den professionella besvikelsen över att för första gången vara ifrågasatt i sin roll som manager för Arsenal. Den personliga besvikelsen att Fabregas valde att lämna Arsenal och, inte minst, honom själv.

Men också illa vald då säsongen redan i dess inledning befinner sig i ett skarpt och vitalt läge för Arsenal. Redan ikväll ställs man i Champions League-kval hemma på Emirates mot Udinese, absolut inget lag som man bara viftar undan, och ett misslyckat kval skulle i det nu rådande läge vara nära nog katastrofal.

Förutsättningarna är också väldigt specifika. Wenger själv är avstängd från bänken på grund av hans kommentarer i eftermälet till förra säsongens slutspel. Många viktiga spelare, bland dem van Persie och Wilshere, är även skadade eller avstängda, vilket framför allt är ett problem offensivt.

Wengers betydelse inte bara för laget utan för Arsenal som klubb är alltså ovanligt stor just ikväll. Han måste vara den samlande figuren, som gjuter in mod i sina trupper.

Men hur mår han då själv?

:::

Är Arsene Wenger arg?

När Wenger säger “We will not make a deal for Juan Mata” och lägger till “I don’t have to give a reason. We will not do it.”, betyder det att han är irriterad och trött på att förklara för vad han betraktar som dumma journalister och supportrar varför han fattar de beslut han gör?

Det kan vara påfrestande att ständigt bli ifrågasatt. Särskilt om man inte riktigt är van vid det. Wengers aura inom engelsk fotboll har alltid varit Le Professeur, den smarte. De senaste dagarnas rubriker vittnar om att denna aura inte längre lyser lika starkt: ”Arsenal can no longer take it for granted that Arsene Wenger knows” och ”Fail your Italian test and you’ll look even more foolish, Arsene” är några av exemplen.

Men lyssnar han på någon? När han säger att kritik är ”emotionell”, betyder det att han bortser från legitim konstruktiv kritik från tidigare spelare som Dennis Bergkamp, Patrick Vieira, Lee Dixon med flera? Lyssnar han när flera av hans nu viktigaste spelare uppmanar honom att värva mer erfarna spelare?

:::

Är Arsene Wenger besviken?

Det låter verkligen så. Inte minst följande uttalande kan ses i ljuset av den nyss avslutande Fabregassagan: ”We have stood up for these young players so it is down to them to pay us back, stay together and show that we can be successful together. Or, our bet was wrong.”

Och han har alla skäl i världen att vara besviken. Journalister på Arsenals presskonferens vittnar om Wengers tydliga men outtalade känslor bakom de neutrala orden. Fabregas var mycket av symbolen för hans projekt i Arsenal, och han är nu borta.

Wenger avslutade med ord som är lika sentimentala som de är kloka: ”This club is 125 years old this season and many big players have left the club and the club went on.”

:::

Är Arsene Wenger bekymrad?

Han valde medvetet att plocka in spelare som var 16-17 år gamla och lät dem få erfarenhet på a-lagsnivå på bekostnad av lagets framgångar, så att de kunde leverera när de var 23 eller 24 år gamla.

Men någonstans på vägen så gick det fel och spelare som Fabregas, Clichy, förmodligen Nasri, och andra spelare före dem, lämnade klubben innan de levererat den utlovade framgången. Wengers långsiktiga lagstrategi ser ut att ha kollapsat.

:::

Håller Arsene Wenger på att planera för sin exit?

Av flera uttalanden under de senaste veckorna så fastnade jag för ett specifikt och nyligt: ”We are all replaceable. Cemeteries are full of replaceable people.”. Det är ett rätt bistert uttalande, och det fick mig att känna att där fanns en specifik tanke bakom uttalandet.

Allt det här är inte helt nytt för Arsene Wenger. Efter att ha gjort Monaco till ett av Frankrikes främsta lag så blev han mot slutet av 1980-talet besatt av att spela så kallad ”maskinfotboll” med unga spelare och okända proffs. 1994 fick han sparken efter att styrelsen fått nog. Så det är inte alls omöjligt att Wenger känner igen sig i situationen.

Ser vi slutet på Arsene Wengers tid i Arsenal?

:::

Jag hoppas verkligen inte det.

Jag hoppas han stannar kvar i Arsenal och bygger upp laget igen efter det vacuum som framför allt Fabregas lämnar efter sig, med ett reformerat och mer flexibelt och mångsidigt spelsystem. Ett sådant här slut vore ovärdigt en av engelsk fotbolls stora managerprofiler genom historien, vars arv kommer leva kvar under lång tid. Jag hoppas han ges tillfälle att visa sina belackare, de som hyllade honom hejdlöst under de goda åren men som nu i hans svåraste stund ropar efter hans huvud.

Jag hoppas att Arsene Wenger mår bra ikväll på Emirates Stadium, efter matchen mot Udinese.

…………………………………………………

Vi såg två debuter igår kväll på Etihad Stadium

Vi såg en väldigt imponerande debut av Sergio Agüero som hoppade in under andra halvlek. Två mål och ett väldigt bra samspel med David Silva stod framför allt ut.

Målen i sig var kanske i grund och botten inte det viktiga, det var trots allt mot Swansea på hemmaplan. Men det var vad man kan kalla för momentum-byggande mål, och på så vis kan de vara oerhört värdefulla.

Men i all extas kring Agüero så tycker jag vi ska komma ihåg en sak. Det var inte idag hans stjärna föddes. Han är 23 år gammal och har spelat fotboll förr. I ett magiskt och underbart land långt långt borta som heter Spanien.

Viktigt att berätta, inte minst för vissa engelska sportjournalister kanske.

:::

Vi såg en klart mindre imponerande debut av Swansea och framför allt då Brendan Rodgers. Man började förvisso matchen bra och hade 0-0 i halvtid, men samtidigt tog det också ett tag för Man City att varva igång.

Men Swansea visade prov på taktisk naivitet under matchen och Rodgers beslut att spela ett offensivt balanserat mittfält, snarare än ett mer defensivt balanserat, mot högkvalitetsmotstånd straffade sig obönhörligt.

Essentiellt för Swanseas möjligheter att klara nytt kontrakt är att ha den taktiska flexibiliteten att spela defensivt balanserat mot bättre motstånd och mer offensivt balanserat i matcher som man i större utsträckning kan tro sig vinna.

Kärnfrågan är kanske hur många matcher det tar för Rodgers att komma fram till den slutsatsen.

:::

Intressant statistik. Swansea genomförde 486 passningar under gårdagens match, vilket är mest av alla lag under hela omgången och 144 passningar fler än Man City för övrigt. Swansea förlorar med 0-4 mot Man City.

Apropå vad som är betydelsefullt, antar jag.

…………………………………………………

Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421

:::

Besked om att John Obi Mikels far blivit kidnappad kom bara minuter innan Chelseas match mot Stoke, där Mikel spelade 90 minuter. Låt oss hoppas att situationen reder upp sig.

Apropå Mikel, visste ni att han på 139 ligamatcher för Chelsea inte gjort ett enda mål? Anderson-esque.

Be Champions!!

Publicerad 2011-08-16 kl 02:40

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER